Jag, Mitt liv, Tankar

Dagen rullar på i lagom takt idag, skönt efter gårdagen. Somnade snabbt igår kan jag säga.

Har varit iväg en sväng idag och nu väntar en eftermiddag och kväll med vänner, blir lagom lugnt inför imorgon.

Men jag hatar dessa jobbiga tankar som fortfarande snurrar. Kan dom bara inte försvinna, allt skulle bara vara så mycket enklare då. Att slippa alla ologiska tankar som jag inte kan sortera ut.

Hur gör man? Ja jag vet inte, jag har inte lyckats än. Är bara trött på det.

Hoppas ni har en bra kväll alla 🖤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag, Mitt liv, Tankar

Jag försöker fokusera på framstegen jag gör istället för vad jag kan göra mycket bättre eller rent av perfekt. Jag vet att det blir väldigt extremt då istället. Jag behöver hitta ett mellanläge, men det går bara inte. Hur gör man?

Detta är något jag stundtals mår väldigt dåligt över, jag sätter alldeles för stor press på mig själv. Något som i sin tur för det mesta leder till att jag misslyckas. Jag känner mig en idiot och misslyckad person som inte klarar av att fullfölja mina åtaganden. På det sen kommer prestation-panikångesten på ett brev på posten stor del av dagen är förstörd.

Det hela är så jäkla onödigt och frustrerande att jag skulle vilja spy på allt.

Likes

Comments

Jag, Mitt liv, Tankar

Hej på er 🖤

Det tog sin tid innan jag kom fram idag, det var inte min dag idag helt enkelt. Jag är helt slut, för mycket intryck och förändringar. Helt galet mycket faktiskt.

Dagar som denna önskar jag att jag inte skulle vara så lättpåverkad av allt runtom mig. Det är fruktansvärt jobbigt. Det blir kaos och hjärnan blir bara ett enda mos. Jag blir handlingsförlamad och kan inte tänka klart. Minnet sviker och jag glömmer eller tappar bort saker. Ja, jag tror ni förstår.

Men som sagt, jag är ändå glad att jag klarade mig igenom dagen. Nu tycker jag att jag förtjänar att sova.

God natt med er fina läsare, kram på er!

Likes

Comments

Jag, Mitt liv

Nu är jag på resande fot. Ganska skönt ändå, att få dra iväg från allt där hemma. Det behövs.

Men jag kan säga att jag redan har testats, för mig som hatar förändringar och har svårt för när det inte blir som förväntat, t ex ett försenat tåg som leder till ett missat tåg. Där stod jag själv på stationen och visste inte vart jag skulle ta vägen varken med mig själv eller mina känslor. Panikkänslor-delux!
Det löste sig tillslut, det gick ett nytt tåg en timme senare så jag kunde andas ut. Kommer bara vara framme någon timme senare så det blir inte så farligt ändå!

Det känns okej nu efter ett tag nu när jag landat, haha!

Ett tågbyte kvar, får helt enkelt se hur det går resten av vägen. Man vet ju aldrig.

Likes

Comments

Jag, Mitt liv, Tankar

Vaknade och var ovanligt trött imorse, tog ett bra tag innan jag blev människa. Har annars haft en slapp dag. Har inte varit ute så värst mycket trots att det varit fint väder, satt bara en liten stund ute efter att jag varit och handlat. Tycker bara att värmen var otroligt jobbig idag. Att det kan vara sådan skillnad, igår gick det alldeles utmärkt och jag kunde ligga och sola till och med. Idag kunde jag knappt stå ut med att sitta i 10 min eller att gå en kortare promenad. Även fast det varit ungefär lika varmt. Men jag klagar inte, jag har njutit ganska bra av att ligga inne och läsa också, det var lite lagom för mig idag helt enkelt, haha!

Annars håller jag på att förbereda inför midsommar, mediciner, packning och annan förberedelse. Jag behöver dubbelkolla allt femtioelva gånger fast att jag egentligen vet att allt stämmer.

Nä just nu vill jag bara dra härifrån och slippa allt ett tag. Jag tackar semestern som ger mig möjligheten till det. Jag tackar att landet är ett ställe som bara är mitt, dit en viss person inte har någon koppling alls.

Likes

Comments

Mitt liv, Tankar

Just nu går jag igenom någon typ av känslomässig kaos, jag har varit ledsen och tårarna har runnit till och från under flera dagar nu i stort sett. Jag har försökt få lite distans till det hela men det går sådär.

Jag har ju börjat utredas, och jag har fyllt i en hel del papper med olika frågor om mig själv. Den här gången brast det totalt när vi berörde en viss punkt, psykolgen snappade upp en sak som ingen annan gjort (jag har ju träffat en del läkare och psykolger mm under de senaste åren) och som fick mig att tänka och inse att det faktiskt hänt. Både bakåt i tiden men också i nutid och det är det som känns värst, att jag gått runt och accepterat det hela tiden. Men det är först nu jag kan tänka klart, det kom som ett slag i magen. Jag känner hur den destruktiva sidan i mig börjar komma fram igen och jag måste kämpa emot den. Jag är arg. Jag är rädd. Jag är besviken på andra. Jag är besviken på mig själv. Jag frusterad. Jag skäms. Men mest är jag faktiskt ledsen, ledsen att hamnade här, ledsen över att må så här. Ledsen över att ha ytterligare en sak att kämpa med och som jag måste ta mig igenom. Det var inte så jag tänkte att det skulle vara just nu.

Likes

Comments

Jag, Mitt liv

Äntligen är den här, den efterlängtade och välbehövliga semestern. Min bipolära hjärna är alldeles för trött just nu, jag klarar inte av att koncentrera mig för fem öre. Medicinerna gör mig just nu inte piggare heller. Sista dagarna på jobbet har jag inte kunnat tänka alls, jag har varit i princip apatisk, tankeverkstaden har stått still. Jag sysselsatte mig med att städa, flytta möbler fram och tillbaka istället, av någon anledning gick det bättre. Fysiskt arbete utan att behöva tänka. Däremot har jag istället somnat innan klockan 21 två kvällar i rad.

Jag ska ägna min helg till att sova, få lite ordning hemma igen (ser ut som fan, har inte orkat hålla ordning och bara det gör kaos i mitt huvud) och tvätta. Sen kommer jag i veckan åka upp till landet och fira midsommar som det ser ut just nu. Det känns som en bra plan.

Likes

Comments

Jag, Mitt liv

Dagarna rullar på och livet fungerar någorlunda trots allt, inte jättebra men inte jättedåligt. Får vara nöjd för tillfället. Snart är det en lång och härlig semester på ingång, vila är det jag behöver mest just nu tror jag.

Idag tog jag mig ut på den första löprundan på evigheter, jag vet att det är en av de hörnstenar jag behöver för att må bra. Så jag måste försöka hitta tillbaka. Konditionen var inte direkt den bästa men det gick okej ändå! Jäklar vad fint det är ute nu när det är grönt över allt, har missat det lite tror jag allt, haha.

Likes

Comments

Ja då har denna dag rusat förbi även den. Har spenderat största delen med min mamma och vi har varit ute och flängt hela dagen. Finally har jag inhandlat en cykel! Har varit ute efter en cykel i flera år men har inte kommit till skott riktigt, haha, men nu så!

Imorgon är det jobb igen, är inte riktigt sugen. Är ångestfylld, det blir tufft på jobbet. Hoppas på att klara mig igenom dagen utan några direkta händelser. Jag som trodde att helgen skulle göra mig utvilad, ack vad fel jag hade. Jag hatar verkligen att må så här. Mår så dåligt på något sätt som är knepigt att förklara. Det hade varit så mycket enklare då, om jag kunde berätta hur och varför.

Nu är det slut på svammlet, good night med er fina läsare. Kramar 🖤

Likes

Comments

Anorexi, Jag, Mitt liv

Jag har nog aldrig varit så glad och lättad över en fredag som jag är nu. Jag är slut både i kropp och själ, även om jag orkar hålla modet uppe. Jag tror att jag går på sista ångorna nu. Om extakt två veckor går jag på semester, det är det jag lever på just nu.

Anorexian lever rövare i mitt huvud just nu, det kanske inte märks utåt för alla andra men det är otroligt tufft just nu. Det pågår ett krig inom mig som jag vissa stunder är villig att förlora. Viljan att kämpa med att ordna med matrutiner och att orka tag i det finns inte. Jag går ofta hungrig då jag inte ens orkar värma en matlåda eller göra ett par mackor. Det är det som är farligt i min situation. Jag blir otroligt triggad av att vara hungrig, att känna mig tom i magen. Det blir som startskottet för mig för att jag vet att det kommer leda till viktnedgång, att jag kommer bli smal. Magen kommer bli platt, rumpan blir mindre, låren och armarna blir smalare, ja ni förstår nog. Att jag inte duger om jag inte går ner i vikt. Det känns på rikigt som att alla andra är smalare och finare än mig och jag känner mig ful och äcklig. Jag vet att det bara är tankar, det har jag lärt mig. Med är fan så svårt att tackla i alla fall just i stunden när ångesten över situationen slår till, då går det inte att tänka klart

Att jag inte tynat bort senaste tiden har jag jobbet att tacka, där jag blir serverad mat och lite fika varje dag. Jag ska inte säga att jag inte är oroligt infr semestern, för det är jag. Jag kommer det att fortsätta så här? Hur tusan kommer det att gå då? Kommer jag att fixa det på egen hand?


Likes

Comments