Sista arbetsdagen för denna vecka är gjord och detta har varit värsta dagen på länge :( Jag kan tydligen inte hantera mitt humör under "den röda veckan" blir ledsen känner mig allmänt tom och är vedervärdig mot personer i min omgivning som vill hjälpa mig. Hur blev de såhär??
Jaja, ja jag får hålla mig innanför mina fyra väggar tills de värsta är över helt enkelt och ensam!

På jobbet rullar allt på som vanligt, får mer och mer att göra för varje vecka som går och de är jag tacksam över såklart men detta är helt nytt för mig och helt nytt för min kropp så jag är mer trött än vanlig och orken är totalt slut när jag kommer hem, speciellt dom dagarna/veckorna jag slutar sent och ja jag vet att de är en del av livet men de tar nog ett tag för mig att vänja sig vid detta. Snart har jag jobbat i fem månader och tjänat ihop mina alldeles egna pengar, de är sån lycka för mig att jag har tagit mig dit jag är idag, har knappast varit en spikrak väg hit men jag tror på att allt som drabbas en människa är av någon anledning. Att kämpa är en del av mitt liv varje dag (nutid kanske lite mindre varje dag) men man får inget gratis heller.

Min älskade fina dotter är en kämpe hela hon, under dessa sex år som hon har funnits på jorden så har hon aldrig höjt rösten eller blivit arg på någon eller något och de är ju bra på gott och ont såklart, allt kommer säkert sen när hon blir tonåring då kommer hon ge sin mamma gråa hår hehe.
Det är så härligt att bara sitta ner och prata med henne för hon ser så glad ut varje gång som hon ska berätta något och de lyser upp hela henne, så underbart att se.
Denna vecka (V.16) så har vi myst extra mkt då vi har varit ifrån varandra under påsklovet, hon följde med sin farfar och farmor (anka) till Arvika, hon tyckte de var toppen och spännande och hade massor att berätta när hon kom hem till mamma igen. Jag och pojkvännen åkte till Huddinge och bodde på hotell och tog hand om varandra lite extra.

Nä, herregud vad klockan springer iväg.
Godissugen är man också, värsta i-landsproblemet..

See you later!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Varför sabbar man allt när man har de bra? Vad har jag blivit för en person som skjuter ifrån sig människor som bryr sig?
Vad är jag rädd för?
Varför blir jag sån här? Känner inte ens igen mig själv och nu har de varit såhär i två dagar..
Jag hade de perfekt, nu är jag hemma för att jag sa att jag ville åka hem (är de sanningen ens?) knappast..
Släppte väskorna i hallen, vill jag ens packa upp? Orkar jag? Vill jag vara hemma?
Jag vill lämna dessa tårar men dom kommer som ett jävla brev på posten :/
Jag vill inte vara ensam! Men ändå säger jag de.. jag flyr istället.. jag vill fly från mig själv..
Har jag kommit till slutet nu?

Likes

Comments

Att känna den där äkta saknaden är jobbig men samtidigt härlig för då vet man att de är äkta.
Att sakna någon så mycket betyder allt!

Varje gång du går vill jag bara säga stanna!
Varje gång du ler så smälter jag
Varje gång du tar min hand blir jag varm inombords
Varje gång du ger mig en puss slår mitt hjärta ett extra slag
Du får mig att må så himla bra

❤️❤️❤️

Likes

Comments

​Godkväll :) 

Sitter just nu och kollar på Kockarnas kamp och har massa funderingar kring alls och ingenting egentligen, men har insett att jag kan inte hålla allt för mig själv längre utan de hjälper ju alltid att prata med någon men det är inte alltid så lätt att lätta sitt hjärta då man inte vill belasta någon annan människa. Kanske är dags att svälja sin stolthet någon gång.

Idag är det då måndag och en ny vecka börjar, har mått sådär idag då min helg inte riktigt blev som jag hade hoppats på då jag har mått hur dåligt som helst. Kanske tar sig några dagar att återhämta sig ordentligt. Jag hoppas att morgonen blir bättre :) Wilma har haft en bra dag i skolan iaf men blev ledsen när vi kom hem så satt och pratade och tröstade henne i hennes rum en stund, att sitta där och hålla om henne och se hur jäkla påverkad hon är av allt detta är fruktansvärt, det är som att se sin dotter försvinna in i de tomma intet. Hur hjälper jag henne på bästa sätt? Önskar så att jag kunde ta hennes smärta och längtan som hon har så att hon kan bli den där spralliga tjej som hon är <3
Allt detta kommer ta knäcken både på henne och mig innan de händer något :( 
Att bara kliva upp på morgonen är en mardröm och jag brukar vara den som alltid går upp direkt men nu vill jag inte ens lämna sängen längre...
Vad krävs för att vi ska få må bra för en gångs skull? Känna att man gör något bra istället för att vara instängd i denna svarta mardröm..när kommer de att hända?

Jag behöver ha ett mirakel innan de är försent! 










Likes

Comments

Igårkväll/natt var nog den värsta natten på länge, fick värsta magsmärtor innan läggdags.. Jag tror att jag hade åkt på maginfluensa eller matförgiftning.. ja de tog x antal timmar iaf innan jag kunde slappna av och sova.. när jag väl kom i säng så frös jag som en stucken gris så tog på mig sockar, pyjamasbyxor, Linne & tröja och sedan kröp jag ner under täcket men frös ändå men lyckades nog sova några timmar tills jag höll på att dö av värmeslag^^ så fick slänga av mig allt igen..

Just nu mår jag ganska ok men tillbringar mesta tid i sängen idag och hoppas att jag mår bättre imorgon då en ny vecka börjar.


//E

Likes

Comments

Idag har jag mest sovit då natten har varit hemsk men nu på eftermiddagen har jag känt mig ok iaf, huvudet är över vattenytan som tur är.
Har inte blivit många knop här hemma idag men nya tag med det imorgon.
Hämtade hem en "frånvarande" dotter idag från skolan, hon svarade knappt när jag pratade med henne och sen sa hon det, dom där orden som har ekat här hemma i snart 4 veckors tid :( Det gör så jävla ont i mig hur hårt detta påverkar henne, hon är inte sig själv längre och jag vet inte vad jag mer kan göra, känner mig så hjälplös. Vill ju att min älskade prinsessa ska må bra igen.
Tids nog kommer de nog att lätta både för henne och för mig förhoppningsvis.

När man mår dåligt och hela världens känns svart och man helst stänger ute allt och alla fast man egentligen inte vill de och så vet man att de finns någon där som bryr sig och saknar en, visst är det en härlig känsla? :) Det betyder så mycket mer än vad ord kan beskriva ;)

Att sakna någon är en fantastisk känsla & jag är glad att få upptäcka den igen :)

Likes

Comments

Då var lördagen här och jag trodde att jag skulle må bättre än igår..men nä då varför må bra när man kan må dåligt? Hmm, alltså jag är så trött på detta och ja jag försöker se saker och ting positivt och ibland hjälper de men så fort jag slappnar av så kommer detta över mig och jag mår dåligt, just nu vet jag knappt inte varför jag mår dåligt, gråter för ingenting och de bara kommer..
Vill vara närvarande och sprudlande glad som jag har varit dom senaste veckorna men jag antar att allt som händer runt omkring mig nu är alldeles för mycket, nu ska jag bara prestera och prestera men för vems skull egentligen? Det kanske är dags att jag inser sanningen? Jag behöver hjälp! Fattar ni ens hur fucking svårt de var att bara skriva dom orden? :( Jag som ALLTID har klarat mig själv och gått igenom så mycket i livet men alltid tagit mig ur de på egen hand, kanske för att jag just har "sopat de under mattan" men som alltid så kommer saker och ting ikapp en när man minst anar de och nu har jag väl nått min "kokpunkt" och då svärmar allt över.
Önskar så mycket att jag kunde berätta precis allt som händer just nu men jag kan inte.. eller vill inte då jag inte orkar med fler konflikter. Jag är mer trasig än vad jag tror.
En vän var här i veckan och då fick jag höra att de syntes på mig att de är för mycket för mig just nu, trodde att jag kunde dölja de bra men tydligen inte. Men de kan också vara skönt då man inte hela tiden måste ha ett fejk leende och gå runt och låtsat att allt är så jävla bra. Jag är stark i många lägen och visar helst inte mina svaga punkter inför folk, då går jag hellre min väg än berättar vad som är fel :( Antar att de handlar om att jag inte vill att folk ska tycka synd om mig (även om jag kanske skulle vilja de ibland)
När jag mår dåligt eller har dessa hemska dagar eller egentligen bara några timmar så skjuter jag undan dom jag älskar och bryr mig om.. inte medvetet men jag har min mur där min trygghet finns bakom den muren att berättar jag inte så finns inte problem där längre.
I hela mitt liv har jag kämpat och gör fortfarande, ja jag har mina hemska dagar (som alla andra) men de jag vill göra och kanske gör de vet ingen för jag gör de bakom låsta dörrar.. Tur att ingen kan läsa mina tankar ibland.. just nu har jag hamnat i en ond cirkel som är mörkare än natten och de är tur att de är helg så att jag kan vara ledsen och gråta så mycket jag vill då jag inte behöver gå ut bland människor.. men på måndag åker masken på igen och jag är precis (läs; inte) som vanligt igen.

S K I T!
De var inte meningen att detta skulle bli värsta "kära dagbok bekännelser" men kan man inte prata om saker och ting så är de lättare att skriva ned dom.
Har ni kommit hit ner så kanske eran bild av mig har förändrats vad vet jag men detta är jag eller den trasiga biten av mig iaf.
Mitt mål just nu är att finna den där glada och positiva Emma som jag är för dom flesta :)

Ta hand om varandra där ute och tala om för varandra hur värdefulla dom är för just Er de kan göra hela deras dag.

//E

Likes

Comments

Jag vaknade på bra humör och kände att de kommer att bli en härlig fredag :) Lämnade Wilma på skolan som vanligt och sedan gick jag hem för att äta lite frulle och sedan började jag att städa i Wilmas rum då de såg ut som värsta krigszonen där inne haha. Tog ett tag att röja där inne då de låg leksaker överallt och ingenstans i hennes rum, tänkte att de var effektivare att städa där när hon inte var hemma så nu har jag verkligen rensat bort alla smågrejer :)
Nu ska hon bara få in ett skrivbord där också så att hon kan sitta bra och måla och pyssla :)
Har även tvättat två fulla maskiner med tvätt & bytt sängkläder i både min och Wilmas säng. När jag var klar med hennes rum så började jag att röja i min klädgarderob, tog ut en del men efter ett tag så ledsnade jag så allt låg överallt..bokstavligen talat.. Tog en paus och sen slängde jag in allt igen så någon röjning blev de aldrig denna gång :(
Får ta rensningen en annan gång istället, inte så att någon annan tar de ifrån mig direkt.
Kan inte direkt säga att denna fredag blev som jag hade hoppats, dåligt humör typ sen i eftermiddags och jag har svårt att sätta fingret på vad de kan vara.
Jag hoppas innerligt på en bättre morgondag. En godnatts sömn kanske hjälper sen.

Hoppas att ni andra iaf har en underbar fredag & helg

//E

Likes

Comments

Då har vi kommit in i Oktober nu och dagarna går så fort så man hinner knappt med eller inte jag iaf, men de är skönt på ett sätt :)
I måndags så började jag på Arcus och jag var sjukt nervös när jag satte mig där med alla dom andra som satt där, gillar inte alls sånt där men jag satte mig på en plats och skötte mitt helt enkelt så de gick ganska ok. Imorgon är de min sista dag där för denna vecka och de ska bli så skönt :D
Längtar tills jag får min härliga sovmorgon :p
Idag fick jag besök av en gammal vän och hennes man :) Vi satt och pratade lite och snart så kanske de blir en liten tripp tillsammans :D Vart och när hålls internt ett tag bara för att jag kan^^ Älskar att retas så.
Vi hämtade Wilma på dagis och sen blev det ett besök på pizzerian, smakade riktigt bra som alltid men lite extra gott då de var länge sedan man åt de.
Nu sitter man i soffan och ser på film.. Beck och önskar att klockan kunde gå lite fortare men insåg precis att den bara är 19:37 :O Haha!

De var allt för mig idag :)

//E

Likes

Comments

Jag borde bli bättre på att skriva här men ibland eller oftast så faller de bort tyvärr :( kanske beror på att de oftast inte finns så mycket nytt att skriva men va fan de är ändå skönt att kunna skriva av sig lite då och då när man känner att man behöver detta.
Jag skulle nog kunna skriva en helt uppsats om hur de har varit dom senaste månaderna men då skulle du/ni ledsna på att läsa och de vore ju tråkigt ;)

När jag skrev här sist så hade jag precis kommit hem ifrån Prag och min allra första utlandsresa med skolan men nu ett år senare så är de slut med skolan och de är dags att börja söka jobb och komma ut i verkligheten, tro de eller ej men de längtar jag till :D
I mitt liv just nu så är det ganska rörigt (på vissa plan) på andra plan är det helt underbart, hade aldrig trott att..ja..hmm..skulle få chansen att må så bra någonsin men de är sant ;)

Många tankar far i huvudet just nu, ska jag ska jag inte? Allt kändes bra men nu efter en stund så vem vinner på de egentligen? Irritationen, ilskan kommer inte att försvinna och längtan efter den ena föräldern lär ju alltid finnas där även om jag går igenom detta.
Så många frågor och så få svar :(

Jaja, kommer nog bli en sömnlös natt men vad gör de om 100 år..?

"Glöm dina bekymmer, Imorgon kommer nya"

Likes

Comments