Varje gång nån i min närhet pratar om gamla minnen om när dom var små, när hela familjen var på utflykt, hur dom åkte båt och hur dom var på gröna Lund. Så hugger det i mitt hjärta för jag fick aldrig uppleva det. Medans dom var 6 år och somnade efter en rolig dag. Medans jag alltid la en handduk under sängen ifall jag vaknade och behövde kissa så fick jag kissa på handduken för jag var livrädd för att gå upp och kissa för då visste jag att jag skulle få stå ut med skrik. Att varför kunde jag inte va som andra barn och bara sova.
När mina vänner drömde en hemsk mardröm så sprang dom in till sina föräldrar och fick sova i sängen. Medans jag fick borra ner mitt huvud i min hund och grät som aldrig förr. Men jag kunde absolut inte gråta för högt för då hade jag samma sak igen fått utstå skrik. Så jag borrade alltid ner huvudet i hans päls och grät hulkandes. Medans han slickade bort mina tårar. Det fanns nog en anledning till att han alltid låg precis nedanför min säng.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Klockan är 01:34 jag är 14 år. Jag kliver av bussen vid gullmarsplan. Jag vinglar och känner mig fri som en fågel. Jag har druckit en stor mängd alkohol och ätit alla olika piller i alla dess olika former.

Jag är ett typiskt problem barn med en tuff uppväxt.
En bipolär sjukdom.
Jag är mitt i en stor depression.
Jag är mitt i mitt första krossade hjärta.
Jag är mitt i hot och trakasserier av några killar jag köpt droger av.
Jag är mitt i en promenad till en efterfest.

Helt plötsligt blir allt svart, bakhuvudet gör extremt ont en sekund sen är det bläcksvart för ögonen.
Ni vet när man har en mardröm, den känns så äkta och man är så rädd. Man vill bara skrika rakt ut. I mitt fall så var det ingen mardröm. Jag vaknar upp och ser 5 blurriga ansikten.

Jag skriker
Jag blöder ur mitt underliv
Jag blöder inprincip överallt
Jag gråter
Jag skriker på hjälp men ingen hör mig
Jag känner hur mina revben knäcks av sparkar och slag
Men sen tystnar jag, det var som att min kropp drog ut mina batterier. Jag var fast i min egna kropp. Sen blir allt svart igen. Jag vaknar upp i badkaret och det är blod överallt det är som om jag badar i mitt egna blod. Men det som sköljer över mig mest är skammen. Sen den här dagen så panik duschar jag för att jag känner mig smutsig. Första åren så duschade jag 3-4 gånger om dagen. Idag snart 5 år senare så duschar jag minst 4 gånger per vecka.

Varför skriver jag det här? För det här är mitt sätt att bearbeta saker. Jag bearbetar saker bäst när klockan slår någonstans mellan 01-04. Jag har extremt mycket i mitt bagage är nog därför jag känner mig som 30 fast jag bara är 19. Men i mitt tankesätt så är jag mycket äldre. Jag hoppas verkligen att du som läser det här inser att bara för att du tror att du känner en människa, så betyder det inte att du gör det.

Likes

Comments

Jag har en skräck sen jag fick min diagnos och det är att vakna och aldrig veta hur jag mår. För er som inte är bipolära så är det kanske svårt att förstå..
Tänk att varje kväll går du och lägger dig och du vet aldrig om du kommer vakna och känna dig som Tiger i Nallepuh. Men du kan lika gärna vakna upp och vara ior.

Ena månaden är allting fantastisk, jag sprudlar av idéer! Skolan går som en dans på rosor. Sova ? Vad är det? Är vaken i två dygn på raken för att sedan sova i några få timmar och sedan är jag igång igen. Livet är helt underbart men jag kan bli aggressiv på några få sekunder. Skrika och gråta något hysteriskt. Men sen kan livet bli underbart igen på några få sekunder. Men sedan vaknar jag upp av käftsmällen.

Det är som att vakna upp ur en enda tjock dimma. Många frågetecken.. Vad har jag gjort? Jag minns bara få saker och depressionen knackar sedan på axeln. Allt detta kan ske på en månad. Efter att varit på topp är jag nere på botten igen. Det värsta med att vara på botten är att jag är här längre än vad jag är på toppen. Det är som en ända stor bergochdalbana.

Visst jag äter mediciner och det minskar mina dalar och toppar men det är inte alltid det hjälper..

Likes

Comments

01:54 är klockan när jag börjar skriva det här.. dom sista dagarna har jag faktiskt inte kunnat sova. Vet inte varför.. är alltid arg/ledsen när jag ska sova. Ångesten har varit rätt grov på sista tiden, men vet dock inte varför. Frågan jag får väldigt ofta är "Varför har du ångest?" Och när jag svarar " Jag vet inte" så har folk väldigt svårt att ta det till sig.. det låter ofta då "Men det är klart du vet" nej det är det inte. Ibland vet jag inte varför jag drabbas av en panikångest. Det existerar inte i folks vardag därför förstår dom inte. För vi pratar inte om ångest, det är så tabu belagt på något sätt. Vilket faktiskt är hemskt..

Likes

Comments