Jag tänker jämt och ständigt på just ordet lycka. Vad betyder det egentligen? Är lycka en stabil relation med en partner som man möjligtvis skaffar barn med senare i livet och så lever man lyckliga i alla sina dagar? Eller är lycka att göra vad man vill när man vill även om det sårar andra? Jag tror att många väljer det första alternativet. Det ska se så bra ut som möjligt inför alla andra, det ska helt enkelt se normalt ut i andras ögon och jag tror att jag har försökt intala mig själv att det är så jag funkar också men helt ärligt så vet jag inte längre. Jag vet att jag kan känna lycka men den är alltid tillfällig, jag blir aldrig nöjd och jag hatar det. Jag vill ha hela världen och lite mer. Jag vill också kunna känna lycka av att bara vara, jag vill kunna känna mig nöjd med det jag gör i livet och vid närmare eftertanke så har jag insett att jag förmodligen alltid kommer vara såhär. Jag kommer alltid vara en trasig själ som förnekar exakt allt jag känner. Mina känslor sitter så djupt inom mig att jag knappt hittar dom längre och jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag vet inte ens om jag vill hitta dom, mestadels pågrund av dåliga minnen som kommer upp. Minnen som hemsöker mig för resten av livet, minnen som jag försökt medicinera bort. Lycka är ett ord och jag vet fan inte innebörden av det.


Likes

Comments