View tracker

Hormonerna sätter nog kroppen i obalans, en dag grät jag för att jag kände mig ensam (igen), då fick jag direkt känslan besvarad av min älskade sambo så vi låg och kollade film resten av kvällen.
Nu då min brorsdotter har varit övernatten, så har hon fått mina ögon att tåras flera gånger. Tittar på henne och tänker att hur en snart 3-åring kan vara så klok, använda ett så korrekt språk och vara så väldigt samarbetsvillig. Jag älskar då hon kallar mig faster, då hon kramar mig och säger hur mycket hon tycker om mig. Det bästa med barn är att de säger som saken är, inga lögner för att smöra, utan äkta känslor.

Har många underbara barn i mitt liv som jag älskar som mina egna, men nu väntar jag på att få bli mamma, någon att älska i oändlighet och som jag väntat på i evighet, den känslan kommer slå allting.

Likes

Comments

Det vill säga min 30års dag.. Men tar faktiskt ingen stress, har så mycket annat att koncentrera mig på och glädjas för, så åldern spelar ingen roll :D (just nu iaf)
Dessutom kommer jag sitta på skolning hela lördagen, vilket skulle råka vara just på samma dag, så blir inget större firande heller. Går ut med mina flickor på kvällen ist och äter gott :)

Idag var det dags för läkarundersökning. Fick bara en massa beröm av en superkiva läkare :) För det första var mina levnadsvanor perfekta, hade det redan före graviditeten då man gick ner 8kg, lämnade bort allt godis och annat ohälsosamt. Hade gått upp 2,7kg sen första rådgivningsmötet vilket var mer än bra. Blodtrycket var ganska lika som senast. Blodsockret har luggit långt under skalan, det poängtera hon att var bra eftersom man inte vill bebin utsätts för socker och blir flegu och fet. Fick även se vår lilla skatt på en väldigt dålig ultraskärm, men ändå syntes där hjärtat tydligt som pickade på ❤
Har väntat och väntat på att få brev från borgå om när följande ultratid är bokad, den har inte dykt upp. Så idag ringde jag mödrapolikliniken och bad dem kolla upp saken. Svaret var "oj vi har riktigt glömt bort dig", jaha vad trevligt.. Nå kvinnan var trevlig och fick en tid till 27.1, dvs efter 2veckor. Vi har tänkt kolla efter kön om det är möjligt, efter så lång väntan så vill man veta allt i god tid.
Imoron går vi redan in i v 18+0, härligt! Små känningar har jag haft den senaste veckan, småningom blir dom starkare ❤

Detta kort kom idag med en gåva i posten,det gjorde mig så glad ❤

Likes

Comments

Idag var jag och hämta ut min blodsocker mätare. All denna information gjorde en mest råddig, men börjar väl småningom komma in i rullorna. Är ju trots allt utbildad närvårdare så det är inga nya grejer, jobbigast kommer vara att komma ihåg att mäta :D

Passade även på att be om att få höra hjärtljudet, vilket inte var så lätt när lilltypen var livlig och flytta på sig varannan sekund. Fick tillome höra tydliga sparkar, som jag hoppeligen också får känna snart.
Nästa vecka blir det läkarkontroll, och småningom borde vi få tiden till följande ultra.
Spännande tjocka tider vi lever i ❤

Likes

Comments

Igår var det dags för sockerbelastning. Hade tid kl.8.20, drycken var inge vidare till smaken men inte så hemsk som jag väntat mig. Det värsta var att sitta i väntrummet som en apa i bur. Blodproven var inget heller, dom har man sprungit på ett antal gånger under dessa år.
Är idag en vecka sedan jag var och lyssna på hjärtljudet,men ville ändå gå idag igen, vilket var en bra idé. Hjärtat hördes klart och tydligt, trots moderkakan i framvägg. Passade på att fråga om sockervärden, som visade sig att det första värdet hade varit lite för högt. Fick inbokat en ny tid nästa vecka då ja ska hämta sockermätaren och få mer information. Skulle först haft nästa rådgivning i februari, tur gick jag idag.
Nu får man bara vänta på att lillen börjar röra sig så att jag känner av det ❤ Vi får fira in det nya bästa året med världens härligaste gåva🙏

Likes

Comments

Våren -11 började vi försöka på allvar, tiden gick och inget hände. Gick hos gynekologen på check efter ca.1år av eget försökande, varifrån jag fick en remiss till gynekologiska polikliniken i Borgå.. Småningom kom det brev hem och vi skulle gå på vårt första möte gällande våra framtids drömmar. Vi fick såklart hoppet upp direkt och tänkte att detta skall väl gå som en dans, men nej....

Först spolades mina äggledare för att se att där inte fanns något hinder, vilket visade sig finnas i den ena. Nå NU skall det gå tänkte vi, men NEJ. Besvikelse efter besvikelse levde vi med då redan.

Följande steg var clomifen medicinering, vilket skulle stöda min ägglossning, eftersom jag stressade för mycket så blev ägglossningen även oregelbunden, vilket gjorde det ännu svårare.

Vi kämpa vidare, men inget hade någonslags inverkan.

Borgå sjukhus var färdiga med oss och kunde int erbjuda oss någon mer hjälp, så vi skickades till Kvinnokliniken för vidare undersökning.

Tiden till Kvinnis kom ganska snabbt, vi gick tillsammans på ett möte där vi diskuterade våra alternativ. Först skulle de göras en inseminering, vilket gjordes typ 4-5gånger utan större resultat. För att ännu tillägga här att efter otaliga undersökningar och prover så fanns det INGA fel på nåndera av oss.

Efter att alla insemineringar var gjorda så kom den stora frågan, vill vi fortsätta? Är vi redo för följande stora steg, IVF. Såklart var jag det, jag var inte beredd på att ge upp min största dröm, jag skulle se till att den dagen kommer då jag har en liten ärta inuti mig.

Tiden för IVF närmade sig, det krävdes massor av oss båda. Först en massa sprutor för att bilda så många äggblåsor som möjligt, som sedan skulle plockas ut och provrörsbefruktas. Allt detta för bara förberedelse kostade närmare 1000€. Många prover skulle tas, jag stack mig med hormoner i någon vecka före med Gonal-f och sedan några dagar före punktering så skulle jag ta avlösnings sprutan som släppte alla ägg. Första punkteringen skedde i oktober -14, då jag hade alldeles för många blåsor som tömdes och fick överstimulation, dvs. äggblåsorna fylldes med vätska efteråt och jag blev väldigt dålig. Det tog flera månader före det gick att överföra ett ägg tillbaka. Först i januari -15 var jag i skick och det sattes in ett ägg efter ett annat utan något resultat, alla prov visa negativt. Det var en tung bergochdalbana med hopp och besvikelse, det tog på oss alla.

Efter den första punkteringen befruktades ca.16 ägg varav ca.12 överfördes utan graviditet. Äggen tog slut och vi hade samma situation framför oss igen. En ny behandling som skulle kosta oss skjortan, var vi klara för en ny omgång? Ja det var jag!

En ny omgång sattes igång i början av -16, punkteringen gjordes i april och eftersom jag inte blev överstimulerad denna gång, så kunde de direkt överföra ett ägg. Gick på blodprov och den 4 maj ringde dom och berättade för mig att jag var GRAVID! Första gången på 5år som jag fick känna den lyckan! Var inte bara mina vänner som fick den turen, utan nu var det även JAG! Men eftersom HcG värdet var lågt och låg på endast 45,8 så skickades jag på ett till blodprov efter någon vecka, som sedan visade sig hade stigit tillräckligt för att kunna bli en normal graviditet. Den 25 maj var vi på den första ultran till kvinnis, då jag var i ca.5-6 veckan. I skärmen såg vi en liten ärta vars hjärta pickade. Men dom tyckte embryot var en vecka för litet, så jag skulle komma på ny ultra efter en vecka. Den 2 juni var jag på uppföljnings ultra var det visade sig att det inte fanns något pickande hjärta längre. Min värld krossades, hjärtat gick i tusen bitar, VARFÖR skulle detta hända mig!? Jag som verkligen inte var värd detta. Fick med mig medicin hem som skulle starta igång ett missfall så embryot kom ut. Det var den värsta dagen i mitt liv, att måsta gå igenom nåt sånt som kvinna! Jag trodde jag skulle dö.

Var sjukskriven nästan 3v eftersom det inte gick som det borde, psyket rasade och det blev kvar rester i livmodern som orsakade sammandragningar. Blev en resa till sjukis och ny medicinering, efter det kunde jag äntligen börja återhämta mig. Veckorna gick och mensen kom tillbaka först 6v efter missfallet. Sedan höll vi paus över sommaren och samlade krafter, tog hand om varann. Kunde inte umgås med folk, åtminstone inte gravida eller sådana som inte förstod min situation. Hade några få vänner som gick igenom helvetet med mig, och de är jag evigt tacksam för!

I augusti tog jag kontakt med kvinnis för att få fortsätta resan, kände mig stark nog. Det gjordes 2st PAS dvs. överföring av frysta embryon, där båda var negativa.

Den 27.9 åkte jag till stan för att göra den 3dje PASsen, mannen i laboratoriet sa "tää on yks erittäin hyvänlaatuinen alkio". Tog det lite som ett skämt, var ju inställd på att det inte tar fast. Fredagen den 7.10 gick jag på blodprov, sjuksköterskan skulle ringa följande måndag om svaren. Måndagen kom, klockan gick och jag vänta och vänta. Kl.12.58 kom samtalet, var kvinnan i andra ändan berättade att jag var GRAVID!!! IGEN!! Med ett HcG värde på 95 denna gång, dubbelt högre än senast. Inga nya prov behövdes göras, utan vi bokade in ultra den 31.10 då jag är i vecka 8. Vid det ultrat konstaterades ett friskt embryo med ett starkt pickande hjärta, en fantastisk upplevelse. Veckorna gick och jag mådde illa så gott som varje dag ända fram till vecka 12, men oberoende vad så kändes de underbart att vara gravid, hellre en massa symptom så det känns. Första rådgivningsmötet kom snabbt emot, där vi med trygghet kunde berätta om vår oro och hur lite man gav sig tillåtelse att glädjas över det.

Eftersom mitt psyke var som det var, så ville jag gå på hjärtljudskoll lite oftare, första gångerna hördes inget men maskinen registrerade nog, först vecka 12+3 fick vi höra det <3 Onsdagen efter det var det tid för första ultrat, som man kunde gå på utan större oro. Där sprattlade den lilla för fullt, såg ut som den skulle, allting blev så verkligt där. Den dagens svävade vi på moln, då gav vi tillåtelse att vara lyckliga. Vi väntar trots allt en bebis, inte ett missfall.

Nu befinner vi oss redan i v. 15+5, i väntan till nästa ultra då vi hoppeligen får veta är det en mini Petsku eller mini Jelli :D

Likes

Comments

View tracker

Nu är julafton förbi, den fira jag med min familj och pappan till mitt kommande barn. Vi kom ut offentligt med att vi väntar barn, en lättnad att äntligen slippa smyga och hålla hemligt. Idag är vi i vecka 15+2, veckorna rusar iväg och snart är det dags för andra ultran där vi hoppeligen får veta könet på vårt barn. På fredagen var jag till rådgivningen för att jag behövde få höra hjärtljudet, för mitt eget välmående och psyke. Tror även att jag igår kände första rörelsen av lillen där inne, svårt att säga när man inte vet hur det skall kännas.
Idag skall vi till mina svärföräldrar och äta, och öppna varandras julklappar där.
Just nu är vi jätte lyckliga och den bästa julklappen är fortfarande på kommande ❤️

Likes

Comments

Om en vecka gäller det, dvs då jag berättar ut på facebook att vi väntar barn. Skall ta en bild på ultrabilden, sockorna mamma stickat och en filt, samt tillägga versen jag skrivit om hur lyckliga vi nu är.
I onsdag var vi till rådgivningen, där vi tala om parförhållandet och fick även lyssna på lillens hjärtljud. Just nu börjar magen puta ut så de syns om man bär tajtare kläder, men vill även visa upp den stolt, då jag väntat på den såå länge.
Den 12.1 fick jag läkartid, så nu går man och väntar på det.
Är idag i v.14+1, tyckte vi just var på första rådg. mötet i v.9. Men skönt såhär ❤️

Väntar på de små rörelserna i magen, jag älskar att vara gravid!

  • 97 readers

Likes

Comments

Idag fick vi se på vår lillis. Allt såg ut som det skulle, hen rörde sig och alla kroppsdelar och organ fanns där dom skulle. Nacksvullnaden hade ett mått på 1.31mm, vilket var normalt. Är idag i v12+5 medan fostret var i storlek med v 13+4, dvs nästan en vecka större än beräknat, men dom ändrade inte på bf ändå ☺️ Vi fick med oss 7st bilder på vår skatt, som jag kommer dagligen att beundra ❤️ Vi fick även lyssna på hjärtljudet där som lät som en trumma, underbart!
Om en vecka har vi följande rådgivning, nu börjar tiden gå supersnabbt. Mår faktiskt bra nu jämfört med de första veckorna. Lillen vi älskar dej och vi väntar på dig ❤️

  • 97 readers

Likes

Comments

Idag v 12+3 fick vi äntligen höra hjärtljudet för första gången, UNDERBART! Nu kan man lugnt fara till borgå på onsdag, då man vet att lillen har det bra i magen ❤️

  • 97 readers

Likes

Comments

Tänkte skriva inlägget och sedan se vilket blir rubriken. Idag är jag i vecka 11+4, dvs en vecka sen jag senast skrev. Igår var jag till rådgivningen på hjärtljudskoll, inget ljud hördes fortfarande men registrerades på maskinen upp till 140s/min. Har varit lite nojjig om allting är som det skall, så nu blev man igen lite lugnare. Är 1vecka tills vi skall på ultra.
På måndag är vi båda lediga, då har jag även en tid för hjärtljudskollande kl.9.
På lördag får vi nattgäster, Michelle och Felix. Blir roligt med lite program då man bara slöar nuförtiden :)
Nu önskar man bara dagarna skall gå snabbt, väntar på julafton och julmat.

  • 92 readers

Likes

Comments