Igår skrev jag tips på ångesthantering.
Men nu måste jag fråga er,
Finns det något ni kan komma på som jag inte testat?
Skulle vara jätte bra för mig med tips.
Så att jag kan komma vidare i ångesten utan det destruktiva.
Jag hamnar lätt där, när det väl gått för långt vägrar jag ta emot medicin och det blir injektion.
Eftersom jag alltid gör illa mig på något sätt.
Vilket är väldigt jobbigt.
Tårarna forsar oftast.
Så lite hjälp av er ber jag om.
Annars vill jag faktiskt inte ha hjälp.
Men med det får ni gärna hjälpa mig med.
Massa kramar på er.

Uppdatering om mig:
Jag sitter i bilen påväg tillbaka till Säter, med ångest.
Hoppas på en bra vecka där, på fredag är de planerad injektion igen.
Jag mår sådär som sagt.
Och har inget att lindra ångesten med förutom medicin.
Som inte alltid hjälper.
Men nu har den hjälpt lite.
Nu ska jag fortsätta åka bil,
Vi hörs 👋🏻

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I SHOULD STAY STRONG BUT I'M WEAK.
AND WHAT'S WRONG WITH THAT?

Hej, hur mår ni?
Jag mår skit.
När jag har ångest är de ända som hjälper behovsmedicin.
Men för er andra kanske is fungerar?
Kanske måla? Rita? Pärla? Gå ut o gå? Springa? Träna? Titta film? Serie? Röka? Snusa? Sova? Eller varför inte blogga? Skriva av dig? Eller prata med någon?
Allt utom något destruktivt.
Det är saker jag testat men inte fungerat.
Men jag slår vad om att på minst 50% av befolkningen med psykisk ohälsa och ångest hjälper de.
Så varför inte testa?
Kram på er!

Uppdatering om mig:
Jag är hemma på permission sen i fredags.
Har tagit behovsmedicin 2ggr.
Resten bara ordinarie.
Jag har fått in nya mediciner, samt tillbaka elvansen jag hade innan.
Det var ett tag där jag vägrade ta mediciner.
Då satt dom ut i stort sätt alla mediciner förutom den mot depression och impulser och sömn.
Men nu är jag iallafall hemma.
Men ska tilllbaka imorgon.
Vet inte hur det kommer bli då.
Här hemma måste jag stå ut.
Så länge jag kan.
På Säter försöker jag givetvis också hålla ut.
Men där blir det en annan sak.
Kram

Någon som är intresserad av min medicin lista, vad dom gör, hjälper emot ä, hur dom hjälper?
Kommentera bas så skriver jag ett inlägg om de ☺️

Likes

Comments

Vad sägs om att börja om på nytt?
Ett bättre liv.
Nej jag skoja bara nu blev jag negativ igen.
Det bara försvann.
Men istället för att fokusera på det negativa, varför inte skriva positivt?
Visst att jag kommer uppdatera er om hur jag mår, vad som händer osv.
Men jag känner för en start dr jag istället för att ge ut negativ energi om mina vistelser på Psyk och behandlingshem så beskriver jag det positiva och den hjälp jag fått.
Så vi börjar om.
Självklart kommer inläggen vara kvar! ☺️❣️
#stoppapsykiskohälsa

Likes

Comments

Igår var en bättre dag än idag.
Mamma och pappa, lillebror, hans tjej och morfar var här.
Sen sov jag resten av dagen så de va första dagen utan bältning och injektioner.
Idag däremot blev jag bältad direkt när jag vaknade nästan.
Fick injektioner och tog senare en stesolid.
Känner fortfarande ingen mening med saker o ting.
Allt känns värdelöst.
Ingen mening me någonting.
Hoppas den känslan släpper snart.
För jag orkar inte.
Dom har rensat mina mediciner,
Så har bara setralin och melatonin kvar av drösen jag hade.
Tar inga mediciner så för mig spelar de ingen roll.
Fast sen när jag inte är här vet jag nog att jag inte kommer klara mig på bara dom medicinerna.
De är 7/9 stygn kvar.
Inte lyckats tagit ut fler.
Och de är väl bra egentligen.
Men de känns som att dom bara är i vägen.
Vet inte varför men när ångesten kommer är det stygnen som ryker eller huvudet som dunkas i väggen.
Vaket är kvar, och har fortfarande personal med mig dygnet runt.
Det känns drygt, men kanske nödvändigt.
Jag vill härifrån, lika mycket som jag ville sist fast kanske lite mer.
Det är drygt att vara här, vill vara hemma med mamma pappa o k.
Men allt går ju tydligen inte.
När känslan att ingenting fungerar längre lägger jag mitt liv i andras händer.
För jag orkar verkligen inte mer själv.
Det är för mycket, för mycket att ta hand om, för mycket att bry sig om.
Men denna gång ska väl också gå, denna gång ska jag väl också må bättre Tillslut.
Ett hopp som aldrig inträffar.
Jag orkar inte!!
Men det får ska för idag, nu ska jag röka.

Likes

Comments

Ännu en gång inlåst mot min vilja.
Ännu en gång en ägodel av Säter.
Ännu en gång av bältningar, injektioner, fasthållningar och tvång bara tvång.
Jobbiga tider igen.
Vet inte vart jag ska ta vägen,
Allt känns så jobbigt.
Vak, personal med mig hela tiden.
Vart jag än går, vad jag än gör.
Vet inte vad som känns bra längre.
Inget känns riktigt bra.
Vill inte vara här, vill härifrån.
Men vart ska man ta vägen när inget går,
När det inte finns någonting.
När man inte mår bra av något.
Vill ifrån, ifrån allting.
Men vart ska jag ta vägen, jag vet inte.
Hur ska jag göra för att de ska bli bättre?
Det verkar inte finnas mycket att göra.
Allt är bara tungt, riktigt tungt.
När känslan av att man inte kan göra något, allt känns bara på, alla känslor.
Det jag känner just nu går inte att förklara, det är bara riktigt tungt, kan inte sova, kan inte göra någonting. Sitter i stirrar in i något, fastnar med blicken, men kan inte hålla blicken still.
Nej jag vet inte.
Jag orkar inte.
Men jag behöver inte orka heller.
Jag har nog gett upp för tillfället.
Det får duga.
Hejdå.

Likes

Comments

Hej.
Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Allt känns så, jag vet inte.
Det känns inte så mycket.
Samtidigt som allt känns enormt.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vill vara glad, men hur är man det?
Jag kan vara glad, mer eller mindre, men mer mindre.
Är trött på allt.
Jag är inte glad.
Jag vet faktiskt inte vad jag är.
Finns ingen hjälp att få.
Ingen alls.
Inte på de här skitstället.
Allt jag vill är att få komma härifrån.
Men hur ska det gå.
Jag vill hem.
Jag vill härifrån.
Jag skiter i vart jag är.
Jag bara inte orkar vara här.
Allt är för mycket.
Jag orkar inte, jag orkar inte med schemat.
Jag orkar inte med kraven.
Jag sover bort dagarna, ligger i sängen hela dagarna.
Orkar inte ta mig upp ur sängen, mindre ta ett kliv.
Ett steg framåt. Orkar inte.
All ork är borta.
Och här får man straff för att man mår dåligt.
Psykisk ohälsa och bo här är knappast något jag rekommenderar.
Men vafan, är jag inte värd det då.
Känns lite så.
Annars hade jag väl inte vart här antar jag.
Vill inget annat än härifrån.
Fast just nu vet jag inte om jag vill någonstans.
Allt känns tomt, samtidigt så fyllt.
Alla känslor samtidigt gör att jag blir tom.
Trött.
Snälla ta mig härifrån.
Ta mig någonstans där jag kan må bra.
Jag vill till min Erica. Jag vill till Nova. Jag vill till Jenny.
Det är de enda som kan få mig på andra tankar.
För en stund iallafall.
Men nu, har jag ingen. Jag har tjejerna.
Men jag vet inte, jag orkar inte umgås.
Snälla.
Vem som helst.
Hjälp mig.
För jag klarar inte mer.
Fast ingen kan hjälpa mig.
Det går inte.
Isåfall hade jag fått hjälp för länge sen.
Men jag är en groda utan ben.
Hopplös.
Jag ber till Gud att morgondagen är bättre.
Jag står inte ut.
Det är inte lätt, speciellt inte när det är svårt, så jävla svårt.

Likes

Comments

Jag har något bra att berätta, jag ska få LSS!!
En lägenhet, med personal dygnet runt.
Det ligger i Falun, vid Haraldsbo typ.
Det är väl något positivt.
Även fast jag inte ser allt så positivt just nu, så är de en positiv grej.
Jag hoppas att de blir bra, och det kommer de nog bli, efter 5 år på behandlingshem, får jag äntligen komma till något friare!
Det känns okej faktiskt.
Även fast de är personal dygnet runt,
så är det absolut inte samma sak som behandlingshem.
Kan jag tänka mig iallafall.
Även om livet inte ligger på top så kan de ju hända något som gör att de blir bättre.
Nu ska jag ta o sova puss o kram 🤗

Likes

Comments

Nu har det gått en månad sen jag blogga.
Det har faktiskt vart rätt mycket nu den senaste tiden, positiva, negativa, mera bra, mindre bra.
Dom bra är väl att jag har gått mer framåt i behandlingen, åker till t på måndagar, Falun en gång i veckan o hem varannan helg osv.

Dom sämre är väl att sist jag var i Falun så hände det något.
Jag mådde skit och fick en impuls som gjorde att polisen hämtade upp mig på stan och körde mig till akuten, det slutade med slangar i halsen och sladdar överallt och kateter o blöja. Pinsamt, blöja liksom.

Det var onsdagen det, på Tordagen vaknade jag upp och fick ångest, rev bort alla sladdar.
Slutade med att vakterna stod utanför.
Tillslut kom polisen och hämtade mig, visste ingenting om att dom skulle komma.
Dom körde mig till Säter.

Väl på Säter så gick det sådär.
Det gick bra, jag följde med polisen utan bråk.
Stannade utan bråk.
Sen skulle mamma o pappa åka.
Då började jag må ännu mer dåligt.
Och det slutade i bälte över natten.

Sen dess har jag legat i bälte minst 10 ggr bara på den veckan.
Jag har fått 12 injektioner sen jag kom hit också.

Skapligt liksom.
Det har även vart kaos med strypningar och nu har jag 2+ alltså vak och har haft de ett tag nu.

Saknar tjejerna på boendet. Men ändå vill jag inte dit.

Imorgon kommer mamma, pappa och lillebror.
Hälsar på lite.
Skönt att få lite besök.

På tisdag är det stor möte. Med alla inblandade inklusive bup.
Vet inte varför dom ska vara med, är ju över 18.
Menmen vill dom de så är de klart att dom får de 🙃

På det mötet hoppas jag nå framgång och få de jag vill ska hända hända!

Jag bloggar mer kanske ett inlägg senare eller imorgon.
Puss på er 🤓😚

Likes

Comments

När allt känns hopplöst, känns de o blir självklart ännu hopplösare.

Likes

Comments