Header
View tracker

De senaste dagarna har vi verkligen haft flyt! Igår åkte vi till Nzega för sista gången. Vi hade tänkt åka tidigt på morgonen men George föreslog att vi kunde åka tillsammans vid lunch. Vi tog en dala-dala dit vilket faktiskt var mycket bekvämare än den stora bussen. Väl där var planen att ta ut pengar, vilket tyvärr inte gick eftersom bara en ATM vill ta våra kort och strömmen hade gått. Många ställen har en reservgenerator men inte denna bank. Som tur var räknade vi ut att pengarna vi har kvar räcker precis till hyran så att vi kan ta ut pengar på vägen till flygplatsen för att betala taxin och resten av resan.
Vi fortsatte mot marknaden där vi stötte på två vita tjejer, vilka visade sig vara Paula och Julia som är volontärer på ett barnhem vi velat åka till. Vi hade pratat om att hälsa på dem men det hade inte gått att ringa till dem på några veckor. Vi hängde med till barnhemmet, Varberg home of peace, som startades av svenskarna Kent och Anitha och som kommer dit varannat år. Vi fick en rundtur över gården där några av barnen höll på att leka en tanzanisk bollek, sovsalarna, matsalen, ett tvättrum och djuren. De har både grisar, kor och en hund. Det var verkligen fint och det kändes som att det var bra ordning och att barnen hade det de behövde.
Vi åkte hem lite senare än planerat och till vår förskräckelse hade sista dala-dalan till Nkinga just gått när vi kom till busshållsplatsen. Vi åkte till Ziba som är en bit på vägen och började diskutera om vi skulle försöka hitta en motorcykel eller ett ställe att sova på. Som tur var hittade vi en dala-dala som just skulle åka från Ziba till Nkinga och vi tryckte in oss längst bak. Vi var totalt 22 som åkte, inklusive två på taket.

Idag sa jag och Ellen hejdå på morgonbönen på sjukhuset, George hade hjälpt oss med några meningar som vi sa på swahili, vilket verkligen gick hem. Efter rond och fika gick jag förbi maternity, jag har nämligen länge velat se en vanlig förlossning men alltid lyckats missa själva födseln. En kvinna hade just kommit dit och var öppen 8 cm. Jag kan inte ha varit där längre än tio minuter innan en sköterska och en läkare tog på sig handskar och förlöste kvinnan. Det gick väldigt smidigt och var en riktigt häftig upplevelse!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

En helg var vi(jag, Ellen, ssk-studenterna och Maggan) hemma hos en kvinna som kallas mama Sofia. Hon gör jättefina lerkrukor som vi sett stå i flera av husen där svenskar brukar bo. När vi kom dit möttes vi av en stor gård med massa olika djur; hundar, getter, höns, ankor och senare även kor. Mama Sofia var redo att ta emot oss och visade oss hur hon gör sina krukor från grunden. Allt hon behövde för att forma krukorna var några pinnar och stenar i olika former. När det började regna gick vi in i ett rum där hon också visade hur hon gör mönstret mha en mutter/skruv och en vass sticka. Hon hade lärt sig hur man gör av sin mamma men tyvärr verkar inga av hennes barn eller barnbarn vara intresserade av att fortsätta i hennes fotspår.

Likes

Comments

View tracker

Innan vi kom hit hade vi hört att det kunde vara trevligt om vi blev presenterade i kyrkan. Jag tänkte då att jag kunde gå dit en gång eller två men har nu varit där nästan varje vecka. Även om jag inte får ut så mycket av predikan som dessutom är på swahili så är det kul att gå dit och se alla i sina fina kläder, lyssna på musiken och se om någon vi känner ska uppträda. En intern som jobbade på maternity när vi kom hit har en ganska stor roll i kyrkan och brukar ofta tala eller sjunga.

Det är alltid mycket folk i kyrkan men vissa helger när det händer något särskilt kan det vara så fullt att man får ta med sig plaststolar och sätta sig längsmed gången
Den stora gudstjänsten börjar kl 10 och kan hålla på fram till 2 på eftermiddagen. Den inleds med körframträdanden, ofta med matchande kläder och mycket dans! Kören kompas av trummor, elgitarr och keyboard. Volymen kan vara riktigt hög så man får tänka efter innan man sätter sig långt fram!
Efter några sånger är det dags för presentation av de som är på besök, t.ex. nya svenskar eller de som hälsar på från andra städer. Då får de gå fram och säga några ord och tacka för att de fått komma.
Sedan fortsätter det med predikan och musik fram till kollekten runt kl 11 där alla går fram och lämnar en slant. Eftersom alla är uppe och går är det ett ganska bra tillfälle att gå om man inte vill vara kvar de resterande timmarna.

Likes

Comments

Nu var det längesen jag uppdaterade bloggen vilket slog mig när den nya sjuksköterskan Peter sa "jag läste något om apberget, visst har ni skrivit det på nån blogg?". Jag tror att jag har börjar bli lite hemmablind och vet knappt längre vad jag ska skriva om så ni får jättegärna komma med önskemål om vad ni vill läsa. Jag minns att jag själv hade väldigt många frågor innan jag åkte hit, hur vi skulle bo, hur sjukhuset skulle vara, vad som gick att köpa här och vilka människor vi skulle träffa.
Tiden går väldigt fort även om det inte händer så jättemycket nytt. Nu har vi bara 3 veckor kvar i nkinga. Ssk-studenterna är här tills på tisdag och David och Sofia åker till Zanzibar nästa helg. Efter att de har åkt är det bara jag, Ellen och Peter kvar här. David och Sofia räknade ut att vi träffat över 80 unika svenskar sen vi kom hit. Vissa har vi lärt känna bättre än andra. Några har visat oss runt och några har vi fått berätta allt för, några har vi haft många fikastunder med och några har vi knappt hunnit hälsa på. Det kommer nog att kännas lite tomt de här sista veckorna men det ska också bli lite skönt att kunna fokusera på att bara vara här, träffa de vi lärt känna här och se allt vi vill se innan vi åker hem.

Likes

Comments

Igår var en händelserik dag. Gick på medicinrond där vi fick lyssna på blåsljud och lära oss om sickelcellsanemi, gjorde hela 9 intervjuer(vi brukar göra runt 3), tog en promenad, hängde vid fotbollsplanen och avslutade kvällen med att bjuda över George på ett avsnitt House.
På väg hem från våra promenader passerar vi ofta fotbollsplanen. Den här gången var det många interns som spelade och David och Isabelle var också med. Vid sidan om står det ofta några yngre killar och spelar. Ellen gick fram och började direkt att trixa med bollen och en ung kille såg ganska förvånad ut. Vi var kvar där ganska länge och dr Geteyeye som var på maternity våra första veckor här kom dit och pratade och spelade lite med oss.
När vi skulle gå hem märkte jag plötsligt att min mobil var borta. Jag hade inte så bra fickor och måste ha tappat den någonstans på planen. Det började mörkna så det var svårt att se om det låg något på marken. Alla som var kvar var så hjälpsamma. Vi gick runt och letade och flera testade att ringa till mobilen. En äldre man som jobbar på området kom dit och ville hjälpa till. Han funderade på om någon kunde ha tagit den och föreslog att han kunde sprida att den var borta och att de säkert skulle ge tillbaka den om de fick hittelön. Till slut gav vi upp och gick hemåt.
Väl hemma träffade vi Sofia som tyckte att vi skulle gå och titta igen. Den här gången tog vi med ficklampor och gick genom hela den del av fältet där jag kunde ha tappat den. Rätt som det var hittade Sofia den mitt i gräset!

Likes

Comments

Apberget är en plats några kilometer bort som jag tror att kanske alla svenskar som varit här de senaste 40 åren har besökt. Som ni hör på namnet så har man sett apor där men vi är lite osäkra på när någon senast såg en, vi har i alla fall inte sett några. Något berg kanske man inte heller kan kalla det, men det är ett par stenar man går upp för att kunna blicka ut över det vackra landskapet. Det är lite som en avskild oas som är perfekt när man vill ta en liten utflykt och sätta sig med lite sambosas eller en läsk och titta på solnedgången.

Vi har varit där ca 2 gånger i veckan och går dit varje gång det kommer nya svenska gäster. Förr någon vecka sedan gick vi dit med några interns från sjukhuset som kommer från andra delar av landet och som jobbar så mycket att de inte riktigt hunnit utforska området.

Igår gick vi tidigt på morgonen med de nya ssk-studenterna och Happy.

En av stenarna ser ut som en mamma som bär sitt barn på ryggen

Likes

Comments

I tisdags åkte vi ut med sjukhusets mobila team till en by som heter Mwamala. De åker ut till mindre platser på landsbygden där det är långt till sjukvård för att alla barn ska kunna vaccineras. De väger också barnen och gör enklare mödravårdskontroller.
Vi har hört en hel del om vad som kan gå fel från tidigare studenter. Lång väntan för att någon glömt pengar till bensin, punktering mitt ute i ingenstans eller att behöva vada i vatten upp till knäna för att bilen inte kan ta sig genom vattnet med alla passagerare i. Som tur var gick allt väldigt smidigt den här gången, det var till och med två i teamet som var riktigt bra på engelska, en kvinna vi träffat tidigare på maternity och en sjuksköterskestudent(som var riktigt duktig på att vaccinera!). På vägen dit övade vi på swahili och jag hittade frasen "vägen är gropig" i min swahilibok vilket kändes ganska passande att säga.

När vi började närma oss ropade en kvinna i megafon för att meddela att vi var på väg och när vi kom dit satt det ett par kvinnor och väntade. Jag och Ellen satte oss vid dem men kunde inte säga mycket eftersom varken vi eller de har swahili som modersmål. De talade istället stamspråket sukuma.

Vi väntade ganska länge innan teamet började jobba, varför förstod varken jag eller Ellen eftersom de såg ut att jobba så snabbt de kunde när de väl kom igång. De vägde och vaccinerade 105 barn och tog emot 2 gravida kvinnor för mödravårdskontroller inne i bilen!

Alla barn hade varsin sele för att det skulle gå smidigt att väga dem

Likes

Comments

Igår var vi på marknad igen. Den här gången hittade vi faktiskt ett riktigt fint tyg! När Ellen tröttnat på att gå runt med mig så stannade jag kvar en stund till för att se om jag kunde hitta nåt fynd. Jag satte mig då vid en av högarna med second hand-kläder där jag träffade två tanzaniska tjejer som jag gick runt med resten av dagen! Vi kommunicerade genom att nästan bara visa varandra kläder och säga twende!(lets go!) En av tjejerna hittade först ett fint linne åt mig som jag köpte för 500 shilling(ca 2 svenska kronor!) och sen gick vi förbi en skomakare som lagade hennes sko på bara nån minut. När vi kände oss klara på marknaden följde jag med till deras lilla butik där de syr barnkläder. Vi satte oss på en bänk och fick sällskap av deras kompisar som ville veta vem jag var och ta en massa bilder. En kille bjöd hem mig till hans föräldrar på middag men jag tyckte det blev lite mycket när han föreslog att vi skulle åka motorcykel till dar es salaam tillsammans så jag fick tyvärr avböja! Sen fick jag skynda mig för att hinna hem lagom till lunch men hann lova att jag skulle tillbaka dit i veckan så vi får se om det blir någon ny uppdatering!

Likes

Comments

Varje lördag är det marknad i Nkinga. Utöver det vanliga utbudet i affärerna finns det fler tyger att välja på, en massa högar med second hand-kläder och sandaler med sulor av bildäck(vilket David köpte första gången vi var där). Idag gick jag och Ellen dit för att leta efter fina tyger men det slutade med att vi bara köpte varsin läsk och en burk jordnötssmör i en av de vanliga affärerna. Efter en varm marknadsdag begav vi oss tillsammans med Sofia och David ut på promenad, samma runda som i inlägget nedan. Vi kände redan på vägen dit att det var regn i luften men gick ändå och fick stå en bra stund under ett stort träd tills regnet lättade. Nu när vi är torra igen tror jag att vi ska slänga ihop lite hamburgare och avsluta dagen med en spelkväll.

Likes

Comments

En dag när jag och Ellen var ute och gick passade jag på att ta med kameran. Såhär ser det ut utanför området

Notera geten på pakethållaren

En man var ute och sprang med sin ko

Träffade på en pojke som tyckte om att posera framför kameran som sen hämtade sina kompisar

Likes

Comments