Header
View tracker

Att säga ifrån eller att bara glida med?

Vilket av dessa två alternativ är enklast dvs mest smärtfritt?

Om man säger ifrån kan man förvänta sig reaktioner från alla håll och kanter. Folk kommer i princip alltid ifråga dina handlingar och därför är det viktigt att gå med huvudet högt ända från start. För om du har satt dina principer, står för det du gör, kan du på ett enkelt sätt säga ifrån att ''nu räcker det''. För på vägen genom er relation har du redan sagt vad du tycker och tänker kring saker. Skulle då inte denna person leva upp till dina krav, eller göra dig besviken, ja då är det bara att du säger ifrån och utgår från vad konsekvenserna blir utav det. Du kan på ett enkelt sätt avsluta relationen för du redan gjort klart för både dig och personen vad som gäller.

Men om man bara glider med. Utan att yttra sina åsikter för en sekund, bara hänga med. Då blir det svårare än någonsin att ta sig ut eftersom att du inte har någon bakgrund att grunda dig på. Sen är det även svårt som människa att gå från en roll, som bara hänger på, till helt plötsligt explodera av känslor och tankar.

Men om man byggt upp åsikter, tankar, känslor inom sig och aldrig vågat berätta dem- när det väl smäller, så smäller det som in i helvete. Och jag tycker det är en vacker sak, att helt plötsligt bara sprängas av känslor. För helvete vad det känns. För helvete vad ont det kan göra. Men helvete vad man känner att man lever. I den obehagliga ilskan man uttrycker, i alla ord, meningar, kroppsuttryck, så finns det en sån mäktigt känsla. Känslan av att man vågar. Man vågar som ensam individ i ett jobbigt sammanhang sätta ner foten. Det är hjärtat som skriker ut vad du egentligen känner, det som hjärnan försökt förtränga.

Det är så mäktigt att få ut allt ihop, när kroppen bara skriker ut sina känslor, för hur osammanhängande allt än låter, och hur du trasslar och snubblar på ord, den frustrationen du känner, den kommer utvecklas till en sån starkt och skön känsla när du är klar.

Men dock är detta en väldigt påfrestande metod, gå från neutral. 0 till 100. Jag tycker man ska vara tydlig med vad man tycker och känner från första början. Då kan ni bygga er grund på det, och har lättare att komma över diverse problem i framtiden.

För om personen i frågan tycker dina åsikter och tankar är helt lost, ja då vet du att det inte är någon ide att bygga vidare på relationen i med att ni inte alls har samma värderingar. Vilket jag tycker är skönt, då behöver man inte lägga ner onödig tid, göra ett stort avslut, inget blir komplicerat, fel eller rätt.

Sätt dina egna känslor i första hand, berätta om dem, och se utifrån dem hur personen reagerar. På detta vis sparar du tid och framför allt, sparar du den smärta ditt hjärta kan behöva gå igenom, för tro mig, spara på hjärtekross, och smärta, de känslorna kommer att komma i framtiden, jag lovar. Så spara den energi du har idag till dagen du verkligen behöver den.

Håll huvudet högt, säg vad du tycker, våga visa vem du är och framför allt tro på dig själv som person. Det är du som väljer hur ditt liv ser ut, inte någon annan. Man måste våga för att någonsin vinna. Så varför dölja detta genom att bara hänga med?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

-Hon var jättekär i honom, och jag tror han var jättekär i henne också.

Likes

Comments

View tracker

Music on, world off, eller vad säger man?
Jag är lycklig nu. Och fy helvete vad jag förtjänar det. För helvete, det är vad jag har gått igenom. Ord kan inte förklara, utan man måste vara med om det själv. Smärta. Det säger jag bara.
Och det försvinner inte. Ibland faller man tillbaka. Ett eller tio steg, men man lär sig hantera det.
Det sitter kvar i musik, smskonversationer, platser. Lukt. När det var som värst kunde jag inte lyssna på musik som kommit ut de senaste 6 månaderna. Jag kunde lika gärna ha huggit mig i hjärtat 10 gånger istället för att läsa hans sms. Vägen hem från bussen kunde jag längre inte gå på. Där hade vi gått.
Men ibland vill man plåga sig själv. För jag känner hellre smärta än att inte känna honom alls. Våran låt på repeat, högt. Våran konversation har jag lärt mig utantill. Vägen hem en fredagkväll 03.42 blev den som gjorde ont. Aj. Ibland blev det för mycket så jag bara satte mig ner. Låg där i flera timmar. Här har vi gått, han gått. Han. "Kommer du ihåg mig? Oss?" Kom tillbaka.

Som jag sa, man lär sig hantera det. Eller det är första steget. Tillslut är man över det. Och där är jag nu. Jag kan falla tillbaka, men jag är lycklig. Allt är som det ska. 

Jag älskar dig, men kom inte tillbaka. Inte nu.

Likes

Comments

För nej jag vill inte anpassa mig efter en annan person. För nej jag tänker inte ändra mina behov eller mitt beteende bara för det inte passar en annan individ och ja jag är rädd att gå för djupt in i en relation för jag tror det skadar personer.

Människor som går in i förhållande föräldrars. Kan inte säga alla, men många. Vissa väljer att endast prioritera sin partner, lägga sin egen vilja helt i dennes händer, börjar prioritera bort sina vänner, och anpassar sig helt efter att detta förhållande ska funka. Och vissa förhållanden bara står still. Man har det trevligt i början, då allt är nytt. Nervositet, längtan, kärleken, men som sedan efter ett tag blivit till ett trött förhållande som helt enkelt blivit vardag, som sedan i längden leder till att ni löser era relationsproblem på rutin.

Det handlar inte längre om vad ni ska göra, utan vad ni gjorde. Vad du inte fick göra, men som han får. Det du anser är rätt men han anser är fel. När förhållandet endast gynnar den ena personen då den andra står i underkastelse och bara ska göra rätt. När det bara sätts upp mer och mer regler, och tillslut är ni instängda. Instängda i varandras oro att förlora varandra, som har utvecklats till att någonstans på vägen har ni tappat bort er själva när ni försökt laga er relation. När allt handlar om att behaga den andra.

För ja, jag är skadad av kärlek och för nej jag tror inte på etiketten förhållande. Jag tror inte att två personer kan bestämma sig att vi hör ihop bara för att vi är i ett förhållande. Jag tror inte på ordet förhållande. Människor ska kunna vara tillsammans utan att behöva presentera den andra som ''pojkvän'', ''flickvän''. Orden, förhållande, tillsammans, pojkvän, flickvän, min, förstör. Det förstör så otroligt mycket för en själv.

Man ska inte behöva ha etiketter på sina förhållanden. För på något sätt blir det en rangordning. Att har du pojkvän, ja då ska han stå högst upp på din prioriteringslista. What so ever. Vilket får mig att vilja spy. För jag tror inte på att EN enda person kan få dig att bli så lycklig att du spricker, att en enda person kan få dig att känna livslust och sedan när det tar slut får dig att känna dödslängtan. För jag själv kommer aldrig prioritera en annan person mer än en annan bara för att det finns en ''etikett'' på vilken relation vi har.

Ja, jag är rädd för kärlek för jag vet hur mycket det kan förstöra för folk. Jag skriver kan, för jag vet hur underbart det är när det är bra, men hur äckligt mycket skit man mår när det är dåligt.

''Är det nu vi är tillsammans? Är det nu det är bara du och jag? Jag menar eftersom vi ses och hänger? Kan det snälla inte bara vara jag och du nu, ingen annan?''. Finns det kärlek mellan er ska man inte behöva ställa dessa frågor,vara orolig att det kan finnas någon annan, för älskar man en person vill man bara vara med den, Det är upp till var och en att bestämma sig när man känner sig done och bara vill hänga med en person, man kan inte bestämma detta genom en överenskommelse. ''Du är min och jag är din, ingen annan''. Ursäkta mig men ingen kan säga till mig vems jag är. För ingen äger mig? Ingen kommer äga mig på grund utav vilken relation vi har. Jag äger mig själv. Jag kommer aldrig anse mig själv som ''din'', för jag är en egen individ, med egen vilja, egen kropp, eget hjärta. Jag har min egen rätt till att göra det jag vill och det kan såra folk på vägen när det inte passar, men när jag hittar den rätta kommer det inte finnas någon sorg. Vi kommer inte såra varandra, för vi vill och känner samma sak.

För i med att du går in i ett förhållande, som i ett affärsavtal, finns det regler som måste följas. Det finns rätt och fel i hur ni får leva.

Och det är detta som jag anser förstör. Ordet, förhållande, betyder för mig regler. Regler som du får och får inte. För mig betyder det att ge bort sig själv till någon annan.

Att vara oberoende av någon annan och att vara självständig är livet för mig. Mitt liv är jag, min vilja. Att inte behöva anpassa sig efter någon annan är det bästa jag vet. Vara fri är det bästa jag vet. Ingen kommer kunna stänga in mig, och ingen kommer kunna ta detta ifrån mig.

Kärleken mellan två personer är bland det finaste som finns, när jag älskar, älskar jag djupt och intensivt, jag lägger ner hela min själ i det, jag älskar när vi mår bra tillsammans, jag brinner för lyckan vi ska känna tillsammans. Men kärleken till mig själv kommer alltid gå före. För hur mycket jag än kommer älska honom, kommer jag alltid älska mig själv mer.

Likes

Comments

Älskar mig själv för att jag inser mitt eget värde. För att jag själv vet vad som är bäst för mig och inte. Detta är en egenskap som alltid funnits i mig, men som verkligen tagit stor plats det senaste året.

Jag älskar mig själv för att jag aldrig bryr mig om vad folk tycker. Som jag brukar säga, jag kan ofta ifrågasätta en människas, kommentarer eller agerande emot mig, men det är vad som förväntas utav mig. Men tar åt mig på djupet gör jag MYCKET sällan. Om faktiskt någonsin. Jag brukar tänka att det finns en skala inom mig, när det gäller att ta åt sig. 1, som är minst, 2, och 3 som är värst. Jag brukar alltid kunna lämna känslor vid första steget, tar det som längst till steg 2, men steg 3, sällan jag tar åt mig.


Jag tror detta handlar om att jag alltid är öppen med vad jag tycker och inte. Jag själv till exempel vill inte sätta gränser för en annan person och säga si och så får du inte göra, jag vill aldrig begränsa en människa, för det är det vidrigaste jag vet när någon försöker tygla in en annan människa i massa regler. Handlar inte om att jag inte kan säga ifrån, för tro mig det gör jag mer än gärna när något inte känns rätt. Det handlar om att bli instängd som person i vilken relation som helst är inte sunt. Det är inte sunt att vara i en relation med en person som endast sätter upp olika regler för dig, hur du får göra, vad du ska ha på dig, hur du ska bete dig, agera osv.

Hur kan man vilja anpassa sig efter någon annan, lägga sin egen vilja helt i någon annans händer?

Vara en fri själ som gör vad du känner för är något jag brinner för. Absolut, respekt inför andra är något som är så fruktansvärt viktigt. Men om man ska kunna respektera någon annan måste man kunna respektera sig själv. Jag vet att jag brinner för frihet, ett liv utan begränsningar, jag vet vad jag själv skulle bli ledsen av om någon gjorde så mot mig, och det är min syn på respekt. Jag vet vad jag skulle bli besviken på om någon gjorde något sådant mot mig, därför gör jag valet själv att aldrig göra något sådant mot en annan person. Det handlar inte om ord, regler eller överenskommelser. Det handlar om självrespekt, och insikt. Det handlar om att kunna se saker från olika perspektiv. Det handlar om att kunna stå för konsekvenserna utav sina handlingar. Vara tydlig och ärlig från början. Vara öppen.

Likes

Comments

​01.20. Jag minns som att det vore igår. Efter att ha känt varandra i flera år och inte ens kunnat drömma om att han någonsin skulle vilja ha mig. Det händer liksom inte. Men det gjorde det. 
Ett mycket ovanligt känslosamt sms från honom som fick mig att tänka, "vad är vi egentligen?". Hjärtat i halsen och jag svarar som jag tänkte. Vad är vi.
Tillbaka fick jag, "ja, vad är vi?" Tyst. Från både mig och honom. Detta händer inte sa jag till mig själv högt. Fem minuter senare och vi båda skickar "Jag behöver sprit."
Jag behövde sprit. En flaska att hälla i mig och sedan slå mig själv medvetslös med den. Hjärtat slog så hårt. Nu då?
Tillslut sågs vi. Två förvirrade människor i en bil ledde till den mest konstigaste bilresan i mitt liv. Men ännu var det inte spänt. Han stannar. Mitt på en grusväg. Här står vi. Jag helt tankelös om vad som ska hända. Jag gör inte sånt här. Men för honom, var det bara början på en resa där jag gjorde allt.

3 timmar senare är jag tillbaka i min säng. Med hans handavtryck på mina kinder, hans parfym i mitt hår och hans läppar kunde fortfarande kännas på mina, var jag världens lyckligaste flicka i hela världen.
Vad jag inte visste var att detta var början på en levande mardröm.

Likes

Comments