Idag har jag haft två olika personal som varit med mig som matstöd, den ena var tvungen att gå sen så därför fick jag en annan och personalen som jag hade när den andra skulle gå gjorde ett stort misstag nu ikväll. Klockan 21.00 så ska ju jag ta en näringsdryck så personalen kom in med en sån till mig och sen direkt när han hade gett mig den så fick han jätte bråttom och bah "hejdå, vi ses någon annan dag om vi inte ses mer ikväll" och sen var han ute snabbare än vad jag hann blinka så jag tänkte typ jaha okej? Var det inte matstöd man skulle få här? Men jag sa aldrig något för jag våga inte, jag avskyr verkligen min blyghet så fruktansvärt mycket och önskar bara att jag hade kunnat haft lättare att säga till, men jag är så feg. Men förut när nattpersonalen kom in till mig så såg iallafall den personalen att det stod en näringsdryck där så hon fråga ju även då om jag fick stöd i det så jag berättade då när hon fråga att han bara hade gått ut och att han verkade ha bråttom så hon sa då att hon ska ta upp detta med dem andra imorgon, för sådär ska det inte få gå till sa hon. Sen sa hon även att man egentligen inte ska dricka ur flaskan, att näringsdrycken ska hällas upp i ett glas och det var ju något som jag egentligen visste men jag har så svårt för o säga till och det är verkligen något som jag måste träna på. Även den nattpersonalen som kom in till mig nu ikväll sa att jag aldrig ska behöva vara rädd för att säga till när något blir fel och att jag aldrig ska behöva vara rädd att be om hjälp när jag har ångest, så jag ska verkligen försöka träna på o bli bättre på det där. Den personalen som jag haft idag gjorde iallafall verkligen ett stort misstag. Fattar inte ens hur det kan få gå till så, alla dem som jobbar här borde ju veta reglerna liksom. Men jag hoppas inte detta händer igen för jag fick jätte mycket ångest. Men skulle det bli så igen så ska jag isåfall försöka våga säga till. Jag måste försöka våga säga ifrån och inte bara sitta där helt tyst och inte säga något när någon personal gör fel. Hur som helst så ska jag iallafall sova nu, så ni får sova så gott så hörs vi mer under morgondagen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tänkte bara ta och uppdatera er lite om hur det går o så. Det känns riktigt jobbigt det här men det känns ändå på ett sätt tryggt o vara här på denna avdelningen för då vet jag att jag får det stödet jag behöver varje dag, till och med på nätterna om det behövs. Det som dock är riktigt jäkla jobbigt är det här med maten, man gör typ inget annat än äta och vila. Första måltiden är klockan 08.00, sen klockan 10.00 så ska jag ta en näringsdryck ihop med en frukt eller en bägare yoggi. Klockan 11.30 är det lunch och då är det bricka från köket tillsammans med 1 glas mellanmjölk och en frukt. Klockan 14.00 är det eftermiddagsfika, 16.30 middag, 19.00 kvällsfika och 21.00 en näringsdryck. Efter varje huvudmål som är frukost, lunch och middag så ska jag vila i en timma och sen vila 30 minuter efter fika eftersom att jag inte får röra mig efter jag ätit. Frukosten ska intas på 30 minuter, förmiddagsfikat ska intas på 15 minuter, lunchen ska intas på 30 minuter, eftermiddagsfikat ska intas på 15 minuter, middagen ska intas på 30 minuter, kvällsmaten på 15 minuter och sen näringsdrycken på kvällen som ska intas på 15 minuter och det är verkligen riktigt jäkla kämpigt. Men jag kämpar på så gott som det går och personalen här säger att jag är jätte duktig som iallafall försöker, så länge som jag iallafall försöker så är det mesta möjligt och jag ska kriga för o kunna ta mig igenom detta helvetet. Jag ska tillslut kunna vinna denna kampen.

Förutom detta så var jag även för en stund sen o träffade huvudläkaren, hon frågade lite om min kroppsuppfattning och så och hon sa även att hon tycker det är jätte bra att jag kommit hit frivilligt, för det betyder ju även att jag faktiskt innerst inne vill bli frisk. Även fast det kommer många perioder där jag bara vill ge upp så går jag ju ändå med på o läggas in och det är ju det bästa för då förstår jag ju även på ett sätt att jag är sjuk. Även fast jag inte kan se mig själv som så smal som alla andra kan så förstår jag ändå på ett sätt att jag är sjuk och här på avdelningen finns det heller ingen chans att jag ska kunna ta något laxermedel, och även fast det är jobbigt att inte kunna ta det laxermedlet eftersom att jag är så van vid det så är det nog ändå bra att jag får hjälp med o bryta det mönstret, för när jag höll på med det laxermedlet så blev ju det som ett självskadebeteende. Jag tog det laxermedlet exakt varje dag i ungefär en månad och hade verkligen jätte ont i magen varje eviga dag men jag sket liksom i det, hur ont jag än fick av laxermedlet så tog jag dem ändå så det är ju bra att jag gått med på o läggas in så jag kan bryta det mönstret med laxermedlet och så jag även kan hamna på rätt spår med maten och anorexin, så jag sen kan kämpa på hemifrån med stöd enbart av dem på röda villan där ätstörningsmottagningen ligger.

Likes

Comments

Förra veckan beställde jag ännu ett till fuck anorexia armband av finaste Nikolina. Beställde ju ett rosa för inte så länge sen av henne men kände att jag ville ha ett till så man kan variera lite och mitt nya armband kom igår. Tusen tusen tack finaste @nikolinapettersson - jag är super nöjd! :)

Men nu vidare till det andra, som jag skrev igår så skulle jag idag bli inlagd vilket jag nu blivit. Jag är på en psykiatri avdelning där jag får hjälp med min anorexi, matrutiner och att bryta det där mönstret med laxermedlet. Laxermedlet har jag inte med mig och det är inget man får ha med sig heller, då hade dem isåfall låst in det med en gång och det känns verkligen jätte konstigt utan dem tabletterna för jag är så van vid att ta dem och min ångest har varit på mig exakt hela tiden. En av personalen lyssnade även på mitt hjärta förut och det slog jämnt men det slog ändå lite för lågt så jag frågade därför lite om det och hon lugnade mig då med o säga att det inte är någonting som är farligt än då det bara slog lite för lågt och att jag inte behöver oroa mig för det och att dem hela tiden har koll så det känns skönt iallafall. Jag höll även nästan på o svimma av kändes det som förut, blev jätte snurrig och illamående och var därför tvungen o larma in personal hit för jag hade bokstavligt talat en enorm ångest. Har till och med fått ta ett par attarax som är mot ångest och oro för jag mår så jäkla dåligt. Och det där matschemat som jag fått känns extremt jobbig. Känns så jobbigt så jag egentligen bara vill spy och jag är livrädd för att gå upp i vikt, är verkligen livrädd för det. Samtidigt som det på ett sätt känns skönt o veta att jag nu har stöd dygnet runt så känns det samtidigt så jäkla jobbigt att vara här. Men innerst inne vet jag att det här är något som är bra för mig även fast det är kämpigt. Om ungefär 40 minuter ska jag ta min sista måltid och då är det en näringsdryck och jag verkligen vill egentligen inte, känner mig så jäkla uppsvälld just nu. :(

Likes

Comments

I samarbete med @klantfia

Idag är det sista ämnet i mitt och Sofias samarbete, så innan jag börjar skriva om dagens sista ämne så vill jag först och främst tacka dig Sofia för att du ville ha ett samarbete tillsammans med mig. Det har verkligen varit riktigt roligt! Även ett stort tack till er alla som var med på våra utmaningar! :)

Men nu till dagens sista ämne: så vad är då kärlek?

Kärlek kan vara väldigt mycket faktiskt. Kärlek behöver inte enbart innebära kärlek med en partner, utan det kan även innebära kärlek till sina vänner, familj, till sina barn om man har barn, släkt, till djur osv. För mig är kärlek när man visar och ger varandra omtanke, trygghet, ärlighet, närhet. Kärlek är även för mig när man kan dela både glädje och sorg tillsammans, när man finns där och ställer upp för varandra så mycket som man kan och så mycket som man själv orkar. Kärlek kan helt enkelt vara väldigt mycket. Alla dem fina kommentarerna som jag exempelvis får här på min blogg är också för mig kärlek. Jag tycker dock det kan vara väldigt svårt o beskriva eftersom att det finns så otroligt mycket att skriva om detta ämnet. Men kärlek är iallafall någonting som är helt underbart verkligen. <3

Vill man så får man vara med på mitt och Sofias samarbete, men glöm isåfall inte o tagga oss i inlägget! :)

Likes

Comments

Världens finaste och underbaraste lillasyster har jag, tack för den fina texten finaste du. Älskar dig. <3

Som jag skrev tidigare idag så skulle doktorn kolla upp om det finns platser på avdelningen där man blir inlagd, sist hon kolla så fanns det inte det men hon sa förut idag när jag var o träffade henne och behandlaren att hon ska kolla igen. Hon sa att det kan ta några veckor men sen ungefär 5 timmar senare så får jag ett telefonsamtal att jag kommer bli inlagd redan imorgon vilket jag inte alls var beredd på, så det kom som en chock och har därför bara till imorgon o förbereda mig. Känns riktigt jobbigt det här samtidigt som det ändå känns skönt att jag nu kommer få hjälp dygnet runt. Vi kommer börja med inläggning i två veckor så får man sedan se efter två veckor om det kommer behöva förlängas eller inte. Jag kommer fortsätta träffa behandlaren en gång i veckan ändå och sedan efter inläggningen så är det då tänkt att jag ska fortsätta gå som vanligt på ätstörningsmottagningen. Känner jag att jag klarar av det så ska jag även ett tag efter inläggningen få börja lite smått med hunddagiset på daglig verksamhet, men då kommer det förmodligen inte bli att jag jobbar varje dag och det kommer nog inte bli så många timmar heller då det är viktigt att jag tar det sakta så jag inte känner mig för pressad. Det känns hur som helst sjukt jobbigt det här att jag blir inlagd redan imorgon samtidigt som det ändå känns skönt att jag nu kommer få hjälp dygnet runt varje dag. Men att det kommer bli extremt tuffa veckor tänker jag inte sticka under stolen med, för tufft kommer det verkligen bli. Nu gäller det verkligen o kriga. Jag kommer fortsätta uppdatera bloggen fast jag är inlagd under ett par veckor, så bara för att jag blir inlagd så betyder inte det att jag inte tänker uppdatera, mig blir ni inte av med så lätt kan jag säga ;)

Likes

Comments

Mötet idag gick faktiskt bättre än vad jag hade trott. Jag hade ställt in mig på att det skulle gå helt åt skogen men det gjorde det faktiskt inte och det är tack vare att min fina vän Jesse följde med mig denna gången som ett stöd. Kändes så skönt att ha med sig en kompis som verkligen ser hur jag mår. Jag hade även ställt in mig på att jag garanterat inte kommer få mer hjälp än vad jag redan har, men doktorn ska se igen om det finns någon plats på avdelningen för hon anser att det nog är något som jag skulle behöva. Mamma ska även på något besök följa med dit så vi tillsammans med behandlaren kan planera hur det ska gå till efter inläggningen. För efter inläggningen så kommer ju jag få fortsätta gå som vanligt på ätstörningsmottagningen, och därför vill dem även att min mamma ska vara med på ett besök så vi tillsammans kan planera så vi även kan minska risken till att jag faller så djupt ner igen som det kan finnas risk till, och även så jag kan fortsätta hålla fast vid matrutinerna hemma efter en sån inläggning. Känns faktiskt som doktorn förstår mig bättre än vad behandlaren gör. Behandlaren försökte tjata ytterligare en gång till om jobb men då sa faktiskt doktorn att har man inte så mycket energi så är det inte så lätt o klara av ett jobb så det kändes faktiskt skönt att doktorn sa så och det känns som doktorn förstår mer än vad min behandlare gör. Jag känner mig iallafall mer hörd av doktorn, jag känner att hon iallafall lyssnar. Sedan innan jag avslutar detta inlägget så vill jag verkligen tacka dig Jesse för att du följde med dit som ett stöd idag. Det betyder verkligen jätte mycket för mig och det kändes så skönt att du kunde följa med. <3

Likes

Comments

I samarbete med @klantfia

Det här med att min älskade lillebror dog får mig att gråta. Jag saknar honom så det gör ont och jag kommer aldrig glömma den dagen då han dog rakt framför oss på sjukhuset. Jag kommer aldrig glömma sjuksköterskans mening när hon sa "nu har hjärtat stannat" jag kommer verkligen aldrig glömma det och den dagen var så jävla hemsk och varje dag är bokstavligt talat som en kamp. Det känns så hemskt att han inte längre finns. Men även fast att han inte finns med oss här på jorden så vet jag ändå att han finns här med oss. Jag kan garantera att han säkert sitter o vakar över oss och varje steg och varje andetag som jag tar ska vara för honom. <3

Du har verkligen varit en riktig kämpe som kämpat så otroligt mycket i nästan 7årstid ända sedan den dagen du föddes. Trots din sjukdom så har du nästan alltid varit glad och du har nästan alltid haft ett leende på läpparna. Enda gångerna som du kunde vara ledsen var när du hade ont, annars så har du nästan alltid haft ett leende på läpparna hur svårt du än har haft det och det kallar jag verkligen för en enorm styrka. Du har varit min förebild genom allt och det är du fortfarande och det kommer du även alltid att vara. Jag hoppas du har det bra vart du än befinner dig. Du är så otroligt saknad av oss alla och du finns föralltid i våra hjärtan min älskade lillebror. Jag älskar dig såååååå otroligt mycket och saknaden efter dig är så fruktansvärt enorm. <3

Likes

Comments

Godmorgon alla! Ska om en liten stund gå upp för o börja göra mig iordning. Klockan 09.15 ska jag även börja dra mig bort till tågstationen där jag ska möta upp min vän Jesse som ska följa med mig som ett stöd till ätstörningmottagningen idag. Mötet där är inte förrän 11.00, men om han skulle hinna i tid så blev han tvungen o ta det tåget som är framme i Halmstad vid 09:46 tiden. Ska bli skönt att han följer med mig dit idag faktiskt. Jag är dock så sjukt nervös, har jätte ont i magen inför det mötet och vill verkligen bara att det mötet ska vara över nu. Jag hoppas inte det tar alldeles för lång tid. När vi är färdiga där så ska vi iallafall hitta på någonting tillsammans har vi bestämt. Kan vara skönt att hitta på något efter ett sånt möte. Jag hoppas iallafall att det mötet går någorlunda bra så jag slipper gå därifrån med en jätte kraftig ångest som jag gjorde sist när jag hade varit där. Det är inte meningen att man ska behöva gå därifrån med ångest, det är ju inte därför man går dit. När man går därifrån så ska man ju kunna känna att det kändes bra. Men när min behandlare håller på o pressar mig så är det inte så lätt så därför hoppas jag verkligen att både hon och doktorn lyssnar idag när Jesse dessutom är med. Annars vet jag seriöst inte vad jag ska ta mig till helt ärligt talat.

Likes

Comments

Imorgon har jag tid på ätstörningsmottagningen där jag ska träffa både min behandlare och doktorn, ska vara där klockan 11.00 och det känns så fruktansvärt jobbigt att gå dit. Jag har en jätte kraftig ångest inför besöket imorgon och ingenting blir bättre när det känns som min behandlare lägger en massa press på mig. Det ger mig bara motsatt effekt vilket leder till att jag blir så sjukt stressad istället. Jag har sagt till henne att jag inte vill att hon lägger massa press på mig genom o tjata om jobb när jag är djupt nere på botten och när jag knappt har någon energi. Jag är totalt utmattad och kan till och med nästan somna sittandes ibland och har sagt till henne det att jag tycker det är sjukt jobbigt när hon ska lägga massa press på mig genom o tjata om jobb när jag bara rasar ner mer och mer i vikt men hon lyssnar inte på det och ingenting blir egentligen bättre av att hon tjatar. Sist sa hon att dem bryter mot reglerna om dem inte tjatar om jobb, men om jag känner mig pressad till det, om jag blir stressad utav det så måste dem ju även lyssna på mig också. Hon har även frågat mig om jag någonsin kommer känna mig redo för jobb men jag kommer aldrig känna mig redo om hon ska pressa mig till något som jag just nu känner att jag inte klarar av och jag kommer heller aldrig kunna känna mig redo om jag inte får rätt hjälp. Att hon kanske någon gång ibland ställer den frågan är väl inget fel, men när hon försöker pressa mig till det så tycker jag faktiskt att det går lite för långt. Jag vill bara att hon ska fatta och jag vill kunna få mer hjälp för jag klarar inte o vända tankarna med denna lilla hjälpen som jag får, men det är så jäkla svårt när hon och doktorn skyller på platsbrist både på avdelningen och dagvården trots att min behandlare själv sagt att hon tror jag behöver hjälp mer dagligen. Blir galen på det här. Förfan hjälp mig istället, jag blir fan frustrerad på det här och om det inte finns platser på ett ställe så får ni väl förfan kolla om det finns på något annat ställe för när du dessutom själv sagt att jag förmodligen behöver hjälp mer dagligen så kan man fan inte skylla på platsbrist innan man kollat om det finns platser på andra ställen. Att man ska behöva kriga för o kunna få den hjälpen som man har rätt till, att man bokstavligt talat ska behöva kriga för det när man redan mår tillräckligt dåligt, när man redan har nog med sig själv som det redan är, det är fan fruktansvärt alltså. Men även fast att det känns sjukt jobbigt att gå dit imorgon så känns det iallafall skönt att min vän Jesse följer med mig dit som ett stöd. <3

Likes

Comments

Alltså omg, hur snygga är inte dessa plaggen eller?! Jag hade ju verkligen inte tackat nej till den svarta snygga toppen och dem svarta jeansen. Solglasögonen är ju också riktigt snygga. Blev verkligen helt förälskad och är sååå sugen på o klicka hem något. Dem svarta jeansen verkar dock vara helt slutsålda just nu haha. Vilken av plaggen gillar ni mest? :)

Sponsrat inlägg.

Likes

Comments