​Hej igen! 

Vet att de va ett tag sen nu igen, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så lägger jag ner väldigt mycket tid på min kille och hans son just nu, och jag mår bra och känner inte för att dra upp allting som får mig och må dåligt, men idag är en sån dag då jag har suttit och tänkt på de här jag ska skriva om och kände bara nu att jag måste få ur mig de. 

Ni undrar säkert varför jag har valt den rubriken jag har valt. Men de är ganska enkelt, just nu sitter jag i Nybro och har varit här i snart 1 vecka, eller ja på 1 månad så har jag varit hemma kanske 1 vecka, om ens de. Vilket har fått mig och tänka varför de är så, och idag kom jag fram till varför, eller nej jag har vetat hela tiden men inte velat inse de. 

Varje gång jag ska tbax till Halmstad så mår jag extremt dåligt, jag vill inte tbax dit, även fast min familj är där så vill jag inte, de låter kanske sjukt men jag vill inte bo i Halmstad, de handlar ingenting om att jag saknar min kille när jag åker utan för att de har hänt för mycket skit i Halmstad som får mig att må psykist dåligt, som gör att jag inte sköter min skola osv, och jag vill inte ha de så för jag vill ha min utbildning och kunna visa alla att jag äntligen klarade de, men de går inte sålänge den är i Halmstad, så igår satte jag mig ner och mejlade min SYV på skolan om att hon får kolla lite grejer med skolan här i Nybro och ifall de är möjligt att byta hit och gå här i Nybro, så förhoppningsvis får jag svar denna veckan om hur de blir, för jag hoppas verkligen att de går för jag vill inte tbax till Halmstad, jag vet att jag har hela mitt liv i Halmstad och min familj, men jag kan inte bo någonstans där jag inte mår bra, jag kan inte, 

Så ja förhoppningsvis så blir jag en Nybro bo inom kort, om allt går som jag vill då :) 


​ESJ

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Okej, jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag kommer börja i mars 2014.


De är ett år då allt gick rent utsagt åt helvete för mig, men också ett år jag trodde jag träffade han jag skulle va med för resten av mitt liv, ja jag va bara 15 år då, men jag trodde de. Men ja i alla fall i mars 2014 träffade jag mitt ex första gången och jag blev ju intresserad av han men va så osäker på mig själv, så vågade inte skriva till han, pratade knappt med han när vi träffades, vi umgicks bara för att min bästa vän va tillsammans med mitt exs bästa vän, så när jag va med henne och hennes kille så va ju mitt ex också med.

Och jag höll dessutom på med en annan kille då, men ja, jag var ju fortfarande intresserad utav mitt ex, men ja månaderna gick och i juni åkte jag till England i 3 veckor och mitt ex va i Kroatien i 2 veckor, men ja i alla fall så den 9onde juli skrev jag till den killen jag höll på med att jag inte ville mer och började då skriva med mitt ex mer seriöst, och när jag hade varit hemma från England typ 2-3 dagar så stack jag till min bästa vän och skulle sova hos henne och bad då henne möta mig vid bussen, men då kommer mitt ex och möter mig och där går jag i mjukis och helt osminkad, men hur som helst så tillbringade vi 3 dagar med varandra sen åkte han hem och ja vi sov med varandra, och de va hur mysigt som helst, dagarna gick och den 9onde augusti 2014 blev vi tillsammans, och de va hur bra som heslt, tills efter 3 månader då vi blev så pass bekväma med varandra att vi började bråka, och jag litade aldrig på han, jag har aldrig gjort de, vi bråkade hela tiden, men vi hade också de bra ibland, i november 2015 flyttade jag hem till han och hans mamma och bodde där, och hela tiden under att jag bodde där hade jag känt på mig att något va fel att han inte var trogen mot mig, de kändes helt enkelt inte påriktigt, de kändes som att något var fel och den 7 maj fick jag de svart på vitt att jo han var otrogen mot mig, och jag sov hos han natten till den 8onde maj bara för att se hur de kändes men när jag vaknade den 8 onde maj så ville jag bara hem till min mamma, så jag packade med mig så mycket jag kunde av mina kläder och mitt exs mamma körde hem mig, MEN jag var tbax hos han bara någon dag efter de och sov hos han och umgicks med han, och han lovade mig att de skulle bli vi igen och allt de där, men den 21 eller 22 juni bombades min telefon av sms och allt möjligt, och jag orkade inte pratade med någon men jag såg att en kompis till mig hade skickat bild till mig så jag kollade snabbt och då hade mitt ex blivit tillsammans med tjejen som han va otrogen mot mig med, och där förlorade jag mig själv, men den delen kommer jag berätta om senare.

Hur som helst så fortsatte jag och mitt ex och träffas även fast dom va tillsammans, de va han som bad mig komma till han, och ja vi låg med varandra, jag ångrar att jag gjort de, men de är som de är, och jag har träffat killar efter killar sen vi gjorde slut men ingen har varit tillräcklig, men den 25 juli va jag och min brors ex på liseberg och då kom även en kompis till henne dit med sina bröder och sin son och när jag såg han så blev jag fan förälskad, men jag visste att jag aldrig hade en chans på han så jag la inte ner någon tid på de, men den 5 september så skriver han till mig på snapchat och jag tänkte att de va något allmänt, vilket de var till en början och sen berättade han att han kände något för mig typ, och jag blev helt stel i hela kroppen, alla möjliga tankar gick genom mitt huvud, speciellt " jag orkar verkligen inte bli sårad igen " men jag skrev till han hur jag kände för han och vi började skriva mer och började prata i telefon varje dag, och dagarna gick sen den 13 oktober åkte jag upp till han för första gången, och jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, men den helgen va helt jävla perfekt, och sen åkte jag tbax till han den 20 oktober och de datumet är ett datum jag aldrig i hela mitt liv kommer glömma för de är dagen han visade mig att äkta kärlek faktist finns, vi blev tillsammans den 20 oktober, ja de gick snabbt men allting kändes så rätt, och jag älskar denna killen så otroligt mycket, han betyder allt för mig, och de värsta är att vi är så långt ifrån varandra, men de är värt att sitta 3,5 timme på tåg för att få träffa han.

Och de värsta av allt är att under de 1 år och 9 månaderna som jag och mitt ex va tillsammans så blev jag inget annat än skadad psykist, och jag vet om att jag va inte bättre för jag skadade han med, vi gjorde inget annat än att skada varandra, och han fortsatte dessutom att skada mig psykist efter vi hade gjort slut, de höll på i 3 år, och jag förstår inte hur de kunde ta så lång tid för mig att inse hur dålig han va för mig, men jag är så otroligt glad och lycklig just nu av att jag har träffat en människa som verkligen bryr sig, för med han så får jag inte mina psykbryt och med han mår jag inget annat än bra.

Men ja jag vet att många kommer tänka att jag går för fort fram osv osv, men om vi är tillsammans den dagen jag slutar plugga så kommer jag flytta till han, och ja de är långt hemifrån och långt ifrån min familj, men isåfall så är de där min familj kommer vara, och de är så de kommer bli så när jag står där iklädd i min vita klänning med rosor runt halsen och min studentmössa på och jublar av glädje är de delvis för att jag äntligen klarade av gymnasiet men till stor del att jag äntligen kommer kunna dela mitt liv med den människan som jag älskar, och om jag så ska behöva flytta dagen efter min student när jag är bakis som fan så kommer jag göra de, för min framtid ligger i hans händer, jag vill inget annat än att vara med han.

Detta blev väldigt långt, men ja nu vet ni i alla fall.


Slänger in en bild på mig och killen här!
​ESJ

Likes

Comments

Hejsan. jag vet att de va ett bra tag sen jag skrev, men de har varit så mycket i skolan och sen har jag träffat en kille som jag har lagt ner all min tid och energi på. Men ja de är väll inte direkt någon ursäkt för att kunna sätta sig ner i 10-15 minuter om dagen och skriva ett inlägg. Nej de är de kanske inte, men för 1,5 månad sen så började jag prata med den här killen och började då må så mycket bättre och kände bara att jag behövde ta paus från allt kaos ett tag, och inte tänka på allt som varit utan bara leva i nuet och koncentrera mig på han. 


Jag ska fortsätta skriva om allting, men just nu när jag skriver detta inlägg så är klockan 10 i 1 på natten och jag har skola imorgon. Men jag har svårt och sova, men jag tänkte ta 5 minuter till och skriva ner de som har hänt på senaste.

De senaste inlägget jag skrev va den 13 september, 2 dagar innan min födelsedag. De va en extremt jobbig dag, de va många tårar den dagen för att inte min R kunde vara med mig, men jag klarade av de, men vi satt i alla fall hemma hos mig på dagen och min släkt och familj va med mig och vi käkade tårta och drack kaffe och jag fick presenter, sen på kvällen så blev de en spontan utgång, de va inte planerat överhuvudtaget att vi skulle gå ut på krogen, eftersom att jag mådde skit hela den dagen, men de blev så en då och de blev en helt okej kväll/natt, de va underbara människor med som gjorde de till de bästa. Men ja i alla fall den 5 september började jag skriva med en kille, inte vilken kille som helst, och jag åkte och träffade han den 13 oktober, han bor utanför Kalmar, och de är något jag aldrig kommer ångra att jag gjorde. Jag åkte även dit nu i helgen, och ja, nu är jag världens lyckligaste tjej med världens bästa pojkvän, ja vi är tillsammans, ja de gick fort, men vi båda kände att de kändes påriktigt, att detta kändes riktigt bra och valde att gå in i ett förhållande, och jag ångrar inte de en sekund, för dessa känslor jag känner för han har jag aldrig känt innan, nej aldrig, inte ens för den killen jag skrev om tidigare och varför kommer ni få veta i ett senare inlägg. Men ja sen har de varit mycket i skolan, och jag har jobbat lite.

Take care. 

​ESJ

Likes

Comments

Snart är de fredag, och jag fyller år, men jag vill inte fylla år , jag vill inte fira mig, jag orkar inte. De låter kanske sjukt, men de är så jag känner just nu, jag har sån sjuk ångest för att fylla år. Inte för att jag bli gammal för de blir jag verkligen inte, blir ju bara 19 år. Utan för att R inte är här, de gör så ont i mig att han inte kan vara här och fira min födelsedag. Han har firat 18 stycken av mina födelsedagar, och nu ska han inte fira min födelsedag förrens jag fyller 22 år. Men de som gör ondast är att han får inte ens ringa mig och de är alldeles för långt för att åka och träffa han, visst jag hade ju gjort de men bensin är ju inte gratis... 

Så ja denna veckan har jag mått riktigt dåligt, jag vet att vissa kommer tänka " men va glad att du ens får tillbaka din storebror " ja, jag vet att de är många som har förlorat familjemedlemmar, men jag har inte de, och jag vet inte hur de känns, de här är jobbigt för mig, och de är mitt liv jag skriver om. Så enkelt är de. 

Idag blev de inte så långt inlägg bara för att jag mår skit och orkar inte sitta och skriva ett mega långt inlägg just nu, för att jag kan inte tänka någonting, allt flyger runt i mitt huvud och är bara skit jobbigt. Sen också för att jag passar min brorsdotter och vill umgås och leka med henne. 

Så ni får ha de bra tills nästa inlägg. 

​ESJ

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja berätta, men jag kan börja med att berätta om min psykisa ohälsa, min depression och ångest. Men jag kommer inte berätta någon som helst anledning till detta då de river upp alldeles för mycket hos mig.

För snart 4 årsen så fick jag min första ångest attack, och ett tag efter de fattade jag att jag hade gått in i en depression, jag började skolka från lektionerna och ville inte gå till skolan som har varit de jag tyckt varit någorlunda roligt i mitt liv, men nej då va inget roligt längre. Mina lärare blev oroliga, och när jag väll var på lektionerna så gjorde jag ingenting, sån tur vad så gick jag ut 9an med godkänt i alla ämnen, MEN på våren 2014 gjorde min R ett misstag som han kommer få leva med resten av sitt liv, MEN han skyddade också mig, hans lillasyster. Han såg hur dåligt jag mådde.

Sen i mitten på sommaren 2014 träffade jag en underbar kille som tog hand mig som ingen annan gjort förut, jag va skit lycklig, men lyckan varade inte så länge, de va bara en kärleksbubbla jag fastande in, min depression gömde sig där, och den kom sakta men säkert tillbaka, min depression var inte så allvarlig när jag va tillsammans med killen, men sen hände något och vi gjorde slut, och där blev min depression värre än någonsin och jag blev så psykist ostabil, jag mådde extret dåligt.

Dagarna gick, veckorna gick, månaderna gick, och nu har ett det gått 1 och 1 halvt år, de är psykisk ohälsa, ångest, depression och 4 självmordsförsök och miljoner självmordstankar om vilket som hade varit lättast att göra.

Så jag har levt med psykist ohälsa i 4 år, jag har aldrig någonsin skadat mig fysiskt mer än med alkohol, annars har jag bara skadat mig extremt mycket psykist.

Jag har aldrig tagit några tabletter mot mina "sjukdomar" jag har kämpat med dom helt och hållet för jag vet att jag kommer klara de, jag är inte helt fri ännu, men jag har kommit en lång bit påvägen, utan en jävla massa tabletter och psykologbesök. För jag har haft R som alltid har funnits där för mig och stöttat mig och pratat med mig när jag mått skit.

Så den människa jag kommer tacka för resten av mitt liv de är R, för han har räddat livet på mig, han har räddat mitt liv, som jag räddade hans liv, och när han kommer ut kommer vi vara en hel familj igen, han kommer ta igen all missad tid med sin son, mig, mamma och alla andra.

Jag hoppas detta räcker idag, tänkte att jag skriver inte för mycket på en och samma gång för då blir de inte så många inlägg, så jag delar upp de till mindre inlägg, och nu tänker ni säkert, vadå mindre inlägg? Detta är ju jättemycket, de är inte jättemycket jämfört med hur många inlägg de kommer bli, de är inte bara 3,4 saker som har hänt som jag tänker berätta om, utan de är allt, exakt allt ska jag släppa ur mig.

Ha de så bra sålänge.

​ESJ

Likes

Comments

Hej, ja nu har jag gjort ännu en ny blogg, MEN nu har jag gjort den enbart för att få skriva av mig om mitt mående då allting går upp och ner just nu, vem vet kanske bli de något mer utav de men min tanke just nu är att jag ska ha detta som en "dagbok" där jag kan skriva av mig nästan vad jag vill, min tankar jag har, hur jag mår nu, hur de har varit innan osv. Kommer skriva om allt, mycket kommer nog handla om min ena storebror, som sitter i fängelse, men där kommer jag inte berätta anledningen till varför, för jag vet inte om han vill att jag skriver ut de och sålänge han inte ger mig något klartecken på de så kommer jag inte skriva ut de.

Hur som helst, jag har börjat om hela gymnasiet, då jag hoppade av gymnasiet i 2an, men nu började jag på vård och omsorgs linjen och jag tycker de är sjukt kul, och jag klarar av att koncentrera mig mer nu än innan då en stor sten släpptes från mitt liv när min storebror åkte in, de låter sjukt men de är så de är. Mer om de får ni veta lite senare när jag kommit i ordning mer här på bloggen.

Men ja i alla fall, jag är en förövrigt glad och galen 19 åring som som sagt går första året på vård och omsorgs linjen och lever ett liv med psykis ohälsa, en ångest som går fram och tebax, men oxå med en depression som har blivit så mycket bättre, men den finns fortfarande kvar där. Jag går som timanställd på ett äldreboende och tycker de är hur kul som helst. På min fritid gör jag inte så mycket, egentligen ingenting alls, jag umgås med min familj, har 2 brorsbarn, en tjej och en kille, från 2 olika bröder, pojken är son till han som sitter inne, och flickan är dotter till min största storebror.

Jag är en sån tjej som resonerar som så att jag skiter i vad ni gör mot mig, ni får göra vad fan ni vill mot mig men rör inte min familj, för dom förtjänar inget ont, INTE ENS MIN BROR SOM SITTER INNE! Jag kommer alltid skydda min familj med hela mitt liv så gått jag kan.

Men ja jag hoppas någon börjar läsa min blogg och tycker de ska bli intressant och en del av min historia och mitt mående och min väg påväg till att bli av med allt som är dåligt i mitt liv.

Jag lägger in en bild här nere på mig, min storebror som sitter inne (Vi kan skriva R så blir de enklare) och sen är de min största storebror till höger. 

Har de bra sålänge. 

​ESJ

Likes

Comments