Hej!

Nu var det typ en månad sedan sist som jag skrev någonting här, men jag lever ska ni veta.. Och resten utav familjen också.

Vi varvar förkylningar, febertoppar, magsjuka och mjölkstockning med jobb, dagis, amning, städning, matlagning och en massa lek.

Jag saknar rutin och innan dess så orkar jag helt enkelt inte blogga så mycket. Rutin är någonting som jag strävar efter och försöker att få till men jäklar vad svårt det är. Jag älskar mina barn och jag älskar att vara mamma men att ha två barn är så mycket mer krävande än jag kunnat ana. Vi fick ordning på lilla herrens mage iallafall, jag uteslöt alla produkter som innehöll mjölkprotein och han blev en såå glad liten myskille utan prickar i ansiktet och ett mycket mer normalt bajsande, men nu har jag dessvärre börjat med mjölkprodukter igen och ska inta det i några dagar - det är så det kan fastställas att han är mjölkallergiker, tyvärr.

Imorgon ska vi till bvc på 6 veckors kontroll och läkarkontroll men eftersom att vi har haft alla dessa sjukdomar så har vi fått hoppat över tiden två gånger så nu blir det 8 veckors kontroll istället. Hoppas att det går bra och att han växer som han ska. <3

Medina håller på att lära sig att åka skridskor! Super kul! Tycker jag iallafall, hihi. Nejdå hon tycker också att det är roligt men svårt såklart.

Har ni glömt hur vi ser ut? isåfall kommer lite bilder här nedanför.

Puss & Kram

Likes

Comments

Hur du spärrar dina ögon i mina, tar sats och darrar hela hakan och munnen innan en ljus, hög, förtvivlad röst skriker ut. Ett skrik som får hela min själ att dö och mitt hjärta att blöda.
Jag gör allt jag kan och försöker mycket mer därtill för att hjälpa dig min älskade lilla sprattel. Smärtan som du känner ska ingen behöva känna, absolut inte en liten, oskyldig bebis, och definitivt inte min. Om jag kunde ta din smärta så skulle jag ha gjort det 100 gånger om. Maktlösheten bryter ner mig, jag finner inte orken till mig själv.
Varför ska mina barn drabbas av sådant som detta? Från kl 17 till läggning så är det en ständig kamp att få lilla sprattel lugn. Han har "troligtvis" magknip som börjar att likna kolik, precis lika som det var med Medina. Det är den absolut värsta smärta jag någonting känt, när man står med sitt barn som lider och inte på något vis kan hjälpa.

Nu har vi börjat med droppar som ska underlätta för besvären, jag ber om och om igen att detta ska fungera! Dehär är ohållbart, hela familjen bryts ner av detta elände. Och allra värst är det såklart för lilla sprattel. Älskade älskade unge <3

När du tillslut vaggandes somnar i min famn och hela rummet fylls av en lugn, fridfull bubbla så kan mitt hjärta åter börja pumpa och själen kan vakna upp. Jag älskar dig min fantastiska lilla unge! Som redan nu visar vilken liten kämpe du är.

Likes

Comments

Jag och Medina vaknade som vanligt på morgonen den 28:onde November, jag lite bitter som vanligt över att det inte kändes alls som att någon bebis var påväg på länge!
Vi åt frukost men jag kände inte någon speciell aptit alls och jag hade lite ovanligt mycket sammandragningar som jag la märket till men tankarna var mest att Yess om några dagar kanske..

Sammandragningarna fortsatte under förmiddagen och jag kände mig extremt trött och irriterad. När det var dags för lunch så började jag att känna mig lite yr, illamående och verkligen ingen aptit alls så jag gjorde endast lunch till Medina.
Sedan så gick vi och la oss i sängen, jag skickade ett sms till Tobbe och skrev hur jag mådde och att jag behövde vila en stund så att han kunde väcka oss när han kom hem ifrån jobbet så att vi inte sov för länge.. Men Medina var inte lika sugen på att vila som jag så jag slog på tv:en åt henne i sovrummet och halvslumrade lite själv.

När Tobbe kom hem så kände jag mig mycket mer pigg och glad. Allt var som vanligt under eftermiddagen, vi pratade, lagade mat och småstädade lite samt lekte med Medina. När det var dags för middag så kunde jag inte få i mig nånting pga ingen aptit.

Det blev dags för Bolibompa så Tobbe och Medina satt i soffan och jag satt på pilatesbollen och gungade lite. Jag och Tobbe pratade om hur det skulle bli när bebisen hade kommit, vi skrattade åt hur det skulle vara under förlossningen och vilken panik vi skulle få båda två när det väl satte igång. Vi diskuterade om hur Medinas reaktion skulle vara och konstaterad hur lyckliga vi skulle känna oss när det var klart.

Jag och min mamma har daglig kontakt så jag skrev till henne och berättade om sammandragningarna då hon var så nyfiken och förväntansfull att hon frågade varje dag om det kändes som att något var på g.
Jag fick till svar en fråga om hon skulle komma hit och ta Medina men då skrev jag att det inte var dags än utan att det bara förbereder sig så om några dagar skulle han komma.

Kl 19 gick vi och la Medina och precis när hon somnade så fick jag första värken, och jag förstod direkt att det var en värk för det gjorde verkligen ont. Jag låg kvar en stund i sängen och när jag klev upp kom andra värken.
Jag satte mig i soffan och Tobbe gjorde sig iordning för att åka på innebandyträning. Värkarna kom direkt efter varandra och jag fick flåsa mig igenom dem. Tobbe undrade om han verkligen kunde åka på träning och jag sa att det skulle hålla på såhär i flera timmar så det kunde han göra. Men sedan fick jag en värk som gjorde jävulskt ont och då bestämde han sig för att absolut inte åka.
Istället gick han och fyllde upp ett bad till mig för att vi skulle konstatera att det inte var förvärkar och för att lindra smärtan men jag fick panik när jag satte mig där i och hoppade upp direkt.
Tobbe började springa runt som en yr höna och packa klart bbväskan som jag hade skrivit en checklista för.

Jag skrev till mamma att "eller det är nog fan dags nu" och då ringde hon upp men Tobbe var den enda av oss som var kapabel till att prata i telefon så vi bestämde att hon skulle komma hit och sova här med Medina. Under tiden som mamma var påväg hit så vaknade Medina när jag fick mina intensiva smärtsamma värkar så när mamma väl kom hit så bestämde vi att det är bättre att Medina följer med henne hem istället.
Dem åkte och Tobbe ringde in till förlossningen och meddelade att vi skulle komma in.
Vi åkte och det var smärtsamt hela vägen in till Falun. Jag hade så förbannat jävla ont och orkade inte fokusera på någonting annat än att överleva bilresan.

Framme vid förlossningen 20:30 så slängde jag mig i förlossningsängen och barnmorskan undersökte direkt och då var jag öppen 7-8cm.. det blev ingen eda men jag fick lustgas direkt och sedan så är det ganska mörkt i min hjärna vad som hände men det var rent av det smärtsammaste jag har vart med om. 21:25 tog de hål på hinnorna och strax efter det började jag att få krystvärkar och just då gav jag nästan upp och kände att jag inte ville vara med nå mer. 21:39 kom en liten sprattel ut i stora världen. Den vackraste och gosigaste lilla prins som jag någonsin mött! Tobbe säger- Älskling han har jätte mycket hår precis som du sa! Och jag svarade bara -ja jag sa ju det.. haha.
Total lycka.

Vi skickade bild till mamma som sa att Medina fortfarande var vaken och helt sprallig så vi ringde på FaceTime och där möttes vi av en super glad storasyster och hela familjen! <3 alla tycke såklart att lilla bebisen var super söt.

Jag fick sedan sy lite där nere, som jag inte behövde med Medina men det gick väldigt bra ändå.

Vi bestämde att han skulle få heta Milion och han var så duktig och tog bröstet direkt. Våran älskade lilla pojk.
Vid 2 på natten fick vi ett rum inne på patienthotellet, och jag kunde såklart inte sova alls trotts den enorma tröttheten men lyckan tog över helt där.
Dagen där på åkte Tobbe och hämtade Medina som fick komma och träffa sin lillebror. Sen kom min mamma, mormor och syster en stund och senare på eftermiddagen ville jag åka hem och prinsen blev godkänd av barnläkaren så vi fick åka! Alltså stannade vi inte ens ett dygn på sjukhuset, så skönt!
Och jag har mått jätte bra efter förlossningen! Inga konstiga komplikationer eller ont och så alls. Igår blev han 3 veckor och vi börjar verkligen vänja oss med en liten bebis nu. Medina är världens bästa storasyster! Hon är så snäll och go!

Jag hade verkligen velat ta en massa bilder ifrån förlossningen men eftersom att det blev så intensivt och gick så snabbt så hann vi bara med någon enstaka bild.

Puss & Kram

Likes

Comments


Denna jävla saknad alltså, jag känner den än idag men varför??? Varför ska jag behöva bli lidande och sakna den som har valt bort mig? Varför ska jag vara den som får en klump i magen när julen närmar sig för att jag inte får vara hel? Varför försöker jag att glömma och låssas som att det är normalt och att jag klarar mig så bra ändå? Varför ska mina barn inte få dela högtider med dig och åka pulka tillsammans med dig? Jag går sönder i hela själen när jag tänker på dina korkade val. Alla chanser som du har fått i hopp om att jag ska få ha dig med i mitt liv som du bara har knölat sönder och slängt i soptunnan.
Jag hatar detta jävla öde att jag ska leva utan dig, jag hatar hur du har valt att leva ditt liv och jag hatar att mina barn inte ska få lära känna dig. Jag hatar att det är såhär och att jag inte är den som kan förändra.
Jag försöker att finna så många svar som inte finns.
Vart gick det fel och vem fan lät det gå så långt? När slutade du att försöka och vart spårade det hela ut? Det finns ju faktiskt fina minnen som vi delar tillsammans, du, jag och Amadeus. Vi brukar skratta åt dom jag och Amadeus, vi väljer att se på dem som något positivt för man ska väl försöka lägga tyngden i det som är bra? Jag önskar bara att vi kunde skapa flera galna minnen och ha en relation.

Jag mår inte dåligt över dig lika ofta längre, men när jag väl låter mig själv att ta en stund att tänka så gör det 1000 gånger ondare än förut. Smärtan är lixom densamma men den slår till med allt på en gång nu mer istället.
Hoppet är det sista som lämnar mig och även om jag många gånger intalar mig själv att jag har slutat att hoppas så ljuger jag för alla och mig själv. Jag VILL ha dig i mitt liv, det är absolut min största önskan i världen just nu men tydligen så funkar det inte för dig, du klarar inte av det och det är sååå sorgligt. Du hade kunnat förgylla mitt liv och mina barns liv med så många skratt och så mycket galenskaper om du hade valt rätt väg men tyvärr så blev det inte så.
Du valde bort mig, och det vackraste i världen som är mina barn, hur kan du?
Jävla as

Likes

Comments

Överallt och hela tiden ser jag bilder på kvinnor som är nyförlösta och så återställda i kroppen på en pisskvart. Jag blir avundsjuk och jag känner press. Press på att inte få vara en tjockis ett tag efter att jag burit på mitt barn i 9månader. Jag missunnar absolut inte dessa kvinnor, jag ber er inte att sluta lägga ut dessa bilder. Självklar gör jag inte det, men jag blir så trött på mitt öde att vara en tjockis. Jag är irriterad på det faktum att jag lät mig själv gå upp 30!!!!! Jävla kilo under graviditeten. Jag är ledsen över att det blev som det blev, efter att jag lyckades kämpa bort vart enda kilo efter graviditeten med Medina, jag kände mig så stolt och nöjd i min kropp. När jag fick reda på graviditeten med Milion så var jag bestämd på att sköta kosten och inte gå upp så förbannat i vikt, men samtidigt så slutade jag att röka samma dag som jag plussade och det enklaste sättet för mig att hålla abstinensen borta var med godis och flottig mat, jag vägde dåligt mot dåligt för att ändå få det bästa och konstaterade att jag hellre går upp i vikt än att fortsätta utsätta mig och bebisen i magen för nikotin. Och självklart ångrar jag inte de valet.

Nu när Milion är ute ur magen så börjar jag känna abstinens igen, det har gått hur bra som helst under graviditeten men nu är det inte så jäkla kul längre. Jag önskar så att jag kunde gå ut och sätta mig med en cigg i lugn och ro och bara tänka igenom dagen MEN jag gör det inte, jag har möjligheten men jag väljer fortfarande att undvika det. Jag är så inställd på att amma Milion i allafall ett halvår och under den perioden så kommer jag inte att röka, och jag har inga planer på att börja igen sen heller.

Jag kommer att börja träna såfort som jag får och kommer att kämpa som en idiot för att få bort alla dessa gravidkilon som jag har samlat på mig. Jag har ju "bara" 20 förbannade kilon kvar och dem hoppas jag är väck i Maj när vi åker till Rhodos.
Jag kan bara säga stort grattis till er alla som drog ihop er i samma sekund som eran bebis kom ut! Härligt, var tacksam över den kroppen.
Själv ser jag ut såhär 👇🏻 snart 3 veckor efter förlossningen.

Puss & Kram

Likes

Comments

Nejdå.. jag har inte gått i ide fastän det skulle vara skönt. Jag försöker bara att få livet, vardagen och rutiner att flyta på.
Det är lite av allting just nu skulle man kunna säga, roligt, spännande, nytt, kaosigt, jobbigt, mysigt, underbart och helt enormt tröttsamt. :) jag är tröttare nu än jag var under graviditeten och ändå får jag sova på nätterna. Underligt dedär.

Vi ammar och tar vara på den fantastiska snö som vi har här i Dalarna! Vi trivs verkligen nu i vintertid och snart står även julen här utanför dörren, eller ja julen är väl typ redan här. Jag känner mig lite stressad och lugn samtidigt, julen är en stor grej för mig och det är mycket som ska fixas, i år ska jag vara hemma och med det blir det extra mycket som ska göras eftersom att det blir så mycket folk dessutom.
Jag skulle inte överdriva med julklappar i år men det råkade bli så ändå, men i juletid så känner jag det okej att skämma bort mina barn "eller en utav dem och pappan". Milion får ett babygym mer än så känner jag bara som onödigt att köpa då det inte finns någonting mer som han behöver och jag tycker inte det är så värst spännande att sitta och öppna paket som jag själv slagit in och dessutom inte får någon respons eller uppskattning för ändå, heh.
Medina däremot får nog sitta och slita upp paket hela kvällen, men hon är värd det min prinsessa ;) och Th verkar också ha vart lite extra snäll i år om man kollar in hans julklappshög.

Jag ska försöka att återvända hit till bloggen snart igen, men som sagt det är lite utav allting just nu och jag har svårt att finna ro och lugn i skrivandet och då ser jag det som meningslöst men snart så ska det nog ske på rutin igen.
Nu kommer snart Th hem ifrån jobbet och vi ska titta på gåsmamman "bästa serien ever". Vi hörs när vi hörs.

Puss & Kram

Likes

Comments

​Hej på er! Eller godmorgon kanske jag bör skriva. 

Idag är vi inne på dag 5 med lilla Milion utanför magen och det går så otroligt bra. Vi är en sån lycklig familj som har fått de bästa och finaste barnen som existerar i denna värld. 

Medina tycker så mycket om sin lillebror och är otroligt duktig och gosig storasyster, men hon hade det väldigt jobbigt de två första dagarna, som vi dock hade räknat med. Vi försöker att få henne att känna sig delaktig och låter henne vara med att ta hand om lilla bebisen. 

Sömn under nätterna är lite si sådär och nu har Medina blivit sjuk.. :( Men ingen blir väl längre förvånad när jag säger att hon har hög feber. Min älskade lilla skrutta som kämpar på ändå. <3

Amningen funkar hur bra som helst och det kommer verkligen mjölk i mängder! Jag känner sådan otrolig lättnad och lycka över att det funkar eftersom att min inställning har vart så positiv hela tiden! Vi har bestämt att endast ge honom bröstet så länge det går och undvika flaska helt. Jag har så mycket mjölk och är så rädd för att få mjölkstockning så jag måste pumpa en hel del, det har redan börjat bli en del knölar så jag är så  rädd, men till den dagen som han ändå kommer att behöva bli flaskmatad så finns det iallafall gott om mat i frysen nu. 

Jag mår hur bra som helst efter förlossningen och känner verkligen att jag fick ge revansch efter förra gången. Ännu en gång måste jag ge en stor hyllning till den fantastiska kroppen som kan gå igenom en så stor sak och återställa sig så snabbt! Helt fantastiskt! 

Nu ska jag mysa lite med min älskade sjukling innan det är dags för mini att äta igen. 

Puss & Kram 

Likes

Comments

Milion Thomas Lowe det är så han ska få heta våran lilla sprattel som igår kväll valde att titta ut i ilande fart!
Kl 19 la jag Medina för kvällen och fick då första värken utan förvarning. Jag tittade på Tobbe, pekade på magen, log och gjorde tummen upp så att han skulle förstå att något var på gång.
Ut ifrån rummet gick vi efter att Medina hade somnat och jag fick värk efter värk, så Tobbe tappade upp ett bad till mig men jag hann knappt sätta mig i innan jag ville upp igen för att det inte alls var skönt och värkarna kom med ca 2 minuters mellanrum på en gång. Det gjorde så förbaskat ont. Jag skrev till mamma som kom hem till oss för att passa Medina men jag lyckades väcka Medina med mina koläten under värkarna så mamma fick ta med sig henne hem istället.
Jag skulle ringa in till förlossningen för att förbereda dem på att jag kommer in men det gjorde för ont och värkarna var för täta så det blev Tobbe som fick ringa och vi var självklart välkomna in på en gång.
Mitt i allt detta så hade jag världens mest stöttande och bästa sambo! Utan Th så hade jag aldrig klarat denna intensiva förlossning "som det blev". Tack, tack, tack till dig älskling som gjorde ett kanonjobb på sidan av! <3

In till förlossningen kom vi ca 20:30 och då var jag redan öppen 7-8cm! Helt galet va fort allt måste ha gått.
Efter några intensiva och sjukt onda värkar så petade dom hål på hinnorna så att vattnet gick och sedan så var det bara skrik och svordomar ett tag innan lilla älskade prinsen tittade ut kl 21:39. Vilken jävla smärta alltså, men så coolt hur man kan ifrån ena stunden känna att man nästan ber om att få dö till nästa stund känns total lycka och harmoni! <3
Lilla hjärtat föddes alltså på bf+3 och var precis som sin storasyster en liten bebis. 3040gram och 50cm lång. Nu myser vi och tuttar för fullt!

Puss & Kram

Likes

Comments

Hej på er! 👋
Ingen bebis har tittat ut än, så det är inte därför det blir dåligt med uppdatering här. Jag är bara så trött och känner ingen lust till att uppdatera tråkiga och gråa inlägg om hur jobbigt och tråkigt det är att vara höggravid, men lite uppdatering kan jag väl bjuda på.

Bf igår och som sagt ingen bebis. Gjorde mitt "sista" bm-besök och magen har sjunkit ner i golvet helt nu verkligen. Bebisen är fixerad och jag har förvärkar och ordentligt med tryck varje kväll men ingenting som är tillräckligt för att gissa på bebis inom närmsta dagarna, tyvärr :(
Jag tycker så synd om lilla korven där inne, han vill verkligen ut nu! Jag kan känna hans frustration, det finns verkligen ingen plats att röra på sig och det känns faktiskt som att han har hunnit bli ganska så stor, varje liten rörelse känner jag och ja, det är inte skönt precis. Tänkt om min kropp kunde samarbeta lite med våra viljor men nej, här ska det segas ända in i det sista.
Jag har iallafall fått datum som jag ska in till Falun för beslut om igångsättning och det blir 6/12, men jag gissar ju på att dem kommer hålla honom kvar i magen ytterligare några dagar eftersom att det var precis lika som dem gjorde med Medina.
Även fast att jag hade hoppats på att han redan skulle vara här nu så har jag räknat med att gå över och på så sätt så är jag inte besviken, jag känner mer en lättnad av att veta att hur länge jag än går över så är jag närmare förlossningen nu än jag var igår och om två veckor så är han här vare sig min kropp tänker hjälpa till eller ej.
Jag längtar helt enormt mycket och nu är det snart över, nu är vi snart tillsammans hela familjen och denna väntan kommer vara ett minne blott. Snart är livet som bäst och jag kan faktiskt hålla ut dem här sista dagarna hur jävligt det än känns just nu. Våran lilla sprattel, vi ska ta emot dig med kärlek, glädje och öppna armar! Snart ses vi älskade lilla hjärtat! <3

Puss & Kram

Och kolla in denna snygga lilla skrutta då! Som snart är storasyster! Helt galet! 😍❤️

Likes

Comments

Hörni! Jag har just nu ett samarbete med iSecrets.se https://isecrets.se där jag har fått den stora äran att dela en unik rabattkod med er! Helt underbart! julblogg20 ger er alltså 20% avdrag ifrån ett helt köp på deras hemsida som jag länkar till här. Koden är giltig ända fram till den 31 December.

Jag tänkte även passa på att ge tre stycken ascoola julklappstips på produkter som ni självklart hittar på deras hemsida.

1. Powerbank, jag menar vem behöver inte en sådan? Jo alla.. Och ni hittar dem dessutom i sjukt snygga färger.


2. Någonting mer som alla behöver är ju såklart en mössa nu när vintern har hittat till vårat avlånga land, och den ska ju självklart vara snygg! Massor med snygga och coola mössor finns på hemsidan. Den här är min favorit!

3. Sist men absolut inte minst! Denna helt galet coola och snygga ryggsäck! Mina ögon typ dog när jag såg den för att den var så himla snygg! Jag älskar den! Så rymlig och bekväm! Denna måste ju alla bara ha! Ellehur!? Tänk er typ en mormor som traskar runt med denna på stan, hur kul skulle inte det vara? Bästa ju. :D

Hoppas att ni kunde finna lite julklappsinspiration i detta.

Puss & Kram

Likes

Comments