View tracker

Jag, Mitt liv, Tankar

Från minnesförlust till utredning. Att må bra till att vara darker than ever till att vända allt åt rätt håll. Det har mitt år beståt av.

Hade tänkt skriva en liten tillbakablick på mitt 2016, men sen kom jag fram till att det var svårare än vad jag tänkt för jag har ganska rejäla minnesluckor från början av året. Jag kommer ihåg förra nyårsafton och några dagar efter men sen är det tomt, eller svart med vissa glimtar av minnen. Men inte så klara att jag skulle kunna skriva något av det. Jag vet att jag gick på behandlingen på Capio men jag kommer inte ihåg detaljer eller vad som sades. Jag vet inte jag känner lättnad eller sorg över att på ett sätt ha tappat nästan ca 4-5 månader av minnen. Vet inte vad det beror på, men enligt läkarna kan det ha med sjukdomarna, medicinerna och fysisk och psykisk påfrestan. Men det finns inte någon helt solklar förklaring.

Mina klara minnen börjar dyka upp kring maj, exakt vet jag inte men jag kommer ihåg att det var vår ute, det började bli varmt och jag började se ett slut på öppenvårdsbehandlingen på capio. Samma veva blev jag remitterad till vuxenpsykiatrin för utredning. Det kändes bra, det kändes som att jag skulle få ordning en hel del annat i mig själv nu när jag även fick möjlighet till att få annan hjälp. Jag fick tid ganska snabbt för att göra en basutreding, för att se om jag uppvisade symptom för att få komma och göra en grundligare uttredning. Basutredningen skulle ge en liten fingervisning vad jag hade för svårigheter, åt vilket håll det lutade åt. Det slutatde med att jag spretade åt alla möjliga håll, ADHD, HFA (högfungerande autism el asperger som man ibland kan kalla det), socialfobi och generellt ångestsyndrom. Jag blev uppsatt i kö för att få påbörja utredning. Sen till det som var mest solklart och den diagnosen som kundes sättas direkt var Bipolär typ 2. Det är nog den diagnosen som nog påverkat mig mest både på gott och ont. Mycket föll på plats som jag skrivit om tidigare. Händelser som sträcker sig långt bak i tiden har fått sig en "förklaring", jag förstår nu varför jag mått som jag gjort. Det har inte varit normalt att må så dåligt som jag gjort. Jag har bara inte förståt att jag har varit sjuk.

I och med att sjukdomen kom intågandes i mitt liv så förändrades en hel del. Jag fick en liten identitetskris. Tankarna på att jag skulle vara "sjuk" resten av livet tog hårt på mig. Det gjorde även insikten i att jag förmodligen till större delen (om jag väljer att bli gravid i framtiden så behöver man eventuellt sluta med medicineringen) av mitt liv kommer att äta en massa mediciner, om jag nu inte är en av de få som lyckas få till ett så hälsosmat liv och allt vad det innebär.

Sommaren tog slut och jag kände att jag mådde bra, bättre än på länge och det höll i sig ganska länge, jag orkade göra saker. Jag var glad, jag var den här tjejen jag alltlid velat vara, den jag egentligen är bortom min sjukdomar. Hösten rullade på utan några större nergångar, började känna lite depp till och från men till det stora hela så mådde jag bra. Jag hade inte haft en så här lång period på väääldigt länge då jag mått bra och det gav mig hopp.

Ända tills alls bara raserade. Det är egentligen sjukt hur snabbt det kan vända. Jag försökte kämpa ett par veckor trots att jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag grät varje kväll för att jag var så trött och hade ångest, jag bröt ihop på jobbet för att jag inte orkade, jag klarade inte av minsta lilla förändring vilket är vardag i mitt jobb. Det värsta var att det inte var jobbet som fick mig att må dåligt, det var egentligen tvärt om, det fick mig att tänka på annat, det fick mig att skratta. Men när man inte orkar med sig själv och sina egna tankar, när man inte vet vad man ska ta sig till och det känns som att man håller på att bli galen. När tankarna på att skada sig själv blir starkare och starkare, att allt skulle vara enklare om jag slutade kämpa.. När jag ringer till vuxenpsykmottagningen i panik och får en tid bara en timme senare. När man får ökad dos medicin och sjukskrivning. Och när man går där ifrån med numret till psykiatriska akutenheten men uppmaningen att höra av mig igen eller ringa dit. Då på något sätt förstod jag att jag det var illa och att jag behövde all hjälp jag kunde få för att vända det.

Jag var sjukskriven fram till slutet av december, strax innan jul. Då hade jag börjat må bättre. Jag blev magsjuk, kan låte tråkigt men för mig var det bara skönt. Jag slapp den mest ångestladdade dagen på året för mig, julafton. Det var den sista pushen för att komma över till rätt sida.

Jag fick avsluta 2016 på bästa möjliga sätt. Jag hade tagit mig ur den värsta depressionen jag varit i, jag hade kommit ut starkare på andra sidan. Jag fick start 2017 på ett bra sätt, som jag hoppas att jag kommer komma ihåg i framtiden. Jag har börjat min resa mot ett hälsosammare liv (låter klyschigt, jag vet men ändå), jag har börjat träna regelbundet, jag har börjat laga mat igen vilket jag knappt gjort överhuvudtaget på två år, och till det största, jag har börjat känna mig bekväm med min egen kropp!

Jag hoppas, jag vill och jag kommer att kämpa för att må bra. Jag kan, det vet jag nu!

Likes

Comments

Jag, Mitt liv

Söndag igen. Här rullar dagarna bara på, det är inget märkvärdigt, varken bra eller dåligt, varken upp eller ner. Kan väl kalla det normalt? Jag vet ärligt talat inte, det är ändå ganska skönt att allt känns så normalt. De enda som just nu påminner mig om min sjukdom är den här jävla tröttheten som kommer lagom till att arbetsdagen är slut och min medicin-cocktail (haha) jag tar på kvällen.

Har känt mig lite halvkrasslig i helgen så har bara tagit det lugnt. Idag fick jag lite saker gjorda, lite städ och så. Har även fått lite planerat för veckan på jobbet så det känns gött!

Likes

Comments

Mitt liv, Tankar, Träning

Idag var det dags, första hela jobbdagen sen slutet på november. Har ju haft både sjukskrivning och semester sen dess.

Kändes ändå skönt att vara tillbaka, det kändes inte alls som att jag varit borta förutom att jag kanske inte hade riktigt stenkoll på om de gjort något speciellt utöver det vanliga, haha! Nu är jag däremot helt slut, ska slänga i mig ett kvällsmål sen blir det sängen för imorgon väntar ytterligare en dag med en massa information att ta in.

Till något helt annat! Förra veckan gjorde jag en beställning från Cubus, ett par jeans och träningskläder. Gissa om jag blev glad över att paketet kom idag! Jag har nämligen råkat kasta mina andra jeans av samma märken i soporna, de slank med när jag rensade här om dagen. Tror jag iaf för hittar dom inte någonstans. Får väl ta och beställa ett till par redan nu, just in case liksom, haha!

Träningskläderna kommer här, i like it! Hoppas att jag orkar ta mig till gymmet imorgon, annars blir det garanterat på onsdag!

Ha en bra kväll på er allihopa <3

Likes

Comments

Jag, Mitt liv

Idag har det varit full rulle. Har väl tagit igen lite för alla sega dagar den senaste tiden (haha). Förmiddagen började med ett besök på Ikea då jag var ute efter ett soffbord med lite bättre höjd än mitt gamla som jag är jävligt trött på.

Idag hade jag turen på min sida, jag hittade med andra ord ett bord som höll sig i en okej prislapp för en som ofta gillar att förnya sig när det gäller möbler...

Väl hemma och när bordet var monterat så satte min hyperaktiva sida in och jag möblerade om så gott som allt i vardagsrum/sovrum (det var bara så där en månad sen jag möblerade om lite gran) så nu känns det bra igen och äntligen har jag flyttat tillbaka min jättesäng till rätt ställe igen! Kanske slänger upp ett par bilder på det imorgon när det är bättre ljus :)

Nu är min energi tok-slut (haha) så ska slänga i mig lite käk och sen bara slappa framför någon bra film eller serie, är det någon som har tips tar jag gärna emot!! :)

Hoppas ni får en fortsatt bra kväll där ute! Kram <3

Likes

Comments

View tracker

Mitt liv, Tankar

Hej på er fina läsare <3
Det har varit tyst här ett tag nu, jag har helt enkel inte orkat skriva. Allt har varit ett enda virrvarr av känslor och tankar.

Jag har hela tiden trott att jag redan accepterat min sjukdom men gång på gång kommer den som en jävla käftsmäll. Det spelar ingen roll vilket mood jag är i, det kommer oavsett. Just nu känner jag att jag är i en bra period, jag har ork, jag vill göra saker osv. Men samtidigt är det stundtals rentutsagt förjävligt. Pratade med läkaren häromdagen och tydligen kunde detta vars vissa tecken på att jag hamnat i en blandad period (ja tydligen finns det också), alltså en period med symtom från både depression samt hympomani. Ja man blir allt snurrig på detta.

Till något helt annat, jag har äntligen fixat träningskort! Nu ska det börja tränas, måste börja följa läkaren uppmaning kring detta nu. I mitt medlemskap ingår iafall, gym, gruppträning, sim och bad mm. Så det känns bra, kul att man kan variera lite!

Jag hoppas att jag kommer orka uppdatera lite oftare nu framöver nu när jag fått lite ordning på mitt kaos. Det här med att blogga tycker jag om, det är skönt att skriva av sig, att få göra sig av med saker som snurrar runt krig en.

Likes

Comments

Anorexi, Inspiration, Mitt liv, Tankar

Ibland när jag tvivlar på mig mig själv och inte alltid känner att jag är tillräckligt bra, då brukar jag försöka tänka på vad jag faktiskt har tagit mig genom i mitt liv. Ibland är det lättare och ibland är det svårarare, därför brukar jag med jämna mellanrum göra en liten komihåg lista för sämre tider när tvivlet tar över. För mig handlar det främst om vad jag karat av de senaste åren när mitt mående inte varit så värst bra. Det som oftast får mig att få lite positiv energi är när tankarna på en viss period dyker upp. Egentligen var det en väldigt mörk period, jag blev sjukare och sjukare i anorexin samtidigt som jag överröstes med måsten för att få behålla mitt jobb. Jag förstår fortfarande inte hur jag klararde av jobba heltid, skriva mitt examensarbete, brottas med anorexin och samtidigt påbörja min behandling.

Men det är också just tankarna på den perioden som får mig att känna hopp. För klarade jag av det, så borde jag kunna klara av andra tuffa problem och perioder.

Likes

Comments

Känns lite knäppt att skriva det nu, haha. Jag har jobbat i hela 4 tim idag. Första dagen efter sjukskrivningen. Nu har jag iaf semester i ca 2,5 vecka innan jobbet sätter igång ordentligt igen. Ska väl fortsätta med att slappa ett par veckor till med andra ord ;) jag klagar verkligen inte!

Nu är det film och chips som gäller här, både för semester men också att jag inte är sjukskriven längre! High five!!

Likes

Comments

Mitt liv

Måndag igen, mindre än en vecka kvar till jul. Vilket jag om jag ska vara ärlig inte tänker så värst mycket på. Jag är int eså high five på julen. Däremot börjar jag bli uttråkad. Jag är så uttråkad att jag inte kommer på något att skriva här (haha).

Imorn ska jag i alla fall till läkaren så då har jag något att göra, sen ska jag förbi jobbet en sväng för lite julförberedelser. Sen en kort onsdag innan julledigheten börjar. Det blir nog bra tillslut!

Likes

Comments

Jag, Mitt liv, Tankar

Mycket tankar snurrar just nu. Jag känner mig i kluven, det känns som att jag behöver ta en del beslutför att komma vidare. Jag kommit till ett vägskäl (klyschigt, jag vet), om jag ska ha en chans att få det liv jag har haft som mål under många år så måste jag ta tag i nu. Det svåra är däremot att ta det steget.

Likes

Comments