View tracker

Igår såg jag att en i min förra klass har börjat spela innebandy i allsvenskan. En annan 98a har redan börjat jobba och är självförsörjande, en annan har mycket pengar, en tar redan studenten och någon har givit ut en låt med sitt band. Så här fortsätter det. Och här sitter jag helt misslyckad. Har 2 år kvar till studenten, klarar mig inte själv, är inte framgångsrik i varken musiken eller träningen, har inget känt instagramkonto eller klara mig utan ekonomisk hjälp från mamma och pappa. Har jag misslyckats totalt? Det känns ofta så. Vad har jag egentligen gjort med mitt liv. Visst, jag är bara 18 och har mycket tid kvar. Men andra i min ålder har redan uppnått saker som räknas. De är målmedvetna, talangfulla, envisa, kämpar och ger inte upp. Jag känner inte igen mig i något av dessa adjektiv.

Men vad är det som jag värdesätter? Vad skulle jag vilja kopplas ihop med? Jag är glad att jag inte tränar alldeles för mycket, jag gör det i den grad jag mår bra av. Musiken då? Ja, visst skulle det vara kul att göra något med den, men jag glädjer hellre min rumsgrannar med den och sitter och klinkar egna melodier. På sociala medier är jag inte känd. Men jag har ett par riktigt nära vänner som jag aldrig skulle byta ut mot 1000 följare. Pengar har jag inte, kanske jag borde spara och jobba mer. Men pengar gör mig inte lycklig. Kärlek gör mig dock lycklig, och det får jag och delar med mig av hela tiden.

Jag har faktiskt ett mål. Att kunna göra en skillnad för andra och kunna göra dem glada. Vägen dit är varken pengar eller berömmelse. Vägen dit är kanske i mitt fall precis den vägen jag går på nu. Det känns inte alltid så. Jag känner mig långt långt borta. Menjag slår vad om att det kändes precis likadant för min kompis när han spelade sin första innebandymatch också.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

För ett par dagar sedan kom den stora dagen, jag fyllde 18. Det är nu livet ska börja, nu som man ska förverkliga alla sina drömmar. Jag har inga drömmar, och för stunden tänker jag mest på när allt ska ta slut. 18 år har jag levt, det är ganska länge. Jag borde redan ha bestämt vad jag ska göra med mitt liv. Men jag har ingen aning.

Dagen firades med att mamma kom och hälsade på, sen åkte jag med en kompis och såg nya versionen av Djungelboken på bio. Jag firade inte med en stor fest och alkohol. Det bästa för med att vara myndig är att varken mina föräldrar eller min psykolog, läkare eller någon annan längre kan bestämma över mig. Jag önskar mig ofta till ett självständigt liv, att kunna försörja mig själv och ha mitt eget. Börja om, bygga upp livet på nytt någon annanstans, helst i en annan värld.

Jag har precis börjat livet och mycket kan hända. 18 år är egentligen ingenting. Bara för att något inte har hänt än betyder det inte att det aldrig kommer att hända. Jag kommer att hitta passionen med livet. Livet måste inte vara färdigplanerat även om samhället vill att jag ska satsa på min karriär till varje pris. Det vill inte jag. Livet är så mycket mer än bara det. Jag vill vara lycklig, det är mitt mål. Ja, jag är 18 år med livet framför mig, och jag tänker bli lycklig, även om det betyder att jag kommer tvingas gå en egen väg.

Likes

Comments

View tracker

Jag väljer att vara anonym på denna blogg för att helt kunna vara mig själv. Det kan ändras när jag törs. Jag är som sagt precis fyllda 18 år och bor på internat. Jag går gymnasiet men inte 100% utan är deltids-sjukskriven eftersom att jag lider av bl.a depression, ångest och social fobi. När livet fungerar spenderar jag tiden med min underbara vänner, musik, träning och lite fotografi.

Här på bloggen kommer jag att skriva lite av de tankar och åsikter jag har, och dela med mig av vardagen och härliga ljusglimtar.

Kommentera gärna och berätta vem DU är!

Kram

Likes

Comments