View tracker


När vädret inte blev som vi ville så blev det istället en stor städning/rensning i barnens lekrum.

Häromdagen var mannen och jag på föräldramöte på barnens förskola. Barnens mormor kom hit för att passa de två äldsta under tiden. Tidigare på dagen hade hon frågat mig om vi ville ha duplot som hon sparat sen jag och min bror var små. Mitt svar var "Ja men duplo kan man väl aldrig få för mycket av" i tron att det handlade om kanske en liten korg eller en Ica-kasse som mest. Men nej, hon kom släpades med en ENORM plastsäck. Alltså inte den rosa på bilden för den hade dom sen tidigare 🙈 Så now i beg to differ, man kan absolut få för mycket duplo.. Men barnen tycker det är roligt och då får det väl helt enkelt vara så 😅

Vi hade en hylla från Ikea som knappt användes till något, vände den upp och ner och voilà helt plötsligt blev det legoförvaring. Det duger för stunden och förhoppningsvis hindrar det barnen till att riva ut allt på golvet vilket det oftast blir om man lägger det i lådor/korgar/kassar 😬

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Idag var dagen D då fotograferingen, som mamman här i huset har fasat inför, skulle äga rum. 


Barnen har som vanligt varit på förskolan även denna förmiddagen och efter att ha hämtat dom, slängt i dom lite mellanmål och sedan klätt på alla i den mån som går så var det dags för avfärd. 

Om ni undrar vad "i den mån som går" innebär så är det alltså att undvika att klä på barnen de vita kläder som var tänkta till fotograferingen. Vår äldsta son och vitt över huvudtaget är ingen bra kombination alls, och med tanke på att han imorse drog in näven i däcket på bilen. PRECIS innan vi skulle åka till förskolan och pga det blev kolsvart så kände jag att "Nej, absolut nej, nej, nej" 


Men iallafall..  Vi svänger upp till lokalen efter en ganska lugn bilfärd, träffar fotografen, byter om på de som ska bytas och sedan bryter det ut i KAOS. 

Barnen ville inte alls samarbeta. Dottern var den mest samarbetsvilliga och spexade gärna inför kameran men äldsta sonen var inte alls fascinerad och yngsta skrek mest hela tiden så fort man gick "innanför den vita bakgrunden". Tog man bort honom därifrån så tystnade han nästan omedelbart. Mannen och jag kämpade för att få barnen till att skratta, sitta stilla och titta in i kameran SAMTIDIGT, vilket tydligen inte var det lättaste.. Men förhoppningsvis så blev det någon bra bild, det MÅSTE det bli helt enkelt. 

Vi tackade iallafall för oss och för fotografens eviga tålamod och försökte sedan få in alla i bilen så smärtfritt som möjligt. Huvudvärken var fulländad.

***

Barnen sover, och jag slog precis ner ändan i soffan. Funderar på att plocka fram den där chokladkakan som jag vet ligger gömd i kylskåpet, och sedan låta lugnet infinna sig. 


Likes

Comments

View tracker

Vår tredje skatt kom till världen för ca 1 1/2 månad sen. Livet med tre barn istället för två är väl egentligen inte en så stor skillnad som jag trodde. Jag har tagit multitasking till en helt ny nivå men bortsett från det så är livet "same same" på något vis.

Man hämtar de två äldre barnen från förskolan, åker till affären och handlar, (under dessa ca 30-60 minuterna så ingår då även en skrikande bebis som ska vaggas och ha nappen för att vara nöjd), kommer hem och packar in mat i kylskåpet samtidigt som man tar fram det som behövs inför dagens måltid. Barnen sitter då oftast vid köksbordet och ritar, pärlar och/eller leker med lera. Maten påbörjas och allt ska hackas, stekas, skalas, kokas. Man får avbryta detta runt ca 10-15 gånger för att medla mellan syskonen, som fortfarande sitter vid bordet och givetvis ska ha samma penna/lera/form eller annat som den andra har. Glömde nämna att man då också ska ha barnvagnen (där den minsta ligger), i rullning hela tiden. Vilket innebär att jag nu är mästare på att rulla barnvagn med ena foten, laga mat med ena armen och med andra hålla isär de bråkande syskonen.


Vid läggdags är det ungefär samma sak. Nu har mannen jobbat dag under en tid vilket har underlättat för mig, men i början när han hade kvällspassen så var jag själv med barnen under kvällstid. Vilket innebar att göra de två äldsta färdiga för sängen och sedan gå upp och lägga dom, under tiden som bebis mest av allt bara ville/vill ammas konstant, hela tiden när kvällen kommer och blir vansinnig så fort man lägger ner honom.


Livet innehåller absolut fler stressmoment än tidigare, men i slutändan är det så värt det ändå. När någon av barnen skiner upp i ett leende och man ser hur ögonen glittrar så smälter mitt hjärta, när man får en kram, de kryper upp i famnen för att gosa eller höra "mamma, jag älskar dig", samt höra dotterns många funderingar och förklaringar på hur saker och ting fungerar. När man känner hur bebis greppar ens finger, ler åt en när man pratar eller när han ligger och sover i ens famn eller ammar. De goda stunderna är så många jämfört med de andra.


***


Kärlek. Jag var så otroligt rädd under tredje graviditeten för att min kärlek inte skulle räcka till. Hur skulle jag hinna med alla tre? Hur skulle jag kunna älska alla lika mycket? Många av dessa tankar snurrade runt och nu efter att minstingen föddes så kändes allt så naturligt. Redan från första stund så älskade jag honom av hela mitt hjärta och precis lika mycket som hans syskon. Det känns som att alla tre alltid har funnits i mitt liv och många gånger kan jag ställa mig frågan "vad gjorde jag innan barnen?".


Likes

Comments


Tiden bara går och går. Mamman i huset blir bara större och större, och att gå, sitta, stå och helt enkelt bara vara blir allt svårare. Lillbebisen i magen har sjunkit ner så fruktansvärt långt att det känns precis som att ha en vattenmelon inklämd mellan benen som jag i vilken sekund som helst ska tappa. Ni får ursäkta den bildliga beskrivningen.

Jag märker helt klart skillnad på de två tidigare graviditeter som vi har upplevt jämfört med denna som jag befinner mig i nu. Det är väl dock inte oerhört lustigt att min kropp börjar bli sliten med tanke på att den snart har producerat 3 små barn på under 4 år. Höfterna strejkar, krampanfallen i benen väcker mig om nätterna, illamående infinner sig stup i kvarten, mage och rygg värker, man tycker sig behöva springa på toaletten var och varannan minut och allt känns tungt. Men snart är det över, för om 43 dagar är denna lill* skrutt beräknad att anlända.


~~~


Något jag avskyr är att laga mat. Det är en av de värsta sysslorna i vardagen som jag utan tvekan skulle kunna klara mig utan. Ge mig hur mycket disk, tvätt, städ och annat, bara jag slipper stå vid spisen.

Tyvärr är det där jag befinner mig under vardagarna pga att mannen jobbar, och utan mat hade nog inte mina barn blivit så glada på mig. Som tur är, så tar mannen över matlagningen under helgerna iallafall.

Idag slog det mig när jag stod vid mitt hatobjekt att jag gärna hade tittat på ett av alla de här matlagningsprogrammen där personer tävlar mot varandra. Jag hade dock velat ha en tvist.


Varje kock skulle få ha en gravidmage, mina barn på snart 2 respektive 4 år samt då en uppgift att varje dag laga mat som går hem till alla i familjen samtidigt. Det hade varit ett nöje för mig att se dom springa runt med maten, samtidigt som de försöker hindra sonen till att klättra upp på bord, stolar, bänkar och annat klättervänligt material. Samt förhindra skrik, bråk, slag och ledsamheter mellan syskonen som gärna uppstår när båda ska ha samma sak, vilket verkar vara det dom har som mål så fort man ställer sig i köket. Stå ut med gallskrik för att maten inte är färdig på en minut, en pojke som gärna vill bli buren samtidigt som man står och hackar något, en dotter som gärna ska stå bredvid och "hjälpa" vilket innebär att man får upprepa över 100 gånger att kastruller och spis är VARMA och att det gör ont att bränna sig. Hindra sonen som gärna ska stå på samma stol som syrran och därmed försöker putta ner henne. Skura delar av golv, luckor och annat när dottern trots förmaningar har tagit tag i sleven för att röra om och helt plötsligt tappar den i golvet så det skvätter sås över stora ytor av köket. Få valen att välja på överkokt ris, potatis eller annat för att man i just den sekunden som det är färdigt måste förhindra att något händer med barnen.


Detta hade varit ett program som jag utan tveksamheter hade tittat på. Då för att se dom utföra den dagliga kamp som en annan befinner sig i helt enkelt.


Klockan är nu 20:15, barnen gick och la sig vid 19:00 som vanligt och jag har intagit soffläge. Samlar kraft för att ta tag i städningen som måste göras och sen ska jag njuta av att ha en ledig natt mitt i veckan. Jag har nämligen tagit ledigt från arbetet på onsdagar pga alla de tunga lyft som de innebär. Jag ser fram emot lördag morgon då det är min absolut sista arbetsdag, för sedan tar jag semester och efter det blir det att gå direkt på mammaledighet i väntan på att bebis ska dyka upp! Känns extremt märkligt att vi snart är i "mål", när det samtidigt känns som att det var igår som vi fick reda på att en tredje liten skatt skulle komma. Det har inte riktigt sjunkit in att vi nästa månad beräknas bli fem istället för fyra.

Jag önskar er som läser en fortsatt trevlig kväll, för det tänkte jag ha :)


//Nathalie

Likes

Comments

Senaste inlägget publicerades tydligen den 1 september 2015 och nu kände jag att det kanske var dags för en liten uppdatering. På 6 månader så har otroligt mycket hänt. September 2015 så flyttade vi till en större villa, i oktober satte jag upp mig som vikarie inom barnomsorgen i kommunen, sonen började på förskolan i februari 2016, dottern slutade med napp och nu i mars månad så befinner jag mig i sjätte månaden och väntar vårt tredje mirakel som beräknas komma i slutet av juli månad. Jag kommer alltså vid 22 års ålder att vara trebarnsmamma, och så får vi se om min man som fyller 25 den 3 augusti hinner att bli trebarnspappa vid 24 års ålder.


Det är iallafall en livlig liten bebis där inne som under dagarna ger sin mamma flera boxningspass. Dottern på 3,5 år har fått känna sin bror/syster sparka och hon tyckte att det var otroligt spännande. Hon var ju inte så gammal när hennes lillebror (som nu är 1,5) kom till världen så det blir nästan som hennes första upplevelse att få ett syskon trots att det är andra gången.  Den nämnda sonen bryr sig inte över huvudtaget, antagligen pga att han inte är medveten om att det faktiskt bor en liten bror/syster i hans mammas mage.


Jag vet inte om ni kommer ihåg att jag vid ett tillfälle skrev att vi absolut inte skulle ha fler barn på ett bra tag. Våra mål var ett större hem och en fast tjänst till mig innan det ens fanns på kartan. Ironiskt nog så är detta lilla mirakel i magen en väldig överraskning, absolut lika älskad som våra andra två, men definitivt en överraskning för oss båda. Vi kan inte direkt skylla på något eftersom att vi vet mycket väl hur barn blir till men när det där plusset på stickan visades så kom det ändå som en överraskning. 


Det fantastiska är dock att vi under dessa 6 månader har lyckats åstadkomma en flytt till ett större hem OCH en fast tjänst till mig på tidningarna, som jag faktiskt fick reda på idag(!) och jag är så himla nöjd. Självklart kommer det att vara tufft med 3 barn under 4 år, (födda 2012, 2014 och 2016) men att vi ändå lyckades med de målen vi hade innan nummer 3 skulle komma tycker jag är så jäkla bra. 


Sonen har sovit sedan 18:15 och dottern sedan 19:00, och här sitter jag ensam i soffan med en sparkande bebis i magen och en godisskål som sällskap. Det har blivit mörkt ute vilket inte är så självklart nu när sommartiden har börjat gälla. Detta med sommartid har varit extremt svårt att förklara för dottern varför hon ska gå och lägga sig när det fortfarande är ljust ute, som det faktiskt är vid 19:00 då hon lägger sig. Det har dock gått över förväntan, vilket jag tackar gudarna för 👏🏼 


Nu blir det att slappna av en stund innan läggdags, och jag hoppas på att ni som läser får en fortsatt trevlig kväll! 


//Nathalie



Likes

Comments


Tittade ni på första avsnittet av Paradise Hotel som sändes igår, eller ska jag omformulera frågan till vem såg INTE säsongspremiären? En serie som hur pass dålig den än är, nästan blir ett beroende, och trots att avsnitten består av 90% sex, alkohol och intriger så sitter man där likt förbannat framför tvn, måndag-onsdag klockan 22 för att kolla på denna "skämstv".

Här sitter jag, en gift 21-årig tvåbarnsmorsa, medan människor som är precis lika gamla som mig men beter sig på ett helt annat sätt visar upp sig på tv 3. Jag känner mig som 20 år äldre än dom. Min situation är i och för sig väldigt ovanlig i dagens samhälle men jag är så himla nöjd med vad jag har och det får mig att fundera på om de är nöjda med vad dom har? Vill dom verkligen visa sig nakna i tv? Vill de supa skallarna av sig och bete sig illa framför svenska folket? Vill de ha sex i tv framför deras släktingar, vänner, bekanta och miljontals av främlingar som sitter bänkade i tv-sofforna. JA, uppenbarligen så vill dom det och det är ju tur för oss för annars hade vi haft så långtråkiga måndag-onsdagskvällar. Vad skulle vi kunna fylla ut vår tid med?

***

Idag har mannen och jag haft lite egentid i staden. Vi lämnade båda barnen till barnens mormor för att bege oss in och handla lite nödvändigheter till barnens höstgarderob. Kylan börjar komma krypande och då gäller det att ha riktiga ytterkläder, iallafall för dotterns del som spenderar vissa förmiddagar på förskolan och då för det mesta befinner sig utomhus.

Vi hittade en hel del och jag hade enkelt kunnat handla dubbelt så mycket. Jag ÄLSKAR höstkollektioner. Det är så himla underbara mysiga plagg. Den här vändan blev det enbart kläder till barnen, som vanligt. På något underligt vis så blir det alltid att barnen får medan man struntar i sig själv. Jag börjar dock känna att min garderob behöver uppdateras lite, jag är nämligen väldigt dålig på att köpa till mig själv men nu börjar de flesta av mina plagg gå sönder och att gå runt i kläder med hål i är väl kanske inte det snyggaste. Jag får ta mig i kragen vid något tillfälle och för en gångs skull enbart fokusera på mig själv. Det är så jäkla svårt bara! Det brukar bli att jag åker in för att handla till mig men istället kommer hem med massa till barnen som kanske inte ens behöver något och ingenting alls till mig, hopplös som jag är.

Barnen var helt slut efter en dag med mormor så lillebror somnade vid sex och storasyster strax därefter. Mamman i huset ska spendera kvällen i soffan med sin Marabou daim, Jane the virgin och efter det en väntan på Paradise Hotel. Sängen kallar sen på mig för att som vanligt gå upp och jobba vid tre. Hoppas att ni får en fortsatt trevlig kväll! 

xoxo Nathalie

Här är lite av dagens shopping:



Likes

Comments


Här sitter jag, på toalettstolen bredvid två barn som badar i badkaret. Det finns en stor risk till att både jag och datorn får en extra dusch, på grund av att sonen tycker att vattnet passar mycket bättre ute på golvet än i själva badkaret, men har man två barn att passa om dagarna så får man ta vara på tillfällena som ges. Dottern tycker inte alls att det är lika roligt med lillebrors skvättande som han själv verkar tycka. 

Vår stora flicka som fyllde 3 för någon vecka sen är inne i en sån himla rolig period, vilket gör att vi skrattar åt henne så många gånger per dag att det inte går att räkna. Skrattar åt henne kanske låter lite hårt men i vissa lägen är det svårt att låta bli. Hon har till exempel lagt till med en vana när hon är arg på någon, istället för att utropa kanske en svordom eller annat som andra barn gör så skriker hon "Talgkotte" med väldigt seriös min och spänner ögonen i en. Detta på grund av att dom i ett barnprogram på tv en gång utbrast "Din talgkotte" vid ett tillfälle då den ena var arg på den andra.

Tidigare idag vid maten så fällde jag kommentaren: Ja, ni små barn. Svaret jag fick då från dottern var: Jag inget barn, jag en unge!  Helt underbart roligt när man lyssnar på henne och hennes kommentarer!

Sonen däremot säger inte många ord men istället tog han sina första steg i lördags, den 22 augusti. Han går ett par få steg tills han ger upp och istället börjar krypa, men nu vet vi att han kan iallafall. På onsdag fyller han 1 år och tiden har gått så himla fort. Helt plötsligt har vi inte längre någon bebis i huset, utan nu får vi benämna våra barn som 3- och 1-åring.

***

Packningen inför flytten har flutit på väldigt bra känns det som. Det mesta är packat förutom sånt som vi verkligen är i behov av. Jag avskyr att leva med kartonger i hela huset och inga prydnadssaker, gardiner, hyllor, tavlor eller annat som annars fyller upp vårt hem. Imorgon är det exakt en månad tills vi ska vara ute ur huset och inne i det andra. Jag hoppas verkligen att det går bra med tanke på att min man försvinner i två veckor på utbildning, och givetvis är det under de två veckorna som vi kommer att flytta. Hopplöst, men vad har vi för val. 

Jag vill vara inne i det nya huset nu! Jag vill göra i ordning mitt syrum nu med en gång, och jag vill sy, sy och sy! Det kliar i mina fingrar och jag går dagligen och klappar på tygerna som så fint ligger i garderoben. Att dra fram symaskinen och alla tillbehör och grejer i det kaos som vi lever i nu känns bara så extremt jobbigt. Jag har dock klippt ut byxor som jag så gärna hade velat sy ihop innan flytten så en dag får jag väl ta mig i kragen och få det gjort. Trots kaos och stök. 

Imorgon kommer det nog ytterligare ett paket med tyger på posten och ångesten över att inte kunna använda dom just nu börjar växa lite smått. Jag är så himla tacksam över att min man stöttar mig och min hobby och inte får psykbryt över varje paket med tyg som anländer. Om jag får gissa så lär det nämligen bli fler och fler paket ju bättre jag lär mig att sy.  Jag får trösta mig med att jag kan sätta igång på riktigt så fort vi har flyttat och kommit i ordning. 

Nu ska jag få upp huliganerna ur badkaret innan min son kryper ur badstolen och skadar sig fruktansvärt, för att sedan som vanligt plocka undan den röra som blir efter varje badning och efter det göra i ordning dom för sängen. Rutiner, rutiner, rutiner. Vad hade jag gjort utan er?

xoxo Nathalie

Likes

Comments


Idag lämnade jag barnen till mannen samt barnens mormor och begav mig till staden. Det var väldigt, väldigt länge sen som jag åkte in själv och det kändes oerhört konstigt. Helt plötsligt kunde man skruva upp radion i bilen så pass högt som man ville utan att behöva oroa sig för att barnens hörsel ska skadas, plus att man kunde sjunga med huuur högt som helst istället för barnvisorna som brukar sjungas när barnen är med ;-) Man behövde heller inte packa in och ut barnvagn, skötväska, barn och diverse annat efter varje stopp. Jag behövde heller inte tänka på mat, toalettbesök, blöjbyte och sånt som tillkommer utan kunde enbart fokusera på det jag skulle ha och sen åka hem igen.

Anledningen till att jag åkte in var för att handla till det stundande kalaset som går av stapeln på söndag. Vi drar ihop ett gemensamt kalas för båda barnen och på söndag är det släkten som får komma. Dottern fyller på måndagen, dagen efter kalaset och sonen fyller den 2 september, och därför blir det ytterligare ett kalas vid sonens födelsedag men då är det våra vänner som får komma istället. Vi har helt enkelt för litet hem för att erbjuda platser till över 40 personer och då blev detta perfekt :-) Det blir gemensamma kalas vid båda tillfällena men olika personer som kommer. Om några år kanske de börjar sätta emot att ha sina kalas tillsammans men nu i unga år så får det bli så. Det är väl nackdelen med att ha barn som fyller år tätt inpå varandra. Det är liksom bara en helg mellan deras födelsedagar, och då känns det dumt att planera varsitt kalas med över 40 personer som vi inte har sittplatser till och sen bara en helg efter så är det dags igen med precis samma människor, samma problem med plats men för ett annat barn. 

Kalaset går i Frost-temat. Jag kände att dottern fick välja eftersom att hon faktiskt kan föra sin talan. Sonen som fyller 1 år bryr sig inte direkt. Alltså var jag inne och köpte tallrikar, muggar, servetter, ballonger, ljus och liknande till detta. Köpte även ingredienser till maten som ska lagas. Tårtor beställdes och dottern får en med prinsessorna Anna och Elsa, hennes namn och "3 år" medan sonen får en med snögubben Olof, sonens namn och "1 år" skrivet ovanpå. Till mat hade jag tänkt mig paj, så alltså blir det kassler- och köttfärspajer med sallad till. Det kändes väldigt smidigt och bra. 

Presenterna till båda barnen från oss är redan färdiga och klara. Jag beställde faktiskt från Jollyroom för några veckor sedan vilket jag aldrig har gjort innan. Jag är nämligen oerhört skeptisk från att beställa saker över huvud taget via internet. Jag vill nämligen känna, klämma och titta så att de inte är repor, skador, trådar eller annat som definitivt INTE ska vara på varan. Men eftersom att dottern ska få en cykel så var det nödvändigt, på grund av att när vi tittade på Biltema och liknande affärer så fanns det bara tråkiga modeller i röd eller blå. Nu får hon en lila istället med en matchande lila hjälm till och en söt liten cykelkorg längst fram. 

Gemensamt får dom en surfplatta och ett "vattenpalats". Ja jag vet, en 3-åring och en 1-åring ska absolut inte ha en surfplatta men vi fick den genom vårt abonnemang när vi förnyade våra telefoner, och då tänkte vi att de kan få ha den gemensamt för att titta på film och spela spel och sånt där under kontrollerande former. Det kanske är ett stort misstag men det märker vi då och då får vi hitta på något för att rädda situationen. Äggklocka ska ju fungera säger dom för att barnen inte ska sitta för länge. 

Men iallafall så är allt till kalaset färdigt. Nu är det bara till att laga maten, låta det bli söndag, duka upp allt och sedan invänta gästerna. Det känns så himla overkligt att vi inom 4 dagar har en dotter på 3 år och strax efter det en son på 1 år. Det känns som att jag kom hem från BB med dom båda för bara några månader sen!

***

Min man är så himla smart i vissa lägen, läs med ironi. Han drog hem runt 15 flyttkartonger i tisdags och då med vetskap om att vi ska ha kalas på söndag. De ställdes i vardagsrummet och blev ståendes. Barnen blev överlyckliga och lekte koja med dom i 1 1/2 dag tills jag fick nog och slängde ner allihop i källaren. Det känns lite dumt att börja packa ner alla prydnadssaker och liknande bara några dagar innan kalas. Vid sonens födelsedag så får gästerna ha hänsyn med att det är bortplockat på grund av att det är så nära inpå flytten.

JUST DET, jag har helt glömt bort att skriva här att vi ska flytta! Det ska bli så himla underbart, men också väldigt vemodigt på ett sätt. Vi trivs väldigt bra här. Huset är mysigt på sitt sätt, vi har fått tapetsera och måla och gjort det till vårt egna förutom i vardagsrummet som var någorlunda nygjort när vi flyttade in, det ligger väldigt centralt, ca fem minuter till affären om ens det när man går och väldigt nära till ALLT. Men dit vi ska flytta så hoppas jag att vi kommer att trivas bättre. De ligger inte alls lika centralt men i ett bostadsområde där alla hus ser typ likadana ut om man inte tittar på färgerna som de är målade i. Det tar ca 15 minuter att gå in till byn om man går i normal takt och inte stressar, ca 2-3 minuter med bil. Det är större än det vi har idag, plus att vi får ett extra sovrum. Det kommer användas till gästrum/lekrum till barnen. Vi har redan köpt en dagbädd som ska pryda rummet nämligen, eftersom att det var utförsäljning på Ikea och sen är det bara att fylla på med barnens alla leksaker. Tror att det blir perfekt! Ett helt rum där de bara kan leka utan att man behöver bry sig så mycket om hur det ser ut. Man slipper också oredan som blir på deras rum. UNDERBART! Då kanske ni undrar vad vi ska fylla barnens rum med istället? Ja, en säng, absolut en säng och sen lär det väl bli de saker som de inte vill dela på. Till exempel dotterns framtida dockskåp och kanske sonens bilbana och ja, jag vet inte. De sakerna de vill ha i fred helt enkelt. Alla saker de får gemensamt kommer att hamna i lekrummet iallafall, sen är de upp till dom om sakerna de får själva också ska hamna där eller om de ska vara på deras egna rum. 

Jag anser väl lite som så att de får bestämma själva över sina saker, om det inte är något som de har fått gemensamt och måste samsas om. 

Men iallafall så flyttar vi senast den 1 oktober. Jag hoppas verkligen att vi får komma in tidigare men det beror på mannen som bor i det vi ska ha. Min man ska på utbildning med brandkåren också. Det innebär att han åker den 21 september, kommer hem på helgerna men är ändå iväg i tre veckor. Jag kommer alltså att stå själv med två barn, en flytt och två flyttstädningar. Ja han som bor i det vi ska ha, ska givetvis flyttstäda men frågan är hur noggrant en ensamstående karl städar. Jag tror att jag får städa även där när vi kommer dit. 

Som tur är så har jag många fina människor i min omgivning som har erbjudit sig att hjälpa till. Flyttkartongerna kan jag själv bära in och ut ur bilen och köra dit med för att packa upp, och det är nästan skönast att få göra det på egen hand för annars har man bara en massa människor som springer runt och frågar vart den ena och den andra prylen ska ligga medan man själv inte hinner någonting utan får springa runt som en yr höna. Det är de stora möblerna som sängar, soffa, bord, byråar och liknande som blir oerhört svårt för mig att lyfta på egen hand. Men som sagt, som tur är så har många fina erbjudit sig. 

Tisdagen efter kalaset så påbörjar dottern sin första dag på förskolan, efter ett långt lov under hela sommaren, och då tänkte jag ta tag i att rensa ur allt som vi faktiskt inte behöver ha med oss till det andra huset. Vad är det för mening att släpa med dotterns regnkläder, vinterjackor, skor och liknande som är för små och sådär när man lika gärna kan samla allt i kartonger och sedan köra iväg till en loppis och tjäna en slant? Sonen kan ändå inte ha dom. Visst hade han nog kunnat ha det men det känns lite taskigt att klä honom helt i rosa ytterkläder när han faktiskt är en pojke. Jag är inte mycket för det här med genussnack. Jag är helt inne på att en pojke visst kan ha rosa, rött och allt annat som räknas som flickigt och tvärtom att flickor kan ha sånt som är avsett för pojkar men det finns en viss gräns måste jag väl ändå få erkänna.

Det blir iallafall en superrensning av kläder, prydnadssaker, mattor, dukar och ja sånt som vi helt enkelt inte använder längre. Leksaker ska också rensas och barnens gosedjur ska iallafall halveras. Förstår inte hur många gosedjur man kan ha! De flesta är helt nya och aldrig använda heller. De sitter/ligger bara i fotändarna i barnens sängar. Halva dotterns säng består av gosedjur, bokstavligt talat. Hon får knappt plats när hon ska trycka ner sig vid läggdags. De åker däremot inte på loppis, de åker istället in i tvättmaskinen och sedan till brandstationen, så att brandmännen ska kunna ha dom i bilen. De brukar nämligen dela ut gosedjuren till barnen som är med i olyckor. En liten tröst och en kamrat att dela smärtan med helt enkelt. Tycker att det är en fin tanke istället för att dra med alla för att säljas. Den summan som vi hade fått för de där djuren kan vi enkelt vara utan om vi vet att de kommer till bättre nytta än vad de gör i barnens sängar.

Nu ska jag ta en kvällsmacka, och bara ta det lugnt i soffan en stund innan läggdags. Barnen sover sedan halv sju och sju, och allt är redan undanplockat efter dagens bestyr. Jobbet väntar dock tyvärr på mig 03:00 så det är bara att gå och lägga sig i någorlunda okej tid för att orka upp som vanligt. 

Hoppas att ni får en fortsatt trevlig torsdagskväll! 

xoxo Nathalie

Likes

Comments


Tro det eller ej, men idag vaknade vi vid elva(!). Jag och två nyvakna barn släpades oss ur sängen för att plocka fram frukost, och efter det har vi bara busat både inne och ute. Sonen sover middag och dottern tog en paus i soffan efter att ha varit ute större delen sen vi vaknade. 

Tack vare detta så har jag hunnit ta disk, tvätt och till och med en kort stund vid datorn. Solen skiner så det är egentligen fy skam att sitta här och uggla. 

När mannen kommer hem så blir det att ta en promenad till macken för att hämta ut hans nya telefon samt en sväng till skoaffären här i byn. Jag var där med båda barnen häromdagen och då kom vi hem med ett par nya skor till dottern. Nu är det dock sonens tur att få ett par. Hösten börjar närma sig och han har börjat bli så duktig på att stå själv, så jag tänkte att det är väl lika bra. Vet att dotterns balans förbättrades tusen gånger om när hon fick sina första par skor så då kanske det gör det för sonens del också, vem vet. 

Kvällen lär nog inte erbjuda särskilt mycket. Hemmagjorda biffar, potatis och brunsås står på menyn och efter det kanske något gott i soffan efter att barnen har somnat. Vi kanske hittar någon film att titta på, men förhoppningarna är inte jättehöga med tanke på att det mesta som visas nu för tiden är skräp. Jag måste ändå gå och lägga mig i någorlunda lämplig tid för att orka gå upp till jobbet. Det är det tråkigaste med att arbeta lördagar. Man får enbart en kväll i veckan då man kan sitta uppe lite längre och umgås med nära och kära. 

***

Imorgon ska vi göra något som aldrig har hänt tidigare. Jag och mannen har skaffat barnvakt för att med några vänner ta oss in till stadsfesten som äger rum. Första gången som jag någonsin går ut, har inte ens varit på puben, på grund av att jag var i fjärde månaden med dottern på min 18-årsdag. Alltså tyckte jag inte att det var speciellt lämpligt att gå ut med en mage och efter att dottern föddes så prioriterade jag helt enkelt henne framför puben. På min 20-årsdag var jag gravid även då i fjärde månaden med sonen så då var det heller inte lämpligt att gå ut plus att jag heller inte hade något behov av det. Så nu när dottern blir 3 år om ca 1 1/2 vecka och sonen fyller 1 år om ca 3 veckor så tyckte mannen min att det var dags att släpa ut sin tråkiga fru som inte känner något som helst behov av att åka in och dricka. Jag kanske är tråkig men har man barn så har man. Man kan inte lämna över dom var och varannan helg bara för att man mycket hellre vill ut och festa. Jag har aldrig riktigt känt det behovet heller så det är väl därför jag har dessa åsikterna. Men som sagt imorgon bär det av, får väl se hur det hela slutar! En mamma som ringer hem till mormor och barn flera gånger om lär det säkerligen bli :-)

xoxo Nathalie

Likes

Comments


Efter en oerhört rik dag på aktiviteter så sitter jag nu i soffan och andas ut. Skickade mannen till affären och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar så att jag kan gå ner och hänga upp det som finns där i. Barnen gick och la sig vid halv sju, även dottern på grund av att hon var så extremt trött. Annars brukar det bli klockan sju som hon faller i säng.

Idag tog vi en riktigt lång sovmorgon. Sonen vaknade som vanligt runt sju och fick en flaska, men somnade också som vanligt om. Dottern vaknade runt åtta och kom in och la sig hos mig i sängen, började titta på kalle anka och till slut så vaknade jag klockan 10 av att mannen ringde från jobbet. Då sov sonen fortfarande och dottern låg bredvid mig och tittade fortfarande på sitt program.

Vi gick upp runt halv elva. Jag slängde i barnen frukost, klädde på oss, gjorde i ordning vagnen och efter det bar det i väg till apoteket. Dottern undrade vem det var som skulle ha medicin (med tanke på besöket till apoteket), och jag försökte förklara att det är mammas medicin så att det inte blir fler bebisar i mammas mage på ett tag. Alltså var det preventivmedel som skulle hämtas. Dottern svar var "Jaha, okej". Jag bör anteckna att jag kanske inte ska säga allt för mycket till min kära dotter framöver, då hon givetvis skulle förklara för apotekaren att mamma skulle ha medicin så att vi inte får många bebisar. Kvinnan bakom disken tittade först på mig, sen på dottern och sen tillbaka till mig och skrattade sedan gott. Jag kände mig lite besvärad men ändå tacksam över att det var en lättsam människa som stod där bakom som faktiskt kunde ta ett barns kommentarer med en nypa salt, istället för en del tjuriga människor som bara rynkar på näsan och tittar på en som att man har en skruv lös.

Efter att ha krånglat mig ut ur apoteket med syskonvagnen, som för det mesta är alldeles för stor för de flesta lokaler, så begav vi oss till pastorsexpeditionen. Även där krånglades syskonvagnen in, men fick erkänna mig slagen när jag såg den lilla, lilla hiss som fanns och insåg att jag inte hade en chans att ens försöka. Mer krångel med att få ur båda barnen ur vagnen och in i hissen, samt en dotter som gärna trycker på knapparna. Helst innan hennes mamma hunnit berätta vilken knapp som ska tryckas på också. Vi fick helt enkelt lite extra turer upp och ner, vilket dottern tyckte var superkul. Väl inne på expeditionen så lämnades nyckeln över som vi kommit dit för att lämna, och efter det var det bara att ta sig in i hissen, i med båda barnen i vagnen och sedan bege sig hem för att hämta hunden. Han platsade inte riktigt på varken apoteket eller pastorsexpeditionen, men till lekplatsen fick han följa med. Båda barnen gungade, lekte i sandlådan, dottern åkte rutschkana och lagade mat och hade sig.

Affären blev nästa stopp. En helt okej handling med inte alltför många konflikter med min blivande 3-åring. Faktiskt inte en enda konflikt under hela dagen vilket känns helt underbart. Dagar som dessa behövs för att kunna kommas ihåg när vissa andra dagar är fulla med skrik och gråt på grund av något som är "Nej".

Vi begav oss hem efter handlingen. Sonen sov middag och dottern kurade upp sig i soffan med tv och en skål vindruvor. Satte mig bredvid en kort stund för att vila och då lutar sig dottern mot mig, lägger huvudet mot min arm och säger "älska dig mamma". Svarade att jag älskar henne också och fick åter den där känslan att gud tänk om alla dagar kunde vara så här mysiga.

Jag påbörjade korvstroganoff och mannen anlände hem runt fyra. Vi åt, barnen badade, dottern sprang ut en runda till lekstugan och sonen "hjälpte" mig att vika tvätt. Jag hade klarat mig själv, mycket bättre själv faktiskt, men han kände uppenbarligen att jag behövde hans expertis. Hans hjälp innebär nämligen att krypa ner i baljan och riva ut alla kläder som ligger där medan han gapskrattar, på grund av att han vet så väl att det han gör är något som man egentligen inte ska. Men herregud, han är 11 månader. Jag låter honom hållas ett tag till.

Så blev klockan halv sju och båda gick och la sig, och så var vi där jag började.

Mannen har fortfarande inte kommit hem med mina chips som jag beställde, så får se om det hinner bli några innan läggdags.

Nu blir det att hänga kläder. En fruktansvärd tråkig syssla, och sedan blir det sängen för att orka gå upp när klockan ringer klockan 3 för att påbörja jobb.

Ha en trevlig kväll!

xoxo Nathalie


Likes

Comments