Personligt

Jag skakar och gråter när jag skriver detta så ursäkta om jag är på något sätt otydlig.

När folk ser på dig så ser de en ung vacker framgångsrik tjej med en bra, stabil uppväxt med en mamma och pappa som älskar dig och gav dig den bästa tänkbara barndommen med allt du behöver och vill ha.

När jag ser på dig så ser jag honom vilket får mig vilja spy och per automatik hata dig fastän jag inte känner dig, och du vet inte ens vem jag är eller vad din far har gjort mot mig. Det var ett val jag gjorde för 6 år sen, att aldrig prata om det, för att det var för allas bästa och för att skydda mig själv. Men det valet var inte rätt i längden då jag hålls kvar i det förflutna, jag måste få gå vidare, hur ont det än gör.

Jag förstår mig inte på dig L, du är en riktig bitch och så snygg är du inte ens men ändå är jag helt besatt av dig och din aura. Jag antar att jag är så galet avundsjuk/svartsjuk på dig, för du var hans lilla prinsessa och den enda han aldrig skulle röra eller det vet jag inget om men jag tror iaf inte det.

Du är 2 år yngre än jag och är i samma längd och kroppstyp, han pratade ofta om dig och din storasyster och berättade om hur perfekta ni var i jämförelse med mig. Jag förstår fortfarande inte varför han gjorde så som han gjorde, han sa att jag var ful och äcklig men ändå så beroende av att ge sig på mig. Att först få mig gråta och rädd, till att sedan vara helt avstängd. Jag tror jag gjorde honom arg när jag sa att jag inte vill ha honom. Jag önskar jag kunde berätta allt han gjorde mot mig men det törs du inte höra.

Så det är inte dina långa fina lockar eller glittrande blå ögon som jag är svartsjuk på, utan det är din perfekta barndom eller att du förhoppningsvis skonades. Jag vet som sagt inte, allt jag kan göra är att hoppas. Du ser lycklig ut iaf.. jag såg en bild du la ut idag på fb, vi är inte vänner där men vad du har vuxit! Har inte sett dig sen du var 16år. Du är jättevacker! Jag önskar bara du visste men det är för ditt eget bästa att du inte vet vilket monster din far egentligen är.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Mode och skönhet, Personligt, Selfie

Hela mitt liv har jag haft som livsmål att sprida glädje och kärlek. Jag sträver alltid efter att vara en snäll och god människa som vill alla väl. Ser du mig ute på stan så brukar jag möta folks blickar och ler mot dem (creepy I know) men jag vill ändå ge folk uppmärksamheten de förtjänar, ibland går jag även fram till tjejer för att säga att de är vackra, söta osv. Alla gillar komplimanger och alla gillar uppmärksamhet. Men även om jag gör mitt bästa att sprida positiv energi, så får jag ofta mycket skit, hat och dömande blickar. Och det är i störst sannolikhet pga hur jag ser ut och hur jag klär mig.

Jag är oftast fullt makeade och har små tighta kläder som visar min figur, magtröjor är min favorit och tights eller tighta jeans. Det är min stil som jag trivs med och representerar Faith. Så varför tycker ni att det är ok att trycka ner mig?

1. Antagligen för att många tycker jag ser bra ut och då borde jag kunna hantera och ta sånt skit, ju snyggare man är desto mer härdat måste man va. Så eftersom jag ofta får höra positiva saker om mitt utseende så måste jag även få höra negativa saker för att det ska jämna ut sig för alla kan ju inte tycka att jag är snygg/ klär mig snyggt. Detta blir problematisk för mig eftersom jag inte tycker jag ser speciellt bra ut, så den "balansen" är onödigt för min självkänsla då det räcker med mig själv som hårt kritiserar varenda millimeter av min kropp. Jag är i ständigt kamp med mig själv om att jag inte duger och måster hela tiden förbättra mig själv och mitt utseende.

2. Avundsjuka/Svartsjuka. Du önskar/ vill ha ngt som jag har, och därför  har de ett stort behov att trycka ner mig för att må bra över dig själv. Istället för att glo med en negativ attityd borde du svälja din stolthet och gå fram och fråga vart jag köpt min tröja/ smink och kanske t.o.m avsluta med en komplimang, du lämnar med en mycket positivare tillvaro plus du får bra shopping tips!

3. De kanske på riktigt tycker jag är ful/klär mig fult och därför måste få fram sin åsikt pga Sveriges yttrandefrihet. Men vad säger det om dig som människa att du måste kommentera/ lägga energi på något du anser är negativt och säga en spydig kommentar som skulle kunna göra vem som helst ledsen? Liksom tack, nu vet jag vad du tycker.. och allt jag kan göra är att le för man får ju inte visa sig svag och att man tog åt sig.

4. Det kanske är dig det är fel på? En obearbetad osäkerhet med en bitchig/taskig yta, för det är så mycket lättare att leta fel hos andra än att göra en självrannsakan. Du blir ingen bättre människa och du mår inte bättre av att vara som du är i längden. Så var snällare mot dig själv och sätt dig i fokus istället för alla andra.

5. Ni tycker att jag är en bitch/slampa/slyna/hora som går i utmanande kläder och eran partner glor och äter upp mig med blicken, och värst av allt framför dig! Tyvärr är det varken mitt eller ditt fel utan det är hans/hennes fel, han/hon saknar respekt för dig och ert förhållande. Men lättast är det såklart att lägga skulden på mig eftersom du inte vill inse/ erkänna att ni har problem som måste redas ut.

Varför är människor så hatiska? Where is the peace and love? Ok, jag vet om att min kläder är mer vågade och att jag får en hel del uppmärksamhet, men jag ska inte behöva räkna med skit bara för att jag vågar vara jag och att jag råkar sticka ut. Jag vägrar smälta in för det är inte jag. Jag lägger liksom inte ner flera timmar på mitt smink och klädval för att sedan vara beredd för konsekvensen att folk som inte ens känner mig hatar på mig.

"Men du vet ju vilka signaler din klädsel skickar ut.." Jo det är jag fullt medveten om men tro det eller ej, när jag klär på mig så tar jag på mig det jag känner mig fin i och känner mig självsäker och bekväm. Inte "undrar vilket plagg som ger mig mest uppmärksamhet?" Jag tänker nog som alla när jag klär på mig, man vill vara fin, bli sedd och bär ett klädesplagg man tycker om, men du ser inte mig hata på någons klädval. Givetvis ser jag kläder som inte är snyggt/tilltalar mig, men jag skulle förmedla det till personen utan jag går bara vidare med mitt liv.

Nu kanske ni tycker att jag tar åt mig och bryr mig för mycket om vad alla tycker och tänker, tro mig jag försöker inte göra det men ibland är det svårt att undgå de dömmande blickarna som säger "du är äcklig", "du borde skämmas", "du är en dålig människa". Helt sjukt att man kan dra sånna slutsatser om en person man inte känner genom att endast se på dem och vad de har på sig. Jag vet jag inte borde men jag tar åt mig och blir ledsen, jag må vara naiv som tror att alla har goda avsikter och är snälla. Jag blir lika chockad varje gång jag utsätts för sånt och den handligen ni gör får mig att tvivla på mig själv, men det var säkert eran avsikt. Många kanske har lätt för att skaka av det men inte jag, och jag tror långt ifrån alla har svårt att inte bry sig eller ta åt sig men väljer att inte visa det. Jag råkar bara våga säga som det är.

Folk måste sluta döma och ständigt lägga sig i andras liv hela tiden, sluta vara så jävla taskiga. Man kan inte gilla allt, men ser du något du inte gillar titta i så fall bort och gå vidare med ditt liv. Sluta hata så mycket och lägg din energi på bättre mer positiva saker. Jag utsetts även väldigt mycket för catcalling vilket jag också tycker är jobbigt och förnedrande men det kan jag skriva om en annan gång.

Så nästa gång du känner för att öga/ sneblicka någon, fråga dig själv "är det verkligen värt det?"

Likes

Comments

familj/vänner , Fest, Mat och Dryck, Personligt

Det här inlägget tar emot för mig att skriva, det är hemskt, jag skäms men jag känner att jag måste. Detta är ett livsviktigt samtalsämne som jag tror fler borde prata om och inte på ett glorifierande sätt eller som en rolig historia. Jag pratar om drogen som nästan tog död på mig igår, nämnligen allas bästa partyvän Alkohol. Händelsen är så färskt och så nytt att jag precis återhämtat mig och börjat se allvaret i det hela. Det är min skyldighet för mig själv och för er läsare att prata om mitt alkoholproblem för det är vad jag har trots att jag vägrat erkänna det för mig själv. Men alkohol är något jag måste sluta upp med helt ifall jag vill fortsätta leva. Och tyvärr är jag ingen katt med 9 liv och även om jag vore det så lär jag inte ha många liv kvar då jag ständigt levt on the edge och levt farligt.

Mitt första intryck på alkohol var något positivt och bra, en magisk dryck som för folk samman och gör en lycklig. Det låter ju helt fantastiskt och därav är det en del av vår kultur och finns med på alla fester, nattklubbar, barer, afterwork, när man hänger med sina vänner, på date, på middag och även när man vill koppla av/varva ner. Alkoholen finns verkligen överallt och det är samhällets mest accepterade drog. Jag är uppväxt i en familj som dricker öl, vin och champagne på en ansvarsfull nivå, de dricker aldrig starksprit och blir aldrig stupfulla på helgerna (som många i Sverige blir) utan dricker något glas rött eller vitt eller en öl till maten och champagne på högtider så det är vad jag har upplevt normalt.

När jag växte upp målade jag upp alkoholister som the boogie man. Jag tyckte de var läskiga, obehagliga och såg otäcka ut. Mina föräldrar berättade om hur personligheten förändras när man dricker, att man kan bli arg och aggressiv och eller sexuella, att de tappar kontroll över sin kropp och känslor och hämningar. Jag trodde de enda alkoholister var fyllegubbarna som satt ute på parkbänkarna och söp öl och starksprit hela dagarna. Jag visste inte att alkoholister kunde se ut hur som helst, kunna vara precis vem som helst.

Vi har inte haft någon alkoholist i familjen så därav har jag aldrig brytt mig om att just jag skulle få ett problem för jag trodde det bara var ärftligt. Däremot har vi haft vänner i våran omgivning som visat tydliga tecken på alkoholmissbruk/ dålig hantering av alkohol, vi känner t.o.m någon som dog pga att han drack ihjäl sig. Oavsett så många varningsklockor så fortsätter man ändå ta det giftet för man vill vara precis som alla andra, passa in och kunna unna sig en drink då och då. Men för vissa blir den drinken plural och varje helg, och även på onsdagar eller varje dag. En del tåler den livsstilen och good for them, jag tänker inte säga vad ni ska och inte ska lägga ner era pengar på då jag själv varit där och spenderat flera tusentals kr på Systembolaget och ännu mer ute på barer. Och det finns de som jag som lever den livsstilen men tål absolut inte alkohol, har jag tur så klarar jag någon gång hantera mitt alkohol intag men det är 3/10 gånger.

Mitt jobb och liv är helt omringad av alkohol, alkohol är ju dyrt så det är ju status att dricka, speciellt champagne, vinflaskor, shots, långdrinks och helrör på vipbord på nån fancy nattklubb. Det är många bubbel flaskor för mig per år som tyvärr inte är vatten. Alkoholen har funnits vart jag än befunnit mig och i 8 år har jag nog vägrat erkänna faktumet att jag inte kan hantera alkohol, eller jag har alltid vetat men har bara valt att inte göra något åt det. För jag har alltid haft en sån stark hatkärlek för alkohol, som ett destruktivt förhållande jag hatar att vara i men inte kan leva utan. När jag var 19 år var jag en riktig party prinsessa och jag fick Smeknamnet Tila Tequila (delvis för att vi liknar varandra men även för att jag shotade tequila som om det vore vatten, en shotbricka på en kväll var inget konstigt).

Men sen vid 20-21 år slutade jag tåla starksprit och höll mig bara till vin, skumpa och drinkar, visst blir det 1 shot då och då men jag super aldrig på starksprit längre. Redlös full och drägig var ingen image som tilltalade mig, och jag hade "turen" att aldrig bli det. Jag gick från nyckter till salongsberusad till att däcka. Jag kände sällan oj nu är jag för full och måste sakta ner/dricka vatten. Alla som har festat med mig vet om att jag under kvällen letar efter en säng, soffa, garderob att sova/däcka i.. annars har jag svimmat x antal gånger. Ibland har det hänt ute på stan när jag är själv på väg hem, spytt på bussar, däckat i taxi, ringt kompisar där jag har bett kompisar om hjälp att bära mig hem då jag inte kunnat ta mig hem. Även hamnat på akuten x antal gånger pga alkohol blandats med tabletter, droger, you name it. De senaste månaden har Tony fått bära mig hem bara jag dricker 2 glas vin, han blir väldigt frustrerad över mitt oansvarigt beteende. Jag har varit så tacksam att allvarligare saker inte har hänt mig och därav aldrig riktigt lärt mig av mina misstag förrän igår.

Igår var jag på studentfirande hos en familjeväns son (syrrans barndomskompis). Och eftersom syrran hade sin student dagen innan så var jag rätt bakis, så jag bestämde mig för att dricka alkoholfri cider och cola. Det gick bra enda tills mamma drog hem och kidsen (18+ men eftersom jag växte upp med dem så kommer de alltid vara barn i mina ögon) började shota och bjöd med mig att shota med dem, jag tyckte det lät kul men jag skulle åka tåg dagen efter och det är rena mardrömmen att resa hem bakis! Så jag tackade ja till en, sen fick de med de andra vuxna att ta en shot och då tog jag en till, så var det en av de unga som missade ta en shot med mig så blev det en till och jag kände mig som 18-19 all over igen och den känslan var helt amazing, I was on top of the world och var världens lyckligaste. Inom 1 timme shota jag mellan 15-20 6cl, det blev vodka, jäger, rom m.m. det var en 75% som brändes i halsen men jag brydde mig inte då jag festade som en kung! Det snurrade i hela skallen och jag dansade tills jag inte längre kunde stå på mina ben, det sista jag minns var min syster som sa till de andra ungdomar "sluta ge henne mer shots, hon blir full på en halv cider!" Sen blev det svart.

Pappa skjutsade mig hem på sin cykel och väl hemma spydde jag ner min klänning och hela huset, halkade i spyan och snubblade och landade på rygg (jag vill tillägga att detta är inget jag minns utan som mina föräldrar återberättat).
Mamma hjälpte att duscha av mig men jag var helt borta och hon kände på sig att detta inte var en vanlig fylla så hon ringde ambulansen. I akuten försökte de med allt att väcka mig och få respons men jag var helt borta, jag hade över 2,5 promille vilket kanske inte låter så farligt men jag väger bara 44kg så min kropp tog mycket stryk. 2 krampanfall, puls och hjärtat slår allt långsammare så de beslutar HLR sen sätt mig i respirator/intuberar. När jag fick den stora tuben ner i halsen och två rör i näsan som ska hjälpa mig andas så vaknar jag i panik (fortfarande inget jag minns) det var blod överallt pga näsblod och jag hade jättesvårt att andas och jag skrek först efter mamma sen efter Tony och jag har sjukhusskräck med alla sladdar, nålar och ekg. Mamma var helt förskräckt och var livrädd att förlora mig, hon var nästan säker att jag skulle dö den natten.

På morgonen blev jag väl omhändertagen av sjuksköterskan, de gav mig god frukost som jag tyvärr spydde ut då jag var så galet bakis. Jag tänkte i början att mamma överdrev och var överdramatisk att ta mig till sjukhuset ända tills sjuksköterskan sa att det inte alls var säkert att jag skulle överleva natten ifall inte mamma ringde ambulansen. Visst min mamma är ssk men hon kan bara göra hlr hemma, hon hade inte kunnat stoppa krampanfallen eller återuppliva mig. Så jag är väldigt tacksam för mammas kloka bedömning att ringa ambulansen. Hon är min hjälte.

Så frågan är varför drack jag så mycket? Jag fick en lyckorus och nostalgi av när jag var 18 år och jag ville aldrig att det skulle försvinna, tyvärr är jag 6 år äldre och har inte alls samma tolerans då jag dricker rätt sällan jämfört med innan. Men jag var så lycklig, det är bara synd att min lycka höll på leda till min död. Ännu en gång lyckades jag undankomma döden.

Jag har lovat mina föräldrar, Tony och alla som bryr sig om mig att sluta dricka, men främst är det ett löfte jag lovar mig själv då jag älskar mitt liv och älskar att leva.

Snälla tänk er för när ni dricker, är det verkligen värt att ta de riskerna? Och sluta ifrågasätta nykterister varför de har valt att inte dricka gift för det borde egentligen vara tvärtom! Dags att demonisera dödens dryck. Jag vet mycket väl om att det här inlägget är så personligt och utlämnande men om det är någon som kan lära sig av mina misstag, ändrar sin inställning och kanske räddar liv så delar jag mer än gärna. Jag har alltid sett upp till och haft stor respekt för mina vänner som är nyktra men aldrig trott kunde fram tills nu.

Tack för mig och att ni läste
xoxo/ Missfeifei

Här lägger jag några av mina favoritbilder tillsammans med fd. Bästavännen Alkohol, har 100 tals bilder med alkohol.

på min 18 årsdag fick jag en flaska champagne från året jag född. 2011

Här visar jag stolt upp champagnen Ace of spades, Armand de Brignac. 2011

Lychee likör. 2011

poserar på en strand i Den Haag med ett glas Champagne. 2012

En mysig tjejkväll med Helena. 2014

1. Drinkar med Viktor på Vanna Beach, Malmö 2014
2. Drinkar med Liza och Viktor på Mando, Malmö 2014
3. Delar en Fishbowl med Nadinn på 55:an, Linköping 2015

En helt vanlig lunch i min ensamhet där jag unnar mig 2 glas bubbel. Scandic hotell Linköping 2015

AW, Linköping 2015

Nyår 2015-2016

min 2 dagars 23 års firande med champagne och shotbricka. 2016

kollapsade på min födelsedag... lärde mig inget då...

Sashimi, crustader och champagne, Linköping 2016

Sommar i Malmö 2016

1. Vina med Maria på La Grappa, Malmö 2016
2. Drinkar med Jacky på East, Stockholm 2016

1. My favorite T's: Tequila with Tony på Garbo, Stockholm 2016
2. Bara hemma och myser med min favorit champagne Veuve Clicquot Sec, Stockholm 2016

En månadsdagen med Tony, hummer och champagne såklart! Stockholm 2016

Stronger store invigning, hamnade också på akuten samma kväll... jag borde sett ett mönster...2016

1. Fika at Gretas på Haymarket med mamma, Stockholm 2016
2. After Photoshoot och innan party på Sture plan med mammi, 2016

The only pain is Champagne, Malmö 2016

1. På Tonys AW på The Crib, Stockholm 2017
2. Tequila shoten innan en natt på Garbo, Stockholm 2017
3. Dricker rom på en efterfest med mig själv, Malmö 2017
4. När jag sitter på ett fik och dricker Cava när jag bloggar, Stockholm 2017

1. På jobb #modellife, Stockholm 2017
2. Med min dry martini på en date, Stockholm 2017

Den sista onyktra bild på mig.

Alkohol drinkar jag kommer sakna:
1. Champagne
2. Gin & Tonic
3. Mojito
4. Orgasm - baileys, kaluha, mjölk
5. Strawberry Daquiri
6. June Bug och söta drinkar
7. Chablis
8. long Island ice tea
9. Tequila
10. Kraken - Rom

Likes

Comments

Kärlek, Personligt

Jag vet att det var längesen jag skrev om/till dig men du ska veta att jag tänker fortfarande på dig då och då, eller mer än vad många andra tror. Och jag som har svårt att släppa taget har ännu inte kommit över dig, och lär aldrig göra det heller. Du var min första riktiga stora kärlek och du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Du kom en månad efter en het flamma, men det var äkta kärlek som förde dig till mig. Jag var inte beredd men när tanken sjönk in så var du kärlek, min stora kärlek! Att leka med tanken "...och vi levde lyckliga i alla våra dagar" var bara en fantasi, en fantasi som de absolut inte fick ta ifrån mig. Jag älskade honom och han älskade mig, vi var båda rädda men vi hade klarat det tillsammans, visst?

Du var mitt Ja när alla andra sa nej, du var det omöjliga som hände mig. Jag fick aldrig hålla dig och jag fick aldrig känna dig eller lukta på ditt huvud men jag älskade dig ändå, med hela mitt hjärta. Men jag kunde inte behålla dig, jag fick inte, jag led och ville aldrig att du skulle se mig lida och jag ville aldrig se dig lida.

Skulle vi få vara tillsammans så ville jag ge dig hela världen, ge dig en chans med de bästa förutsättningarna en mor kan ge sitt barn vilket jag inte kunde. Jag fick inget stöd från någon, varken min pojkvän, familj eller vänner. Jag hade ingen stabil boendesituation och jag gick fortfarande i skolan. De beslöt vad som var bäst för mig och dig, det fanns bara ett alternativ.

Tro inte att jag inte kämpade för dig för det gjorde jag, och jag ville ha dig mest av allt i hela världen men jag gjorde vad alla trodde var bäst för oss båda. Jag vet inte om det var det som var bäst för dig men det var definitivt inte det som var bäst för mig, jag kommer leva resten av mitt liv med vetskap om att jag dödade dig, mitt älskade kött och blod.

Jag vet varför han inte ville, trots han älskade mig och tyckte att jag var finast i hela världen så var han inte redo. Han var för ung och inte levt sitt liv och knappt lekt av sig. Han träffade mig en månad efter han gjorde slut med sitt ex som han var tillsammans med i 5 år, jag skulle bara varit en flört, ett ligg och tanken var inte att bli tillsammans med mig och definitivt inte göra mig på smällen.

Men ändå stannade han kvar efter aborten, jag antar han inte klarade av att lämna mig när jag var helt nedbruten och deprimerad. Han hade nog skuldkänslor att han gav mig sen tog ifrån mig min högsta önskan. Han lät mig flytta in och t.o.m skaffade katter för att kompensera för barnet jag tvingades förlora, och trots min kärlek för katter så kommer det aldrig kunna ersätta dig. Och jag stannade kvar för jag trodde han var den rätte för mig bara för att han gjorde mig gravid och då borde han kunna göra det igen. Det vi inte visste var att vi skulle såra varandra flera gånger om och hade varit bäst om vi gjorde slut efter aborten, och med faciten i handen vet jag om att jag hade klarat mig utan honom i mitt liv, kanske t.o.m. som mamma.

Jag gjorde ett misstag! Hade jag fått en chans att göra om så hade ja helt klart behållt dig men mitt liv hade sett helt annorlunda ut till skillnad från hur det ser ut idag, jag vet inte om jag hade varit lyckligare eller inte men jag hade iaf varit den personen jag alltid har sett mig att vara: en mamma. Varje gång jag ser eller håller en bebis så ser jag världens lyckligaste ut men inombords gråter jag för jag saknar dig så mycket och önskar jag fick mer tid med dig och se dig växa upp och se vad du hade blivit för tjej. Igår var det morsdag vilket är jobbigt för mig för jag skulle firat den dagen för 4e gången med med min dotter som skulle varit 3 år och 5 månader. Men jag är en mamma, till min lilla flicka som är en ängel.

Jag hoppas du har det bra och att du är stolt över din mamma för allt jag har åstadkommit, förhoppningsvis kommer du få småsyskon som kommer påminna mig om dig men du kommer alltid vara älskad och vi kommer ses en vacker dag när min tid är inne och då ska jag få hålla om dig min älskade Maria Isabella Nathalie! ❤

Likes

Comments

Personligt, Faith Time capsule 🌟

Jag har faktiskt längtat efter den här delen, och jag tror även ni har gjort det! Inte för att resten av 2008 har varit fläckfritt men det går iaf mot ljusare tider! Den här historian var väldigt sött tills det tog slut, och påbörjar igen, sen tog slut och börjar igen .. ett jävla onoff förhållande! Men detta är berättelsen om mitt första förhållande. ❤

Jag vill bara säga att jag har hört av mig till dessa killar som har godkänt att gamla bilder på oss visas ☺ så ni får en riktig feeling på hur det såg ut! 😅

Efter några veckor av att J dodgade våra träff och undvek att höra av sig till mig så jag tröttnade på honom. Under tiden jag dejtade J så hörde H indirekt av sig till mig, H umgicks med A och D i förhoppning att få träffa mig (han hade ingen aning min historia med dem utan visste bara att jag umgicks väldigt mycket med dem innan). Min mobil ringde och såg att H nummer ringde men när jag svarade var det A på luren och bad mig komma ut och umgås med dem.. jag sa nej och la på. Jag rös till över hur äcklad jag var av att han ens hade mage att höra av sig till mig! 😖

Hur som helst när det var helt död mellan mig och J så kom jag tänka på H(93a) som ändå kämpat i 1,5 månad att få träffa mig. Även om jag inte alls var glad över att han var limhamnare och umgicks med coola gänget så tänkte jag att det var värt att ge honom en chans eftersom han faktiskt aldrig gjort mig något, vi hade knappt ens pratat irl! 😂

Vi bestämde att träffas i limhamnstorget, och det enda han fick ur sig var ett hej. Jag tog för givet att han var som alla andra killar som var bara ute efter en sak så jag tyckte det var lika bra att få det överstökat. Det tog knappt 10 min tills vi hade sex på en allmän toalett (på tal om att ens första gång med sin blivande pojkvän ska vara romantisk men inte visste jag att vi skulle bli tillsammans, och min självkänsla och självrespekt var på botten så). Jag såg han var nervös så jag tog kontrollen, sexet i sig var rätt bra för att vara första gången ihop trots det trånga utrymmet och att jag snubblade och slog huvudet i toastolen! 😂

Efter sexet tänkte jag att vi skulle gå skilda vägar (sättet jag var van vid) men så frågar han mig ifall vi skulle ungås. Att hänga efter sex var ovanligt och outside my comfort zone. Han försökte köpa cigg på en glasskiosk som nekade honom så vi tog en kvarts promenad så han kunde handla cigg på sitt vanliga ställe som inte leggade. Han köpte en cola för mig och vi satt på Viängens lekplats och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi pratade om t.ex. droger och hur emot jag var/är och anser det värre än otrohet, sen såg jag en flaggstång som fick mig att tänka på min p-stav och nämnde det 😂 Vi lärde känna varandra lite trots H var fåordig och blyg, men jag gillade det hos honom för jag fick ta mer plats och uppmärksamhet och bli sedd var det viktigaste för mig då. När vi skiljdes åt kysste han mig hejdå och jag hade jättemycket fjärilar i magen och en underbar känsla. Jag hade aldrig mer behövt träffa honom för han gav mig något jag behövde som mest då, respekt och han fick min känna mig som den finaste, mest värdefulla och enda tjejen för honom. Världens lyckligaste var jag och efter nån timme började vi smsa igen ❤

Jag och H höll det i lugn takt... i början 😂 traditionella som vi var träffades vi 3 dagar senare, hade sex på toan sen satt vi på en parkbänk i limhamnstorg i ca fyra timmar och bara pratade om allt, om varför han slutade på min skola m.m. Trots den korta tiden vi träffats så kändes det som att vi har känt varandra hela livet! Vid 19 tiden började det bli kallt så han lånade ut sin tjocktröja för att värma mina bara ben (ja, jag sprang omkring i kort kjol utan tights i april!) En timme senare började han frysa om händerna så jag tog hans händer och stoppade dem innanför min bh och lät mina bröst värma dem. Vid 21 tiden var det alldeles för kallt för att sitta ute och vi var tvugna att avsluta vår träff eftersom det var skolnatt, han hade ingen tid hem men det hade givitvis jag. När jag väl kom hem så var mina föräldrar vansinniga på mig, klockan var 21 och jag skulle vara hemma 18 för att äta middag med familjen. Men det var svårt för mig att hålla koll på tiden och så stängde jag av min mobil för jag ville inte bli störd, men det förstod väl inte dem! När jag var var med H så tappade jag tidsuppfattning helt, det var bara han och jag och alla problemen var som helt försvunna ❤

Måndag den 14e April 2008 blev vi ett par! 💖 Jag frågade om vi var officiella  (jag tog steget såklart) och han ville så blev det han och jag! Back in the days var vi helt övertygad att det skulle bli han och jag resten av våra liv, forever and ever. Det tog inte lång tid tills vi sa orden "jag älskar dig" det var så skönt att få höra det tillbaka. Jag blev bekräftad att jag var älskvärd, och han fick mig känna mig som den enda tjejen för honom! Nu när han och jag pratar om vårt förhållande som vi haft så tycker båda att det var mer av en besatthet än kärlek, vi var två osäkra tonåringar i grunden så vi bekräftade vandra med kärlek och komplimanger. Vi blev så beroende av varandras sällskap och från den dagen vi blev ihop var vi oskiljaktiga.

Skolan blev lättare för mig att gå till, alla visste inom en veckas tid att jag var H's flickvän eftersom han tillhörde trots allt coola gänget och alla smaskiga rykten kom från dem. Och jag blev mer socialt accepterade av eleverna eftersom jag var tillsammans med just H, H som hade ett rykte att vara aggressiv och våldsam ADHD barn. Men jag sket i hans bad boy reputation, för han var min bad boy!

H och jag hade det perfekta första förhållandet och det fanns inget i vägen för oss att gå hela vägen, gifta oss och skaffa barn och bli gamla ihop. Vi bestämde oss att våra framtida barn ska heta, Jockar eller Oden om det blir en pojke och Roxanna om det blir en flicka! 😍 Han var min största trygghet och han gjorde mig lycklig och gav mig en anledning att leva, jag levde för honom! ❤

Tack vare H lyfte han min självkänsla och självförtroende, jag insåg att jag började blomma upp och kunde använda mitt utseende till min fördel. Jag var inte alls mycket i skolan utan jag besökte olika skolor som jag kunde börja till hösten i 9an. Alla killar såg mig som en färsk köttbit som de ville sätta tänderna i. En kille på en av skolorna frågade mig på rasten om han fick hångla upp mig och ta mig på brösten, jag blev generad och sa nej. Så typiskt att sådana kommentarer dök upp innan jag ens började på skolan. Det gjorde H vansinnig men han fick snabbt vänja sig vid all den uppmärksamhet jag fick, han hade nog en blandat känsla mellan stolt och svartsjuka. Det är kanske därför upptagna tjejer är så attraktiva och tilltalande för killar just för att de skiner upp som en stjärna när de är lyckligt kära. Jag fick vänja vid att jag blev som en docka, många som tittade och ville ha och ta på men reglerna var enkla: Se men inte röra. Jag var oerhört trogen och lojal mot H. För att ha äkta allt som 15 åring så var det mycket som folk ifrågasatt om det var äkta, främst mina läppar som även min läkare trodde var fillers! 😂 Jag var rätt nöjd över att ha den titeln som kinderägg: Brunett på utsidan, blondin på insidan och full med överraskningar!😂 För det ville väl alla tjejer vara? En vandrande barbiedocka?

Men helt problemfri var det egentligen inte i början, mellan den 3-14e april träffades vi inte. Det var mycket lögner och hemligheter från bådes håll, som kom fram väldigt mycket senare. Han ljög om att hans pappa var sjuk bara för att hade dubbelbokat med vänner och mig och prioriterade sina vänner vilket jag inte hade haft något emot om han hade varit ärligt från först i början. För den lögnen eskalerade eftersom våra föräldrar hade bra kontakt och jag sa till min pappa att hans pappa var sjuk som min pappa nämde för hans mamma vilket blev awkward eftersom hans farsa inte alls var sjuk! I efterhand funderade jag om "kompisarna" kanske egentligen var en tjej för varför var det så svårt att säga som det var, istället var det lättare för honom att dra en sån stor lögn.

Som jag tidigare nämnde var jag inte heller någon ängel, som jag nämnde i förra inlägget så hade jag inte riktigt avslutat med J men det var ändå på väg mot sitt slut (ett väldigt vanligt mönster i mitt kärleksliv är just överlappande förhållanden). Det var inte det värsta utan det var våldtäkten som skedde den 11e april, och varför jag inte nämnde det för H var just för att jag skuldbelägde mig själv för det som hände. Min största rädsla var att han inte skulle tro på mig, tycka jag var en äcklig våldtäkts hora, och förstöra det fina vi precis påbörjat. Och jag som har satsat mitt allt på H ville inte riskera något trots jag behövde hans tröst och stöd. Jag ville alltså berätta det för honom men kunde inte.

För att lättast kunna leva oberörd från alla hemskheter så delade jag på mig själv, det fanns mitt normala jag (Faith), och mitt gamla jag/alter ego (Rebecka) som jag belastade  alla traumatiska minnen och händelser. På så sätt var det mycket enklare för mig att förtränga det eftersom det inte hände mig utan hände "Rebecka". Jag har en till Alter ego, den rebelliska "Jessica", det är hon som gör massa skit och kommer undan med allt eftersom det är Faith som får skit för allt men det får ni höra mer om senare. Slutligen finns Lill Faith, den lilla rädda, osäkra, ledsna flickan som är så skör och uppriven som behöver så mycket att kärlek och omvårdnad hon bara kan få.
I dagsläget är alla mina personligheter överbelastade och trasiga så därav mina bekännelser, detta är första gången alla mina delar sammarbetar och det är otroligt smärtsamt men enda sättet att avlasta och gå vidare på riktigt. Och att ni får ta del av detta är bara ett plus!

För att minska förvirranden så kommer jag fortsätta skriva i jag form, visst kan vissa händelser hänt andra delar av mig men hela poängen med att skriva Time capsulen är att föra samman de delarna. Jag lever med olika själ i en och samma kropp men det är en och samma person som inte kan hantera alla traumatiska minnen, och som inte kan stå för alla fel och skam JAG har gjort. Detta är alltså mina bekännelser där jag står för allt som har hänt mig och gjort. Jag får kanske inte med allt men jag gör mitt absolut bästa att få med Allt.

Tillbaka till min och H kärlekshistoria, jag firade min första valborg utan mina föräldrar, det var bland mina absolut första fjortis/tonårsfest med coola gänget. Vi handlade spriten i Köpenhamn och hos langare. Vi gjorde vår egen brasa, och hade en stereo som spelade soundtracket från min favoritfilm "Säg att du älskar mig". Vi dansade till låtarna Miss Fatty och Chupa chupa, och för första gången kände jag mig accepterad av coola gänget. Speciellt när de sa att jag är en av dem, som en i familjen. Jag kan ha glömt nämna att coola gänget må varit ett stort gäng i skolan men på fritiden var de delad i två grupperna, den schyssta snälla som var vänner med H som jag firade valborg med, och de jag inte gillade alltså de som behandlade mig dåligt.

Resten av maj månad fortsatte vi som det perfekta paret, gich på bio, kollade på filmer, käkade godis, shopping och hade massa mys!
Sen fick jag min stora nyhet att jag skulle börja på en internatskola/behandlings hem som är den dyraste och lyxigaste skolan jag har någonsin gått på!
I slutet av månaden firade vi mammas sjuksköterska examen och H fick träffa släkten och familjevänner. Jag var så stolt över honom och visade stolt upp MIN pojkvän 😍

Den 2a Juni 2008, knappt 1,5 månader tillsammans med H, så friar han till mig mitt på en varm sommardag, han går ner på ett knä i mitt på Gustav Adolfs torg och frågar om jag vill gifta mig med honom och mitt svar var självklart ett stort JA (självklart jag som impregnerade idén i hans huvud). Vi kunde inte skynda långsamt utan vi körde full fart, vi längtade spendera resten av våra liv ihop! Han gav mig en jättefin silverring och örhängen! 😍❤

Vi firade midsommar ihop i "slottet" (ett väldigt stort och lyxigt hus min pappas vän växte upp i och pappa och hans vänner har festat i det huset sen de var 16år gamla)! Jag gillade festa med mina föräldrar mer än mina jämnåriga vänner, bara för att mina föräldrar är mina bästa vänner och aldrig svek mig, dessutom så var de ju stränga så jag fick aldrig festa ute bara för att de kände sig otrygga med mitt umgänge (förståeligt), men jag fick ta med pojkvännen och kompisar på midsommar firanden vilket jag är väldigt glad och tacksam över!
Vi bjöd med en av H's tjejkompisar och tog ett nattdopp. Efteråt doppet duschade alla tre ihop, jag kände hur magen vred sig. Jag var inte bekväm med att en tjej duschade naken så pass nära H, jag drog slutsatsen att jag var en svartsjuk flickvän eftersom jag kunde inte ha överseende att de bara var vänner (jag såg upp till henne jättemycket och tyckte att hon var en av de snyggaste tjejer jag kände!

Efter midsommar drog vi till Sibbarps tivoli (de har alltid tivoli på stranden midsommar fredag och lördag). På marknaden hittade vi ett stånd där man fick trycka sina egna T-shirts! Då fick jag idén att vi skaffade matchande T-shirts med H's mahal och Faiths mahal, Mahal = Älskling på tagalog (filippinska). Eftersom vi inte hade några pengar fick vi jobba i mitt hus, skrapa gammal färg på träpanelen och måla. Vi var sjukt nöjda med tröjorna vi slet för att få. 😍👌 Vi avslutade kvällen med att tälta i vår trädgård 😂 (på tal om överbeskyddande föräldrar haha)

I juli beställde vi vigsel ringarna, vi bestämde oss för att gifta oss i augusti 08-08-08!! Crazy I know men på den tiden tyckte vi att det var det perfekta sättet för oss att visa för alla hur stark vår kärlek var för varandra. Våra föräldrar godkände inte det (såklart!) men vi sket i om det var på papper eller inte, viktigaste var att vi var gifta i våran hjärtan.. och att vi höll en ceremoni med våra vänner! Planen var att vi skulle gifta oss på riktigt när vi fyllde 18 Vi var helt delusional, ni måste förstå att jag inte kan hålla mig för skratt när jag skriver detta stycket! Jag var helknäpp och H hakade bara på alla mina galna idéer, han gjorde allt för mig det fanns ingen stopp hos mig! Vår giftemål rykten spred sig och alla i limhamn/malmö känner till att vi "gifte" oss! 😂

På tal om att vi inte var nomala, helt crazy, och totalt förälskade i varandra! För vem bestämmer sig egentligen för att gifta sig efter 4 månader tillsammans? Det måste varit äkta kärlek som skulle hålla tills döden skiljer oss åt! 😉 Vi var Bonnie and Clyde, partners in crime, bästa vänner och snart man och hustru!! 😂

Sen kom den stora dagen, 8 augusti 2008 08-08-08! Jag stressade ihjäl mig med planeringen inför min stora dag, även om alla såg det som på låtsas och var en lek så var jag döds allvarlig med giftemålet! Jag lyckades övertala pappa köpa mig en vit klänning, han gick med på det då han inte hade någon aning min galna plan!

T.o.m. mina föräldrars vänner fick reda på det och mina föräldrar bad om att jag skulle hålla mig low key men alla som känner mig vet om att jag inte kan vara diskret! Allting med mig är överdrivet och storslaget, jag kan inte tänka mig leva ett normalt, lagom bra liv. Det måste hända saker hela tiden, och så är jag idag fastän jag inte längre  planerar bröllop 4 månader in i ett nytt förhållanden! 😂

Jag hade planerat allt! snacks som var chips och popcorn, bröllops tårtan som var vitchoklad tårta. Strumpband, rosor, klänning, slöja och vita underkläder för bröllopsnatten. Det enda jag glömde var alkoholen! Men jag sa till alla att det skulle vara ett nyktert firande som alla ska minnas, och jag tror ingen glömmer den dagen! Vårt bröllop vid vattnet under Augustis solnedgången, Ett helt perfekt fjortis bröllop!

Nog med galenheter, haha skojar! Hela mitt liv är cray cray så ni som väljer läsa år för år kommer se liknande galna mönster och det är nog bara att vänja sig. Jag hoppas iaf att ni aldrig tröttnar eller blir uttråkad av mitt knäppa galna men händelserikt liv. Men trodde ni 2008 är slut? Haha Nej, vi är bara i Augusti! Men tyvärr måste jag avsluta del 2 eftersom detta är så mycket läsning och så mycket att ta in. Gör er redo för del. 3 med nya Drama med ett stort D! 😂

🌸Tack för att ni läser och ursäkta om det verkar rörigt, min blogg kraschade så jag fick skriva om allt så det lär vara en enda stor röra, och skrev en hel del nu när jag har varit sjuk och hög på hostmedicin men allt som skrivits är fortfarande min sanning!🌸

Likes

Comments

Mat och Dryck, Personligt, Djur, film och musik

Då var det dags för Pelles bollar att ryka. Han har fått en fin avkomma efter sig tack vare en tjuvparning mellan Pelle och Cookie. Deras kattunge Stella fick ett jättebra hem hos Fredrik, Jannika och Nathalie ☺

Men det blir inga fler kattungar för hans del även om han har ett så fantastisk psyke, efter 2 år och bott med 4 andra katter började han urinmarkera lite här och där, men tack och lov har det upphört trots det inte finns någon garanti att katten slutar efter ett inlärt beteende/ovana. Därför rekommenderar jag alla att kastrera era katter från 6 månader. Och chipmarkera även innekatter! Rymmer de ökar chansen att hitta er katt igen ❤

För övrigt gick op. bra trots jag blir rädd när min lille pälskling blir nedsövd 😣 Han var så gullig när han var groggig och hade tratt, lille klumpis 💖

Till middag åt vi Spagetti och köttbullar á la Lady och Lufsen style, älskling är så romantisk 😍

Och till efterrätt blev det Jordgubbar och grädde (köpte på mig 4 boxar jordgubbar så det fanns övermycket kvar 😂)

Till kvällsmys film blev det skräckfilmen/Thrillern Split. Scary och obehaglig AF!! Det läskigaste för min del är väl mest att jag har utreds för samma sjukdom D.I.D (Dissociative identity disorder) eller på svenska Dissociativ identitetsstörning. Som helt enkelt betyder att ha flera personligheter (personer) i en kropp.
James McAvoy spelar rollen gallant!!

Jag blev aldrig klar med den utredning men jag vet om att jag har fler än en personligheter pga mina traumatiska upplevelser (ptsd) har varit lättast för mig att inte förknippa händelserna till mitt "normala" jag. Innan kunde jag prata om de utan att vara känslomässigt kopplad till händelserna pga i mitt huvud var jag övertygad att det inte hände mig utan en annan (i mig). Det är/var min försvarsmekanism och därav mitt sätt att kunna leva normalt trots allt jag har varit med om.
Men jag har moments of clarity där jag vet/känner att det är en och samma person som har blivit utsatt osv. Bara det känns outhärdligt, därför är det enkelast att ha det såhär även om jag måste bryta de delade personligheterna.
folk som står mig nära vet/upplevt när mina personligheter växlat och vad jag har hört är det obehagligt och ledsamt då min omgivning uppler att de inte kan hjälpa mig.

D.I.D är inte samma sak som schizofreni. Schizofreni ser och hör saker som inte finns i verkligheten, eller jo i deras verklighet. D.I.D byter person.

Split får 🌟🌟🌟🌟

Likes

Comments

familj/vänner , Selfie, Shopping, Mode och skönhet

Vi skulle egentligen käka påskmiddag igår Familjen Parisi men tack vare 13 reasons why och min borderline sjukdom som gör mig oerhört överkänslig kunde inte lämna lägenheten, jag seriöst grät och grät tills jag var helt uttorkad. Tack och lov finns Annan dag påsk så vi kunde ta igen middagen vi missade!

Väl hemma hos Tonys Mamma så fick jag en försenad födelsedags present av Sabina 💗 Jag fick en spetsbody och sjal, både i gammalrosa 😍

Maten som serverades var Röding lagad i ugn och potatisgratäng och räkmackor, som jag tyvärr glömde ta kort på! Men maten är alltid god hos Mamma Parisi💖

Innan vi åkte till dem så var vi i Gamla stan en runda för att handla Födelsedags present för pappa och vi letade efter en Tintin Pryl. Så vi var både i Art & Office som har riktigt stort sortiment av Tintin prylar men vi var även på science fiction bokhandeln som har så mycket samlar prylar jag vill ha och önskar mig! 😍 Yes jag är lite nördig men hur kan man inte älska prylar från barndomen, det är nostalgi delux! hur som helst köpte jag två klädesplagg:

Rosa Tintin T-shirt från Art & Office: 99kr (Rea)

Gul och vita Pikachu strumpor från sci-fi bokhandel: 115kr

En gullig kattfilter selfie sitter aldrig fel 💗🐈

Likes

Comments

Mat och Dryck, Personligt, film och musik

Jag kan inte förstå att det är slut! 😭 13 reasons why är slut och Hanna är verkligen död! 😢 Jag har en sån grovt tomhetskänsla inom mig och jag gråter hela tiden för jag kände verkligen hennes hopplöshet och att självmord var hennes enda väg ut. Men det är det inte, det finns så mycket hjälp att få, ge bara inte upp. Jag har varit där så många gånger men ändå står jag här, stackare än någonsin! Jag är så tacksam att jag har överlevt alla mina försök, det är så lätt att just i den stunden allt känns som värst tror man att man bara har en alternativ.

Serien var så grovt, en del av mig dog kändes det som och det var min självmordsbenägen del av mig. Den visar så mycket viktiga punkter kring:
• Mobbning
• Grupptryck
• Sexuella trakasserier
• Våldtäkt
• Depression/ psykisk ohälsa
• Tecken på självmordsbenägenhet
• Självmord
• Hur självmord påverkar omgivningen
• Hur viktigt det är för föräldrar och vuxna ska vara vaksama om något ont händer en ungdom och Inte bagatellisera problemen utan verkligen lyssna och försök förstå.

Även om ni redan vet dessa punkter så kan det vara bra att se serien för att uppdatera och återigen minnas saker man kan ha glömt. Be aware, it can save lives!!

Det var faktiskt efter jag såg klart hela serien som motiverade mig att göra min Time capsule så utförligt och detaljerad jag bara kan. Den visade för mig hur stark jag egentligenär och kommer klara av att skriva hela min berättelse.
13 reasons why får: 🌟🌟🌟🌟🌟

Ifall ni gillade serien så kan ni se på the making som heter Beyond the reasons som är ca 1 timme lång.

Det lilla positiva från dagen var att vi åt massa påskgodis 💗

Likes

Comments

familj/vänner , Mat och Dryck, Djur, Fest

Jag, Sassa och katterna önskar alla Glad Påsk! 💖

Då var det dags med påskmiddagen, Det var jag, Rosanna, Tony, Nikos, Hakim, Michael. Champagnen (Alice Bardot) fick jag i födelsedagspresent av Annie, Kay och Rasmus. Den var super god och perfekt champagne för högtiden vi firade. God mat och trevlig sällskap! 🐣 💖

Likes

Comments

Mat och Dryck, Personligt, Selfie

Det är en alldeles speciell känsla att vakna upp till en perfekt morgon, jag vaknar lycklig och känner mig snygg (ja underkläder man vaknar i avgör väldigt mycket hur ens dag kommer bli!) Jag vaknar bredvid min underbara man som ligger och sover då han är ledig (långfredag) så jag väcker honom med kaffe i sängen och vi ligger i sängen mest hela dagen och streck kollar 13 reasons why som är sjukt beroende framkallande!

Jag glömde ladda upp denna bilden på den här Oreos marabou choklad jag är helt beroende av! Jag fick en i Påskägget och den är verkligen en game changer! 😍🍫
🌟🌟🌟🌟🌟

den här geten är jag till 100%!!! 😂 Rätt ska vara rätt... och jag har ALLTID rätt! 💖🐐

Jag tycker verkligen att alla borde leva efter den här quote, och även jag! Hade jag bara bearbetat allting med detsamma så hade jag sluppit lida alla dessa åren. Och kanske mycket av det som har hänt kanske aldig hade hänt ifall jag mötte mina rädslor och tog lärdom av mina erfarenheter. Men eftersom jag blundade och förträngde allt hemskt så tenderade jag göra samma "misstag" om och om igen.

Men allting händer av en anledning, nu är jag den jag är tack vare allt livet fick mig att gå igenom. Och hade jag inte gått igenom allt så hade jag inte haft en helt otrolig historia som även stärkt och härdat mig men även gjort mig sårbar och medkännande. Och jag behövde nog samla på mig alla händelser för att låta bägaren rinna över. Jag hoppas ni fortsätter läsa vidare min time capsule 💖🦄

Då var påskmaten inhandlat och klart 💖
På menyn blir det:
🍽Crustader med creme fraiche, räkor, citron och dill
🍽Kokta ägghalvor med löjrom
🍽Gravad lax med Hovmästar sås
🍽Sill
🍽Påskskinka
🍽Prinskorvar och köttbullar
🍽Fläskfilé panna
🍽Potatisgratäng
🍽Jordgubbar och grädde
🍽Cookies & cream kladdkaka

Och dryck serverades champagne och påskmust! 🤗🍾

Jag ser väldigt mycket fram emot morgondagens Påskfirande! 🐣

Likes

Comments