View tracker

Så var jag iväg igår med William till barnmottagningen. Vi hade ju fått remiss dit efter sista rundan på barnakuten förra helgen, så det var verkligen snabba ryck!
Tur var väl det, först vägdes och mättes han och det visade sig att han hade gått ner ytterligare i vikt på fem dagar. Inte bra! Hela läkarbesöket slutade med ett informationsblad om vad vi inte får äta vid mjölkprotein allergi, så nu ska vi utesluta detta i Williams och min mat i en månad innan vi ska tillbaka till läkaren. Varför ska jag utesluta det? För att han ammas, och det går ut i mjölken om jag äter det. Det blir en stor omställning men kan William bli frisk så är jag bara glad för det!

Idag myser han rundor i det här fina setet från Zara ... Helt underbart mysigt och så sött!
Medan William myst rundor hela dagen har jag storstädat och maraton tvättat här hemma. Så himla skönt när hela lägenheten känns ren! Ikväll kommer sambon hem efter att ha varit borta i jobb en vecka, ska bli väldigt skönt att få lite egentid haha. Kanske kissa ifred också?!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är den här mamman helt slutkörd. Veckorna som själv med hushåll, barn och hund är inte lätt! Sambon veckopendlar, men tack och lov har hans föräldrar tagit hunden den här veckan så att jag kan fokusera på Williams mående.
Vi började morgonen med att han kräktes IGEN, i sängen så det var bara att sätta igång tvätten. Sedan har vi haft elektriker på besök, lagat mat och gjort massor av ärenden. Jag har postat paket för 550kr idag! Haha, dyraste frakten någonsin men jag hade också fyllt en hel Gekås påse med paket!
Jag har sålt både bloppis kläder som William inte kan ha mer och sen stor rensat bland mina tyger och sålt i en grupp, så igår kväll satt jag och skulle paketera allt och skriva alla adresser..

Barnmottagningen ringde mig idag också. Dom hade mottagit remissen till William och bad oss att komma redan imorgon kl 10. Det känns bra för förra veckan hade han gått ner 1,5 kilo på en vecka och den här veckan har han kräkts igen och ätit som förra, så nu får dom faktiskt ta tag i det!
Även jag fick ett samtal med kallelse så nu känner jag att det äntligen händer saker!
Nervös inför morgondagen men det är bara att ta det som det kommer.

Frukosten imorse. Mums!

Likes

Comments

View tracker

Nog märks det alltid att William varit och är dålig. För det första har vi gått tillbaka till storlek 74 för att det inte ska sitta som säckar på honom, så smal har han blivit av sjukan. Han är 20 månader och har annars 80/86. 92 i tröjor har funkat om man vikt upp armarna men det kan vi glömma nu.
Sedan har vi hans personligt, han är lättirriterad som jag skrivit om tidigare men också extremt känslig och nära gråt för minsta pyttegrej som händer. För mig är det lugnt, inget jag stör mig på, men jag är givetvis orolig för honom och lider med honom. Jag hoppas han repar sig snart från denna envisa sjuka!
Han har i alla fall kunnat äta utan att kräkas idag och hans mormor var barnvakt några timmar också så jag kunde fixa ärenden i lugn och ro.

Likes

Comments

Det tog tid, många förlorade budgivningar och en hel del sura miner - men tillslut blev bäddsetet Williams! Är det något vi verkligen saknat i vårt hem så är det fina påslakan set till Williams täcke och kudde, tycker dom i vanliga butiker är super tråkiga. Antingen ska det vara såhär häftigt som dessa underbara fiskar eller färgglatt, enligt mig. Nalle Puh och sådana går helt bort då det inte passar in här, men nästan jämt går Mini Rodini alldeles utmärkt!

Sjuklingen bäddas ner i fina fiskarna, lite extra fint fast livet inte är det enklaste just nu.
Det gör mig verkligen ont att se William såhär och jag känner inte alls igen honom. Han slår sig själv i ansiktet och på kroppen, skriker och gråter om vartannat, lätt irriterad och uppenbart frustrerad. Full med känslor är han stackaren, och mycket riktas även mot mig. Jag har fått ta emot flera slag och hårda sparkar om jag så bara tittar på honom. Ligger han bredvid mig laddar han gärna en full spark i sidan på mig bara för typ min existens. I nästa sekund vill han gosa in sig och jag får absolut INTE gå iväg. Såhär är han nu efter snart 2 veckors sjukdom. Han är inte magsjuk nu men han fixar inte att behålla maten, rasar i vikt och är helt galet förkyld med rinnande näsan och envis hosta, jag är likadan så jag vet precis hur det känns och det är verkligen skit.
Jag hoppas vi blir remitterade fort så William får hjälp!
Allting kommer att tas upp hos läkaren då, även hans ilska.

Jag vill bara krama honom, säga att allting blir bra! Men oftast blir jag bara bortputtad, så när jag väl får komma in i hans lilla bubbla så passar jag på att försöka skicka så mycket kärlek jag bara kan till honom!
Berättar hur mycket jag älskar honom, att jag ser och hör honom, mamma finns alltid här och att jag ser att han har mycket känslor i kroppen just nu och det är helt okej.❤️

Likes

Comments

Midnatt, lördagen försvann fortare än kvickt efter en heldag på Barnakuten. Efter flera samtal med vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen som allihopa sa att bara barnakuten kunde hjälpa William så fick vi idag bita i det sura äpplet och återvända, men den här gången var vi där med inställningen att vi går inte utan en vettig undersökning!
Det började åt helvete egentligen, alla sjuksköterskorna var rörande överens om att det bara var magsjuka som spökade hos William och en vecka till så gör ingenting! Såhär lät det till sista sjuksköterskan och sedan läkaren tittade på honom, då fick vi plötligt höra att man ser att han är insjunken i ansiktet och avmagrat väldigt mycket och behöver en koll. Dom undersökte hjärtat, tog vikten och när dom tog vikten såg vi att han gått ner 1,5 kilo! På en vecka, det är galet mycket och skulle han gå såhär i en vecka till utan hjälp och gå ner lika drastiskt hade han varit nere på 9 kilo som vi precis kämpat oss ifrån.. Inte okej när det finns hjälp.

Läkaren kom in och pratade med oss, undersökte Williams mage och kom fram till att den inte är förstoppad som dom först trodde, så då berodde inte kräkningarna på det i alla fall. Men läkaren var förstående och jätte trevlig, raka motsatsen till dom andra och verkligen super go. Hon tog William med storm, förstod vår oro och hade kollat igenom hans journal ordentligt där hon också hade hittat historiken kring hans mage och börjat ställa frågor. Så på den vägen blev det remiss till andra läkare för utredning av diverse allergier och andra eventuella magsjukdomar. Williams sjukdomshistoria kring magen är väldigt lång och egentligen inte alls bara sedan en vecka tillbaka så det lades ihop ett och ett idag, vilket var väldigt skönt. Vi blev av dom andra mest idiotförklarade medan vi kände att något är ju fel här.
Eftersom att han kräks när han försöker äta så fick han medicin för illamående innan matintag, sedan provade dom ge honom ett smörgåsrån med smör på samt glass, detta åt han och medicinen hjälpte. Medicinen har vi fått med hem så han får äta i veckan utan att kräkas (förhoppningsvis).

Ja herregud vad saker som hänt idag! I sex timmar var vi inne på Barnakuten och vi är helt slut. När vi var ute från sjukhuset satt farmor min redo att ge oss middag, så det blev den chilenska maträtten Completos till middag ikväll. Ljuvligt!
Även Williams mormor med co fick träffa oss en snabb runda mest för att få se William. Dom har inte träffat honom på en vecka men hört om allt elände, så det har såklart varit mycket oroligheter.
Nu laddar vi om batterierna och förbereder för en vecka utan pappan i huset då han åker tillbaka till Göteborg för att jobba. William kommer säkert fortsätta kräkas, det kommer säkert vara jätte jobbigt, men vi är starka och klarar det tillsammans!

Likes

Comments

Trots att jag älskar möjligheten att ha kontakt med så många människor online och nå ut till desto fler så avskyr jag verkligen baksidan med det.
Till exempel det här att vara medlem i olika föräldragrupper på Facebook och verkligen få ett wake up call hur folk faktiskt egentligen fungerar!
Är du på en middag, ett bröllop eller någon annan tillställning i grupp märker du sällan den där "riktiga" sidan hos en människa, alla försöker uppträda så bra som möjligt och ha det trevligt. Men när du är online är det en helt annan grej!
Där kan folk verkligen kasta ur sig precis vilken skit som helst och utan en tanke på hur mottagaren känner.
Om någon skriver att hen mår jätte dåligt över en grej och behöver tips, då ifrågasätter 90% av folket hur hen kan tänka/agera si och så.
En mamma ville till exempel ha tips efter att ha känt att hon är deprimerad och "inte älskar sitt barn" vilket var ett perfekt tillfälle för idioter att träda fram och berätta hur mycket dom minsann älskar sina barn, och hur kan man inte göra det? Och så vidare. Inte många tänkte på att denna mamman var deprimerad och behövde hjälp.
En annan ville ta livet av sig för att hon inte fick ha sitt barn hos sig och folk hejade på att barnet inte fick vara hos mamman eftersom att hon tänkte så. Ingen tänkte på att mamman förmodligen inte ville leva FÖR ATT barnet inte var hos henne, vore barnet det hade hon inte uttalat sig så.
Listan kan göras lång...

Sedan har vi diskussionerna om hur man ska vara som förälder. I detta fallet var det jag som kände mig som en usel mamma när jag läste vad folk faktiskt skrev. Här handlade det om ett barn som slagit ut två tänder under barnpassning på gym, en anmälan ska ha gjorts efter detta eftersom att personalen inte ringt omedelbart till föräldern. Helt rätt, mitt krav är att oavsett vem som passar mitt barn så ska jag meddelas direkt när något inträffar.
I en tråd smutskastades alla föräldrar som kan tänka sig att lämna in barnen på diverse barnpassningar, särskilt på gymmet.
Jag är hemma med William fortfarande och jag är dessutom ensam på vardagarna eftersom att Markus veckopendlar mellan Skåne och Göteborg. Gymmet är viktigt för mig av fysiska och psykiska orsaker som jag inte alls behöver gå in på. Det bara är så. Så mitt enda alternativ förutom dom tillfällen som Markus föräldrar kan passa William är att använda mig utav barnpassningen. Har jag dålig koll för det? Är jag en dålig mamma för det? Nej. Man gör det man måste göra!
Jag skulle aldrig utsätta William för någon fara och hade jag inte själv fått gå igenom miljön där han passas och prata med inblandade personal, lämna mina uppgifter med mera så hade jag aldrig ens övervägt det.
Men såhär är det verkligen hela tiden, för sedan om du inte samsover, eller om du samsover, så är det fel. Om du ammar eller inte ammar, förskola eller inte förskola. Alla föräldrar har åsikter om allt och alla har vi någon gång i grupp pekats ut som dåliga föräldrar på grund av ens val.

Jag är också en dålig förälder eftersom att jag långtidsammar och William inte börjar på förskolan förens han är 2,5 år. Och hur tänker vi när vi låter William ha dockvagn och bilar på samma gång, ena dagen gå med rosa kläder och andra blått? Vi förvirrar vårt barn och riskerar att han mobbas. För att inte tala om när någon frågar "Då har han snart klänning också?" Och jag svarar "Ja då, om han vill det!". Hemska föräldrar är vi, om du frågar dom som gör motsatsen.
Det är lätt att säga saker över internet som du sällan skulle säga rakt ut på en middag (även fast sådana också finns såklart), men glöm inte att det finns en mottagare.
Hur upplever mottagaren om jag skriver såhär? Hur skulle jag uppleva det om någon skrev så till mig? Skulle jag säga detta till hen om vi satt på en tillställning ihop?
Viktiga frågor! Kasta inte ur er vad som helst! Och sluta döma så fort.. Bara för att man gör ett annat val än vad du skulle göra så är man ingen dålig förälder för det.

Likes

Comments

Just nu har Jollyroom en fantastisk vinter rea! Jag var bara tvungen att kika på det och till min förtjusning hittade jag den här fina gungstolen för barn från Alice & Fox. Den är grå, den är stilren och den är perfekt!
Nu längtar jag tills den levereras till oss, hur fint blir det inte med någon filt/kudde i någon ljuvlig färg som verkligen livar upp?!

Den kostar just nu 549kr och ord.pris är 700kr.

Likes

Comments

Vi älskar Mini Rodini! Förra veckan fick vi hem en hel del godbitar dessutom. Mycket shoppar jag på Tradera eller olika bloppisar på instagram, det är inte så ofta jag köper Mini Rodini från butik men nu släppte dom en ny kollektion nyligen så det blev en blandning av Tradera och butik!

Här har ni till exempel den efterlängtade Snöleo tröjan! Ni förstår inte hur länge jag sökt efter den och hur många budgivningar jag förlorat på Tradera men också fått hoppa av för att priserna blivit hutlösa. Jag har varit så arg så många gånger haha, men så äntligen vände det för mig. Den som väntar på något gott...
Jag var väldigt nervös över skicket på den då jag betalade säljaren nästan 700kr för den! Jag är dock alltid väldigt noga med att kolla omdömen och sådär, men man vet ju aldrig...
Så fort jag tog den på William var jag ännu mer säker på att den var värd vartenda krona! Super fint skick och hur söt blev han inte i den?! Den gula färgen klär verkligen honom så jag är så himla glad att jag lyckades få tag i den tillslut.

Sedan har ju då Mini Rodini släppt en ny kollektion. Varje gång dom gör det kan jag inte älska trycken direkt haha. Men tack och lov skärpte jag mig fort. ;)
Det första jag föll för var gula randiga leggings men dom hann jag tyvärr inte knippa åt mig, dom gick åt som smör!
Dock blev det detta:

Ljuvligt eller hur?! Jag blev så kär i färgerna och printen!
Det blir fint nu till våren, som vi hoppas kommer snart!

Likes

Comments

Sedan i lördags har den här familjen legat i magsjuka och brakar förkylning! Allting började i lördags natt när William kräktes, jag vet inte vad vi trodde egentligen men jag var verkligen inte beredd på någon magsjuka. Det kom så plötsligt för vi hade haft en mysig lördags kväll när man plötsligt vaknar upp av att barnet kräks.. Men sedan kräktes han igen...och igen. Den natten fick vi nästan ingen sömn för han bara fortsatte kräkas och vi började bli riktigt oroliga för nu behöll han verkligen ingen bröstmjölk alls.
På morgonen hade vi kontakt med 1177 för vid det laget hade vi testat med lite vatten som åkte upp direkt, och man hade ju hört en del om hur fort barn kan torka ut.
Söndagen fortsatte, alla hjärtans dag och alla planer vi hade ställdes in, men det var det minsta problemet. Allt slutar med en tripp till barnakuten för William kräktes som aldrig förr, var utmattad och fick inte behålla ett skvatt. Efter en del väntetid väljer dom på barnakuten att bara testa ge honom vätskeersättning en gång i minuten i ca en halvtimme, får han behålla det får vi åka hem.
Givetvis under den här tiden var William pigg, lekte på golvet och behöll vätskeersättningen. Glada var vi och började drömma om att NU kanske det vänder, nu kanske han börjar bli frisk och äntligen får han behålla vätskan. Vi åkte hem och hinner väl egentligen bara vara hemma i någon timme innan William börjar kaskad kräkas igen... Jahapp.
Vätskeersättningen fortsatte vi ge men den åkte upp, på kvällen började febern komma också och han var så slö. Just den sidan av honom skulle dom ha sett på barnakuten för nu hade dom i princip bara skrattat åt oss och sagt att han är alldeles för pigg för att vara där...

Mitt i allting så drabbas även Markus av magsjukan och ligger på toan medan jag har William. Paniken stiger i mig för nu inser jag att jag förmodligen också är körd och snart ligger hela familjen och kräks! Vi har hund så det var bara att ringa Markus föräldrar, som senare på kvällen hämtade vår lille Hugo. Han har nu fått stanna där tills igår för att kunna få sina dagliga promenader och motion och inte påverkas av vår sjuka. Han är en Jack Russel så han kräver ju en del också. ;)

Jag lyckades klara mig fram tills i tisdags natt från magsjukan, sen gjorde även jag dom sällskap med kräkningar och elände. Fick en så hemsk frossa också och mitt i allt började halsen göra ont och en hemsk hosta tog fart. Jag kräktes bara två gånger sedan var min magsjuka över (peppar peppar, vågar inte slappna av än!). Men därefter kom febern och välte omkull mig med halsont, hosta, snuva och huvudvärk. Tappade rösten gjorde jag också och hade så fruktansvärt ont i hela kroppen. Nu visste man allt att man levde!
Ungefär en vecka har gått med vårt elände men nu börjar det vända för oss vuxna. Febern kommer fortfarande till mig på kvällarna och hostan plågar mig ännu men allt är bättre än att kräkas!

William däremot har svårt att återhämta sig. Han blev kräkfri och vi började öka vätskeintaget och testade även att ge lite vitt bröd och så. Det gick bra till en början för att plötsligt tvärvända och nu torkar vi återigen upp kräk så fort William äter. Han är pigg i övrigt men grå i huden och har säkert rasat i vikt, som att han behövde det. Förkyld är han och har samma hosta som mig med mycket slem, så jag antar att det också bidrar till kräkningarna. Idag ska vi i alla fall ringa sjukvården igen för att se vad vi ska göra. Han har inte fått i sig ordentligt med mat/vätska på en vecka och vi tycker att han behöver hjälp nu.
Håll tummarna! Barnakuten är ju rätt kända för att tycka alla ungar är för pigga för att vistas där...

Likes

Comments