Header

Jag och Amanda är framme i Kungshamn, vi kom hit vid ungefär 16.00 tiden. Vi har inte gjort så jätte mycket sedan vi kom hit eftersom vi båda är väldigt trötta. Att ta sig hit med buss tar även över 2 timmar så vi är väldigt väldigt trötta. Men vi var iallafall iväg förut o handlade mat, sedan efter det gick vi o satte oss på berget vid vattnet och åt vilket var riktigt mysigt. Det är så bra med Amanda också för hon verkligen peppar mig till att faktiskt våga äta. Hennes stöd betyder verkligen såå mycket, och trots att hjärnspökena var på mig väldigt mycket så försökte jag o inte fokusera på dem. Även fast jag ibland tar några steg bakåt så ska dem ändå inte få vinna över mig. Nu sitter vi iallafall i båten, vi kommer nog även försöka sova rätt så tidigt ikväll så vi kan vara piggare imorgon, för denna tröttheten vi har är verkligen extrem och det ska bli sååå skönt att få sova sen. :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Nu sitter jag inne på stationen i Trollhättan och väntar på Cecilia som jag ska vara med fram till Amanda kommer in till Trollhättan. Amanda kommer ju inte vara här förrän 13.13 tiden, men jag var tvungen o ta bussen från Nossebro redan vid 09.30. Skulle jag ta nästa buss så hade isåfall jag och Amanda missat bussen från Trollhättan in till Kungshamn. Går rätt så dåligt med bussar från Nossebro nämligen. Men det gör inte mig något för då hinner jag ju faktiskt även träffa Cecilia en gång till vilket aldrig är helt fel. :)

Likes

Comments

Har inte bloggat något mer idag förutom imorse, men denna dagen har varit väldigt jobbig och därför har ingen ork till bloggen funnits riktigt. Allting är dock löst nu vilket känns skönt. Var även i Trollhättan förut där jag träffade min fina bästavän Cecilia. Vi gjorde egentligen ingenting speciellt, blev mest bara en massa prat. Men det var iallafall roligt att få träffa henne igen. Förut under kvällen så var jag även med min kompis Malin. Det slutade med att vi fick ringa polisen pga en man som var väldigt drog och alkohol påverkad. Han var riktigt obehaglig och kunde ena stunden vara hotfull till att nästa stund bli över trevlig. Han började även hota barn, så då bestämde vi oss för att ringa polisen och polisen berätta då att dem fått in fler anmälningar på honom under kvällen. Polisen kom iallafall så dem åkte runt o letade efter honom eftersom att han gick runt lite överallt, så dem hittade honom och tog med han in i polisbilen. Trodde då att dem skulle ta med honom, men fick se att dem bara körde honom hem. Menmen, får hoppas han lugnat ner sig nu iallafall. Är även nu hemma hos farmor och farfar där jag ska sova inatt, och imorgon på morgonen ska jag ta bussen till Trollhättan där jag ska träffa Cecilia en stund igen medan jag väntar på Amanda. Jag och Amanda ska ta bussen tillsammans från Trollhättan imorgon till det stället där hennes föräldrar har deras båt. Ska verkligen bli jätte roligt att få följa med henne dit. :)

Likes

Comments

Idag ska jag till Trollhättan där jag ska träffa min bästavän Cecilia. Pappa och pappas fru ska till Hunnebostrand idag, och eftersom att dem då åker igenom Trollhättan så kommer dem köra mig till Cecilia. Jag kommer dock få ta bussen tillbaks till Nossebro sen, men skönt o iallafall slippa ta bussen dit. Ska verkligen bli sååå roligt att få träffa Cecilia igen, jag saknar henne så otroligt mycket. Jag vet dock inte vad vi ska hitta på, men det lär vi märka. I vilket fall som helst så ska det iallafall bli roligt att få träffa henne igen. :)

Likes

Comments

När jag kom fram till Nossebro förut så åkte vi i familjen iväg med en gång tillsammans med våran släkt till ett ställe där vi grilla, vi grillade även marshmallow + att några även badade vilket lillasyster Stina verkligen älskade haha. Vi var där i ett par timmar och det var verkligen riktigt mysigt. Kunde för en gångs skull koppla av lite. Hjärnspökena var dock på mig en hel del, men jag kunde ändå emellanåt koppla av också. Jag försökte o inte bry mig om vad hjärnspökena sa och det funkade ändå rätt så bra tycker jag. Kändes som en frihetskänsla och det var verkligen sååå underbart. Nu är vi tillbaks i Nossebro igen, så nu resten av kvällen ska vi inte göra så jätte mycket. Bara ta det lugnt helt enkelt. :)

Likes

Comments

Nu sitter jag på bussterminalen o väntar på Swebus som jag ska med in till Göteborg, och i Göteborg ska jag sedan byta till tåget som går in till Vårgårda där min lillasyster sedan kommer med sin mopedbil o hämtar mig eftersom att hon ändå är i Vårgårda idag. Kan egentligen ta tåget från Halmstad också, men jag brukar oftast ta Swebus in till Göteborg och sen tåg sista biten från Göteborg. Tycker det fungerar väldigt bra, så därför har det blivit att jag fortsatt med det. Hur som helst så finns det inte så mycket mer o skriva just nu, men uppdaterar mer senare. :)

Likes

Comments

Känner sååå igen mig i det här citatet precis just nu. Jag tänker alldeles för mycket och det är jätte svårt o bara sluta tänka på allt jobbigt och hemskt som jag varit med om. Som våldtäkten exempelvis, det är något som fortfarande påverkar mig så fruktansvärt mycket. Jag tar ju propavan medicin på kvällarna för att jag ska kunna sova bättre, så jag ska slippa alla dessa mardrömmarna så mycket som möjligt. Oftast så hjälper dem väldigt bra, men just inatt så känner jag ingen effekt överhuvudtaget och jag kan verkligen inte koppla av just nu. Är även så sjukt nervös inför fredag när jag ska med Amanda till båten, jag är verkligen jätte nervös inför det eftersom att det var väldigt länge sedan som jag tillät mig själv att hitta på något lite mer större. Vi ska ju vara där ett bra tag och jag har ju under en väldigt lång period varit så bra på o isolera mig själv och jag har oftast tackat nej till o följa med på större äventyr, men denna gången tackade jag ja och hjärnspökena är verkligen på mig så fruktansvärt mycket just nu. Men samtidigt som jag är nervös inför det här så ser jag samtidigt även fram emot o få följa med Amanda till båten. Jag ser verkligen fram emot det, men jag tänker inte sticka under stolen med att jag faktiskt är väldigt orolig inför detta. Men jag tror nog att det här kommer gå alldeles utmärkt, det är bara mina hjärnspöken som vill få mig till o tro att det kommer gå åt helvete, men det tror jag inte att det kommer göra. Det här kommer säkert bli jätte roligt och hjärnspökena ska inte få vinna. Jag ska verkligen fixa det här, det har jag bestämt mig för.

Likes

Comments

Idag har jag hunnit med en hel del faktiskt. Har städat mitt rum, sen mötte jag upp min fina pojkvän en snabbis också eftersom att jag hade glömt min jacka hos honom, och i min jackficka låg mitt bankkort vilket jag behöver när jag ska till Nossebro imorgon och eftersom att jag dessutom även ska med Amanda till hennes föräldrars båt på fredag. Så då kan det ju vara bra o ha med sig bankkortet. Efter det drog jag sedan iväg till boendebasen. Kom hem för ungefär en timma sedan och har nu packat. Har dock inte packat ner allting ännu eftersom att jag behöver vissa grejer imorgon. Men jag har packat ner det mesta iallafall, bara lite mer kläder som behöver packas ner också som just nu hänger på tork. Men annars så har jag nästan packat färdigt allting vilket känns skönt. Förutom det här så har jag även beställt en ny header av finaste Therese (@blondina här på nouw) och hon ska ta o börja med den någon gång under helgen, så snart kommer det även en ny header här på bloggen vilket jag ser fram emot. Jag känner på mig att den kommer bli riktigt fin. :)

Likes

Comments

Jag minns min andra dag på psyk, när jag skulle träffa överläkaren där för första gången. Jag minns hur hon ställde en massa frågor och jag minns att hon fråga mig om min kroppsuppfattning, hur jag uppfattar mig själv osv. Jag minns att jag då svara att jag ser mig själv som tjock och jag minns hur hon då tittade på mig med en orolig blick. Just då fattade jag inte varför hon såg så orolig ut, det enda som jag tänkte var att hon behöver väl inte oroa sig för mig. Jag är ju inte ens för smal, jag är ju för tjock tänkte jag. Men nu såhär ett par månader senare så förstår jag att jag var alldeles för smal, jag förstår nu att alla runtomkring och dem på psyk hade rätt med hur smal jag var och jag vet att jag fortfarande väger för lite och jag vet att jag måste gå upp i vikt hur jobbigt det än må vara, och jag förstår nu varför överläkaren kollade med en så orolig blick. Nu när jag såhär i efterhand sitter och kollar tillbaks på bilder så kan jag se hur smal jag var och jag förstår nu att om jag inte hade börjat kämpa för det friska så hade anorexin tillslut kunnat ta död på mig. Jag förstod på ett sätt att jag behövde hjälp eftersom att jag gick med på o läggas in, men jag kunde ändå inte riktigt förstå att det är en dödlig sjukdom jag har. Jag kunde inte förstå att anorexi tillslut kan ta död på en samtidigt som jag ändå på ett sätt förstod att jag behövde hjälp och jag kunde inte förstå att jag var för smal trots att man kunde se revbenen på mig. Men just då var jag så sjuk, så att mina revben syndes var ingenting som jag märkte. Det enda jag såg när jag kollade mig själv i spegeln var en tjock tjej. Det är verkligen svårt sånt där hur man på ett sätt kan förstå att man behöver hjälp, men att man ändå inte kunde förstå helt att det är en sjukdom som kan ta död på en hur lätt som helst. Hade inte mitt hjärta börjat slå lite för svagt så hade jag nog fortfarande inte riktigt förstått det hur farligt det kan vara. För innan jag blev inlagd när dem kollade min puls på äs-mottagningen så var ju min puls antingen normal eller för snabb trots att jag knappt åt, och eftersom att min puls aldrig var för svag när jag inte var inlagd så kunde jag inte förstå hur allvarligt det var. Det där med att man kan dö av den sjukdomen trodde jag bara gällde alla andra förutom mig själv, men jag förstår nu att det även gäller mig. Jag förstår nu att även jag kunde dö av den sjukdomen om jag skulle fortsatt svälta mig själv, och när man kommer till den insikten att det faktiskt även gäller en själv så är det ett tecken på att man verkligen är på rätt väg.

Likes

Comments

På Onsdag så ska jag till Nossebro, jag och min lillasyster har även bestämt att vi ska åka till våran lillebrors grav o hälsa på också. Sedan på fredag ska jag med Amanda till hennes föräldrars båt där vi ska vara ett tag. Vi kommer dock inte åka ut med båten eftersom att vi ska vara där själva, men vi kommer iallafall sova i båten och hitta på en massa kul på dagarna. Vi kommer nog även dra ut o festa på kvällarna ibland också har vi pratat lite om, helt enkelt en massa bästavän tid med bara varandra och jag ser verkligen fram emot det här. Det känns även sååå bra att jag nu vågar göra mer saker än vad jag vågat tidigare. När jag var djupt nere i anorexin, när jag var som sjukast så skulle jag aldrig kunna tänka mig o göra något sånt här eftersom att nästan all min tid gick åt till anorexin. Min tid gick mest ut på o äta så lite som möjligt, träna överdrivet mycket, stoppa fingrarna i halsen för o spy och överdosera med laxermedel. Så att hitta på sånna här roliga saker fanns inte ens i min värld just då eftersom att jag då var så djupt nere i anorexin. Därför känns det så härligt att jag nu faktiskt vill följa med Amanda till båten och det känns så underbart att jag faktiskt nu för tiden vågar mer trots att hjärnspökena är på mig väldigt mycket. För visst är jag väldigt nervös inför detta, men jag ser samtidigt verkligen fram emot det här så otroligt mycket!! Jag kommer dock sakna min fina pojkvän sååå mycket, men jag vet ju att vi ses när jag är hemma igen. :)

Likes

Comments