Header

TIPS, julkalender

HOW SARAH GOT HER WINGS: När Sarah dör i en olycka strax före jul blir hon inte insläppt i himlen utan skickas tillbaka till jorden som lärlingsängel för att göra en god gärning. (Netflix)

I´LL BE HOME FOR CHRISTMAS: Jackie är åklagare och ensamstående mamma. Hon hoppas kunna fira jul i lugn och ro tillsammans med sin dotter, men planerna går i stöpet när hennes pappa dyker upp. (Netflix)

ANGELS IN THE SNOW: Ett grälsjukt par åker på julresa med barnen och blir insnöade. När de måste hjälpa en annan familj får de en lektion i kärlek och respekt. (Netflix)


Likes

Comments

Allmänt

Här har ni killen som ÄLSKAR snö mer än något annat. Gräva gropar, gångar och hitta gömställen.

Hej på er. Eko eko ekooo.. Tyvärr. Jag har åkt på en riktigt jobbig maginfluensa tror jag och har behövt ligga hemma sen i måndags. Förstår inte riktigt.. Natten till måndagen blev lite kaos då jag helt plötsligt blev akut illamående och sjuk (ja ni kan gissa vad som hände). Jag somnade sedan och vaknade dagen efter väldigt trött och hängig men sedan hände ingenting. Jag var hemma tisdag också för att låta de 48 timmarna gå innan man får vistas kring folk igen och då händer det igen. Som en blixt från klar himmel så behöver jag springa upp till toan igen och då hade jag bara ätit lite frukost med god aptit. Det var även 24h och lite mer mellan gångerna.. & efter det hände inget mer igen. Varit hemma ytterligare en dag idag för att jag nu inte litar på min kropp. Det verkar ju som att det när som helst kan uppkomma utan att jag är minsta lilla beredd på det. Det är ju inte riktigt så en magsjuka är? Så därför vet jag inte mer än att jag går runt med lite illamående från och till mest hela tiden nu här hemma, i min morgonrock. Däremot är aptiten inte 100 % så något knas är det.

Känner bara att det kommer så olägligt till. Nu när allt i skolan börjar minska (vilket får mig att annars må bra), de sista repetitionstillfällena äger rum till julavslutningen och det har kommit en massa snö så VILL JAG INTE ligga hemma och vara sjuk. Å andra sidan får jag försöka tänka positivt.. hellre nu än vid jul!

Så annars har det inte hänt så mycket. Jag slog in alla mina julklappar idag och ny plastgran kom mamma hem med igår så den ska pyntas när som helst snart. Åh, har så blandade känslor kring jul och nyår. Känns som att det triggar igång minsta lilla del i kroppen att känna en hel del ångest och stress istället för lugn, glädje och längtan. Ett inlägg blir det om det lite längre fram, tror nog att det kan uppskattas av både min kropp att få skriva av sig lite och för många andra att läsa och kanske inte känna sig lika ensamma. Tror nog att det tyvärr är väldigt vanligt att tappa bort den där magiska julfilmskänslan.. Skulle ibland bara vilja locka fram det där barnet inom mig som inte känner någon ångest eller stress alls! hmm..


Likes

Comments

I HAVE NO IDEA HOW TO NOT THINK

Det slog mig för bara någon dag sedan att 2017 om några veckor snart är över.. och jag undrar lika starkt i samma veva vart alla dagar tog vägen, alla dessa dagar som jag sa skulle bli "mina" eftersom 2017 skulle bli "mitt år". Skämt åsido, detta är något jag alltid säger varje år, vid samma klockslag, den 31 december. Samma känsla och samma besvikelse under årets slut och jag kan inte direkt vara den ända som använder sig av samma slags mening och önskning under fyrverkerierna. Det är som att hela min kropp blir inspirerad av att ett nytt år lika gärna kan betyda ett nytt kapitel i livet. Vi börjar om på ny bok, nytt blad som är alldeles tomt. Det är nog det som inspirerar och får hela min själ att tro att jag på något sätt kommer sväva bland molnen och få mina drömmar att slå in. Som att man verkligen har livet i sina egna händer, så som man egentligen alltid har men som man kommer på när allting ska ta sin början igen. Lätt att bara känna att man vill sopa allt under mattan och börja om när kalendern startar på ruta ett igen.

Men en så är det några veckor kvar, däremot ser jag nog väldigt mycket fram emot det kommande året. Det känns som att mycket kan hända om verkligheten blir lika stark och självklar som viljan. Har bestämt att jag till kommande år ska skriva en realistisk bucketlist. Det behövs nog och en liten kick i baken plus en jädra stark självkänsla och ett driv framåt utan dess like för att jag ska börja våga kasta mig ut och känna att livet ändå är mitt och något jag verkligen måste njuta av. Få verkligen känna av tyngden på att ha livet i mina egna händer och känna frihet och tillit hos mig själv att våga leva. - wow #inspomoa

Idag körde jag ett bodycombat pass på gymmet vilket gav mycket resultat till dessa tankar. Det var verkligen som att jag fightades med allt som står som höga murar framför mig. Allt som bara blockerar bara sparkade jag ned och krossade med mina bara händer och starka kropp. Träningen idag blev inspiration och en väldigt skön timme för kroppen att känna sig oslagbar. Det var som att jag hade allt som just nu bara känns jobbigt, orättvist och olyckligt framför mig och som jag sen, genom träningen, verkligen var kapabel till att verkligen känna känslan av att vara starkare än psyket och allting annat runt om som annars är väldigt tufft och tungt. Jag tog i så att jag mådde illa men jag slutade aldrig, adrenalinkick.

Så idag kändes det som att jag var kapabel till att stå emot alla sjukdomar, diagnoser och all annan orättvisa som kretsar runt om just nu. Idag kände jag mig väldigt ostoppbar, om så bara inom 60 minuter. MEN det var 60 minuter av mitt liv där jag kände mig stark och att jag var kapabel till att verkligen krossa allt som bara är så förjävla orättvist just nu. DET var värdefulla minuter.

- I sista låten på passet spelades Sias låt "Unstoppable" - OSTOPPBAR

Likes

Comments

I HAVE NO IDEA HOW TO NOT THINK

Ibland kan man undra hur vissa psykologer fortfarande får fortsätta jobba inom yrket. Idag hade jag tid hos min psykolog på morgonen och det kändes skönt då jag behövde prata ut. Iallafall ha någon sittandes mitt emot som lyssnar, ställer frågor och vägleder en i ett huvud som aldrig kan hitta en rak väg. Bara en massa hinder i vägen. Sur som ett bi gick jag tyvärr därifrån efter vår 45 minuters pratstund. Irriterad som tusan och det kändes som att alla känslor från jordens alla hörn skulle brusa upp inom mig vilken sekund som helst. Min upplevelse efter dagens möte var att jag blev förminskad. Känslan av att hon inte förstår att jag mår dåligt och att hon bara tycker att jag är en allmän överkänslig tonåring fanns och påminde hela tiden under denna tre kvart. "Så där kan ju alla känna då och då", en mening jag fullständigt himlar med ögonen till. - Jag mår ju inte bra av det och då är det ju ett problem!!! - hjälp mig istället. Jag blir trött på att saker och ting behöver upprepas för att hon inte är påläst inför våra möten, hon minns inte saker jag sagt tidigare och jag känner bara att jag inte kommer någon vart alls i detta ständiga och samma ältande.

Det som jag tackar över är att hon ska sluta men det gör ju att jag ska få en ny psykolog igen. - Något hon inte verkade tycka att jag behöver.. (kom ihåg då att jag går på antidepp, jag mår inte bra, stressar sönder min kropp och känner mig utmattad). Jag ville absolut ha en ny, med hopp om att få en som jag verkligen klickar med. Däremot innebär det att det blir mitt andra byte på bara några månader vilket gör att jag aldrig kommer någon vart då de första tre mötena brukar bara innehålla en massa återberättelser om min bakgrund. - Något dom tydligen inte för vidare mellan varandra? Kommunikation på ungdomspsykiatrin saknas tydligen.

Så jag tog mitt pick och pack efter skolan och drog vidare iväg till gymmet där jag tillbringade två timmar av denna eftermiddag. Så OTROLIGT skönt att bara få ur sig all aggression som bara flödat i min kropp idag. Tränade hela kroppen tills jag blev helt mör och tog i med lite extra kraft. Älskade framför allt en övning som jag tidigare inte har gjort nämligen att lägga vikter på en metallgrej och sedan skjuta den framför sig medans man springer eller gör utfallssteg. Aaaaah vad jag tog i och lät alla jobbiga känslor bara spruta ut ur kroppen. Allt som bara kretsar inom mig just nu fick jag för en gångs skull utlopp för, dagens höjdpunkt.. trots att jag inte vill känna dessa känslor och behöva uppleva/vara med om situationer i livet som jag tyvärr går och bär på just nu så behöver man hitta ljusglimtar i det mörka. Är glad att träningen gav det idag.

Hur mår ni?

Likes

Comments

I HAVE NO IDEA HOW TO NOT THINK

Just nu är det mycket som ingen antidepressiv medicin någonsin skulle kunna sätta lycka i. Mycket som den inte kan bita i, underlätta, göra mildare eller på något sätt förbättra oavsett om jag skulle höja dosen med dubbelt så mycket. Antidepp är inte lyckopillret och har aldrig någonsin gjort mig lycklig men jag skulle så otroligt gärna vilja ge alla som har det tufft en fyrbent vän. En lurvig, kramig och kärleksfull vän med fyra ben som verkligen finns där när som helst, hur som helst. Jag är så tacksam, hon ger mig allt jag behöver, allt som antideppen inte kan ge när saker runt om bara virar in sig i varandra och ut kommer noll ork ur min annars väldigt starka kropp. Det borde finnas på recept.. en sån som hon. Celines familj - TACK FÖR ATT NI LÅNAR UT ER FAMILJEMEDLEM TILL EN VILSEN OCH SORGSEN SJÄL.

Vi var ut på en kvällspromenad innan middagen och då slog det mig hur mycket hon får mig att vilja våga saker. Jag menar, jag är annars otroligt mörkrädd till exempel men hon får mig att kliva över den rädslan och får mig att våga gå vidare i mörkret efter hennes fotspår. Lika som hon får mig att våga trotsa min rädsla för svarta kvällar så får hon mig att våga orka så mycket annat också. Att få mig att våga orka. Våga tro på mig själv. Våga gråta. Våga skratta. Våga känna tillit. Hon är mer värdefull än en guldklimp och mitt hjärta slår så många slag endast för henne. Hon är speciell, otroligt speciell.

Som sagt, bloggis ligger lite nere. Känner att jag ligger väldigt mycket efter och nere kring i princip allting som kretsar runt mig. Tänker främst på skolan och allt som hör där till. Lika så träning men speciellt orken. Det känns som att jag ligger efter i 2 års sömn även fast jag här om natten sov 9,5 timmar. Tanken på utmattning känns skrämmande men ibland önskar jag så mycket att någon bara kunde sätta diagnosstämpeln på det. Tänk ifall man skulle bli tagen på allvar som 17 år när man säger att man känner sig helt tömd på energi istället för att möta vuxenvärldens fördomar mot typiskt trötta tonåringar. "På min tid..." - ja ni vet.

Jag kan inte plugga längre när jag kommer hem eftersom ögonen sluter sig, huvudet blir tungt och kroppen orkeslös. Att till och med svepa med fingrarna över tangentbordet känns som en riktig utmaning just nu och klockan är bara halv åtta. Jag tappar fokus på dagarna, lever i en annan värld som stänger ute verkligheten många gånger och upplever minnesförluster flera gånger under en och samma dag. Det är som att jag ibland lever i en förlamad kropp? - Det är så fruktansvärt svårt att beskriva känslor, märker ni det?

Update.


Likes

Comments

Allmänt, I HAVE NO IDEA HOW TO NOT THINK

saker som irriterar mig.

  • Antifeminister men som ändå står för jämställdhet. Logiken?
  • Matchokulturen, om vi ändå ska va inne på jämställdhet.
  • Elektriskt hår.
  • Geggigt väder när det lika gärna skulle kunna vara vitt och fint ute.
  • Skolan som tror att vi har fler timmar på dygnet än vad andra människor har.
  • MATTE 2b, varför bara vaaaarför?
  • Bup som är underbemannade och låter ungdomar vänta i långa tider, vilket egentligen kan handla om liv eller död för någon vilsen själ.
  • Personer som tar energi och som inte ger.
  • nagelband som spricker.
  • Att så fort du blir förkyld och täppt i näsan så inser du hur underskattat det är att kunna andas genom näsan. (kan inte bara vara jag som känner så?)
  • Att vi lever år 2017 och fortfarande har problem med rasism, ojämställdhet, slaveri, kvinnohat osv.
  • Paolo Roberto och Anna Book
  • Att jag har så rakt hår som man bara kan ha när jag trivs så mycket mer i lockigt?

saker som gör mig glad:

  • Akrylnaglar - Man känner sig aldrig så snygg som man gör då.
  • Musik i massor.
  • Mitt jobb, att få dansa tillsammans med barn som har så stora drömmar. Inspirerande!!
  • Kärlek. Klyschigt men väldigt välbehövligt och viktigt.
  • Dans dans dans dans dans
  • Att ta selfies och sedan bli så där otroligt nöjd över en bild, - känslan!!!
  • Shopping, - dock har det nästan lett till ett missbruk..?
  • När man sminkar sig lite extra inför fest.
  • Min mamma!
  • LUSSIE
  • Besöka frisören, sitta där och göra förändringar. ÄLSKAR DET.
  • God mat, det håller vi nog alla med om. (typ sushi eller lasagne)
  • Kyrkan
  • Träning såklart, finns inget som kan förändra mitt humör så mycket som träning. (inkl. självförtroende!!!)
  • SOLROSOR

Likes

Comments

Allmänt

Godmorgon tisdag!

Laddar morgonen med kramar från Lussie och Sam Smith i lurarna. Om 25 min ska jag vara hos psykologen och sedan ska jag vidare till skolan och ha två lektioner.

Roligare än så blir det inte. xx

Likes

Comments

I HAVE NO IDEA HOW TO NOT THINK

"Hej!

Idag hade jag och min klass 9d sexualkunskap och min lärare sa att vi skulle dela in oss killar och tjejer. Vi skulle komma fram till hur vår drömpartner skulle vara och se ut. Detta är vad killarna kom fram till. Tycker detta är helt sjukt och oacceptabelt."
Personen från Värmdö berättar vidare att tjejerna kom fram till egenskaper som "omtänksam" och "humoristisk", medan läraren hos killarna fick sudda bort meningar som ”måste klä sig som en hora” och ”gilla att ha kuk i munnen”. - Ett inlägg från @tknvrt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Feminism behövs inte i Sverige", "Sverige är redan jämställt" , "Feminister överdriver bara".

Detta är vad vi har framför oss. Detta är vad den nya generationen uttalar sig om, skrattar åt, gör narr av och kräver. Vi väntar oss, enligt denna bild från en sexuallektion i en nionde klass, män som objektifierar kvinnor. Som kommer snurra på sina chefsstolar, klämma kvinnliga kollegor på rumpan och män som sitter på kafferasten tillsammans med andra män och kommenterar den kvinnliga städarens bröststorlek. Vi kommer alltså rulla vidare i samma spår enligt våra femtonåringar som det sprudlar alldeles för mycket testosteron i och som kollar på alldeles för mycket porr. "Boys will be boys"...?

Trots att en kille på 15 jordsnurr förhoppningsvis utvecklas i sin "kolla jag är matcho"-fas så betyder det dock inte att tankegångarna kommer släppa helt.. därför förstår jag inte varför vi ska skratta lite åt det som sker i vår verklighet eftersom att det kommer att påverka vårt samhälle, våra invånare och våran syn på "kvinnligt och manligt". & i samma veva förstår jag inte varför det generellt sätt är samma personer som uttrycker sig sexuellt mot objektifierade kvinnor och sedan två sekunder efter står starkt fast vid att feminismen inte behövs? Det är så många frågor och så få svar men att detta ens framkommer på en lektion år 2017 bland ungdomar som ska representera vår framtid så känner jag mest för att skita i tanken kring att skaffa barn om tio år. Risken för att det blir en flicka och att hon ska få leva bland sexuella trakasserier och rädslor är alldeles för stor och den risken vill jag inte utsätta mitt barn för. - Trots det kan man ju undra vart föräldrarna till dessa testosteronfyllda snubbar har varit under dessa femton år? Blir nästan mörkrädd i dagens dagsljus.





Likes

Comments

I HAVE NO IDEA HOW TO NOT THINK

"Den Internationella Mansdagen infaller den 19 november varje år för att bland annat uppmärksamma pojkars och mäns hälsa men även deras bidrag till samhället samt för att öka jämställdheten mellan könen. En annan del i firandet av Mansdagen är att uppmärksamma vanliga män som manliga förebilder."

Enligt folkhälsomyndigheten så var 72 % av alla självmord som begicks under år 2015 utförda av män. Detta innebär att det finns ett extremt mörkertal när det gäller män och deras psykiska ohälsa i och med den skeva matchokulturen. Män är generellt sätt begränsade till att prata om känslor, att gråta eller på något sätt känna sig svaga eftersom att de alltid ska vara lika tuffa och hårda som stora, höga, betongmurar. Mäns hälsa och ohälsa är viktig och lika viktigt är det självklart att prata om den sidan av vårt samhällsproblem också eftersom män, lik som kvinnor, bör få vara precis hur dom vill oavsett skeva, stereotypiska normer, som allmänt bara förminska människor.

96% intagna på svenska häkten är män.
84% av uteliggarna i Sverige är män.
70 % av självmorden i Sverige begås av män.

19 november - Den internationella mansdagen. Absolut, den ska uppmärksammas och den ska vara omtalad på så många sätt eftersom samhällets normer gör att även denna del av vår befolkning skadas eller skadar sig själva. Mäns stereotypiska normer bör också diskuteras och förändras.. och inte bara för att kvinnors egen säkerhet utan även för männens egna säkerhet i och med den stora tabun kring psykisk ohälsa och andra problem som gör att män inte får bete sig på ett visst sätt för att bli på något sätt väl accepterad utav samhället. Absolut, mansdagen är också viktig om man ser det från ett annat perspektiv än bara utifrån en otrygg, osäker och förtryckt kvinna som jag. MEN, vart är ni män då? Ni som ständigt vill skapa diskussion på vår kvinnodag och som nu under er dag bara skapar mer tystnad än någonsin? Det är väl nu ni ska tända facklor, skriva plakat och vilja döda matchokulturen som gör er illa? - Det som ni alltid skriver biblar om under våra bilder på våra plakat när vi säger, "TA OSS SERIÖST". Varför skapar ni inte facebook-grupper för att kunna stötta varandra, visa att det är okej att gråta och bara kramas? Alla ni som säger "inte alla män" och ni som säger "män våldtas också". Vart är ni? Det är ju nu ni har chansen. HALLÅ?

I don´t get it, faktiskt.

Likes

Comments