Det är inte lätt att hantera allt inom sig. Just ikväll skriker kroppen. Fast för några minuter sen var allt toppen? Livet är sjukt ibland. Typ samma som jag. Jag är psykiskt sjuk. Det har tagit år att kunna erkänna det. Men jag medicineras och går i terapi för att må bra. Det går framåt. Men för några veckor sen när allt var jobbigt så vart jag så sjukt förbannad och kom hem och skrek "INGEN JÄVEL FATTAR VAD JAG GÅTT IGENOM"
och nej det är ju egentligen ganska logiskt. Men ibland önskar jag att man ville försöka förstå vad jag gått igenom och att det är så mycket långt tillbaka som påverkar mig idag. Nä gå vidare. Släpp det. Ja visst. Vissa bearbetar saker så. Men med våld i bilden och sen förlust av älskade personer så är det inte bara att släppa och gå vidare...

Likes

Comments

Igår var det så väldigt bra allting. Idag har det mest varit trötthet och nedstämdhet. Det känns ju sådär men vad ska man göra? Kämpa på och gilla läget typ. Jag medicineras, är tacksam för det. Får en hjälp just nu som jag önskat mig i flera år. Äntligen har jag hittat min terapeut som kan hjälpa mig och förstå mitt liv. Förstå allt bakom mig. Sätta ord på mina känslor som jag själv inte förstår alls.
Är så sjukt tacksam för det. Äntligen äntligen känner jag att det faktiskt kommer vända. Det är en enorm resa jag har framför mig, men är tacksam för dem som står mig nära just nu och peppar mig på det sättet jag behöver. Jag ser redan förbättringar hos mig själv och ljusglimtar. Men dem dagarna jag har en dålig dag så tillåter jag mig till det. Det blir inte bättre av att jag försöker spela över verkligheten. Hela mitt liv just nu utspelas på mina villkor. Helt sjukt. Jag vill kunna gå till jobbet. Jag vill klarar av flera saker per dag. Nu är jag tacksam om jag kommer upp på morgonen och äter en frukost. Jag är inte hemma på dagarna för att det är kul. Jag är hemma pga att sjukvården anser att det är det bästa för mig. Dem säger till och med att jag troligen kan ha jobbat för mycket. Men under denna sjukskrivning så har jag faktiskt stöd ifrån sjukvården på ett helt annat sätt. Vi hittar sätt att bearbeta allt som varit. Jag gråter. Jag blir ledsen. Men det spelar ingen roll hur tufft det är och hur många år sen allt hände, jag måste igenom ALLT och även prata om det så vi kan bearbeta det.

En lång resa har nyligen börjat. Men denna gång tror jag på att det faktiskt kommer bli bra. ♡

Likes

Comments

Just nu har tröttheten börjat ta över, men jag orkar inte ens riktigt gå och lägga mig. Jag vill vänta hem min sambo. Han tränar. Jag är trött och skulle säkert kunna somna utan honom vid min sida men somnar jag utan honom så vet jag att natten blir lite orolig. Jag har problem med att slappna av, och har nog egentligen alltid haft svårt att slappna av. Jag börjar försöka bearbeta det, men det är inte helt lätt. Men jag ser det positivt, det går framåt. Vilket känns väldigt skönt.

Tänkte jag kunde berätta lite om vad denna bloggen skall handla om, jag kommer ge den ett försök till att bli min resa upp ifrån den psykiska ohälsan som pågått så länge, men nu har den bitit hårdare fast i mig, jag känner mig egentligen ganska säker på bloggen och vad den skall handla om, men ni som tittar in här kan väl skriva vad ni tycker om att man bloggar om sin psykiska ohälsa?

Likes

Comments