Header

Jag har tagit ett beslut. Jag har valt en väg. Den osäkra vägen. Vägen som är mörk och oklar. En väg som kan bli den största utmaningen i mitt liv. En väg som kan ge mig ångest för resten av mitt liv eller evig lycka. Allt hänger på var vägen kommer att sluta. Det är nästan som en berg- och dalbana åktur och inte veta om den kommer stanna på en topp eller en dal. Jag kunde ha valt den klara vägen, den säkra vägen, åkturen som bara åker rakt fram och kommer med säkerhet att stanna på en mellanhöjd. Varken högt eller lågt. Men jag vill inte hamna där, jag vill komma så högt upp som möjligt och den enda vägen dit är att chansa. Jag är så stolt över mig själv. Att jag vågar chansa, att jag har tagit ett beslut. För nu sitter jag här, fastspänd och redo för en vild berg- och dalbana. Vill man åka upp så ska man inte vara rädd för att åka ner.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det har gått flera år sen det hände. Den där träffen. Jag kan fortfarande känna av den där extrema nervositeten av att stå och vänta på honom. Att vänta är det värsta jag vet. Jag var så noga med att han måste komma i tid. Där stod jag, mitt på gatan med ett hjärta som slår som aldrig förr och utan att veta från vilket håll han skulle komma. Men så kom han och allt släppte i ett enda stort lyckorus. Längtan var så otrolig stark. Där och då var det att längta efter honom. Här och nu så saknar jag honom. Efter något så stort och så överväldigande, efter den bästa kramen i mitt liv som varade längre än en vanlig kram så ville han gå in på ICA. Efter något så stort kom något så simpelt och vanligt. Men ändå inte riktigt vanligt. Jag beundrade hans sätt att gå i matbutiken, vad han letade efter, hur han hade händerna i fickan och hur han log sådär osäkert mot mig när han insåg att min blick var fastklistrad på honom. Vi sa inte så mycket, men våra blickar sa mer än tusen saker samtidigt. Det var nästan som att vi pratade i mun på varandra utan att använda ord. Jag kan inte säga att jag var helt mig själv där och då. Idag vet jag att han inte heller var sig själv heller. Det var som att vi båda hade flera yttre lager på oss för att verka så bra som möjligt, så perfekta som möjligt. Men med tiden skalades alla lager av, precis alla. Till slut fanns det bara ett lager kvar, kläderna. När även det lagret försvann så var han det vackraste i hela världen.​

Likes

Comments

Alla vågor är så olika. Varje våg är så unik. Precis som mycket annat. En vågs storlek och stryka kan påverkas av så många olika faktorer. Vind, vattenströmmar och de kan färdas långa sträckor innan de når stranden. Vågorna påminner mig om mig själv, om mina känslor. De kan vara starka, de kan vara stora, de kan vara små. En våg kan sluka människor, den kan sluka mig. Den kan dra med sig allt eller inget. Jag blundar. En blixt av minnen slår i vattnet. Besvikelse, ånger, ångest, hur kunde jag vara så dum? Stor våg, stor våg. Tårarna kommer, det är försent, det här går inte att rädda. Vågen kommer dränka mig.

Likes

Comments

I never wanted to fight.
But all you did was lie.
It all doesn't matter now.
Because tonight I just want to dance.
Even though I still wonder how.
Baby let's jump over our fence,
1,2,3.

Likes

Comments

​När det känns som att det inte kommer gå och du inte kan nå
När det känns som att det inte ens räcker att stå på tå
Så ska jag se till att min lilla längd kan komplettera ändå
När det känns som att luften runt omkring inte räcker till
När det känns som att inget blir som du vill
Så kommer du hitta mig nära intill.
När det allt känns så tungt och svårt
När det känns som att du är nära till gråt.
Så ska jag se till att bli din livbåt.

Likes

Comments

Hur kan solen lysa när jag känner såhär? Hur kan folk le och skratta när jag mår som jag gör? Sluta, lägg av, jag vill inte se, vill inte höra. Jag vill inte. Trots att det är en så självklar grej så frågar ni varför? Varför? Det finns inga bra svar på dumma frågor men ändå så pressas jag av allt och alla. Jag måste förklara mig när jag inte har något att förklara. Varför kan ni inte bara förstå? Jag lever inte just nu. Jag bara är, låt det vara, låt mig vara det jag känner. Jag andas in tung luft, ett moln av ångest. Finns inget att göra. Måste bara stå ut eller ge mig, jag vet inte vad jag vill.

Likes

Comments

Baby don't go, don't leave.
I'll give you all, all that you need.
If you just stay, I'll keep you safe.
But don't run, don't run away.
Just give me a chance to prove that I'm more.
More than just okay.
Don't run away.

Likes

Comments

Cus we are like the stars.
Far apart, but in the dark I see your light.
Shining bright through the night.
And your eyes, paradise, they make me feel so alive.
Like the whole past was a lie.
And now it's just you and I.
We are just like the stars.

Likes

Comments

I can listen to our song without crying.
I can walk past your house without dying,
I can wear the undies you bought me without even thinking about you.
I can smell your perfume without feeling heavy.
I can even fall asleep without missing your arms.
I've come a long way, haven't I?
But I will never forget, and never forgive without hearing
that you are sorry.
I consider what you did a crime.
Not only did you commit a crime, you also ran away from the crime scene.
Left me bleeding all alone hearing me cry your name from behind.
But I'm still waiting for you to come back.
To tell me that you're sorry.


Likes

Comments

Hon är stark men hon är svag.
Hon är glad med hon är olycklig.
Hon är tuff men hon är knäckt.
Hon ler men hon gråter.
Hon är den som alltid förlåter.



Likes

Comments