View tracker
Livet, Privat

Hej, det var längesen. Jag beklagar min LÅÅÅÅNGA frånvaro, det var dumt.

Jag har haft så jädrans mycket att göra. Åkte till spanien i 10 dagar med jobbet, bilder kommer senare. Idag ska vi prata om något långt mer allvarligt och tråkigare.

Ja, sverige idag och hur vi bestraffar våra brottslingar.

Nu talar jag utifrån egen erfarenhet och kan bara utgå från det, men många med mig kanske ha läst om den tjej som skrivit ett inlägg om den dagen hon blev våldtagen på en kryssning?

Jag kände att det kanske är dags för mig att öppna upp och berätta om vad jag var med om och hur jag upplevde allt.


Jag tar det i en STOR ruta.

Det finns många tjejer som jag här i vårat land. Dom som vill hjälpa andra och är lite för godtrogna och tar lite mer än de borde. Vi ser det ganska ofta och det där med att din väns partner kanske bestämmer lite för mycket är nog bara lite svartsjuka och inte så farligt? Ja så kan det vara, men det kan lika gärna vara något annat!

Min historia slutar då i rättegång. Han kunde inte dömas till något straff mer än några tusenlappar i skadestånd, han var i så skört mentalt skick så nej det går ju inte att döma en sån människa ens till samhällstjänst. Hans "ångest/skam" var hans straff.

Jag träffade en kille när jag gick ut gymnasiet, den här tiden av mitt liv flyter åren ihop lite och jag är faktiskt inte säker på vilka år detta är. Men runt 2005-2006. Så det är ett tag sen. Det kändes konstigt i början, jag gillade inte direkt honom men fick någon slags ansvarskänsla, han blev min pojkvän och vi hade våra bra perioder jag menar, ingen blir ju ilag med någon de avskyr, så några goda sidor hade han såklart.

Det visade sig ganska snart att han var alkoholist, vi kan kalla honom Kalle. För trots allt han gjort får jag inte röja hans identitet. Han såg snart till att mina vänner tyckte att det var för jobbigt att umgås, han var för konstig.

Jag fick jobb på hans hemort och bjöds bo i Kalle och hans fars gemensamma boende, ett radhus(såklart hans fars). Medan jag letade lägenhet, efter några månader fick jag min första lägenhet och lyckan var ju total, jag fick betala allt själv, Kalle flyttade in i min lägenhet, han spenderade dagarna hemma vid datorn och gjorde inte mycket mer, han skulle ta hand om min hund bl.a. ganska snart köpte jag en till hund som sällskap. Den hunden har men än idag p.g.a. vad Kalle gjorde mot honom.

Jag gick upp tidiga mornar och kom hem sena kvällar när jag jobbade. Han jobbade INTE. Inte en dag och inte en krona han bidrog med.  Det visade sig senare i vårat förhållande att han var hos kronofogden. Hans föräldrar kom med pengar lite då och då. Han skulle söka hjälp för sin alkoholism. Kalle började mer och mer bli våldsam och skrikig. Vid något tillfälle kastade han hunden i väggen. Jag vet att många med djur bara tänker "varför stack du inte, jävla idiot" det undrar jag också, men i denna situation, när du är där. Du tänker inte så. Mina djur är mitt allt, ändå är det som att man blir helt blank. Man förstår inte. Eller jag gjorde då inte det.

Jag tröttnade på mitt jobb, jag sa upp mig - förberedde att flytta hem till min hemort efter något år med samma beteende. Här blev jag rädd första gången. Jag ville åka hem en natt, ville inte stanna med honom. Bråken var otaliga angående hans missbruk, hans ointresse att söka hjälp och skaffa jobb. En natt gick det till fysiska slag och stryptag, jag ropade på hjälp men hans far sov antingen tungt eller vågade inte göra något.

Jag trodde och hoppades han skulle stanna hos sin far. Icke, han envisades med att följa med. Jag tänkte det skulle bli bättre, Han lovade ju det.. Men nej, han hindrade mig från att åka till min familj, för han fick aldrig åka till sin?! Han fortsatte likadant på nya stället, han vägrade gå ut eller göra några ansträngningar att få jobb osv. Han tog alla mina kontanter jag råkade ha lösa hemma för att köpa alkohol. Han drack allt jag hade hemma. Gömde öl bakom varmvattenberedaren. Bakom kläderna i garderoben. Överallt!!!!

Vid ett tillfälle reste han bort, det enda tillfället under vårat förhållande. Då glömde han otroligt nog att logga ut från sin dator. Det visade sig att han hade flera flickor han flirtade med. Många lika mig, djurälskande vårdbiträden/undersköterskor, såna tjejer som bryr sig. Just den här tjejen kunde jag varna. "Älskar inte du mig längre" undrade hon. Jag kunde inte motstå frestelsen att låtsas vara Kalle.

I några minuter härdade jag ut. Sen skrev jag vem jag var. Varför han inte svarade. Vad han var för människa. Jag bad att få ringa henne, Hon lät så rar. Stackars flicka. Skulle hon behöva gå igenom samma skit som jag?! NEJ! Hon sa upp kontakten efter det hoppas jag.

Jag hörde aldrig av henne igen:

Allt fick sitt slut den 28-29 December 2008.

Den natten gick han för långt. Jag kom hem sent, slutkörd efter jobb...det blev gräl, jag gjorde slut, nu får det räcka!!! Nu är det nog! Jag vill inte mer! Han hotade med självmort, som så många gånger tidigare. Den gick jag inte på, det spelade bara på mitt samvete. Han visste att det brukade gå hem. För tro mig, jag hade gjort slut flera gånger tidigare med samma resultat. Jag blev för rädd, "tänk om jag orsakar ett självmord, han behöver ju hjälp"

Den här gången var det nog. Jag hotade med att ringa mamma och pappa. Skulle bara hämta telefonen, Då kommer han utrusande ur badrummet där han låst in sig för att hota mig, och "gråta" . Höjda händer och med vansinne i blicken, ögonen var så oerhört obehagliga, han var ju dessutom stupfull. Jag får panik och flyr mot dörren som ligger en trappa ned. Han kommer efter och greppar i luften efter hundarna, jag skulle aldrig lämna hundarna, det visste han. Som tur var hann dom ifrån honom. Min stora långhåriga hund blev en näve päls fattigare men han kom loss.

Jag bara ser i ögonvrån hur han faller i trappan. Jag tvekar en sekund med att fly, "tänk om han skadade sig"???

Nej, det gjorde han inte. Upp med vrede i blicken. Helt svarta ögon, alltid trott människor hittar på när de beskriver det, men nej- Det är en väldigt målande beskrivning.

Han får tag i mig och trycker upp mig mot en garderob, där använder han sin underarm för att trycka mot min hals så jag inte får luft. När det blixtrar till och blir mörkt går det upp för mig att han inte tänker släppa. Han tänker strypa mig tills jag inte gör motstånd. Kalle tänker inte släppa.

Jag får krafter och svingar min högernäve rakt i hans tinning så pass hårt att han tappar balansen och faller. Då tar jag min chans! Jag flyr. Jag stoppar en karl på vägen och skriker

"Han försöker döda mig! Ring polisen!"

Killen jag försökte stoppa bara går vidare. Han blev nog obekväm! Jag vet inte om han ringde någon.

Jag själv sprang ..hundarna var lösa och sprang som tur var med mig. Jag skyndade mig att ringa mamma och pappa, gråter hysteriskt och dom hämtar upp mig inom några minuter. Innan de hinner komma har jag ringt 112!

Jag förklarar hysteriskt vad som hänt, att jag aldrig trodde han skulle göra så. Under HELA tiden skickar Kalle mig meddelanden. Vill du ha dina pengar borde du komma hem. Bryr du dig om det eller det borde du åka hem nu. Han hade alla mina lösenord. Allt. Allt som allt skickar han mig 20-25 meddelanden under 1 timmes tid, alla innehåller hot!

Han har loggat in och skrivit hora till ALLA mina kontakter. Han har fört över alla mina pengar (ca 18000) till sitt konto.

Väl hos mamma och pappa möter polisen upp ungefär 30-40 minuter efter larmsamtalet. De är väldigt rara och snälla. De tar emot min anmälan och lugnar mig. Det förklarar hur det kommer gå till och även att jag borde kontakta kvinnofridslinjen. (vilket jag inte gör, dumt av mig)

De åker ned och hämtar honom. Han har kastat ut möbler ur lägenheten och kastat runt saker. Förutom allt han gjort med min dator .

och straffet för detta?! ...några tusenlappar i skadestånd....Ja varför inte? jag led väl inget under de 2-4 år jag stod ut med eländet? Nä.

Jag lider med er kvinnor, män, barn...människor som är med om värre än mig. Tack för mig. Hoppas ni får det ni förtjänar, och till er elakingar som läser detta. SKÄMS!

Puss å kram!

Ni som läst mina inlägg vet att idag är jag väldigt lycklig och har en underbar man i mitt liv som gör mig SÅ oerhört trygg. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
Dravel , Kärlek, Livet, Privat, Foto, Hästar

Ja men tiden går ju fort sägs det. Har hunnit med massor även om jag inte tror det själv, bl.a. köpt hästtransport som jag egentligen inte hade råd med. Men har egentligen inte råd med något.

Promenerat hästarna, ser till hästarna på betet ofta.

Hundarna sköter sig som vanligt.

Åkt jänkebil

slagit sly.

Klippt en herrans massa gräs.


Hej go vänner.

Nu är mina känslor i en sån röra, känner varje dag hur jag inte vet om jag ska vara glad eller ledsen.

På tisdag fyller jag 30. Det känns som att mitt liv står stilla och jag får ingenting gjort,ändå försvinner dagarna i en fingerknäppning och jag hinner inte klart med någonting!


Akira mådde inget bra Såhäromdagen. fick linda in ispåsar i handdukar och lägga i hans bädd, då kunde han varva ned och andas. Sen kom åskan och nu mår han mycket bättre. Men trodde han var riktigt dålig innan.

Så har jag lärt mig köra grävmaskin också! Eller ja, skapligt.

Hade en oerhört vacker picnick med Per häromdagen också. Vi åt cheeseburgare och kollade på kossor. <3

Kyrkan på bilden där.

<-

Är kyrkan som är med i Sunes Jul, när Rudolf sladdar in med volvon mellan stolparna på kyrkogården. :D

Likes

Comments

View tracker
Livet, Vikt , Foto, Privat

Här är jag...29 år och 30 kg för tung. 30 kg ångest. Men idag fick jag faktiskt goda besked

Efter ett läkarbesök kändes det ganska bra. "Du äter inte för mycket. Du tränar och rör på dig lagom mycket " men också ett "hittar vi inget fel så får vi väl vara glada att du har hälsan "


Alla borde prova att ha 30 kg vikter på sin kropp och göra sina vanliga sysslor en hel dag. Det är inte så himla roligt. Förra året testade en läkare min sköldkörtel. En barnmorska uteslöt polycistiskt ovariesyndrom. Det var skönt. Men ändå tråkigt att de inte hittat en vanlig förklaring till varför jag inte går ned i vikt.


Det känns ofta väldigt orättvist att jag äter mer hälsosamt och tränar mer än många vänner. Trots detta väger jag så jäkla mycket mer. 😫 heja min eländiga kropp.


Jag hatar att köpa kläder. Jag hatar att gå i affärer. Om jag vill unna mig något gott i affären känns det som att alla stirrar och tycker att jag borde sköta mig bättre. Man kan inte äta godis varje dag.

Jag gör inte det. Men många tycks tro så Bara För Att Jag Är TJOCK.


Ha en bra dag go vänner. På måndag ska jag ta fler prover. Håll tummarna för att de hittar vad som är fel på mig. Förutom det uppenbara  ❣

Likes

Comments

Bilar, Dravel , Utomhus, Kärlek

Jag fortsätter att ösa på med bilder från helgen och delar av veckan.

Innehållande myshelg med min älskade. Besök av en medryttare och barnvaktande av systerdotter Wilma.


Bilden på satteliten är verkligen en favorit så den kommer nog läggas in om och om igen. 😀

Betena blir klippa också. Känns så skönt.!!!​

Likes

Comments

Hästar, Livet, Kärlek

Som jag kanske skrivit tidigare hade jag en fotograf hos mig för någon vecka sen, vi passade på att bada hästarna innan dom skulle på bete. Morena Rieck heter fotografen och jag vet att hon finns här på nouw under namnet MorenasPortfolio

Jättefina bilder blev det, Jag fick ett bra pris då en av hennes drömmar alltid varit att få bada med häst. Det fick hon minsann. Jag delar med mig av några av de bilder hon tog, speciellt de redigerade, men också några av mina favoriter. Det är svårt att fota Buten för han är då aldrig stilla. Men här är dom. Våmhus pärlor. Tom Blazer och Rico aka Bulten.

Här kommer nästa omgång bilder, från när vi släppte hästbusarna i hagen.

Vilken dag det var. Är så glad att jag tog tillfället i akt och vågade ta och visa mina pärlor för en fotograf.

Det var faktiskt så mycket roligare än jag trott och kan verkligen rekomendera Morena. Hon har god hand med djuren också.

Nedan följer mina absoluta favoriter från fotograferingen, som jag bara älskar!

ENJOY! Kraaam!

Likes

Comments

Vikt , Privat, Livet, Dravel , Hästar, Jobb

Jag har spenderat några dagar med systerdottern som ridit Tom åt mig, Vilken underbar hingst, fyfan vad jag är världens stoltaste matte, för några veckor sen var ju en tjej som är fotograf hos oss. Jag ska dela med mig av dom bilderna bara jag orkar med min dator hemma.,

Jag passade på att vara på slaggstensjakt och bäversafari när systerdottern var med. Det har varit några intensiva dagar, jag har däremellan försökt hinna med att klyva lite ved och ta hand om hästarna.

Just nu i skrivande stund jobbar jag natt och det regnar sådär härligt, ett riktigt sommarregn ute. Lite kallt, typiskt Juni.

Oj Vad mycket som hänt med mig dessutom. Men ändå kommer jag ha svårt att sammanfatta allt.

På bara några dagar har jag varit på vårdcentralen 3-4 gånger. Först för min egen del hos barnmorskan, diskuterat min vikt bland annat. Hon rekommenderade mig att söka hjälp via vårdcentralen för att få ordning på min vikt. Idag väger jag ca 30 kg för mycket. Jag är ju inte otränad så att gå på BMI är ju egentligen jättedumt. Men hur det än är måste jag ju gå ned minst 25? kg.

Det känns ändå lite närmare med en lösning. Vilket gör det lite lättare.Jag tog även ur spiralen, det känns jättebra, såhär i efterhand inser jag hur mycket jag känt av den. Är supernöjd. Lite pirrig i magen, tänk om jag blir gravid ? :O

Jag har även varit in med sambon Per (2 gånger) som egentligen inte fick någon hjälp alls. Till slut blev det öroninflammation så han fick åka 10 mil till Falun för att få hjälp. Tråkigt att ens eget sjukhus inte vet vad dom håller på med.

​Jag ska göra mitt bästa här med att förklara min jäkla viktgåta. 

Som barn var jag rädd för mat, åt helst inte alls. De hade tur om jag åt alls. (de är alltså mor och far)

Läkarna hittade inget direkt fel, jag var bara dryg mest. Ju äldre jag blev desto mer saker kunde jag äta, men jag var fortfarande krånglig som tonåring, så kommer åren med "ätstörningar" vilket jag ju redan hade, dock lade jag på mig några kilo då och då, så var aldrig direkt farligt mager och eländig.

Började äta och jag åt ALLT, helst mycket.  vid 19 års ålder ungefär...sen gick det fort uppåt. Vid 23 vägde jag 93 KG på mina 163 cm. Vid 24 97...sen hamnade jag hos dietist. När jag väl hade hamnat hos dietist åt jag inte så mycket längre. Jag var bara tjock och lat. Sen har det liksom, varit lite svårt, dietisten ansåg att hon tyvärr inte kunde hjälpa mig sålänge jag fuskade i mina matlistor. Vilket jag inte gjorde, motiveringen var ju att jag inte kunde vara så tjock om jag bara åt det jag skrivit. 

Men jag tror inte hon förstod situationen riktigt.

Nu såhär 5 år senare har jag återigen börjat skriva vad jag äter, dessutom räknar jag kalorier, Jag äter som jag gjort hela tiden de senaste 2 åren. Vilket inte är något konstigt i min värld. Jag överstiger inte det kaloriintag som rekommenderas för min vikt och längd. Jag valde att äta för en person som inte är aktiv alls. Just för att jag inte vet om jag tränar nog mycket.

då bör jag äta mellan 1600-2000 kalorier per dag. 

Jag äter oftast runt 1200-1900 kalorier, det händer såklart att det blir mer...eller mindre..men oftast något sånt, så jag hoppas verkligen jag får en läkare som bryr sig..;O

Likes

Comments

Vikt , Dravel

på senare tid har jag varit så trött på min kropp. Som Ung åt jag nästan aldrig. Mat var så fruktansvärt motbjudande. Jag var inte anorektiker. Eller bullimiker. Jag bara äcklades av mat. Vissa saker kunde jag äta men det mesta var äckligt. Hade tvångstankar angående mat. Idag har jag börjat räkna kalorier och kommer upp i summor av 1200-2300 kalorier per sa beroende på vad jag ätit. I snitt äter jag 3 mål om dagen. Jag säger inte att jag är en hälsomänniska då jag fortfarande har svårt för viss mat. Men jag äter ju mer av grönsaker nu iaf.. Men vad är normalt för er ? Någon som räknar ? Jag är rätt aktiv och håller igång. Ändå går jag inte ned i vikt. Jag har tänkt söka mig till vården men är lite rädd för vad dom ska säga. Överviktiga får oftast bara ett svar. Ät mindre och träna mer.

Likes

Comments

Livet, Vikt , Kärlek, Dravel , Privat, Djuren

Jag är faktiskt lite ldesn, trots bildbomberna. Syrran har hängt med mig i några dagar. Vi har tokat oss och haft roligt.

Men idag när jag går in på macken i byn så träffar jag en dam jag känt sen länge och hon gratulerar mig sååå. Vad mysigt. När jag säger "nej jag är bara tjock, jag tror något är fel" då blir hon chockad, vi sågs för 3 veckor sen och hon riktigt "Men gud, såhär såg du ju inte ut sist., jag ber så mycket om ursäkt"

Jag hade inte blivit ledsen om jag liksom faktiskt ...ätit mycket onyttigt, eller stora mängder. men det gör jag ju inte.,Sen blir jag blir mest frustrerad för att jag är tjock på det vis jag är, och att det gör ont..och att det faktiskt inte är ett barn (tror jag) och att jag skäms så..jag skäms så otroligt, det verkar kvitta vad jag gör, jag är tjock ändå.

Hon trodde jag var gravid, min mage är så sjukt svullen, på riktigt så ser jag gravid ut, jag har varit spänd över magen och haft ont ett tag, har även haft ont över ryggen och mycket i själva "matsmältningsdelen" liksom, tarmar och uppåt. Men allt som oftast har det varit lokaliserat runt äggstockar och så. Jag har en hormonspiral insatt och jag misstänker att den ställer till det för mig. Jag har tankt att det är jag som äter mycket och rör mig för lite, men jag håller ju ALLTID igång. Jag räknade ut idag, som är en onyttig dag hur mycket jag får i mig. Jag äter runt 1500 kalorier en sånhär dag. Då har jag ätit en glass och druckit typ 1 dl läsk. I övrigt 3 mål. druckit osötat eller vatten. En vanlig dag äter jag inget sött.

Min familj har ganska länge försökt uppmuntra mig att gå till läkaren, mina naglar delar sig och håret mår sådär. Men det värsta är väl tröttheten. Imorgon ska jag ringa mödravårdscentralen och be dom ta en kik. Kanske dom kan remmitera mig till en dietist som vill ta sig an mig.

Jag vill verkligen komma ned i vikt. Men jag skäms så, skulle en läkare säga "ät mindre" skulle jag säga ja tack och amen och sen lida i det tysta. :(

Jag äter ju hälften av vad mina smala vänner gör idag. Varför fungerar inte min kropp? :(

Men jag glädjs åt allt det vackra jag har i livet också. Försöker koppla bort min knasiga kropp. Alla värden är ju bra. Det är ju något. KRAM!

Likes

Comments

Hästar, Kärlek, Dravel

Jag är fasiken världens lyckligaste just precis nu, så känner jag även fast jag är oerhört hes och har hemskt ont i halsen.

Jag är så glad att jag har mina djur, de ger mig så jäkla mycket. Det är så mycket kärlek. Ni vet när man känner sig sådär riktigt risig?

Det känns som att djuren känner av det. Nu kommer jag ha jobbat 216 timmar i Maj månad. Vilket är ganska för mycket. Det gör mig inget, men det känns att man inte hinner med sina älsklingar.

Varken i djur eller människoform.

Som ni ser ser jag lite lobotomerad ut.

<- Där..alltså.

Vilket både beror på att jag är trött och lite sjuk. Jag var tvungen att lägga upp bilderna på karl. Ni tjejer som inte gillar hår får blunda, Till er andra...titta er mätta nu ^^

Jag har inte gillat håriga karlar innan, men tydligen så gällde det att hitta rätt lockar 😜.

Jag är så kär i den här karln att jag inte förstår själv hur jag kan vara så kär!

Han är ju en så bra karl. Så jäkla bra för mig så det är sjukt. Vi är lika knäppa och jobbar för mycket båda två. Vi längtar efter samma saker och jobbar mot samma mål båda två!.


Likes

Comments