Snart är de fredag, och jag fyller år, men jag vill inte fylla år , jag vill inte fira mig, jag orkar inte. De låter kanske sjukt, men de är så jag känner just nu, jag har sån sjuk ångest för att fylla år. Inte för att jag bli gammal för de blir jag verkligen inte, blir ju bara 19 år. Utan för att R inte är här, de gör så ont i mig att han inte kan vara här och fira min födelsedag. Han har firat 18 stycken av mina födelsedagar, och nu ska han inte fira min födelsedag förrens jag fyller 22 år. Men de som gör ondast är att han får inte ens ringa mig och de är alldeles för långt för att åka och träffa han, visst jag hade ju gjort de men bensin är ju inte gratis... 

Så ja denna veckan har jag mått riktigt dåligt, jag vet att vissa kommer tänka " men va glad att du ens får tillbaka din storebror " ja, jag vet att de är många som har förlorat familjemedlemmar, men jag har inte de, och jag vet inte hur de känns, de här är jobbigt för mig, och de är mitt liv jag skriver om. Så enkelt är de. 

Idag blev de inte så långt inlägg bara för att jag mår skit och orkar inte sitta och skriva ett mega långt inlägg just nu, för att jag kan inte tänka någonting, allt flyger runt i mitt huvud och är bara skit jobbigt. Sen också för att jag passar min brorsdotter och vill umgås och leka med henne. 

Så ni får ha de bra tills nästa inlägg. 

​ESJ

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja berätta, men jag kan börja med att berätta om min psykisa ohälsa, min depression och ångest. Men jag kommer inte berätta någon som helst anledning till detta då de river upp alldeles för mycket hos mig.

För snart 4 årsen så fick jag min första ångest attack, och ett tag efter de fattade jag att jag hade gått in i en depression, jag började skolka från lektionerna och ville inte gå till skolan som har varit de jag tyckt varit någorlunda roligt i mitt liv, men nej då va inget roligt längre. Mina lärare blev oroliga, och när jag väll var på lektionerna så gjorde jag ingenting, sån tur vad så gick jag ut 9an med godkänt i alla ämnen, MEN på våren 2014 gjorde min R ett misstag som han kommer få leva med resten av sitt liv, MEN han skyddade också mig, hans lillasyster. Han såg hur dåligt jag mådde.

Sen i mitten på sommaren 2014 träffade jag en underbar kille som tog hand mig som ingen annan gjort förut, jag va skit lycklig, men lyckan varade inte så länge, de va bara en kärleksbubbla jag fastande in, min depression gömde sig där, och den kom sakta men säkert tillbaka, min depression var inte så allvarlig när jag va tillsammans med killen, men sen hände något och vi gjorde slut, och där blev min depression värre än någonsin och jag blev så psykist ostabil, jag mådde extret dåligt.

Dagarna gick, veckorna gick, månaderna gick, och nu har ett det gått 1 och 1 halvt år, de är psykisk ohälsa, ångest, depression och 4 självmordsförsök och miljoner självmordstankar om vilket som hade varit lättast att göra.

Så jag har levt med psykist ohälsa i 4 år, jag har aldrig någonsin skadat mig fysiskt mer än med alkohol, annars har jag bara skadat mig extremt mycket psykist.

Jag har aldrig tagit några tabletter mot mina "sjukdomar" jag har kämpat med dom helt och hållet för jag vet att jag kommer klara de, jag är inte helt fri ännu, men jag har kommit en lång bit påvägen, utan en jävla massa tabletter och psykologbesök. För jag har haft R som alltid har funnits där för mig och stöttat mig och pratat med mig när jag mått skit.

Så den människa jag kommer tacka för resten av mitt liv de är R, för han har räddat livet på mig, han har räddat mitt liv, som jag räddade hans liv, och när han kommer ut kommer vi vara en hel familj igen, han kommer ta igen all missad tid med sin son, mig, mamma och alla andra.

Jag hoppas detta räcker idag, tänkte att jag skriver inte för mycket på en och samma gång för då blir de inte så många inlägg, så jag delar upp de till mindre inlägg, och nu tänker ni säkert, vadå mindre inlägg? Detta är ju jättemycket, de är inte jättemycket jämfört med hur många inlägg de kommer bli, de är inte bara 3,4 saker som har hänt som jag tänker berätta om, utan de är allt, exakt allt ska jag släppa ur mig.

Ha de så bra sålänge.

​ESJ

Likes

Comments

Hej, ja nu har jag gjort ännu en ny blogg, MEN nu har jag gjort den enbart för att få skriva av mig om mitt mående då allting går upp och ner just nu, vem vet kanske bli de något mer utav de men min tanke just nu är att jag ska ha detta som en "dagbok" där jag kan skriva av mig nästan vad jag vill, min tankar jag har, hur jag mår nu, hur de har varit innan osv. Kommer skriva om allt, mycket kommer nog handla om min ena storebror, som sitter i fängelse, men där kommer jag inte berätta anledningen till varför, för jag vet inte om han vill att jag skriver ut de och sålänge han inte ger mig något klartecken på de så kommer jag inte skriva ut de.

Hur som helst, jag har börjat om hela gymnasiet, då jag hoppade av gymnasiet i 2an, men nu började jag på vård och omsorgs linjen och jag tycker de är sjukt kul, och jag klarar av att koncentrera mig mer nu än innan då en stor sten släpptes från mitt liv när min storebror åkte in, de låter sjukt men de är så de är. Mer om de får ni veta lite senare när jag kommit i ordning mer här på bloggen.

Men ja i alla fall, jag är en förövrigt glad och galen 19 åring som som sagt går första året på vård och omsorgs linjen och lever ett liv med psykis ohälsa, en ångest som går fram och tebax, men oxå med en depression som har blivit så mycket bättre, men den finns fortfarande kvar där. Jag går som timanställd på ett äldreboende och tycker de är hur kul som helst. På min fritid gör jag inte så mycket, egentligen ingenting alls, jag umgås med min familj, har 2 brorsbarn, en tjej och en kille, från 2 olika bröder, pojken är son till han som sitter inne, och flickan är dotter till min största storebror.

Jag är en sån tjej som resonerar som så att jag skiter i vad ni gör mot mig, ni får göra vad fan ni vill mot mig men rör inte min familj, för dom förtjänar inget ont, INTE ENS MIN BROR SOM SITTER INNE! Jag kommer alltid skydda min familj med hela mitt liv så gått jag kan.

Men ja jag hoppas någon börjar läsa min blogg och tycker de ska bli intressant och en del av min historia och mitt mående och min väg påväg till att bli av med allt som är dåligt i mitt liv.

Jag lägger in en bild här nere på mig, min storebror som sitter inne (Vi kan skriva R så blir de enklare) och sen är de min största storebror till höger. 

Har de bra sålänge. 

​ESJ

Likes

Comments