View tracker

Vill så gärna skriva ofta här,men jag har haft väldigt mycket att göra. Mycket på jobbet och mycket privat.  För 2.5 veckor sedan avslutade vi en förhandling i tingsrätten. Kommer ett inlägg om detta snart :)
I helgen hade vi barnen. Jag ringde H i veckan och kollade hur det var med barnen. Då var det bra "än så länge" som han kallade det.
Jag nämnde för han att om barnen blir sjuka så är det bäst för dom om dom får bli kvar hemma eftersom det är inte så skönt att bli flyttad när man är sjuk.
Fredag kom och barnen var hemma från skolan och dagis pga "lite krassliga".
Hämtar dom,för enligt H,så var det ingen fara med dom. Åker hem och inte långt efter kommer det fram att de hade misstänkt magsjuka.
Jag blir så arg på han! Han berättar inget. Barnen kommer i andra hand för honom. Han orkar inte ha dom hemma. De lämnas till hans mamma ofta ofta och nu skickar han iväg dom sjuka.
Barnen är alltid välkomna hit,men det är inte sjysst mot dom.
Jag frågade honom idag när han hämtade om varför han gjorde så och då vek han sig av skratt typ...som han alltid gör. Han är så oansvarig och det gör mig så ledsen när man ser till barnen.
Han sjunker i mina ögon hela tiden.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är dålig på att uppdatera här,men det händer så mycket i mitt liv just nu.
Alldeles för mycket....så mycket att jag faktiskt brustit ut i gråt och fått panikångest.
Men det har också hjälp att fått gråta. Och jag har fina människor runt mig.
Men det finns också personer runtomkring som tar så mycket energi från mig. Och dessa snuskigt nyfikna människor som aldrig hör av sig,men om man möts på byn så är det 1000 frågor...och dom väntar sig svar som dom sen kan skvallra vidare om. Ryser när jag tänker på dessa.

Men...jag ser ljuset nu.
Jag har fått svar på alla provet nu och jag har INGEN CANCER kvar!
Den är äntligen borta.
Vi är så lyckliga här hemma och känner att snart kan vi börja planera vårt liv på riktigt ♡
Vi ska planera bröllop och att jag ska få bli Nicklas fru känns fantastiskt. Denna fina snälla man ♡

Men är inte allt över helt. jag har biverkningar efter strålningen som är tuffa.
Jag kan inte hålla tätt....från nåt hål tyvärr. Och det känns skit när man är 34 år.
Men ska få hjälp med detta också snart 💕

Nu ska jag åka och jobba och har en ledig helg där jag äntligen ska få fira livet 💖

kram på er 🌸

Likes

Comments

View tracker

Igår fick jag så ont. Ont i magen och underlivet. Svårt att sitta och fick byta ställningar ofta.
Haft lite blödningar till och från i veckan. Blir så nojig över alla symtom som liknar de jag hade när jag fick min förra cancer diagnos.
Jag hatar att vänta på svaret. vad är det som drar ut på tiden? Vi vill ju ha svaret från läkare häromkring så man slipper åka till linköping för det. Om det inte är möjligt,så borde vi väl kunna få reda på det :-/
Får väl ringa igen antar jag.

Eftersom smärtan tilltog igår,så gick jag och funderade på om jag borde tagit mina morfinpiller.
Men som vanligt så får jag för mig att det snart går över och tar ingenting.
Vården har sagt till mig flera gånger att jag måste ta dom och det är inte OK att "stå ut" med det onda.
Därför är det skönt att jobba....då får man fokusera på annat än att ha ont :)

Nu är snart frukost ❤
Sen åker Wilmer med Nicklas och slänger skräp och efter det tar de en grabbstund med lite fika ❤
Jag blir hemma och plockar lite....eller så kollar vi på film 😜
Ikväll är det homeparty med 10-13 tjejer som ska klämma och känna och fnittra åt vuxenleksaker 🤘🤘

Likes

Comments

Hej alla! Ni är alla otroligt fina fantastiska människor. Ni är många tusen som läser min blogg och skickar uppmuntrande ord. Tack ❤
Det snurrar mycket tankar i huvudet. Önskar ibland en tillbakaspolning av livet för att ändra en massa och att minska diverse lidande.
Men samtidigt är livet något man lär sig av och varje ny dag som kommer så har man en chans att lära sig något nytt eller chans att inte göra om samma misstag man gjort tidigare.

Hur det går med min cancer? Jag vet inte. Jag har vart på läkarbesök och fått tid snart  för att få besked hur det ser ut. Fått tid i linköping,men skulle gärna vilja att någon läkare i värnamo/Jönköping ger besked istället. Orkar inte mer rundor till Linköping.
Att Linköping är en fin stad betvivlar jag inte,men för mig förknippas Linköping med trötthet,död,illamående och tårar. Jag vill inte dit mer! Vill inte vara på patienthotellet,inte behöva gå in i ingång 34 och gå vänster för att ta hissen till strålning eller höger för att hissas upp till våning 11 eller 12. Jag vill inte. Jag är så trött på det.
Jag har ofta ont i underlivet. Jag och Nicklas försöker ha intima stunder och visst funkar det,men ibland blöder det och oftast smärtar det enormt.
Jag är väldigt trött. Så fort jag kommer från jobbet,så slänger jag mig i soffan för att vila kroppen.

Det har ju hänt roliga saker i mitt liv också.
Jag har fått jobb,en heltidsanställning. Jag trivs galet bra. Har en fin,genuin chef som engagerar sig i allas mående och för att alla ska ha det bra. Fantastiska kollegor som gör dagarna roliga ❤

Vi planerar bröllop om 1.5 år. Det ska bli så fint ❤ om jag är frisk!

Idag hämtar vi vår "nya" bil. Det är en härlig upplevelse att kunna unna oss saker. Nu när vi båda har jobb,så kan vi leva bra. Vi sparar och planerar och livet flyter på.

Nu är det en dusch som gäller och sen blir det Gislaved ❤

kram alla

Likes

Comments

Har några askar morfinpiller i skåpet och en del till att hämta ut. Men jag tar det så sällan. Jag undviker piller så långt det bara går.....Idag gick det inte längre och tog för smärtan. Man blir väldigt avslappnad och det är skönt,men klådan och hickan jag får som biverkning är mindre trevligt. Fast smärtan blir lättare att hantera,så då får det vara värt det.
Fått smärta i nedre delen av magen. Vet inte hur jag ska förklara den...den var outhärdlig.
Har smärta i underlivet när vi har samlag,när jag sitter ned en längre stund eller när man tömmer magen på toa och anstränger sig lite.
Ibland blöder jag vid samlag,oftast skriker jag av smärta.
Något är fel och igår ringde jag till KK och fick tid imorgon onsdag.
Jag är rädd,jag är väldigt rädd. Hoppas bara det är nåt litet lätt problem som dom kan lösa imorgon på kk. Då försvinner det psykiska i allt detta också,de tankar och oro som gör att smärtan känns värre. Även om symptomen är liknande de jag hade när dom upptäckte cancern förra gången,så behöver det ju inte vara så illa. Jag håller tummarna hårt.
Har världens bästa kollegor på jobbet som man kan prata lite djupare med. Har helt enkelt det bästa och roligaste jobbet :)

varit ledig idag och Imorgon går jag kvällen,alltid skönt att gå kvällen efter en ledig dag...blir nästan som en dag extra ledighet.
Ikväll har vi bara myst,jag och Nicklas. Funderat lite på om vi ska åka iväg nånstans på hans semester. Öland kanske? Någon som har ett rum eller husvagn vi får låna/hyra? haha

Känns detta inlägget lite flummigt,så beror det på att jag e lite hög på morfinet ;)

Kram på er ❤



Likes

Comments

Livet går upp och ner,så är det för alla. Har märkt att man måste verkligen ta vara på de dagar som är ljusa och minnas dom dagarna när livet känns som tyngst.
Livet har varit tungt för mig. Men det finns bra dagar och nu rider jag på en våg som är ljus och fridfull.

Har fått ett sommarvikariat inom hemtjänsten och jag jobbar på. Det är fantastiskt kul och jag har så fina arbetskamrater.
Mitt schema går ut i augusti och jag hoppas få vara vikarie i höst.
Ganska nyss har jag haft en telefonintervju. Hoppas så på positivt svar 👍👍 vill inte säga än vad det handlar om.

Nu ska jag vila lite inför jobblänken och jobbhelg. kram

Likes

Comments

Rubriken låter kanske hemsk,men så farligt är det kanske inte ;)
I måndags sökte jag vårdcentralen för misstänkt urinvägsinfektion. Helt riktigt,såklart jag hade fått det och lite kraftigare då den gått upp i njurarna.
När jag berättade om mina symptom med bla blödning,så är ju den klassiska frågan man får som kvinna om man inte är på väg att få mens. Jag talade fint om att jag får ingen mens,att jag haft cancer och kanske fortfarande har cancer.
Vilken blick jag fick. Och så här det varje gång man söker vård på sjukhus där dom inte specialiserar sig på cancerdiagnoser. Dom blir så rädda,dom vågar knappt ta på mig....som om jag skulle gå sönder.
Denna gång fick jag iaf penicillin. Förra gången fick jag massa morfinpiller ,utan att ens behöva träffa läkaren  och så fick linköping ta hand om min UVI istället.

Fick jag feber i veckan av min nuvarande UVI så skulle jag till akuten direkt. imorse vaknade jag med feber och in till akuten. lite ultraljud på njurarna och fortsätta med penicillin tills den är slut. om inte smärtan avtagit så ska jag söka vård igen. Imorgon kommer jag ringa vårdcentralen.
Min penicillin kur tar slut snart och det är inte mycket förbättring därnere. Svider som fan och ryggen värker.

Imorgon ska jag göra Magnetröntgen för att se hur det till med tumören.
Jag kommer bli mycket förvånad om det inte finns nånting kvar. För där gör det ont. Ibland försöker jag och Nicklas ligga med varandra. Det är något man får göra efter behandlingen. Men det smärtar enormt och ibland blöder det. Så någonting står inte rätt till.

Nåja....
Jag är dålig på att uppdatera.
Just nu vill jag inte skriva något om barnen.  genomgår utredning med familjerätten och låter den bli färdig iallafall. Tummen upp för exman som blivit väldigt inställsam. Men vi är på vår vakt här hemma....man vet inte om det vänder :(

Tack för fina ord från er läsare ❤
Måste godkänna era kommentarer,men jag läser dom...Även om jag inte svarar. Ni är fantastiska ❤

Likes

Comments

På något sätt har jag lyckats förtränga känslor som har med sjukdomen att göra. Det har varit skönt..
Nu börjar det komma tillbaka. Det närmar sig MR röntgen för att se hur allt står till.
Nånting finns kvar,det vet jag. Det känner jag när jag och Nicklas försöker få till intima stunder och det gör skitont verkligen.
ibland blöder man något,ibland värker det bara.
Tankarna på vilken "dom" man kommer få på återbesöket är tunga. Mer behandling? Fler cancerceller? Ännu en spridning?
Kommer jag överleva eller står döden och väntar på mig?

Så här går tankarna till och från,men försöker hålla igång dagarna i ända för att slippa fundera :)

På tal om något helt annat!
Henrik bjöd in mig att medverka på Wintra och Rorys utvecklingssamtal idag.... självklart följde jag med. Efteråt stod vi och pratade lite om barnkläder och bilar.
Helt galet,men som Nicklas sa... "det är ju såhär det ska vara"

Fortsätta med tvätt nu,sen påbörja ommöblering i vardagsrummet :)

Likes

Comments

Kroppen är rätt intressant trots allt.
Något händer i min just nu.
Hormonerna sprutar för fullt.
Kan sitta och vara glad,för att direkt börja stört böla.
Grinar oftast när jag får upp barn eller Nicklas i tankarna.
Arg blir jag med... bara sådär,för ingenting:)
Trötthet.... tröttheten är galen. Jag somnar runt 22 tiden varje kväll. Orkar inte vara vaken.  Nicklas måste tycka jag är dö tråkig. Vi kan inte se nån kvällsfilm,innan halva filmen gått så har jag däckat.

Är det nu klimakteriet kommer?

Idag har jag haft vägningsdag på viktväktarna och jag har förlorat 1.5 kg till på en vecka.
Jag känner mig så lycklig när jag ser mina resultat. Nu börjar man sakta komma till där man var för ett år sen,mitt delmål :)

Godnatt alla fina :)
Dags att sova,imorgon fyller Nicklas år ❤

Likes

Comments

Äntligen! Äntligen tog jag tag i mig själv.
Länge,länge har jag var varit överviktig,men toppen nåddes när man var inlagd förra sommaren. Jag skulle få tabletter som inte var viktökande,eftersom jag redan var något större. Men tvärtom...Fick seroquel och dom är viktökande. Efter en månad inlagd fick jag inte på mig mina kläder och fick åka hem i mysbyxor. 20 kg hade jag gått upp.. på 5 veckor!
Plötsligt låg jag på tresiffrigt. 105 kg. Och där har jag legat fram till nu.
Försökte mig på lchf i januari och det funkade bra. Sen kom min cancer diagnos och behandling emellan och jag fick pausa.
Nu börjar man piggna till och jag märker hur min kropp tar stryk av vikten. Får svårt att andas ibland när jag sitter ner,jobbigt att gå i trappor. Ont i fötterna och ben.

Bestämde mig förra veckan att nu är tiden inne för att ändra detta.
Stod och valde mellan lchf och viktväktarna.  Valet föll på det sista. Jag vill kunna äta allt,men inte alltid.
Har gått i viktväktarna innan och det har gått väldigt bra,men sen har man blivit gravid och då har jag inte hållt vikten. Nu kommer jag aldrig mer kunna få fler barn,så denna gång ger jag mig inte.

Vägde in mig i torsdags i Värnamo. Ann-helen heter vår coach och henne har jag haft tidigare i Anderstorp. Hon är fantastisk.
Vägde in mig på 104.7. usch,det gör ont att se dessa siffror.  Det är liksom inte jag!
Igår blev det en lite tidigare vägning eftersom lokalen inte var ledig på torsdag. Så fem dagar senare hade jag gått ner till 102.3,alltså 2.4 kg.
Jag är glad och upprymd. Nu är målet tvåsiffrigt :) heja mig 💪

Likes

Comments