Dags för uppdatering. Jag har varit lite låg och ledsen på sistone.

Det känns som det blir mer och mer läkarbesök, barnmorskebesök, dietister och annat.

Journaler delas inte och gör dom det så läser inte alla allt. Sjukvårdspersonal ser mig, överviktig, behöver gå ned i vikt. Låt oss berätta det vanliga vi utgår från att hon dricker läsk. Lever på godis och skräpmat och äter 24/7 så vi säger det vi brukar och remmiterar vidare till nästa vårdpersonal.

Jag har träffat så många nu ...alla säger samma sak förutom läkaren inom bariatrin (fetmadaktorn) som var skitbra och hjälpte mig. Hon lyssnade.


Nu har jag varit frisk ca 20 dagar sen i Nov ca. Alltså..jag har gjort allt jag måste med djur och jobb. Men när man är förkyld (och dessutom gravid) blir det svårt att träna. Men kosten ska skötas ändå. Vilket jag inte gjort. Jag har inte ätit regelbundet. För jag har inte orkat.

Jag har diabetes äftligt. Båda mina föräldrar är typ 2. risken är större för det under graviditet då. Självklart fick jag ett högt värde på belastningen, för den dom inte vet är det en glucosbelastning. Man får dricka en söt vätska. Sen vänta i 2 timmar. Sen tar de blodsocker igen. De vill att man ligger under 8.7 om jag minns värdet rätt. Jag låg på 10.7 efter. Men inte någon gång efter det. Som tur är.


All stress från sjukvården kring min vikt känns jobbig när jag ändå varit hos en bariatrisk klinik och fått kostråd. Som jag försöker följa, som jag vet att jag inte kunnat följa pga sjukdom.

Jag har gått upp ca 7 kg sen jag blev gravid. Vilket barnmorskan ändå är ok med. Det är 2 månader kvar ca. Målet var att inte gå upp alls. Självklart. Men svårt utan träning.


Vi avslutar med någon bild i hopp om lite mer glatt.

Hi


Lyckades få en så rolig bild på magen, helt knölig. Vet inte vad bebisen höll på med 🤣 sen hittade jag ttade en 'lustig' body. Tror den kan passa ungen sen. Har börjat oroa mig för sånadär..tänk om något går fel. Hoppas allt är bra där inne...🤔. Håller tummarna för en frisk och glad bebis.




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag har själv alltid tyckt alla gravida är så dryga...det tjatas så mycket om det. Hela tiden!

Min mage...min bebis...min graviditet..men alltså.

Vet ni? Min mage...haha det börjar synas nu..iaf der jag nog mer gravid än tjock ut. Hoppas jag. Magen är ju mer hård och fylld med unge, än fläskig och mjuk.

Vi var på försra föräldrakursen igår. Väldigt intressant må jag säga. ..lite flummigt.


På tal om det verkar djuren nöjda. Hästarna vill på bete. Men i övrigt är alla tillfreds. Det gör mig lugn och trygg.

Ni får med lite sköna sovställningar på köpet.

Ha det gottens

Likes

Comments

Oj oj oj. Magen växer och vågen går inte allt för mycket uppåt. Eftersom jag var överviktig redan innan graviditeten så skulle jag helst inte öka för mycket i vikt. Det har lyckats ganska bra.

I skrivande stund är jag i v 29 enligt preglifeappen. Men i v 28+3 dagar enligt kalendervekor. Har lite svårt för hur man räknar 🤓.

Barnmorskan är orolig att jag har lite foglossning och vill ev sjukskriva mig. Jag tycker inte det finns tid till sånt. Uschamej.

Lögger till lite bilder på bebismagen. Den är ingen söt liten en som alla andra har vid den här tiden. Men det är min och det är väl bra att det finns de som inte är perfekta också 😋.


Jag har börjat acceptera att Akira fått lämna oss och är inte lika ledsen längre. Men oj vad jag saknar honom.


Utöver mig själv så har vi inhandlat lite bebiskläder.

Per lyckades laga bilen 😍 den är nu körbar. Bilen som han köpte för 5000 och som nog bara behövde ett oljebyte bdhövde visst en ny växellåda. Men han fick tag på en billig. Nu går den som en klocka. Sla bara in på verkstad och göras iordning så allt går rätt. 😊 Han kan den där karln. 💗


Ha det gott så blir det nog en uppdatering framöver.

Likes

Comments

Ja men fyyyy vilket elände det blev. Det började med att Per blev dålig. Riktigt förkyld.

Hann vara långledig. Sen däckade jag måndag kväll. Idag onsdag mår jag sämst och måste ändå jobba.

Blev som skallad av en rejäl förkylning. Kommer på idag att iag skulle vara hos läkaren för att kolla om jag har foglossning. Jädrans vad risigt vi mår. Nu har jag dessutom dåligt samvete över det här med att jag missade läkartiden 😐.

Justja. Vi har fått en ny familjemedlem i allt elände.(detta vart bestämt innan vi visste om.Akiras bortgång) Vi välkomnar Elvis som kom till oss via djurambulansen dalarna. En sån sötnos. Han har hunnit bo hos oss några veckor nu och börjar vänja sig vid sitt nya hem.

Hugo börjar vänja sig vid att Akira lämnat oss men vi saknar honom allihopa. Han har förändrats en del. Har en mycket mer osäker och försiktig liten farbror nu. Men på ett bra sätt ändå.




Som ni ser har jag haft bättre dagar. Sitter på jobb i skrivande stund. Med feber och rinnande näsa. En hals som känns som den fräts sönder av syra. Imorgon ska jag vila hela dagen. Kurera mig som bara den.

Bäbis mår bra vad vi vet. Det sparkar i magen varenda dag. Vilket känns tryggt och bra. Efteesom jag klassas som en riskgraviditet pga min övervikt oroar jag mig en del. Över allt möjligt. Sen stressen över Akiras bortgång. Hur djuren har det. Utbygge av hus. Att jag är mer sjuk än frisk hela tiden. Så mycket i huvudet som snurrar jämt. Men det blir nog bra 😊. Idag är vi i vecka 26 (25+6) jag vet fasen inte hur man räknar riktigt. Följer bara min app 😂

Ha det gott. Tänk på era nära och kära. Ta hand om varandra.



Likes

Comments

Älskade fina underbara Akira. Nu har han lämnat oss. Sorgen och saknaden är obeskrivlig. Min bäste vän sen jag var 17 år har fått somna in. Efter att nu ha sörjt i ca 2 veckor har jag ändå tagit sorgen långt över förväntan bra. Hugo har också sörjt. Han var väldigt orolig och ledsen efter att Akki försvann.


Akira fick en stroke i februari och återhämtade sig ganska omgående. Allt var rätt ok i över en månad men tyvärr, fredagen den 24/3 klockan 3 natten till lördag (alltså 25e) väckte han mig med sitt prat. Han kunde inte stå och hade fallit omkull, alltså kom nästa bakslag. En till stroke. Hela hans vänstra sida var drabbad. Den tog hårdare och han blev inte bra.

Beslutet tog jag när jag insåg att han aldrig kommer vara lycklig som förlamad. Han mådde ju inte hundra längre. Även om han var en lycklig hund var han inte fri nog att röra sig som han ville. Han kunde inte dricka vatten eller äta mat när Han ville och inte heller gå och kissa och bajsa.

Han somnade in så lugnt och stilla hos veterinären den 26/3 och jag kände faktiskt lättnad, för hans skull. Snart 2 års kamp frustration och elände med mediciner var över. Han hade ju inte ont , tack vare mediciner.

Min fina, fina vän. Hoppas han har det bra. Drömmer om honom ofta och 'hör' hans ljud på nätterna. Det värmer hjärtat.

Hur kommer man över att ens bästa vän gått vidare ???

Likes

Comments

Har ni tänkt så? Det gör jag, säkert tusen gånger i veckan. Ja jag överdriver, men nog så ofta.

Jag önskar jag hade sådär fin vältrimmad kropp som så många andra ursnygga tjejer.

Jag önskar jag hade lika perfekt hem som alla andra verkar ha.

Jag önskar jag hade pengar

Jag önskar jag hade stil och klass

Jag önskar jag var så intressant som..

Jag önskar jag var lika lycklig som alla andra

Jag önskar jag var sådär driven som alla andra verkar vara

Jag önskar ..å vad jag önskar. Men när jag tänker efter. Är alla så perfekta som de ser ut? Är det så perfekt som fasaden säger?

Jag har det ändå rätt okej. Jag har världens vackraste lilla familj för mig! Kanske inte för dig. Men för mig är det det finaste man kan ha. För mig är det ok att bo lite taffligt ett tag till. Vi vill ju göra fint. Stora planer finns. Snart så. Snart kanske vi har vårat drömhem utan att stå utan mat på borden!


Man ska inte tänka sådär. Vi är ju alla bra. Precis som vi är! Kärlek är basen!

https://www.instagram.com/p/1cnWe2P2Ee/

Likes

Comments

Äntligen har jag fått se att det är något där inne. Allt var bra sa barnmorskan. Det var 2 fötter med 10 tår tillsammans och 2 händer med 5 fingrar på varje. Jag är ingen person som har känslorna utanpå. Men tro på fasen att när jag såg vår lilla ärta som vi kallar den där inne så blev jag överväldigad av känslor. Min älskade sambo sa att han fick en klump i halsen. Han har längtat efter barn i många år men det passade inte med förra flickvännen som inte ville ha just då. De var ändå ett par i 10 år. Jag visste direkt att han är en underbar människa. Han kommer bli mina barns far! Ingen tvekan. Mer underbar man får man leta efter. 💖

Det var en väldig fart där inne. Oj oj oj. Sprättes och viftades. Hjärta och allt som ska finnas på plats finns där. Beräknade är vi till den 26 Juli 2017.

Jag lär mig hur man räknar. Idag i skrivande stund (den 28 februari) är ärtan bakad i 18+5, villet betyder 18 veckor och 5 dagar. Har jag förstått. Som ni kan se är ärtan 15,4cm lång.

Jag delar med mig av en halvbra bild, jag kommer dela med mig av fler och även bättre bilder i v 32 då nästa ultraljud ska äga rum.


Nu ska jag återgå till att elda i spisen och laga mat och jag önskar er en god vecka ifall jag inte upptaderar mer. 😊

Likes

Comments

Idag tänkte jag bar dela med mig av lite foton från ridturen häromdagen. fick äntligen hjälp att fota lite när jag rider. (de 3 först bilderna) Vilken form Tom är i nu. Hoppas på ännubättre inom kort :D

Han är i så mycket bättre form än vad jag någonsin kunnat önska. Att han dessutom är viktbärande är förvånande. Inga problem alls med min vikt. Men jag kräver iofs inte mycket heller.

Jag bildbombar, massa bilder som jag bara aldrig lagt upp men som jag gillar av olika anledningar. Enjoy.

Längst ned ser ni Toms sadel jag köpte i höstas. Bästa köpet till en sånhär knepig rygg ;D

Ha en bra dag go vänner.



Likes

Comments

Det var så längesen nu att jag nästan skåms. Men nej, jag fick släppa taget om vissa saker i höstas, bara för min egen skull.

Det var klokt, jag var på utredning på bariatrisk klinik i oktober. De mätte, vägde och pratade med mig, en jättebra läkare med sunda idéer berättade för mig hur jag ska göra.

Tydligen är jag överambitiös. Jag måste varva ned och nte ta saker så hårt. Att jag är överviktig trodde hon berodde på min ätstörning sen barnsben, att jag inte hittat någon balans. Under alla år så har jag alltid haft "svältperioder" då jag måste träna och bara får äta t.ex en väldigt grov brödskiva och dricka en kopp kaffe på en dag.. Samt tränat väldigt mycket/intensivt.

Ordern från läkaren blev att lära känna mig själv, acceptera kroppen för vad den är och framförallt, lära mig äta regelbundet.

>Efter bara en knapp månad...på den nya dieten och med ny livsgnista (vilken underbar läkare) så kände jag...något var på gång med min kropp.

Jag hade tappat 2 kilo! för att jag åt mer...what!!!?

Plus, något annat hade hänt. Jag mådde lite illa. Min mens kom aldrig.

Det var ju skumt, barnmorskan sa att jag var så överviktig så jag skulle inte förvänta mig att bli gravid på åtminstone 1-2 år. Men jodå. En liten ärta hade börjat väca.

Nu är jag i vecka 15-4. den 27/2 är vårat första ultraljud. Väldigt spännande, men klart nervös att något ska vara på tok. För det är man ju när man blir matad med att överviktiga är klassade som riskgraviditeter.


till djuren:

Hästarna mår kanon, under en period har Ponnyn Bulten, Aka hästibal Bult blivit knäpp och bitit Tom i skapet. Han har varit helt sönderbiten, så nuförtiden har han munkorg. Kan inte riskera infektioner på stackars Tom.

Hundarna mår också som prinsar. Min gamle Akira med sin skruttkropp kämpar på, han älskar promenader än, hoppas han får stanna för att träffa ärtan. Hugo (terriern) mår också finfint. Han längtar efter en bebis att ta hand om.

Katten Plutten mår jättebra, han gillar dock inte vintern. Varje morgon inleds med en liten dans, han kan inte gå ut direkt, utan måste springa fram och tillbaka mellan dörren och de få rum vi har. För kallt om tassarna. :D

Likes

Comments

Hej, det var längesen. Jag beklagar min LÅÅÅÅNGA frånvaro, det var dumt.

Jag har haft så jädrans mycket att göra. Åkte till spanien i 10 dagar med jobbet, bilder kommer senare. Idag ska vi prata om något långt mer allvarligt och tråkigare.

Ja, sverige idag och hur vi bestraffar våra brottslingar.

Nu talar jag utifrån egen erfarenhet och kan bara utgå från det, men många med mig kanske ha läst om den tjej som skrivit ett inlägg om den dagen hon blev våldtagen på en kryssning?

Jag kände att det kanske är dags för mig att öppna upp och berätta om vad jag var med om och hur jag upplevde allt.


Jag tar det i en STOR ruta.

Det finns många tjejer som jag här i vårat land. Dom som vill hjälpa andra och är lite för godtrogna och tar lite mer än de borde. Vi ser det ganska ofta och det där med att din väns partner kanske bestämmer lite för mycket är nog bara lite svartsjuka och inte så farligt? Ja så kan det vara, men det kan lika gärna vara något annat!

Min historia slutar då i rättegång. Han kunde inte dömas till något straff mer än några tusenlappar i skadestånd, han var i så skört mentalt skick så nej det går ju inte att döma en sån människa ens till samhällstjänst. Hans "ångest/skam" var hans straff.

Jag träffade en kille när jag gick ut gymnasiet, den här tiden av mitt liv flyter åren ihop lite och jag är faktiskt inte säker på vilka år detta är. Men runt 2005-2006. Så det är ett tag sen. Det kändes konstigt i början, jag gillade inte direkt honom men fick någon slags ansvarskänsla, han blev min pojkvän och vi hade våra bra perioder jag menar, ingen blir ju ilag med någon de avskyr, så några goda sidor hade han såklart.

Det visade sig ganska snart att han var alkoholist, vi kan kalla honom Kalle. För trots allt han gjort får jag inte röja hans identitet. Han såg snart till att mina vänner tyckte att det var för jobbigt att umgås, han var för konstig.

Jag fick jobb på hans hemort och bjöds bo i Kalle och hans fars gemensamma boende, ett radhus(såklart hans fars). Medan jag letade lägenhet, efter några månader fick jag min första lägenhet och lyckan var ju total, jag fick betala allt själv, Kalle flyttade in i min lägenhet, han spenderade dagarna hemma vid datorn och gjorde inte mycket mer, han skulle ta hand om min hund bl.a. ganska snart köpte jag en till hund som sällskap. Den hunden har men än idag p.g.a. vad Kalle gjorde mot honom.

Jag gick upp tidiga mornar och kom hem sena kvällar när jag jobbade. Han jobbade INTE. Inte en dag och inte en krona han bidrog med.  Det visade sig senare i vårat förhållande att han var hos kronofogden. Hans föräldrar kom med pengar lite då och då. Han skulle söka hjälp för sin alkoholism. Kalle började mer och mer bli våldsam och skrikig. Vid något tillfälle kastade han hunden i väggen. Jag vet att många med djur bara tänker "varför stack du inte, jävla idiot" det undrar jag också, men i denna situation, när du är där. Du tänker inte så. Mina djur är mitt allt, ändå är det som att man blir helt blank. Man förstår inte. Eller jag gjorde då inte det.

Jag tröttnade på mitt jobb, jag sa upp mig - förberedde att flytta hem till min hemort efter något år med samma beteende. Här blev jag rädd första gången. Jag ville åka hem en natt, ville inte stanna med honom. Bråken var otaliga angående hans missbruk, hans ointresse att söka hjälp och skaffa jobb. En natt gick det till fysiska slag och stryptag, jag ropade på hjälp men hans far sov antingen tungt eller vågade inte göra något.

Jag trodde och hoppades han skulle stanna hos sin far. Icke, han envisades med att följa med. Jag tänkte det skulle bli bättre, Han lovade ju det.. Men nej, han hindrade mig från att åka till min familj, för han fick aldrig åka till sin?! Han fortsatte likadant på nya stället, han vägrade gå ut eller göra några ansträngningar att få jobb osv. Han tog alla mina kontanter jag råkade ha lösa hemma för att köpa alkohol. Han drack allt jag hade hemma. Gömde öl bakom varmvattenberedaren. Bakom kläderna i garderoben. Överallt!!!!

Vid ett tillfälle reste han bort, det enda tillfället under vårat förhållande. Då glömde han otroligt nog att logga ut från sin dator. Det visade sig att han hade flera flickor han flirtade med. Många lika mig, djurälskande vårdbiträden/undersköterskor, såna tjejer som bryr sig. Just den här tjejen kunde jag varna. "Älskar inte du mig längre" undrade hon. Jag kunde inte motstå frestelsen att låtsas vara Kalle.

I några minuter härdade jag ut. Sen skrev jag vem jag var. Varför han inte svarade. Vad han var för människa. Jag bad att få ringa henne, Hon lät så rar. Stackars flicka. Skulle hon behöva gå igenom samma skit som jag?! NEJ! Hon sa upp kontakten efter det hoppas jag.

Jag hörde aldrig av henne igen:

Allt fick sitt slut den 28-29 December 2008.

Den natten gick han för långt. Jag kom hem sent, slutkörd efter jobb...det blev gräl, jag gjorde slut, nu får det räcka!!! Nu är det nog! Jag vill inte mer! Han hotade med självmort, som så många gånger tidigare. Den gick jag inte på, det spelade bara på mitt samvete. Han visste att det brukade gå hem. För tro mig, jag hade gjort slut flera gånger tidigare med samma resultat. Jag blev för rädd, "tänk om jag orsakar ett självmord, han behöver ju hjälp"

Den här gången var det nog. Jag hotade med att ringa mamma och pappa. Skulle bara hämta telefonen, Då kommer han utrusande ur badrummet där han låst in sig för att hota mig, och "gråta" . Höjda händer och med vansinne i blicken, ögonen var så oerhört obehagliga, han var ju dessutom stupfull. Jag får panik och flyr mot dörren som ligger en trappa ned. Han kommer efter och greppar i luften efter hundarna, jag skulle aldrig lämna hundarna, det visste han. Som tur var hann dom ifrån honom. Min stora långhåriga hund blev en näve päls fattigare men han kom loss.

Jag bara ser i ögonvrån hur han faller i trappan. Jag tvekar en sekund med att fly, "tänk om han skadade sig"???

Nej, det gjorde han inte. Upp med vrede i blicken. Helt svarta ögon, alltid trott människor hittar på när de beskriver det, men nej- Det är en väldigt målande beskrivning.

Han får tag i mig och trycker upp mig mot en garderob, där använder han sin underarm för att trycka mot min hals så jag inte får luft. När det blixtrar till och blir mörkt går det upp för mig att han inte tänker släppa. Han tänker strypa mig tills jag inte gör motstånd. Kalle tänker inte släppa.

Jag får krafter och svingar min högernäve rakt i hans tinning så pass hårt att han tappar balansen och faller. Då tar jag min chans! Jag flyr. Jag stoppar en karl på vägen och skriker

"Han försöker döda mig! Ring polisen!"

Killen jag försökte stoppa bara går vidare. Han blev nog obekväm! Jag vet inte om han ringde någon.

Jag själv sprang ..hundarna var lösa och sprang som tur var med mig. Jag skyndade mig att ringa mamma och pappa, gråter hysteriskt och dom hämtar upp mig inom några minuter. Innan de hinner komma har jag ringt 112!

Jag förklarar hysteriskt vad som hänt, att jag aldrig trodde han skulle göra så. Under HELA tiden skickar Kalle mig meddelanden. Vill du ha dina pengar borde du komma hem. Bryr du dig om det eller det borde du åka hem nu. Han hade alla mina lösenord. Allt. Allt som allt skickar han mig 20-25 meddelanden under 1 timmes tid, alla innehåller hot!

Han har loggat in och skrivit hora till ALLA mina kontakter. Han har fört över alla mina pengar (ca 18000) till sitt konto.

Väl hos mamma och pappa möter polisen upp ungefär 30-40 minuter efter larmsamtalet. De är väldigt rara och snälla. De tar emot min anmälan och lugnar mig. Det förklarar hur det kommer gå till och även att jag borde kontakta kvinnofridslinjen. (vilket jag inte gör, dumt av mig)

De åker ned och hämtar honom. Han har kastat ut möbler ur lägenheten och kastat runt saker. Förutom allt han gjort med min dator .

och straffet för detta?! ...några tusenlappar i skadestånd....Ja varför inte? jag led väl inget under de 2-4 år jag stod ut med eländet? Nä.

Jag lider med er kvinnor, män, barn...människor som är med om värre än mig. Tack för mig. Hoppas ni får det ni förtjänar, och till er elakingar som läser detta. SKÄMS!

Puss å kram!

Ni som läst mina inlägg vet att idag är jag väldigt lycklig och har en underbar man i mitt liv som gör mig SÅ oerhört trygg. 

Likes

Comments