Hej alla fina ❣️
Just nu är jag på säter, har vart här i en vecka nu ( 4 månader inlagd)
Har väl vart på permissioner men inte några långa.
Har alltid slutat med akuten efter jag skurit mig och sen polis tillbaka.

Kom tillbaka i söndags efter ha skurit mig och rymt från akuten.
Var på tågstation och satt på en bänk för ville vara ifred.
Bästavän ringde polisen när jag sa att jag var vid tågstation.
Ville faktiskt bara vara ifred, tänkte inte gå ner på spåret. Hur lockande de än var.
Annars har det varit ganska lugnt enda tills på torsdag.
Tills jag började ta upp stygnen och dunkade huvudet.
Det började med att dom häll fast mig, sen fick jag injektion. Sen fortsatte dom hålla fast mig fast blev inte lugnare så det blev bältessäng.
Låg där ett tag.
Men inte så länge.

Livet känns förövrigt bara jobbigt, värdelöst, meningslöst, hopplöst, förjävligt, ledsamt, och ännu en gång värdelöst.

Vet inte vad jag ska göra, vet inte vart jag ska ta vägen.
Vet inte hur jag ska ta mig till.
Allt känns så omöjligt.
Hur ska jag göra för att må bättre?
Hur ska jag göra för att kunna sluta skära mig?
Hur ska jag göra för att inte behöva vara på säter?
Jag har ingen aning, verkligen ingen aning.

Igår var personalen här från boendet och idag kommer morfar, det ska bli skönt och hoppas jag får gå ut. Läkaren kommer vid nio& då bestämmer han om jag får eller inte.

Puss o kram på er😚❣️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Redan som 10 åring tyckte jag det var jobbigt att leva tydligen.

Det verkar inte vara bättre 2011 som 12 år heller.

Och idag fortsattvis 2017 sitter jag här inlåst bakom låsta dörrar.
Och mår mer dåligt än vad jag någonsin mått.
Har kollat igenom lite från förr.
Och de verkar som att jag har mycket bakom mig som jag inte kommer ihåg, som jag inte vill komma ihåg.
Men som jag inte bara kan lägga bakom mig.
Inget jag vill prata om heller, inte nu iallafall.

Imorgon åker jag till lägenheten för att sedan se på bio med personalen vi ska se ”DET”
Något jag viljat länge.
Men känns ändå inte som att jag är glad över de.
Jag vet inte, de är väl som i förra inlägget, inge bra.
Men jag försöker, men ser inget ljus.

Jag får blogga mer senare eller nån annan dag.
Puss 😽

Likes

Comments

Hej alla 😪
Är inte på toppenhumör och har väl inte vart dom senaste veckorna alls.
Allt känns likgiltigt.
Inte en enda mening med något.
Har vart på säter ett tag nu, eller jag hade permission från fredagen till lördagen.
Mormor var med.
Vi hade det väl trevligt.
Men måendet var inte på topp då heller.
Allt känns så omöjligt.
Glädjen känns omöjlig.
Vart är den?
Den finns ingenstans.
Är på säter nu igen iallafall.
Imorgon kommer personalen från boendet.
Sen händer ingenting.
Bara sitta inlåst.
Nudå?
Vad ska jag göra?
Jag får tydligen inte ge upp, men det har jag ju redan gjort.
Jag vet inte vad jag vill längre, vill ingenting.
Men något jag vill är att detta ska ta ett slut.
Måendet, ångesten. Allt.
Men de gör det aldrig.
Det tar aldrig slut.
När ska smärtan försvinna?
Aldrig känns de som.
Som att det är meningen att jag ska leva såhär.
Känns så iallafall.
Men inte vet jag.
Kanske får stå ut ett tag till och se om det blir bättre, även fast det inte verkar så.
Vilken jävla svacka jag är i.
Har aldrig haft en sån här långvarig svacka.
Vad jag kommer ihåg iallafall.
Jag saknar mitt gudbarn, i stort sett de enda som jag mig glad i stunden.
Självklart mamma E också.
Jag älskar er två ordentligt mycket!

Allt för er 💖

Jag skriver nog senare eller en annan dag.
Puss&kram 💋

Likes

Comments

Den senaste månaden har vart rejält tuff.
Självskada, överdos, säter, tillbaka till lägenheten sen säter igen osvosv..
Senaste överdosen tog jag i måndags, det var 200 tabletter setralin.
Blev magpumpad och i tvingad kol mot min vilja.
Har skadat mig mycket också, så mycket akuten där också och sen tillbaka till säter direkt efter med polis.
Riktigt jobbigt måste jag säga.
Men jag har börjat prata ut om mina självmordstankar, känns inte direkt bra.
Dom vill jag hålla för mig själv egentligen.
Gillar inte att dela med av mina tankar, dom är mina liksom.
Men för att få hjälpen jag behöver, måste jag vara ärlig och säga vad jag tänker och tycker.
Inte för att jag vill ha hjälpen.
Men mer för andras skull känns de som.
Och det får väl duga nu när jag inte har lusten själv.
Jag är även ganska ledsen att jag misslyckades med självmordsförsöket.
Även fast de skulle såra andra, och sårar andra som min familj och vänner, så kan jag inte rå för det, de är de enda som finns i mina tankar.
Skulle jag kunna tänka på annat hade jag gjort det.
Men jag försöker, jag står ut.
Tar maxdosen varje dag av min behovsmedicin.
Och inte ens det räcker.
Jag förstår inte varför jag inte bara kan må bra, speciellt nu när jag ät gudmor.
Jag har en viktig uppgift i livet, och de är att se till att min lilla flicka får en bra uppväxt, bra skola, ingen mobbing, skämma bort älsklingen, och bara finnas där för henne i nöd och lust, genom eld och vatten.
Finnas där för att prata om vad som helst!
Det är min uppgift.
Min uppgift är viktig.
Det är en gåva att bli gudmor.
Jag måste ta vara på det här verkligen.
Och jag försöker verkligen, även fast de inte alltid går.
Så tar sjukdomen över.
Men det kan jag inte hjälpa, utan jag får vara där jag kan få stöd och rätt hjälp, är där de behövs nu. Sen kanske jag kan vara i min lägenhet när jag är stabilare.
Men nu förstår jag varför jag är här, men det är för att jag nyss tagit behovsmedicin och ångesten minskat.
När ångesten är skyhög har jag inte en aning om vad jag gör här, förstår inte varför dom tvingar i mig mediciner, bältar mig, hindrar mig från att göra mig illa.
Men nu förstår jag, men säkert inte om en timme eller två, och då får jag väl gå tillbaka och läsa det här. Men då lär jag väl tro att jag är dum i huvudet som skrev såhär.
Nu ska jag ta en rök och vänta på att klockan ska bli sex så jag jag får komma ut på avdelningen!
Puss på er 😙❤️

Likes

Comments

Dig Erica Thåström. Och dig Nova thåström.
Er älskar jag över allt annat i denna värld.

Detta en video jag gjorde när jag visste att du var påväg❤️

Denna video gjorde jag när jag visste att jag skulle bli gudmor till mitt älskade gudbarn ❤️

Och den här videon var på ditt dop när jag sjöng för dig ❤️

Och denna video visar hur stolt jag är över att vars din gudmor och att du är mitt gudbarn ❤️

Till månen o tillbaka äskat jag er.
Jag skulle ta en kula för er.
Ni är de värdefullaste jag har.
Och jag kommer aldrig lämna er.
Trotts mina dumma val ibland.
Så ska jag kämpa och finnas där för er ❤️

Likes

Comments

Igår skrev jag tips på ångesthantering.
Men nu måste jag fråga er,
Finns det något ni kan komma på som jag inte testat?
Skulle vara jätte bra för mig med tips.
Så att jag kan komma vidare i ångesten utan det destruktiva.
Jag hamnar lätt där, när det väl gått för långt vägrar jag ta emot medicin och det blir injektion.
Eftersom jag alltid gör illa mig på något sätt.
Vilket är väldigt jobbigt.
Tårarna forsar oftast.
Så lite hjälp av er ber jag om.
Annars vill jag faktiskt inte ha hjälp.
Men med det får ni gärna hjälpa mig med.
Massa kramar på er.

Uppdatering om mig:
Jag sitter i bilen påväg tillbaka till Säter, med ångest.
Hoppas på en bra vecka där, på fredag är de planerad injektion igen.
Jag mår sådär som sagt.
Och har inget att lindra ångesten med förutom medicin.
Som inte alltid hjälper.
Men nu har den hjälpt lite.
Nu ska jag fortsätta åka bil,
Vi hörs 👋🏻

Likes

Comments

I SHOULD STAY STRONG BUT I'M WEAK.
AND WHAT'S WRONG WITH THAT?

Hej, hur mår ni?
Jag mår skit.
När jag har ångest är de ända som hjälper behovsmedicin.
Men för er andra kanske is fungerar?
Kanske måla? Rita? Pärla? Gå ut o gå? Springa? Träna? Titta film? Serie? Röka? Snusa? Sova? Eller varför inte blogga? Skriva av dig? Eller prata med någon?
Allt utom något destruktivt.
Det är saker jag testat men inte fungerat.
Men jag slår vad om att på minst 50% av befolkningen med psykisk ohälsa och ångest hjälper de.
Så varför inte testa?
Kram på er!

Uppdatering om mig:
Jag är hemma på permission sen i fredags.
Har tagit behovsmedicin 2ggr.
Resten bara ordinarie.
Jag har fått in nya mediciner, samt tillbaka elvansen jag hade innan.
Det var ett tag där jag vägrade ta mediciner.
Då satt dom ut i stort sätt alla mediciner förutom den mot depression och impulser och sömn.
Men nu är jag iallafall hemma.
Men ska tilllbaka imorgon.
Vet inte hur det kommer bli då.
Här hemma måste jag stå ut.
Så länge jag kan.
På Säter försöker jag givetvis också hålla ut.
Men där blir det en annan sak.
Kram

Någon som är intresserad av min medicin lista, vad dom gör, hjälper emot ä, hur dom hjälper?
Kommentera bas så skriver jag ett inlägg om de ☺️

Likes

Comments

Vad sägs om att börja om på nytt?
Ett bättre liv.
Nej jag skoja bara nu blev jag negativ igen.
Det bara försvann.
Men istället för att fokusera på det negativa, varför inte skriva positivt?
Visst att jag kommer uppdatera er om hur jag mår, vad som händer osv.
Men jag känner för en start dr jag istället för att ge ut negativ energi om mina vistelser på Psyk och behandlingshem så beskriver jag det positiva och den hjälp jag fått.
Så vi börjar om.
Självklart kommer inläggen vara kvar! ☺️❣️
#stoppapsykiskohälsa

Likes

Comments

Igår var en bättre dag än idag.
Mamma och pappa, lillebror, hans tjej och morfar var här.
Sen sov jag resten av dagen så de va första dagen utan bältning och injektioner.
Idag däremot blev jag bältad direkt när jag vaknade nästan.
Fick injektioner och tog senare en stesolid.
Känner fortfarande ingen mening med saker o ting.
Allt känns värdelöst.
Ingen mening me någonting.
Hoppas den känslan släpper snart.
För jag orkar inte.
Dom har rensat mina mediciner,
Så har bara setralin och melatonin kvar av drösen jag hade.
Tar inga mediciner så för mig spelar de ingen roll.
Fast sen när jag inte är här vet jag nog att jag inte kommer klara mig på bara dom medicinerna.
De är 7/9 stygn kvar.
Inte lyckats tagit ut fler.
Och de är väl bra egentligen.
Men de känns som att dom bara är i vägen.
Vet inte varför men när ångesten kommer är det stygnen som ryker eller huvudet som dunkas i väggen.
Vaket är kvar, och har fortfarande personal med mig dygnet runt.
Det känns drygt, men kanske nödvändigt.
Jag vill härifrån, lika mycket som jag ville sist fast kanske lite mer.
Det är drygt att vara här, vill vara hemma med mamma pappa o k.
Men allt går ju tydligen inte.
När känslan att ingenting fungerar längre lägger jag mitt liv i andras händer.
För jag orkar verkligen inte mer själv.
Det är för mycket, för mycket att ta hand om, för mycket att bry sig om.
Men denna gång ska väl också gå, denna gång ska jag väl också må bättre Tillslut.
Ett hopp som aldrig inträffar.
Jag orkar inte!!
Men det får ska för idag, nu ska jag röka.

Likes

Comments

Ännu en gång inlåst mot min vilja.
Ännu en gång en ägodel av Säter.
Ännu en gång av bältningar, injektioner, fasthållningar och tvång bara tvång.
Jobbiga tider igen.
Vet inte vart jag ska ta vägen,
Allt känns så jobbigt.
Vak, personal med mig hela tiden.
Vart jag än går, vad jag än gör.
Vet inte vad som känns bra längre.
Inget känns riktigt bra.
Vill inte vara här, vill härifrån.
Men vart ska man ta vägen när inget går,
När det inte finns någonting.
När man inte mår bra av något.
Vill ifrån, ifrån allting.
Men vart ska jag ta vägen, jag vet inte.
Hur ska jag göra för att de ska bli bättre?
Det verkar inte finnas mycket att göra.
Allt är bara tungt, riktigt tungt.
När känslan av att man inte kan göra något, allt känns bara på, alla känslor.
Det jag känner just nu går inte att förklara, det är bara riktigt tungt, kan inte sova, kan inte göra någonting. Sitter i stirrar in i något, fastnar med blicken, men kan inte hålla blicken still.
Nej jag vet inte.
Jag orkar inte.
Men jag behöver inte orka heller.
Jag har nog gett upp för tillfället.
Det får duga.
Hejdå.

Likes

Comments