View tracker

Idag såg jag dig igen, du såg inte mig, du kollade åt ett annat håll och log.. En person emellan oss..

Hjärtat slår snabbare, pulsen stiger, andetagen blir större.. min blick fast nålad mot dig..

Det enda jag vill göra är att gå fram och ge dig en hård smäll, klösa bort det där leendet i ditt ansikte..

Men de är inte bara ilska jag känner det är någonting annat också..kan inte sätta ord på det men jag hatar det..

Jag går vidare utan att göra något fast min kropp skriker.. Jag vill så gärna slå dig.. Vill att du ska få känna smärta..vill att du ska lida.

Kan inte vända blicken åt andra hållet och låtsas som att du inte existerar.. För det gör du..där står du helt ovetandes om att jag passerar dig.

Trotts det gått över 3 år så kan jag inte glömma det.. Jag förstår inte vad jag har gjort dig. Kommer aldrig få svaret.
Men jag hoppas du har det jävligt jobbigt.

Skulle du av någon helt osannolik annledning läsa detta så vill jag att du ska veta att jag HATAR dig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag så har jag vart med yngsta pojken till Trelleborg för att kolla upp hans skelande med ögonen.. Blev inte så lång undersökning som jag hade fått uppfattning om från sköterskan i Malmö och som det stod på kallelsen.

Men vi ska på återbesök med mer grundlig undersökning så får se hur det går då för minstingen ville knappt sammarbeta. Så efter vi var klara så tänkte jag att vi kunde gå ned till centrum och äta lite lunch innan vi åker hem men enda jag hitta var subway så vi körde på en fika istället.

Efter vi kommit tillbaka från Trelleborg så hämtade vi min äldre son på dagis och gick mot tåget för att åka en sväng in till Ystad där tanken bara var att vi skulle till rusta men de blev och äta lite innan..

Så ja det blev myyyycket promenerande så jag är helt slut.. pojkarna har varit missnöjda emellanåt men vet inte över vad.

Det är lite jobbigt som förälder när ens 3- årige son är ledsen och gråter hysteriskt/skriker men han kan inte förklara vad det är som gör han ledsen och jag kan inte lyckas lista ut vad de är (nej han pratar tyvärr inte så mycket). Bara nu innan läggdags så var han först arg för att jag tog upp honom ur badet, min sambo skulle tagit över men det godkändes inte så jag fick fortsätta och försöka lugna honom, men så fort jag la honom i sängen så pekade han bort mot radio/fönster och grät hysteriskt och jag försökte lugna honom men fick jag honom lugn så tog de inte ens 2 sekunder förän han började på nytt.. Han har varit så ett tag..verkar rädd men vet inte för vad. dock var idag mer extremt än annars.. Han och hans lillebror vaknar i stort sett varje natt minst 1gång om inte mer och har jag eller min sambo tur så är det nappen de har tappat eller bara behöver lite närhet.. men ibland är de svår tröstade så varken jag eller min sambo vet vart vi ska ta vägen för har vi stått inne 2-10 min så dröjer de inte länge förän de börjar på nytt, om vi har otur..

Jag önskar bara att det kunde få sova hela nätter utan att vakna.

Likes

Comments

View tracker

Sen efter semestern så har jag nog bara lyckats jobba en enda hel vecka..

Yngsta pojken  har varit sjuk så jag fick vabba veckan efter det så fick jag sjukanmäla mig. Nu var det dags för vabb igen för yngsta pojken har fått feber igen, denna gång verkar det som han åkt på 3dagars feber.. i morse hade han 38,1 i feber så får se sen när han vaknar om den gått ned helt eller om vi blir hemma imorgon med... På fredag så har dagis stängt (vilket de har minst 2ggr per år), Tror inte jag kommer kunna ha pojkarna på dagis då alls, vilket innebär att jag lär få försöka ta ledigt och hoppas att jag inte mister pengar pga det. Sambon har ju en utbildning som han precis har börjat och vill inte att han ska missa, samt han är ju inte vårdnadshavare så han kan nog inte ta ledigt ens. Sen på måndag så ska jag till en ögonmottagning med minstingen och kolla upp hans skelande..så lär ju bli där typ halva dagen.. (skulle visserligen ta 1-2 timmar men sen tillkommer ju resa). så ja får väl se vad chefen säger.

Likes

Comments

Nu på morgonen när jag skrollar igenom fb så ser jag en status om att min lilla syster kände sig ledsen..hmm okej kollar kommentarerna och får se att en av hennes vänner skriver att man kunde fråga en person om vad som hänt och att pga den personen så hade min syster rymt och ville ta bort sig och en annan var ute och letade efter henne.. Såklart så blir jag direkt orolig då detta skedde inatt och jag bara hoppades på att hon bara hade rymt..

Men när jag skrollar vidare så ser jag ett inlägg som handlar om min syster,samma person som berättat att min syster har rymt,berättar i det inlägget att min syster hade skurit sig i handlederna, skrivit ett adjö meddelande till sin kille och varit på väg att hoppa i vattnet när hon blev funnen...

Jag finner inga ord till vad jag känner just nu.. men jag hoppas den jäveln som sårat min lilla syster mår jävligt dåligt. Hur  i helvette kan man göra något sådant mot en annan person?

Ska försöka kontakta min syster idag och hoppas på att jag kan få veta mer vad som hänt och bara försöka finnas där för henne så gott jag kan.

Hoppas för den delen att jag kan få reda på vem den skyldige är i det hela.

Likes

Comments

Känner att jag behöver få skriva av mig något som fått mitt mående att gå upp och ned..och på sistone har det varit mer neråt än annars.

(Jag vet att det bara är jag som kan förändra detta och jag kommer att göra det, när jag känner mig mer redo än vad jag gör för tillfället).

Det som har fått mig att må dåligt en tid nu är mitt egna utseende och vikt.. Det som jag vet att jag minst kan göra något åt men ändå kan påverka lite är mitt hår..har kort hår för tillfället men vill så gärna ha det långt, gärna färgat, då jag inte gillar min mörkblonda färg. vet också hur det tyvärr skadar håret om jag färgar det för mycket.. har redan skadat håret för mycket när jag blonderade flera gånger på kort tid.. men jag hoppas att håret har återhämtat sig lite efter saxen kom fram.

Det andra som jag når mest dåligt över är min vikt.

Jag var ju ganska så smal innan jag fick barn (vägde ca 65kg).. men då såg inte jag hur smal jag var, Jag trodde att jag var tjock/mullig..för var ju det jag fick höra.. speciellt var det låren och rumpan/höfterna som var stora och kunde bli smalare..

Nu två barn senare så är det nu jag är mullig (eller tjock som jag själv säger).. Jag väger numera kring 87kg ..och känner mig inte ett dugg vacker.. Har fått höra att jag är smal.. men tänker att det är bara för kläderna döljer endel..speciellt magen som har lite häng efter att den har blivit uttöjd två gånger. Jag har försökt gå ned i vikt.lyckades gå ned 7 kg innan det vände och jag gick upp dem kilona igen + lite till... när jag ser mig själv i spegeln så mår jag dåligt.. vill bara bli smal och fin men det är ju lite svårt att bli det när man inte tränar och äter godsaker istället..

Jag har börjat smått nu att försöka ändra på lite saker och hoppas det kommer hjälpa.

När man mår så här dåligt och tycker att det är svårt med vissa bitar som borde vara enkelt.. så känns det jobbigt att ha någon som klagar på sin vikt för personen har på ett dygn gått upp 1kg...och den personen väger inte så mycket, samt är smal och har en platt och fin mage..samma person berättar om dens oro för ha ätit några kakor varje dag i över en veckas tid.. men har fått höra att den inte behöver oroa sig när personen promenerar så mycket varje dag (flera km och minst 1ggr per dag, ibland har det blivit 2-3 gånger). Jag kan förstå personen lite men samtidigt svårt att förstå eller tycka synd om personen eller what ever.. den personen behöver ju inte gå ned i vikt iaf eller träna så att den kan bli ab med en häng mage eller försöka få något smalare lår som inte sitter som klister mot varann när man har ett par shorts.. den personen har ju knappast problem att hitta ett par jeans då personen inte har breda höfter som jag har.

Jag vet att det finns de som är större än mig, de som har det jobbigare än mig och jag vet att man inte kan eller ska jämföra problemen med varandra.

Jag har mitt problem och det är jobbigt för mig.. just nu känns de som att jag kan skita i att försöka gå ned i vikt för jag kommer ju ändå aldrig lyckas.. Men jag hoppas på att jag kan ta mig i kragen och göra ett nytt ordentligt försök och inte ge upp.

Likes

Comments

Var ett tag sedan man skrev här.. Har inte riktigt haft tid eller ork fast det har funnits saker man har velat skriva av sig som.. Så nu blir det en typ kort uppdatering på vad som hänt den senaste tiden så får jag se om jag orkar berätta mer om något senare.

För ca 1 månad sedan hade vi min sambos föräldrar på besök i en vecka.. Vilket var väldigt roligt, synd bara att veckan gick så fort så saker inte alltid gick som planerat menmen....Kommer nog snart ses igen om ett par veckor.

Har för ett par veckor sedan börjat jobba på Samhall, även om jag inte är så jätte positiv till det hela så är det iaf ett jobb som kommer ge mig en aningen mer ut i månad (hoppas jag).

Jag har fått vara på min första arbetsintervju på Lidl.. fick sitta och prata inför tre personer så var ju sådär lagomt nervös. Men blev erbjuden sommarjobbet hos dom! vilket jag blev så glad över men blev tyvärr tvungen att tacka nej till erbjudandet, vilket tog emot, men hade inte så mycket val.

I tisdags så fyllde min sambo 22år så blev lite firande då men blir lite mer nu i helg, nu bär tiden finns till att baka.


Ja de var väl allt tror jag :P

Likes

Comments

På sistone så har jag känt mig både frustrerad och stressad varje dag mer eller mindre..

Anledningen till det är bl a att jag försöker få mitt ex att skriva över vårdnaden på äldsta sonen till mig, men det går ju ingen vidare direkt då han bara håller på och fjantar sig och kan inte ens svara ja eller nej på en fråga. oavsett om det har med detta att göra eller något annat och han snackar i gåtor så man blir ju inte klok på vad det är han skriver. Jag brjar bli riktigt less på att försöka kommunicera med den människan.. så jag lär ju inte ha något annat val än att ta upp det hela i rättegång när han inte kan samarbeta, vill ju egentligen inte göra det men verkar inte ha något annat val.. Så jag måste kolla upp hur jag ska gå till väga.. och där är ett litet problem för jag vet inte ens vart jag ska vända mig..

Det andra som gör mig frustrerad och smått stressad är att jag på onsdag ska börja jobba.. på ett ställe jag egentligen inte vill vara på men har inte så mycket till val då jag ej kan tacka nej och har ännu inte lyckats få jobb någon annanstans fast jag har sökt en jäkla massa jobb. Jag vill flytta men kan inte och kommer därmed egentligen heller inte kunna ta ett jobb på en annan ort heller.

Så jag ska börja jobba 7-17 (ev. kortare arbetstid för barnens skull).. dock blir det ju tidigare jag åker hemifrån och senare som jag kommer hem eftersom jag ska pendla till Ystad. Jag borde ju vara glad för det är ju ett jobb...kommer tjäna pengar nu och inte ha aktivitetsstöd.. men jag har svårt att vara glad och positiv.. Jag hamnar på ett ställe jag egentligen inte vill vara på.. Blir placerad där eftersom jag har lite lässvårigheter.. Jag kommer inte ha så mycket mer i månaden så vi kommer ju inte direkt kunna leva "bättre" så att säga.. Kommer kanske t om få ut mindre i månaden om jag ska jobba mindre timmar.. Förutom det så får jag tacka och ta emot det ställe jag blir placerad på.. Har ju inget att säga till om ..typ..

Men mest oroar jag mig nog ändå hur det ska gå för min sambo och barnen.. Jag är ju van vid att lämna dem på dagis sen hämtar han och jag dem tillsammans. nu kommer jag nog inte kunna göra något av det.. Sen hur ska det gå när inte jag finns nära till hands? Jag vet ju förvisso att han sällan har haft problem när jag har varit ifrån en kortare stund.. De lyssnar och är duktig.. Så jag kanske oroar mig i onödan?

Antar att jag inte känner mig riktigt redo för jobb men jag vet ju att jag kommer komma dit för eller senare.. Nu råkar det bara vara på ett ställe jag inte vill vara på och ska jobba där i 1 år om jag inte lyckas få jobb någon annanstans innan dess förstås...vilket jag hoppas på för jag vill inte bo i denna lägenhet ett år till.

Likes

Comments

Jag hade 12 flaskor whisky i min källare. Emellertid tyckte ej min hustru om detta mitt spritinnehav, varför hon bad mig hälla ut alltsammans i vasken.

Som jag inte vågade säga emot henne, började jag mitt vanskliga arbete sålunda.
Jag drog upp korken ur den första flaskan och hällde ut innehållet i vasken med undantag av ett glas som jag drack ur.
Så drog jag korken ur den andra flaskan, hällde ut innehållet i vasken med ett undantag av ett glas som jag drack ur.
Så drog jag korken ur den tredje flaskan, hällde ut ett glas med undantag av det innehåll som jag drack ur.

Så drog jag korken ur den fjärde vasken, hällde flaskan i glaset som jag sedan drack ur.
Sedan drog jag upp korken ur det nästa glaset, hällde korken i flaskan och drog ur glaset, därefter drar jag korken ur flaskan, hällde vasken i flaskan och satte korken i flaskan med glaset och hällde whiskyn på flaskan.
Då alla flaskorna voro tomma, stödde jag huset med ena handen medan jag räknade flaskor, korkar och glas med den andra.
Det blev 29 precis.
För att vara riktigt säker på min sak räknade jag en gång till.

Den gången blev det 74 igen.
Då huset passerade förbi räknade jag det hela om igen, och till sist alla husen, flaskorna samt vaskarna med undantag av en kork som jag hällde i huset och drack ur.

Likes

Comments

Idag blev det en väldigt kort dag i Tomelilla, nästan att jag bara kom dit för att direkt ta tåget hem igen (hade blivit om inte det andra tåget hann åka strax efter jag klev av tåget jag kom med.

När tåget skulle rulla in på stationen i Köpingebro så ringer dem från dagis och berättar att min äldsta son har kräkts två gånger, mest troligt pga hans hosta som blivit värre. När jag hämtar honom vid 11 tiden så får jag veta att förutom att han knappt kan röra på sig utan att han börja hosta mycket, och inte fått i sig mat så har han åkt på feber men hon hade inte lyckats ta tempen på honom. Hans hosta var lugn en bra bit på vägen hem men sen satte det igång, märkte att han lät lite andfådd när han andades så misstänker att han ev, har åkt på halsfluss. 

Fick även ringa till min handläggare och ge återbud igen på ett möte med Samhall.. Han lät inte så glad över det hela men det skiter jag i om han nu är missnöjd för mitt barn går före ett möte även om det är viktigt. Får se vad som händer och sägs.. 

Men just nu tänker jag bara se till att min son har det bra och under tiden han vilar så kan jag njuta av lugnet så länge det varar innan det blir full rulle, speciellt när jag ska hämta minstingen på dagis.


Likes

Comments