Header
View tracker

Ett stort tack till alla som hjälpte till att bidra med en slant! Ni har gjort en skillnad! Vi fick ihop 5900kr och med dessa bidrag har vi både hjälpt barnhemmet men också lokalbefolkningen då vi handlat av dem!
Ni har bidragit med 200kg ris vilket räcker i 9 veckor, pennor, sudd, böcker, tvål, tandborstar, tandkräm, grönsaker diskmedel och varsin ryggsäck till alla de 52 små barnen!
Vi och barnen är mycket tacksamma över era bidrag! Vi har tillsammans gjort skillnad! Nu ser ni hur mycket en liten summa kan göra stor skillnad!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 74 readers

Likes

Comments

View tracker

Dessa barnen är något av de finaste jag mött och de har lärt mig mycket! Dem kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer alltid att tänka på dem!

De har fått mig att förstå att man inte behöver en massa materiella ting för att må bra och njuta av livet!
De har fått mig att inse hur viktigt det är med kärlek och omtanke!
De har fått mig att inse hur viktigt det är vänskap och gemenskap!

När jag åker här ifrån kommer jag att ha vuxit som människa och fått ett annat perspektiv på livet. Detta på grund av de fantastiska barnen. Jag kommer minnas deras skratt, kramar, sånger, bus, gråt. Allt som gör just dem till de underbara barn dem är! Mina små älsklingar!

  • 126 readers

Likes

Comments

View tracker

  • 155 readers

Likes

Comments

Nu börjar hemresan närma sig och jag känner mig redo. Men något jag aldrig kommer att vara redo för är att lämna de fantastiska barnen. Efter vår resa på Zanzibar var både jag och Ingrid rädda för att barnen glömt bort oss... Men jag tror vi aldrig fått så mycket kramar som då! Tanken slog mig igår att jag måste lämna dem och att jag mådde lite dåligt för att jag kommit hit. Men det är ju helt fel? Eller?

Att det är deras vardag krossar mitt hjärta.
Att volontärer kommer och går hela tiden.
Att det inte får en trygg punkt.
Att de hela tiden måste säga hej då.

Hej då är något av de värsta jag vet och vill alltid säga vi ses. Men dessa barn kanske jag inte kommer att träffa igen och det gör så ont! Men jag ska försöka att inte tänka på det och istället ta vara på de sista två veckorna med dem! Mina små babys!

  • 161 readers

Likes

Comments

Hur kom det sig egentligen att jag och inrid tog vårat pick och pack och åkte ner till Tanzania för att volontärarbeta?

Jag fick ett sms av min kompis moa där hos berättade att hon pratat med en hej i sin klass som funderade på att volontärarbeta. Jag hade planen på att åka ner själv då men blev glad att någon annan också hade en tanke på detta. Jag kontaktade Ingrid på fb och frågade om hon ville ta en fika och prata om volontärarbete.

Vi sågs i januari på da matteo och vi pratade om allt annat än just volontär. Vi klickade så bra och jag gick med ett stort leende på läpparna där ifrån! Vi bestämde att vi skulle gå hem och läsa på lite och återkomma med vad vi ville och kände. Jag såg då på amzungos hemsida att de skulle ha en inspirations kväll där två volontärer skulle berätta om sin resa. Vi gick dit och var nästan helt ensamma. Efter presentationen började vi prata om vad vi ville göra och vi hade exakt samma tanke! Afrika, två månade på ett dagcenter. Perfekt!

Då var det bara att boka och planera. Så vi hade ett möte med amzungo. Blev supertaggade och bestämde oss för att Åka ner i september/oktober.

Min kompis viktoria hörde av sig i maj och ville åka med en månad. Vi träffades alla tre innan sommaren då jag skulle spendera den på Gotland och Ingrid lite utomlands. Vi hade sedan kontakt via fb hela sommaren och planerade inför resan!

Sedan kom slutet på augusti och resan började närma sig.

Vi möttes på flygplatsen mitt i natten nervösa upp till öronen! Checkade in och började den lååånga resan till de främmande landet Tanzania och staden Aruscha.

Nu har vi umgåtts varje dag i 1,5 månad. Gjort nummer 1 och 2 med en halvöppen vägg. Haft upp och ner dagar, gråtit, skrattat varit irriterade. Men jag måste säga att vi kommit varandra väldigt nära och att Ingrid är en underbar person! Jag kände det redan första gången vi sågs att detta är en person för mig. Jag har funnit en ny vänskap för livet!

  • 167 readers

Likes

Comments

Som ni kanske vet så befinner sig jag, Vikkan och Ingrid i Tanzania. En helt annan verklighet än den hemma i Göteborg. Vi befinner oss på ett dagcenter vid namn Uphendo Face som 50 barn kan kalla hem. 50 fantastiska små själar med drömmar, talanger och erfarenheter. Under våra veckor här i Tanzania har vi förstått hur viktigt det är för barn att få vara just barn. Att få upptäcka, skapa och fantisera. Vi vill starta en insamling för att hjälpa barnen vi har mött genom att köpa enkla saker så som skolböcker, pennor, såpbubblor, tvål, schampo etc... Vi vet vad en burk såpbubblor kan göra. Vi har sett det med egna ögon. Vi önskar att ni också får göra det någon gång.

Vill du vara med och göra skillnad? Många små bidrag blir något stort.
Swischa en valfri summa till 0761663598 - Viktoria Enderstein

Sista veckan nu att göra skillnad!

  • 175 readers

Likes

Comments

Månadens stolt: Att vi har startat en insamling för att köpa saker till barnen på Uphendo face!

Månadens dagdrömmeri: Att åka som au pair till Australien vid årskiftet

Månadens resa: Zanzibar

Månadens pust: Att Ingrid bara hade urinvärksinfektion och ingen dödlig sjukdom

Månadens doft: Sol

Månadens ord: Hakuna Matata

Månadens plagg: Mjukisbyxor och tjocktröja

Månadens spännande: Spontan resa till Zanzibar med buss och båt

Månadens citat:" Travel is the only thing you buy that makes u richer"

Månadens nya energi: Taggad på att resa och upptäcka mer av världen, nya erfarenheter

Månadens längtan: Familj och vänner, hemma.

Månadens mat: Burgaren på det lokala stället

Månadens lyssning: As u are - Charlie puth

Månadens avklarande: 6 veckor av 8

Likes

Comments

Varje dag bedrövas miljontals människor på grund av förorenat vatten, undernäring, dålig ekonomi, dålig hälso och sjukvård och ingen tillgång till utbildning. Är det så vi vill att vårt samhälle ska se ut? Medans alla dessa människor lever i ett förödande samhälle lever vi i västvärlden i överflöd av tillgångar. Men är det bara det materiella som räknas in?

För det första lever vi i västvärlden i överflöd. Vi konsumerar mer än vi behöver,köper nyaste tekniken och mycket av det vi konsumerar är inte nödvändigt. Vi är egoistiska varelser och vill alltid ha det nyaste tex iPhone. Medan en sex åring i Sverige sitter och spelar på sin mobil finns det miljontals barn där ute som inte ens äger ett hus, har råd med mat för dagen och lever ensamma på grund av flykt från landet eller förlorat sin familj. Jag inspirerades av programmet en resa för livet där fyra kändisar fick åka ner och se hur sos barnbyar arbetar. Men det som fastnade var när Eagle-eye var på en kyrkogård där människor bodde och sa “ dessa människor lever i lyx om man jämnför med vad jag sätt innan”. Där fick man sig en tankeställare. Medan jag sitter i mitt hus och klagar över att jag inte har några kläder eller en dator tycker de som lever på en kyrkogård att de lever i lyx. Vi måste börja tänka om.

För det andra lever U-länder kanske i lyx om vi ser till det emotionella. I västvärlden lever vi i ett så otroligt vrickat samhälle. Människor går in i väggen på grund av stress, föräldrar hinner inte ta hand om sin familj på grund av för mycket jobb och människor dör i anorexia pågrund av vårt sjuka samhälle. Tänk att miljontals människor dör på grund av svält för att det inte finns någon tillgång till mat. Samtidigt som vi i västvärlden har överflöd av mat och svälter ihjäl oss. Människorna som lever fattigt och inte har stora tillgångar i det materiella sammanhanget lever i lyx om vi bara ser det emotionella. Självklart är det ett förödande liv dem lever med de har varandra, de tar hand om varandra,ger kärlek till varandra och där har vi något att ta lära ifrån. Vi måste tänka mer på varandra och ta hand om varandra. Annars kommer vårt samhälle bara att gå utför.

För det tredje lever vi i helt olika världar om man jämnför de barnen som bodde på en kyrkogård där det är smutsigt och den ända tekniska pryl det ärver är en fläkt med barnen i Sverige som sitter med sina ipads 24/7. Kan man se att de som lever på kyrkogården ändå glada ut och lever tillsammans medans barnen med sina telefoner ser ledsna och ensamma ut. Vi lever alltså i två helt olika världar. Precis det man har märkt på barnhemmet hur glada det är varje dag även om de Inte har några materiella ting. Vi I-länder lever i överflöd på de materiella men är ganska fattiga på det emotionella. Medan U-länderna inte har någon tillgång alls på de materiella men har hyfsad tillgång på det emotionella.

Avslutningsvis vill jag säga att vi måste börja tänka på hela jordens befolkning och jobba tillsammans. Vi måste sluta vara så egoistiska och börja ta hand om varandra. Mitt mål med livet har alltid varit att hjälpa människor som har det dåligt ställt att få ett bättre liv. Alla måste tänka om och alla måste hjälpa till. Fattigdom är något vi måste kämpa mot tillsammans.

  • 198 readers

Likes

Comments

08:00 ringer väcka klockan, vi stiger upp, tar på oss arbetskläder och går ut och äter frukost som serveras. Man får oftast ägg och toast men det är mumsigt!

09:00 Går vi upp till daladalan som vi åker med till barnhemmet. Man får gratis "afrikansk massage" varje morgon som Matt en av Australienarna sa. Vi hoppar av vid machumba och är oftast vid barnhemmet runt 09:50.

10:00 Är det "cikle" där alla barnen står i en ring och sjunger sånger innan lektionen börjar! Låtar som i love Jesus, chilli popo, butterfly etc man börjar lära sig en del sånger nu!

11:00 då är det den första rasten! Barnen brukar springa runt och leka. Vi sitter ofta och myser med dem på en liten trapp, älskar rasten

12:00 startar den andra lektionen och den brukar jag hålla i. Mina barn i klassen är ca 3-4 år så de dem gör varje dag är räkna 1-10 eller alfabetet så beroende på vad lektionen innan var har jag det andra ämnet. Det är alltså lektion på engelska.

13:00 är det sista rasten då får det även lunch, oftast majsgröt men ibland ris. Först måste alla tvätta händerna sedan får det gå och ta mat. Efter det borstar alla tänderna och vi diskar. I slutat har man också en "cikle" innan alla säger tack för idag!

14:00 är dagen oftast slut! Då tar vi daladalan hem igen.

  • 230 readers

Likes

Comments