View tracker

Någonting som får mig att må riktigt jävla dåligt är när människor som står mig nära tvivlar på sig själv och sin egen förmåga att bara vara människa. Antagligen för att jag känner igen mig själv, jag har varit där större delen av mitt liv! Men jag vet också att man kan påverka och förändra sitt sätt att se på sig själv, och egentligen kan det vara riktigt enkelt bara man har rätt stöd och verktyg. Jag har alltid vetat varför jag känner som jag känner, jag har också vetat vad jag ska förändra för att må bra, för att känna mig bra. Men jag saknade verktygen för att göra den förändringen. Som jag kanske sagt tidigare så har jag stort intresse för hjärnan och dess funktion, också för människor och olika beteende mönster. Det är också därför jag jobbar med människor och även funderar på att utveckla och bredda min kompetens för att hjälpa människor att må bra på en helt annan nivå.

Igår frågade en nära vän mig om råd ang. hennes barn. Från min synvinkel fick mitt råd henne att känna sig som världens sämsta mamma, vilket inte alls va min mening med det hela. Om man ber mig om råd så är det något som gnager i mig, jag försöker hitta olika sätt att förändra men det är ju alltid upp till dig själv att välja ut vad du vill ta åt dig av. För det är alltid DU som vet ditt och ditt barns bästa. FAKTISKT!

Och hur många gånger kallar vi oss mammor för "världens sämsta mamma", hur många gånger under första åren kallar vi oss själva det? Första året med dottern hade jag den känslan varje dag! VARFÖR FÖRSTÅR JAG INTE MITT BARN? och fortfarande ibland kan jag känna att jag gjort eller sagt saker som kanske inte alltid är rätt. Men idag vet jag att jag är en jättebra mamma, för mina barn är jag världens bästa mamma.

Men vad avgör egentligen att man är en bra eller dålig mamma?

I min värld är bra föräldrar några som älskar sina barn, man gör det man kan efter sin egen förmåga för att barnen ska vara välmående. Jag ger mina barn mat och kramar varje dag. Och framför allt kramar, vi älskar att kramas i våran familj. Det är det enklaste sättet att visa någon sin uppskattning över att vi har varandra. Det är ärligt men ska aldrig vara påtvingat.

Att min dotter får utbrott ibland gör inte mig till en dålig mamma, istället stannar jag upp och tänker efter vad som orsakade detta. Sa jag något som hon inte förstod? För även om hon är 4 år och otroligt duktig på att uttrycka och prata för sig så förstår hon inte allt jag säger. Vi pratar olika språk hon och jag. Oftast löser vi det, jag tycker det är viktigt att prata om det som hände. Även om det händer 100 gånger till, så får vi både en chans att förklara.

Alla gånger funkar det inte, vissa gånger är det jag som blir sådär fruktansvärt arg. Och tänker tanken att "hon kan fan aldrig lyssna" "tänk att hon alltid ska göra såhär för att jävlas". Ibland har jag till och med sagt orden aldrig och alltid. "Tänk att du aldrig hör vad jag säger" "Tänk att du alltid gör såhär" och där slår min ångest till. För jag VET att hon inte alltid gör så och jag vet att hon lyssnar 70% av gångerna. Men tålamodet brister ibland men kan kunde önska att orden alltid och aldrig inte skulle existera. För det är så otroligt starka och smärtsamma ord.

Barn är inte elaka, dom gör inte saker för att såra oss.

Men gör det mig till en dålig mamma att jag inte förstår mina barns signaler alla gånger? Tvärt om, det gör mig mänsklig. För vi är människor, vi har alla känslor. Bara det att vi alla plockar fram dom på olika sätt. Jag har alla mina känslor utanpå kroppen. Antingen är jag JÄTTEGLAD, JÄTTEARG, JÄTTETRÖTT, JÄTTELEDSEN. Sällan neutral utan antingen eller.

Men i ett föräldraskap handlar det mycket om självkänslan, alla ska veta att just DU är den BÄSTA mamman för DITT barn. Att aldrig glömma att vi alla är viktiga.

Under det senaste året när jag jobbat med mig själv har jag kommit fram till att jag är skit viktig. På många sätt! För min familj, för mina vänner för mina arbetskamrater och för alla människor jag möter. I varje möte med en ny människa lär jag mig någonting om mig själv. Jag tror att vi alla kan påverka människor på ett positivt sätt utan att vi vet om det. Men det är upp till mottagaren att bestämma hur man vill se eller hantera det. Jag är viktig för alla mina nära för jag vet att jag kan göra dom glada när dom behöver det. Jag är viktig för att jag kan lyssna och ge goda råd, alla människor behöver någon som lyssnar.

Jag är ärlig, det är min styrka, jag vet att jag törs säga vad jag tycker. Ibland slår det fel, kanske inte den personen va mottaglig för min ärlighet just i den stunden? Jag är mottaglig för kritik för jag ser det som en möjlighet att fundera över vad som fått denna att känna så. Hade jag kunna få fram mitt budskap på ett annat sätt?

Jag är viktig på mitt jobb för annars kan inte hen kliva upp ur sängen, eller att hen inte får sin frukost eller sina mediciner. Hen skulle inte ta sig ut om inte jag fanns där. och framförallt är jag viktig på mitt jobb för att jag kanske är den mänskliga kontakten dom får den dagen. Det kanske bara är jag som ger hen en kram när jag kommer eller när jag går.

Jag kan räkna upp massor med saker som gör mig SKITVIKTIG, och det är ingenting negativt eller egoistiskt med att tycka att man är bra. Jag kommer aldrig vara bäst, så jag ser alla runtomkring som minst lika viktig som jag och alla är viktig på olika sätt.

Varför är du skitviktig, skriv det eller fundera över det en stund varje dag, och påminn dig själv om det varje morgon när du kliver upp eller när du känner att livet suger. För alla finns vi här av en anledning.

KOM ALLTID IHÅG ATT DU ALLTID ÄR SKITVIKTIG FÖR NÅGON OCH INTE MINST FÖR DIG SJÄLV!❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det närmar sig slutet av min föräldraledighet, 4 månader kvar. och det känns som dessa 4 månader kommer gå sjukt fort. Jag har gått tillbaka och jobba 25 % nu och tanken är att jag ska gå på 75% i mars. Men som arbetsnarkoman som faktiskt inte för längesedan alls gick in i väggen är det svårt för mig att begränsa mig. Samtidigt som jag märker redan nu bara efter något arbetspass att jag är helt slut, kan knappt tänka eller köra hem. Så det gäller att jag lägger upp en noggran och bra plan tillsammans med min chef innan jag kommer tillbaka.
Något jag märker av tydligt efter min utmattnings depression är att jag fått otroligt dåligt minne och kan säkerligen uppfattas som slarvig. Men sanningen är den att jag lever på komihåg lappar, om det så bara är att gå ut med soporna. läskigt och undrar hela tiden om det kommer bli bättre?
Jag är van att alltid ha stenkoll, på ALLT! så det är såklart skrämmande.
Men det kommer ju alltid till det att jag får acceptera och hitta andra lösningar och göra det bästa av situationen!
Just nu funkar lappar bäst, helst överallt!

Möte på fm idag så huvudet är smockfullt just nu. lämpligt nog så passade sonen på att ta en långvila! så jag och dottern har däckat i varsitt soffhörn❤

Likes

Comments

View tracker

Vi träffades på attityd i Örnsköldsvik 10.30 på fredagen och fick reda på att "temat" skulle vara regnbågen. och vi blev tilldelade våra färger. Och min första tanke när dom säger att jag ska vara gul va lite smått panik, första som kommer upp i skallen är ju en dålig blondering och hur man nu ska kunna få det snyggt?
Men efter en hel dag med färgning va jag sååå nöjd 👌

riktigt ball färg och jag är helt förfärad över att färgen inte alls gör sig rätt på bild men den är riktigt snygg!

jag och jannice va helt slut när vi kom till hotellrummet och det tog inte alls många sekunder för mig att somna.
För att sedan tidigt på lördag morgon bege oss tillbaka till salongen för att bli stylade för kvällens visning.
Att få in alla nålar i mitt hår för att få det där sjukt coola krullet tog ca.4 timmar, men kändes inte alls så länge, hade så jäkla roligt. och dom flesta hade roligt åt mig sedan också för jag såg faktiskt inte klok ut med nålar fulla skallen och helt osminkad😂

MEN resultatet va helt magiskt! jag önskar alla kunde få uppleva detta hår. som pricken på i:et kom makeupstore och fixade kvällens make.

visningen hölls på fjällräven arena, och vad vi trodde skulle vara 150 personer visade sig  vara närmare 400 så mina nerver va inte att leka med.
Men så jävla roligt, kicken när vi stod där på scenen! detta skulle jag kunna göra varje dag. HELT MAGISKT!

Så med andra ord har det varit en helt fantastisk helg och givande framförallt. har fått lära mig så sjukt mycket av dessa grymma frisörer och det känns nästan lite i hjärtat att jag antagligen aldrig kommer träffa dom igen!❤
Men jag hoppas såklart att jag kommer få chansen till att göra om detta!

STORT TACK till underbara Tess Niva och Carina Hökeroth på Paul mitchell denna magiska helg❤

Likes

Comments

Jag utlovade ju massor med uppdateringar i helgen, men det fanns verkligen ingen tid för det, och dessutom hade jag så sjukt roligt att allting annat glömdes bort!

jag kommer uppdatera om allt roligt ikväll och låter denna bilden tala för sig själv så länge:)

Likes

Comments

Jag är redo sedan ganska länge, väntar på att barnen ska vakna så jag kan hjälpa barnvakten att styra upp lite frukost och sedan ska jag ta mig iväg på helgens lilla tripp :) Men är det inte typiskt ? barnen ska alltid envisas med att kliva upp 5.30-6 och bara för att jag är uppe med tuppen så tar dom såklart sovmorgon! Men det uppskattas nog av barnvakten iallafall;)

Jag är så spänd och nervös över dagen(som alltid när jag ska göra något nytt) men det ska bli så sjukt roligt!
morgonen har varit smått hysterisk, när man går ner i vikt har man ju samma problem som när man hastigt går upp i vikt. Jag har inga kläder? allt börjar bli fööör stort! Men samtidigt har jag bestämt mig för att inte köpa så mycket nytt förrän jag faktiskt nått min målvikt. vilket pushar mig ännu mer att faktiskt komma dit!
Man får försöka hitta kläder som ser ok ut fast som är en aning stora, för jag kan inte leva i träningstights och mjukisbyxor;)

Nä, packa det sista innan det bär av :D

Likes

Comments

Efter 4 dagar med vattkoppor här hemma ska det bli skönt att få åka iväg och hämta lite energi imorgon.
Jag och min syster ska norrut för att agera hårmodeller på en visning i fjällräven arena. Bara att få umgås med min syster utan barn ska bli riktigt roligt, kan inte minnas hur många år sedan de va sist. Men livet är ju så med barn, nog för att jag älskar mina fantastiska små liv men måste erkänna att det ska bli skönt att vakna upp på lördag och fått sova ostört utan ben som sparkar i ryggen eller kliva upp och ge någon nappen.

ang. att vara hårmodell så är det helt nytt för mig. men hört att det kommer handla om pasteller. spännande, behöver verkligen göra något med mitt hår så detta kom alldeles utomordentligt passande:) jag är rätt galen och öppen med allt vad det gäller färger så jag tror jag kommer vara nöjd oavsett vad resultatet blir! Tror dessutom galet hår skulle spegla min personlighet så vi får hoppas på det!

Kommer komma med uppdateringar både i bild och text under helgen.

Bloggen kan kännas lite tråkig just nu, försöker hitta en balans i bloggandet då jag alltid tidigare varit helt öppen i min blogg men nu känner att jag inte vill blotta mina barn eller mig själv för mycket. vi får se hur bloggen utvecklas allt eftersom:)
Just en av anledningarna till att jag väljer det är för att jag vill kunna vara helt öppen och skriva av mig av mina tankar och åsikter om allt möjligt som händer i mitt liv utan att någon ska känna sig utpekad! för min tanke är aldrig att vara elak med någon utan bara att behöva ett forum att ventilera allt som inte min sambo orkar lyssna på.

Likes

Comments

Ofta är det svårt att själv se skillnad under en viktnedgång, men denna bilden fick mig att skratta av chock.
Till höger är mars i år, och till vänster nytagen bild idag!
ca. 12 kg skillnad! Fantastiskt.
Ändå är jag långt ifrån där jag vill vara men alltid stolt över den förändring jag valt att göra.

Likes

Comments

​5 September hoppade jag på något sjukt kul, vi är 15 mammor som på olika sätt är missnöjda med våra levnadsvanor vad det gäller kost och motion. Så tillsammans med våran otroligt motiverande coach så har vi snart tagit oss halvvägs igenom våra 90 dagar.

Genom strikt kost och motion har jag hittills tappat 7 KG! (2.5 KG kvar till mitt första delmål) helt otroligt, och då har jag inte kunnat träna någon styrketräning alls för jag har svåra smärtor i rygg, nacke och höfter. men efter 2 osteopatbehandlingar så känner jag mig som ny och är redo att försiktigt påbörja lite styrketräning. 

Men vilken fantastisk resa det är, jag har provat MASSOR när det kommer till att gå ner i vikt, men ingenting har för mig varit hållbart i längden. Oftast så kör jag på stenhårt vilket gör att jag lätt tröttnar och faller tillbaka. Men nu känner jag verkligen att jag hittat en hållbar livsstil. Min hjärna behöver en näringsrik och stabil kost, det funkar inte med socker. Eftersom jag redan är snäppet över normal när det kommer till energi och tempo så gör allt detta socker att jag ballar ur totalt.  Så det är såå skönt att jag fick chansen till detta. Jag kommer beskriva lite mer ingående vad detta innebär i ett senare inlägg. Och eventuellt att jag lägger upp lite bilder på hur resan har gått hittills. Men som ni ser i förgående inlägg så är min mobilkamera en aningen kraschad och levererar inte dom bästa bilderna så får lösa det på något sätt :)

Min resa kommer naturligtvis inte ta slut efter dom här 90 dagarna utan då kommer jag sätta upp nya mål igen och fortsätta må bra och orka.

Är det inte konstigt det här med vikt och ideal? Jag tycker det har ballt ur fullständigt. Jag kan säga med handen på hjärtat att SJÄLVKLART påverkas jag av media när det kommer till hur man ser ut. Även om jag önskar jag inte kunde påverkas så funkar vi liksom så. Men samtidigt så tycker jag att det någonstans är bättre nu, än för några år sedan. Nu handlar det om att vara vältränad, snarare än smal. Att motiveras till att träna och få fler att leva hälsosamt är väl hur bra som helst?

Sedan kommer vi till det nya.. "du duger som du är"! och ja, det är klart vi duger som vi är. SJÄLVKLART, men att uppmuntra till övervikt som många gör är lika farligt som att uppmuntra till att vara undernärd. Man behöver inte vara vältränad och se ut som en sticka, MEN hur mår kroppen med flera kilo övervikt, en kropp som aldrig får motion eller grönsaker. En kropp som lever på fett och socker. Hur mår alla organ? hur mår eran mage, hur länge kommer ni att orka?

För mig handlar det mycket om att just MÅ BRA! jag känner stor skillnad på -7KG, enorm! Jag kan gå till affären utan att bli svettig eller anfådd. Jag orkar springa, jag spela fotboll med barnen. och framförallt så är jag mycket piggare. Mina barn har fått en stabil mamma utan humörsvägningar. Jag vill leva med mina barnbarn och kanske till och med få se mina barnbarnsbarn växa upp. Jag vill finnas kvar. och jag har valt livet!

Ibland är det svårt att sätta sig själv först och ta hand om sig själv. Men om jag istället tänker att jag tar hand om mina barns mamma, så blir allting genast mycket lättare och mer självklart.

Likes

Comments

-5 grader imorse, vintern närmar sig men jag är inte bitter för det.
tyckte det va helt underbart att vakna idag, det första jag ser är en frost täckt trädgård och känner hur värmen i huset faktiskt ger en värmande känsla. lukten från elementen som vilat hela sommaren och sedan tända ljus och ta vara på dom mysiga mörka mornarna:) än så länge är jag föräldraledig 75% och som jag ska njuta av den sista tiden nu i vinter innan vardag med jobb och dagis börjar på riktigt.

Likes

Comments

Jag är en missbruksmänniska, om man ser över många i min familj så finns det mycket vi missbrukar. Inte nödvändigtvis narkotika eller alkohol, men det finns på sina håll det också.

Jag är städmissbrukare, låter hysteriskt roligt. Första gången min KBT coach sa att jag va städmissbrukare skrattade jag högt, tills jag insåg att det är sanningen. Jag får tillfredsställelse och må bra känslor av att städa. Förr städade jag varje dag. Det gör jag fortfarande, men jag dammtorkar inte och dammsuger från golv till tak varje dag länge. Ett stort steg i min utveckling som människa. Att förstå att städningen är inte det som löser mina problem när jag mår dåligt utan det är bara ett sätt att hålla fasaden och förtränga det som tynger mig.

Samtidigt som det är fruktansvärt att vara "beroende", så är det någonstans det som driver mig. Vi behöver såklart våra måsten för att kunna orka kliva upp ur sängen varje dag. Men allt för ofta så tar det över hand. Att slappna av och kolla på TV en kväll ligger långt ner på min priolista! Jag blir alltid manisk över allt jag tar mig ann, då är det bara det som kretsar kring mig.

Men mitt i allt detta är det ju alltid bekräftelsen jag är ute efter, att bli bekräftad, sedd och hört. Helst av allt hade jag önskat jag kunde få lika mycket beröm som ett barn. Eftersom jag själv inte kunnat se när jag gör någonting bra måste jag ge allt jag har för att någon ska ge mig den lilla kicken.

Då kommer vi till dåligt självförtroende. Min självkänsla och mitt självförtroende har nästan alltid varit obefintligt. Jag har tyckt illa om mig själv och tyckt att jag aldrig någonsin räcker till, vilket i tidigt ålder gav mig mycket ångest.

Ångesten över att inte vara alla till lags, att alltid göra andra besviken. Att alla andra alltid kommer i första hand, för att dom ska ge mig den bekräftelsen jag behöver för att fortsätta tuffa på. Men så blir jag vuxen, får min dotter. Kraven blir ännu högre, nu ska jag inte bara vara mina vänner och min familj till lags, nu har jag även ett litet barn jag ska ta ansvar för. och få min bekräftelse att jag är en bra mamma. Det kan jag säga, ett litet barn är inte så vidare på att ge bra feedback. snarare tvärt om. Man ska vara mer vältränad efter graviditeten än man va innan. Man ska vara snygg och fräsch. Och dessutom springa på stan och fika var och varannan dag trots att man bara ha några få tusenlappar i föräldrapenning. och denna fasad ska man även hålla uppe när man börjar jobba och tiden blir knapp.

Ja tillslut kraschar jag, totalt. Jag vill inte och jag orkar inte. Trots att jag har världens bästa sambo så funkar det inte längre. och panikångest attackerna är tätare och jag börjar nästan bli oförmögen att ta hand om min dotter 3 år. Som pricker över i:et är jag gravid. Fullsmockad med hormoner, fet och klumpig. Foglossningar och värk i alla kroppsdelar man kan räkna upp.

Trodde aldrig jag skulle gå in i den där väggen alla pratar om, men jag hamnade där. och det va värre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Och ännu värre för min sambo och dotter som ingenting kunde göra för att det skulle bli bättre. Jag va helt tom, kände varken kärlek, lycka eller sorg. bara tom.

Vad kan allt detta grunda sig i då? Ett stort intresse jag har är just männsikor. hur vi fungerar, hur vi tänker. varför vi gör som vi gör. Så jag har såklart även grottat i mig själv, både på egen hand och med hjälp av kuratorn. Vad fick mig att gå så långt? För det första har jag någon form av hyperaktivitet, kuratorn ville skicka mig på utredning för ADHD, ja.. må hända att det kan vara så men samtidigt tror jag att det kan vara bakomliggande saker.

T ex. Jag kan aldrig minnas att jag fick höra att jag gjorde något bra under hela min uppväxt. jag hade ingen som uppmuntrade mig och fick ofta känslan över att mamma skämdes över mig för att jag inte presterade lika bra som mina kompisar på fotbollsmatcherna exempelvis. Eller i skolan. Oavsett hur mycket jag försökte hamnade jag alltid på ett godkänt och jag visste att det inte va tillräckligt. Och det är någon som jag tror har skapat detta i grunden. Faktiskt. Att jag alltid bara fått höra vad jag gör fel.

Jag själv är väldigt noga med att uppmuntra mina barn, att vara tydligt med att tala om när dom är duktiga. Att redan tidigt bygga upp ett bra självförtroende och en bra självkänsla hos ett barn tror jag är viktigt. Att dom ska kunna känna att dom inte behöver prestera för att duga. För alla människor är inte byggd för att vara bäst. så är det bara. jag är inte det, och därför sitter jag där jag gör idag. Men samtidigt uppmuntrar vi till att prova saker dom är osäker på, för jag vill inte att dom ska känna att dom missar någon roligt bara för att dom inte vågat ta steget eller blivit för bekväma. Men jag vill aldrig att barnen ska känna sig pressad in i någon situation utan istället lär sig att säga nej och välja sin egen väg.


Likes

Comments