Tänk hur kärlek kan påverka en så dåligt.
Att älska någon som inte älskar en tillbaka kan såra en totalt.
Men det är inte bara de som får mig att må dåligt.
Jag har mått rent ut sagt piss dom sista dagarna.
Jag vet inte riktigt varför.
Dels för att jag skulle åkt hem denna helg som kommer, men jag fick inte för jag missade en art lektion.
Ångesten, rösterna.
Allt har gjort mig totalt låg.
Jag har till mestadels legat och sovit och vaknat sen somnat sen vaknat.
På nätterna är det i stort sett omöjligt att sova, för de är då jag är själv, och rösterna börjar mer och mer.
Tänk om livet kunde vara bra, en dag iallafall, 24h.
Men det händer aldrig.
För det pendlar minut för minut, sekund för sekund.

Jag har börjat gått på unga vuxna här i Uppsala.
Har fått fyllt i en massa papper, ändrat styrkan på elvansen till 70mg.
Fick massa frågor där idag, om jag har vart med om något övergrepp.
Jag sa jag, och då undrade han vad.
Jag svarade att jag inte ville prata om de.
Men Tillslut innan vi skulle gå därifrån så sa jag det snabbt till han, och bilderna/tankarna kommer upp direkt.
Det började lugna sig när vi satt oss i bilen och satt på musik.
Men fan vad jobbigt de är.
Allt är jobbigt, sitta i bilen eller gå över tågrälsen när tåget ska komma.
Alla broar ovanför vägen som jag bara vill hoppa ifrån.
Hur jag vill kasta mig framför bilar.
Hur mitt hjärta klappar och pulsen går till tusen när jag ser en polisbil/poliser/ordningsvakter/väktare
Jag är rädd att dom ska ta mig, ta mig bakom låsta dörrar igen. Och de är de sista jag vill.
Jag vill inte ha fler brottningsmatcher, inga mer handbojor, inget mer våld, jag vill inte ens prata med dem.
Jag vet att det finns hur snälla poliser som helst. Och oavsett vad dom gör, så gör dom sitt jobb.
Det är ett jobb, inte deras personlighet att dom gillar det.
Finns säkert poliser som gillar det men det är faktiskt inte många.

Men vafan jag kan inte göra något av de som jag skrev innan, det går inte. Hur mycket jag än vill.


Jag har faktiskt en positiv sak att säga, och det är att istället för at åka hem på permission.
Ska jag och min kontaktperson på behandlingshemmet åka iväg, jag ska se när hon spelar handbollsmatch, sedan åker vi till Gävle för att pierca mig.
Det blir i tungan och labret(läppen)
Det ser jag faktiskt fram emot.🙃

Men jag vill säga till er alla att ni är bäst, all lycka till er i livet. Och förresten. Inte till alla. Bara ni värdefulla omtänksamma, fina, underbara människorna.
Men du, du som läser detta. Du är perfekt som du är. Underbar som du är.
Älskad som du är!
Kram på er! 😚

  • 95 readers

Likes

Comments

Vart står vi nu

När våran väg tillsammans här tagit slut

Och jag saknar varje dag med dig

Saknar alla minnen som satt och suddats ut

Vad gick fel?

Aldrig har jag känt såhär förut

Varför kan jag inte komma över att de regnar och ute faller löven nu

Stopp, stopp, stopp

Jag borde stanna upp och andas

Stopp, stopp, stopp

Allt slår tillbaks

Dom säger att man aldrig ska ge upp hoppet på den man älskar, man älskar

Men hur länge ska jag sitta här och vänta

Kommer du tillbaks för mig?

För mig, för mig var du den enda

För mig för mig för mig var du den enda

Vad gör jag nu när ingenting är som de var förut

För jag försöker bli mig själv igen, försöker hitta glöden som sakta brunnit ut

Vad känner du?

Är du lycklig eller faller tårarna nu?

För varje gång som jag blir ensam är det som att hjärtat går itu

Stopp, stopp, stopp

Jag borde stanna upp och andas

Stopp, stopp, stopp

Allt slår tillbaks

Dom säger att man aldrig ska ge upp hoppet på den man älskar, man älskar

Men hur länge ska jag sitta här och vänta

Kommer du tillbaks för mig för mig, för mig var du den enda

För mig, för mig, för mig var du den enda

För mig var du den enda

För mig, för mig, för mig var du den enda

För mig var du den enda

För mig var du den enda

Dom säger att man aldrig ska ge upp hoppet på den man älskar, man älskar

Men hur länge ska jag sitta här och vänta

Kommer du tillbaks för mig, för mig, för mig var du den enda

För mig, för mig, för mig var du den enda.

Likes

Comments

År 2️⃣0️⃣1️⃣6️⃣ har vart ett rent helvete,
Ett av de värsta år i mitt liv.
Jag har spenderat i stort sett hela detta år på barnpsyk och vuxenpsyk.
Jag har vart totalt förstörd, nere, krossad.
Försök på försök att ta mitt liv, dagliga kamper mellan liv o död.
Mina dagar handlade om självskada och självmordsförsök.
Jag förlorade den jag älskar mest av allt.
Som jag nu knappt har kontakt med.
Jag blev lämnad när allt var som sämst.
Och det kunde inte bli värre
Jag kände mig så värdelös,
Vilket som blev totalt fel
Bältningar och jag blev tvångsmedicinerad.
Men än idag står jag här, eller jag vet inte om jag står.
Jag ligger nog snarare ner.
Levande iallafall.
Trodde aldrig att jag skulle vara i liv vid året 2️⃣0️⃣1️⃣7️⃣.
Men nu är jag det, och imorgon blir jag 1️⃣8️⃣ år HELA 1️⃣8️⃣ år.
Herregud, jag trodde aldrig att jag skulle komma upp i denna ålder.
Helt otroligt.
Många säger att 2️⃣0️⃣1️⃣7️⃣ kommer bli deras år.
Men mitt år, det kommer de nog inte bli.
Jag kommer få fortsätta lida, med ständig ångest och massor mer.
Allt från röster till syner.
Allt från att leva i ett helvete.
Men denna resa fortsätter, och för mig är ett nytt år ingen skillnad, det är bara en av dom där dagarna jag lider, den där minuten efter tolv gav mig inte ett bättre mående.
Inte för att jag trodde det, jag är ju inte dum.
För att kunna må bra och leva, vilket jag inte gör.
Behöver man en kämparglöd, men den vet jag inte riktigt vart den finns.
Den är gone.
Och så får det väl vara då.
Men vi välkomnar 2️⃣0️⃣1️⃣7️⃣.
Inte mitt år, men hoppas de kan bli ditt!
För det är ni värda.
Puss på er! 😙

  • 278 readers

Likes

Comments

Kom hem i söndags, sov dom första dagarna.
Sen så har vi förberett inför jul.
Idag klädde vi granen, och sitter och spelar bingo på uppesittarkvällen 🎅🏼

Nu är lillebror och hans tjej här hemma, alla sitter i soffan och vi har myst till det med chips,popcorn o dipp.
Nu har vi precis spelat sista omgången men ingen vinst för det.

Imorgon är det julafton.
Och det innebär mycket julmat, massa julklappar och kalleanka.
Syster min och henens kille kommer vid 18 tiden.
Så vi ska inte äta förrän då.

Saknar tjejerna på fågelbo,
Hann ge dom julklappar innan jag åkte den 18:e
Dom fick en varsin ängel som lyste i alla möjliga färger.
Alla tre fick lika.
Men den 26:e åker jag tillbaka igen.
Och den 27:e ska jag till bup.
Sen ska jag, E och personal på teater eller vad det var.
Sen så åker jag hem till Sälen igen den 30:e och firar nyår och födelsedag hemma.

Hur jag mår är upp och ner,
rösterna finns där.
Ångesten finns där.
Allt finns där.
Ja och vad är allt?
Det vet jag inte.
Men hur ska då någon annan veta?
Det vet jag inte heller.
Helt omöjligt.
Men vafan, vad spelar det för roll då.
Jag kan leva med det, eller kan jag?
Det vet jag inte heller.
Just nu är det helt okej.
Var lite jobbigare under dagen idag.
Men det gick över, och nu har vi haft det ganska trevligt.
Även pratat i telefon med en vän som inte mått så bra.
Hoppas jag kunnat hjälpt henne.
Men tror inte jag lyckades denna gång,
O de känns sisådär.
Men det har inte påverkat mitt mående speciellt.
Så det är stabilt nu, tror jag.
Svänger så fort.

Nu är jag ganska trött, och ser fram emot imorgon.
Så går nog och lägger mig nu, eller sitter uppe en stund till.
Men till er säger jag godnatt och tack för idag.
Puss 😙

  • 416 readers

Likes

Comments

Jag har klarat mig från bup.
Stått ut utan att varken skära mig, slå huvudet i väggen eller strypt mig.
Nu är jag påväg hem på permission 🙏🏼

  • 472 readers

Likes

Comments

Hej alla fina ni!.

i förra inlägget så var det inte så bra.
det är de inte nu heller.
I tisdags stack jag från boendet.
polisen var ute och letade efter mig.
tillslut hittade dom mig.
jag var efter vägen och gick.
jag vet inte riktigt vart jag var påväg.
men nånstans inom mig visste jag vart jag skulle.
det var 3 polisbilar eller ja en polisbil o två civil.
började springa, och hör hur dom skriker "SLÄPP HUNDEN"
jag sprang, in i skogen, men tillslut fick dom tag på mig.
dom släpar mig till polisbilen.
jag gjorde sånt motstånd att dom satte bojor på mig.
sen satt dom mig i bilen, och vi åkte till psykakuten.
väl där så får jag prata med en läkare.
och jag blev tvångsinlagd.(lpt)
jag slog huvudet i väggen och blev släpad in på rummet.
väl där fortsatte jag.
3 män brottar ner mig och sedan går larmet.
och det kommer ca. 7 styckna till..
Jag blir fortsatt fasthållen och nedtryckt av personalen på bup o från ja jag vet inte vart alla kom ifrån.
Tillslut kommer dom med Bältessängen och bär upp mig och spänner fast mig.
Jag ligger där ett tag gråter skriker och försöker få luft mitt uppe i min ångest.
Tillslut kom dom och gav mig en injektion.
Vad de var de vet jag inte.
Därpå somnade jag ganska snabbt.
Och blev släppt efter hur långt tid vet jag inte.
Men sen somnade jag.
Dan därpå (onsdagen) kommer min personal från boendet och det blir läkarsamtal. Vi kom överens om att jag får åka på permission och att jag är inskriven på papper frivilligt.
Det gick jag med på, bara jag slapp ligga inlagd.
Jag kom hem till boendet.
Det gick bra, ett tag.
Jag gjorde knäck, E gjorde kladdkaka.
Sen vet jag inte vad som hände riktigt.
Jag börjar få ångest.
Jag går in på mitt rum, sätter igång musik och från ingenstans har jag en tröja i handen.
Vad gör jag med den?
Jo jag försöker strypa mig själv.
(Som jag gjort så många gånger förut. Om ni följt men ett tag vet ni.)
Efter ett tag kommer personalen på boendet in, och klipper upp tröjan.
Jag blir besviken, tror jag.
Tillslut kommer ambulans och säger att det är bestämt att jag ska åka tillbaka till bup.
Men jag vägrade så efter ett tag så åkte dem.
Jag somnade och klockan kvart i tolv vaknar jag av att polisen kommer.
Jag är trött, orkar inte bråka. Frågar om jag får ta en cigg innan vi åker och det fick jag.
Nu är jag inskriven på lpt igen.
Jag har inte fått någon permission.
Försökte strypa mig igen på torsdagen.
Därmed fick jag inte åka på någon permis antar jag.
Allt jag ville idag var att få permis över dagen och fira E:s födelsedag. Vi skulle på Nobelmiddag.
Riktigt tråkigt att jag inte fick vara med på den.
Men men.
Det kommer väl fler dagar, men nu är jag här på bup i Uppsala och vet inte riktigt när jag får åka till boendet antagligen måndag eller tisdag sa sjuksköterskan.
Hoppas på det.
Här orkar jag inte stanna.
Men en positiv sak är att jag får gå ut o röka, med personal eftersom jag har lpt.
Vet att de inte är någon idé att rymma då de är 50% chans eller mer att polisen hittar mig innan jag hittar här i Uppsala vart jag ska.
Nu blev de ett långt inlägg, ska sova nu så kanske jag bloggar imorgon eller någon annan dag.
Puss 😙

  • 729 readers

Likes

Comments

Tisdagen var en hemsk dag.
Dagen började med ångest.
Men den var ändå skapligt bra.
Det började med toalettstäd.
Sedan så julpyntade vi.

Granen är framme redan 😄

Men iallafall så började kvällen närma dig klockan sex ungefär.
Jag får världens ångest.
Rösterna skriker.
Jag vill dö, dö mer än någonsin.
Jag hade sparat tabletter ett tag.
Så jag tog dom.
Sedan svalde jag även glas.
Det slutade med att ambulansen kom.
Dom satt och pratade med mig, fick inte göra några kontroller på mig.
Jag vägrade vård.
Tillslut kommer en läkare från Stockholm och skriver ett vårdintyg på mig (LPT)
Polisen kommer.
Jag kämpar emot, för jag vill inte följa med.
Tillslut bär dom ner mig på golvet och sätter handbojor på mig.
Sedan går vi ut till polisbilen.
I polisbilen är jag lugn.
När vi kommer till akuten så sätter dom mig på en säng,
Och ska ta loss bojorna.
Jag springer direkt.
Polisen bokstavligen hoppade på mig.
Sen blev de handbojor igen.
Dom satt fast en hand i varje sida av sängen.
Bytte tröja på mig.
Sedan började dom sätta massa sladdar.
Nål och dropp.
Sedan skjutsa dom mig i sängen till röntgen.
Handbojorna togs av.
Byter säng och åker in o ut genom nån röntgen maskin.
Lägger mig sedan i andra sängen igen.
Med massa sladdar kunde jag inte gå iväg precis.
Men när vi väl kom till akuten igen så försökte jag dra loss allt och sticka.
Då blev det handbojor igen, en på varje hand fastspänd i sänggavlarna.
Så låg jag hela natten.
Var vaken hela natten.
Ordningsvakterna var med mig hela tiden eftersom jag hade bojorna.
Men vid klockan 4-5 så fick jag komma till en avdelning.
Och väl där kom bup och satt vak.
Men vakterna var fortfarande kvar.

Klockan ungefär tio så kommer läkaren från bup ner och ska bedöma mig.

Vi bestämde att jag skulle följa med dom tills personalen från fågelbo skulle komma.

Jag sa ja om jag fick röka.

Och det fick jag.

Sitter o väntar på personalen på mottagningen.

Tillslut kommer hon och bup vill prata med henne.

Utan att prata med mig, förutom att fråga om jag ville tillbaka till boendet och jag sa självklart.

Men ingen frågade om jag skulle göra om det. Eller vad som skulle hända om jag kom tillbaka.

Fick ångest, hjärtat började slå när vi skulle gå.

Tänkte hur jag jag klara detta?

Att inte göra någonting??

För påriktigt jag orkar inte mer.

Är helt slut, trött på livet.

Jag har sysselsatt mig hela dagen genom att baka.

Sovit lite, sen lagat mat. Och nu ska vi till gymmet.

Har ingen ork alls.

Vill bara försvinna.

Men fan heller. De är alltid nått som är ivägen.

Jag bloggar mer en annnan dag.



En gång till bara. Jag orkar inte..

  • 942 readers

Likes

Comments

Snart vart här i 3 veckor.
Det har vart dagar upp, dagar neråt.
Humöret är inte alltid på topp.
Kan inte sova på nätterna. Knappt iallafall.
Idag var tjejerna lediga från skolan.
Vi har vart på bup med en av tjejerna.
Sedan vårdcentralen, sen åt vi på kebabhouse.
Dom flesta åt pizza.
Sorry Olof, du ville ha ett positivt inlägg men nej inte denna gång.
Triggande miljöer överallt.
Jag har oturen att varje gång vi ska gå över ett tågspår, bommarna stängs, så kommer tåget.
Rösterna blir högre, ångesten stiger.
Jag vill bara.
Men nej.
De går inte.
Framför alla människor.
Vad hemsk jag skulle vara.
Men ändå, jag orkar inte.
Tankarna snurrar.
Har skärt/rivit mig.
Inte djupt.
De går inte.
Hur förstörd jag vill se mig.
Så går det inte.
Jävla skit.
Jävla skit grej.
Jag vill inte mera.
Jag kan ha roligt med tjejerna.
Men medans jag "har roligt" så känner jag ångesten.
Hör rösterna som inte vill att jag har roligt.
Eller jag får inte ha roligt.
Då lägger jag ner.
Går o tittar på tv.
Eller in på mitt rum.
Sätter på musik, eller kollar film.
Tänker på saker, vet inte ens vad jag tänker.
Pratar, men vem pratar jag med? Jo jag pratar med rösterna.
Ibland kommer jag ihåg det.
Men när jag väl är inne i det, kommer jag inte ihåg det.
Somnade på golvet för nån natt sen.
När jag vakande minns jag inget.
Men antog eftersom dom andra gångerna jag inte kommer ihåg så har jag pratat med rösterna.
Har jag hört från Säter iallafall.
Detta liv, det suger.
Detta liv, är värdelöst.
Detta liv, vafan.
Äckel.
Helvetet.
Livet.
Men vafan finner inga ord för livet.
En mening, vad är den?
Finner den inte.
Inte alls.
Den försvann, för hur många år sen som helst.
Jag förstår inte hur jag ska orka.
FINNER INTE MENINGEN MED LIVET.
Nu orkar jag iallafall inget mer.
Försvinna, jatack.


Och nej de är en gammal bild från några dagar sen.

  • 1312 readers

Likes

Comments

Hej alla 🤗
Nu har jag bott här i en vecka och en dag.
De har vart bra och dåliga dagar.
Dagar med mycket röster, mycket ångest.
Men även dagar med tjejerna som vart roliga, spelat kort, gymmat, bio, skrattat, pratat, färgat håret.
Och så mycket mer. Vi har gjort två snögubbar. Dock har dom smält nu men här är en bild
👇🏼

På dagarna är tjejerna i skolan.
Jag lyssnar på musik och sover för de mesta då.
Svårt att sova på nätterna så är sjukt trött på dagarna.
J har åkt hem.
D åker på söndag eller var de lördag? Kommer inte ihåg
Så det blir jag, E och C hemma sen.
Men idag så ska vi hyra film.
.

På tal om mitt mående.
Så som jag sa de finns dagar då det är bra, dagar som är dåliga.
Ångesten tär på mig.
Rösterna tär på mig.
Vart ska jag ta vägen?
Bort bort bort.
Orkar inte med rösterna.
Usch, fy, fan för dom.
När tar detta slut?
Fan säger jag bara.

  • 1150 readers

Likes

Comments

Denna dag har bestått av sömn och städning av bilen.
Och nu åker vi på bio.
Bridget Jones baby.
Jag mår helt ok.
Lite ångest, men inget jag inte klarar 👊🏼
Hörs, puss 🤗

  • 1190 readers

Likes

Comments