Det har redan gått arton dagar in på det nya året. Jag bara undrar, vad hände med tiden?

För snart tre månader sen somnade min pappa in. Han fick cancer. I juli. Så det är bara 6 månader och 2 dagar sen som vi firade hans födelsedag. Helt ovetandes om vad som väntade. Sedan den 27 oktober 2017 tidigt på morgonen har mitt liv för all framtid förändrats. Till det bättre? Eller till det sämre? Det får ju tiden utvisa. Just nu vet jag att jag lever som i en bubbla. Där jag, när jag är hemma i pappas hus och röjer tänker att han kommer nog hem från sin semester snart. För ofta när jag var yngre och mamma och pappa var på semester så stäade jag deras hus. För att jag ville överraska och göra dem glada tills de kom hem. Lite så känns det nu. Jag städar plockar undan och röjer. Men innerst inne vet jag också att han kommer aldrig att komma hem mer. Kommer aldrig få se hur fint vi gjorde hans hus inför visningen. Som direkt gav resultat och huset såldes på en gång.

Snart helg, igen. Som vanligt måste vi till huset för att packa ner saker. Allt måste vara tomt och städat till den 8 februari och med tanke på hur fort det senaste halvåret gått så vill jag inte ens tänka på tiden till då.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Precis så är det. Bloggen är mest till för att jag ska få tid till att få ner tankar och funderingar kring mitt liv och där jag är nu, mitt i livet.


Detta trots att jag närmar mig 50 år men vem har bestämt att mitt i livet är just hälften av din ålder? Ingen vet hur gammal man blir. Just nu med fyra vuxna barn, en make, hus, bil mm så är jag nog klassad som mitt i.

Välkommen att följa mig!

Likes

Comments