Får inte  ni dagar då ni bara tänker på hur livet kommer bli? Hur era drömmar kommer att utspela sig? Kommer jag få gifta mig, få barn? Idag var det just en sådan dag. Jag tänker på hur kort livet är och på hur mycket jag vill göra. Mina vänner som jag älskar så jävla mycket, kommer dom finnas för alltid? Jag vill inte vakna upp en dag om 30 år och tänka att jag missat så mycket. Jag vill inte känna att jag inte gjorde det jag ville. Jag har en dröm om att bli läkare eller sjuksköterska, där jag kan hjälpa folk och göra något för andra. För det känns som att meningen med mitt liv är att göra andra glada. Att finnas där för dom när dom behöver det. Drömmen om att bli läkare/sjuksköterska har funnit sedan jag var liten, jag vill bli detta. Jag tänker även kämpa för det. Drömmar är bara drömmar till du bestämmer att de ska bli verklighet. Idag insåg jag att jag vill bli något som jag senare i livet kommer vara stolt över. Som jag sa tidigare livet är kort, gör saker som gör dig glad, för det är ingen annan än du som kommer att tänka tillbaka senare och inse, jag var as grym som följde mina drömmar. 

En sak som man aldrig får glömma i livet!

- Always stay true to yourself -

Likes

Comments

Igår hade jag en rent utav sagt skitdag. Måndag kväll skypade jag med Andrea och hennes mamma förolämpade mig grovt. Jag har en dröm om att bli läkare en dag och hjälpa så mycket folk jag bara kan. A's mamma trodde inte jag lyssnade då jag pratade med A genom datorn. Hon sa "ja men hon tror att hon kommer bli läkare men det kommer hon inte klara av". Det tog jätte hårt på mig och jag kunde inte tro mina öron..

Jag vet att jag inte är världsbäst i skolan men jag försöker. Jag vill bli läkare och ska det. Jag behöver inte ha folk i mitt liv som inte tror på mig och det jag gör. Man vill ju ha folk som stötar en när man behöver det.

Men det var inte allt. A stängde ju av skype så att jag inte skulle höra och pratade inte med mig på hela tisdagen. Jag mådde skit hela tisdagen och trodde att hennes mamma hade sagt åt A att igga mig. Dt är nog det värsta jag skulle kunna tänka mig att hon skulle kunna göra. Vi hade precis börjat kalla varann för bästa vänner. Så jag blev ganska upprörd och försökte ta kontakt men hon forsatte att igga mig. Jag förstod ju inte varför. Vad hade jag gjort? Borde det inte vara jag som är ledsen för det hennes mamma sa om mig? Vid 10 på kvällen skriver hon och säger att jag inte går att lita på och att hon får as mycket skit hemma av sin mamma för att jag berättar allt hon säger till min mamma som sedan går till hennes mamma och berättar. Detta är då inte sant och jag blir as ledsen och börjar gråta för jag vet inte vad det är som jag gjort fel. Jag skulle aldrig kunna göra något för att A ska få skit. Jag tror att jag inte känt en sån stark vänskap sedan jag slutade umgås med Jennifer. Så jag skulle aldrig kunna tänka mig att såra henne. Det som också gjorde ont var att hon inte trodde mig i början men jag hoppas att hon förstår någon dag att man inte alltid kan lita på sina föräldrar. Men även att hon kan lita på mig. Jag är beredd att vänta 30 år om det så behövs, för jag ör inte redo att ge upp på dig Andrea!

Det fixade sig dock mellan oss och så. Men det känns som att jag alltid får all skit. Bara för att inte förlora Andrea har jag inte berättat om någonting för min morsa och måste bära på det här själv. För jag har i princip ingen jag kan lita på till 100%.

Likes

Comments

Hur orkar jag? Det är en fråga som jag ställer mig varje dag. Seriöst hur orkar jag med allt skit som händer mig och runt om mig? Det känns som att all min energi är påväg att ta slut gång på gång. Jag har snart inte orken.

Här har jag tänkt skriva av mig när jag känner att jag inte orkar hålla något inne längre. Liksom terapi för mig själv. Då jag inte har någon jag kan prata med, eller rättare sagt vill prata med. För att kunna lätta på den dagliga ångesten jag går runt och bär på i hemlighet.

Ni vill säkert veta vem jag är vid det här laget, well.....

Jag är en tjej på 17 år som bor i en normalstor stad vid namn Norrköping. Här har jag bott i hela mitt liv det är även här som jag fått växa upp i en familj bestående av mig, syrran, mamma och pappa. Även jag har världens finaste familj så har jag haft en ganska jobbig uppväxt. Allt som jag har känt/fått uppleva under åren har jag stängt in. Ingen som jag känner vet om det, inte ens min bästa vän.

Likes

Comments