Header

Ja, man kan faktiskt ha det sämre. Mycket sämre dessutom. Jag älskar lugna fredagar och har aldrig förstått mig på de som orkar med bjudningar och festligheter under fredagskvällarna?! Då är jag i regel helt slut. Det kanske är pensionen som kommer krypandes?!

Skämt åsido. Denna helg skall jag göra Örebro osäkert- jag hoppas att Ni örebroare är ordentligt försäkrade! Kameran åker med på turen, men känner jag mig själv rätt kan jag ej utlova superbra kvalitet på bilderna. Ni får helt enkelt vara nöjda om jag är i såpass tillstånd att jag kan fotografera överhuvudtaget. Om jag sarkastisk eller ej, det återstår att se. Vi höres på söndag!

Fortsättning följer..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det känns hemskt att säga detta, men jag älskar päls. Jag tycker att det är likväl stilrent, som hållbart. Många finner det totalt oetiskt att bära päls, vilket jag absolut kan förstå att man tycker. Däremot är jag väldigt noggrann då jag köper produkter gjorda på päls: Jag skulle till exempel aldrig köpa ett plagg där jag vet om att djuret dött med avseende att tillverka en produkt. Men om djuret dött av naturliga skäl och man i efterhand återanvänder dess kvarlevor, tycker jag inte att det räknas som en dygd. Fallet är nästintill detsamma som att äta kött, faktiskt.

Hur resonerar Ni? Är det rätt eller fel att bära päls? Varför/Varför inte?

Likes

Comments

De tre saker som behövs för att göra en födelsedag komplett: Sina närmast anhöriga, god mat och ett eller annat att dricka! Sedan är förstås presenterna pricken över i:et. Det är en myt att ju äldre man blir, desto mindre bryr man sig om paket. Alla älskar överraskningar- så enkelt är det bara!

På bilderna ovanför ser Ni dessutom hur vacker min kära mor är, min fars beslutsångest över om han skall starta med tomatsalsan eller parmesanosten & hur jag ser ut i fläta. Spännande, va? Man skulle kunna tro att vi är en helt vanlig familj, men det är vi långt ifrån. Däremot har vi förbaskat roligt ihop. Vi är de tre musketörerna helt enkelt!

/M.E

Likes

Comments

Jag är en kvalificerad märkesnörd och yrkes-shopaholic. Och då tänker många: 'Hur tusan har den unga damen råd med det?'. Eftersom jag varken tjänar miljoner eller arbetar svart vid sidan om- så måste det finnas en rimlig förklaring. Förklaringen lyder: Jag är en jäkel på att fynda. Det är som att pangpriser aktivt söker sig till mig på något vis?! Sedan finns det givetvis en gräns för hur mycket man bör konsumera- det är till exempel onödigt att köpa en bikini när det är minusgrader (speciellt när den knappt kommer till användning under sommarperioden heller). Det är trots allt inte ekonomiskt i slutändan att köpa saker till rabatterade priser, om de ej används. Men: Självinsikt är alltid en bit på vägen! Jag skall nog anlita en KBT-terapeut med inriktning på beroende. Har jag turen kanske hen är på rea dessutom!

Apropå märkesnörd: Solglasögonen på bilden är inga mindre än Miu Miu. 400 spänn gav jag för dem?! För Er som ej känner till märket, så ligger ursprungspriset på cirka 2000 riksdaler. Och ja, dessa är 100% äkta. Min andra merit stavas granskning. Ibland blir jag rädd för mig själv och tänker att jag borde extraknäcka som FBI-agent. Det hade väl ändå varit någonting?

/M.E

Likes

Comments

Ja.. hur inleder man? Livet är fullt utav likväl framgångar, som motgångar. Det är en oskriven regel helt enkelt. Men hur långt får det gå innan man ger upp? Ibland känns det som om ingenting är på min sida. Och visst har tråkigheter en jäkla tendens att alltid dyka upp samtidigt?! För några år sedan tänkte jag att Djävulen var min bästavän- och jag förstod mig ej på de som var troende. Jag tänkte att: 'Om Gud nu finns, varför visar han sig aldrig?!'. Eller är det mig det är fel på? Vill ingen stå bakom mig?

Dagens samhälle är uppbyggt efter normer- vi vill inte erkänna det, men så enkelt är det. För att smälta in bland andra människor är det nödvändigt att hålla en låg profil, annars kommer du att bli ifrågasatt. Helst av allt skall du vara lagom. Lagom glad. Lagom framåt. Lagom ambitiös. Men Gud bevare mig väl om du överskrider gränsen! Då är det plötsligt någonting som är på tok.

Faktum är att: Vi kommer ingenstans på att vara lagom. Hur skulle det se ut om man sade: 'Jag är emot sexuella trakasserier, men enbart på ett lagom sätt'. Det är ungefär som att ett våldtäktsoffer skulle säga: 'Jag tycker att det är okej att bli våldtagen, men bara ibland'. Förstår Ni min poäng? Jag tycker att läget är oroväckande. Det är så mycket fokus kring att smälta in, att man glömmer av det som är utav värde.

Jag vill ge tre exempel på vad människor bör göra mer av, vilket är:
- Att stå upp för den man är. Tänk att vi alla är åsiktsmaskiner. Vi kommenterar, vi tolkar och vi ger respons. Alla kan omöjligt stå bakom de åsikter som presenteras i detta land- så varför är man då så rädd för att ta ställning?! Oavsett på vilket plan man hamnar, så kan man omöjligt vara älskad utav alla. Det handlar helt enkelt om att acceptera varandras olikheter.
- Att våga trotsa normer. Ja, det är faktiskt enklare för Er som är heterosexuella att smälta in. Därför att samhället ständigt betonar att heterosexuella relationer är det som gäller. I skolböckerna står det om Erik och Lisa- men när tusan skall man informera om att Lisa faktiskt kan bli kär i Kajsa istället? Exemplet visar på ett lindrigt fall, men vi måste ju börja någonstans. Allt handlar ej om kön, utan kretsar kring personer. Och vi alla är trots allt, oavsett kön, en person.
- Att stötta varandra. Låt säga att du har en vän som är homosexuell, muslimsk och som älskar att sticka ut näsan. Redan beskrivningen tyder på att denna person kommer att få ögon och öron riktat mot sig. Frågan är då: Du älskar din vän mer än någonting annat och tycker att hatet riktat mot personen är hemskt- men vågar du göra någonting? I majoriteten utav fallen är förmodligen svaret 'Nej'. Därför att man inte vill gå emot resterande delen utav samhället helt enkelt.

Anledningen till att jag förmodligen är den mest ensamma 21-åringen i världen är för att jag aldrig har gett mig vika. Jag står för vem jag är- och om någon som påstår sig älska mig ej står upp för den jag är, då avlägsnar jag den kontakten omedelbart. I slutändan handlar allt om att stötta varandra. Oavsett vem du är, vilken läggning du har eller vilken etnicitet du tillhör, så är du fortfarande en människa. Och alla människor skall ju ha lika värde, eller hur?

Förut ville jag inte leva, eftersom jag tänkte att jag är alldeles för olik det som förväntas utav mig. Men nu tänker jag att: Jag är ung. Jag har starka åsikter. Jag står upp för den jag är och vad jag vill åstadkomma här i livet. Jag är inte rädd för att sticka ut näsan. Och pricken över i:et: Jag är inte heller heterosexuell. Oavsett de normer som går emot mig och alla de människor som ej tål min uppriktighet, så skall jag aldrig ge upp. Samhället behöver helt enkelt fler som mig. Oavsett framgångar och motgångar, så är livet värt att leva- och en vacker dag når man sin höjdpunkt. Det kvittar om jag tar mig dit på egen hand, eller med människor vid min sida. Så länge jag själv har viljan, då vet jag att:

Jag kommer att lyckas.


/M.E

Likes

Comments

Här kommer ett erkännande: För ett tag sedan brukade jag lura min mamma att jag var jätteintresserad av smink, enbart för att hon skulle köpa lyxiga produkter till mig i födelsedagspresent och i julklapp. Japp, jag är en hemsk unge. Egentligen tyckte jag att smink var urtrist.. men ändå sminkade jag mig konstant (mestadels på grund utav att jag är släkt med spöket Laban). Nu däremot, kan jag tycka att det är riktigt roligt emellanåt. Mestadels när jag skall bort, eller inför ett partaj. Men eftersom allt mitt smink ligger och dräller i skåpet, kan jag enbart konstatera: Antingen har jag alldeles för många paletter, eller så är jag alldeles för sällan bortbjuden? Vi säger att det är alternativ nummer två, då kanske min mejl blir överöst med spännande inbjudningar!

/M.E

Likes

Comments

Okey, jag erkänner: Det är en peruk. Jag har en tendens att köpa på mig X antal peruker, eftersom jag ständigt tröttnar på mitt utseende.. Det måste liksom hända någonting. Och hade jag färgat håret lika ofta som jag hade velat, då hade jag varit flintskallig vid det här laget..

Förr i tiden gick jag runt i mitt långa, ljusa hår och vägrade klippa mer än 2 centimeter åt gången. Nu skulle jag kunna gå in halvfull på Ica och plocka på mig första bästa hårfärg. Orsaken? För några år sedan var jag styrd av normer. Eftersom jag alltid varit en ensamvarg, trodde jag helt enkelt att saker och ting skulle underlätta om man var och såg ut som alla andra. Men nej, så fel jag hade. I slutändan är ingenting värt någonting om man ändå inte får vara sig själv. Och ensamvarg, det är jag fortfarande. Slutsatsen? Oavsett hurdan du är och hur du ser ut, kan alla omöjligt vara fascinerade av dig. Visst är det skönt? Det betyder att du är en människa som symboliserar någonting!

På tal om att byta hårfärger: Min pappa var inte fullt så nöjd när jag sade att jag skulle färga håret blått. Först hade jag planer på att färga håret veckan innan vi skulle resa till Prag, vilket han inte tyckte var en bra idé. Det löd på ett ungefär: 'Jag vägrar att resa utomlands med en smurf, det räcker att folk kommer att titta ändå!'. Eftersom jag är en fantastisk dotter emellanåt, löd jag hans råd. Dock färgade jag håret det första jag gjorde när vi hade kommit hem istället. Till min förvåning sade pappa: 'Jäklar, det där blev ju riktigt bra!!'. Du ser, även Ni som är födda på 50-talet kan bli positivt överraskade av förändringar!

Jag kanske skulle gå så långt och lura honom att jag skall färga håret som Pride-flaggan?!

Likes

Comments

1) Jag har gett mig själv diagnosen OCD. För Er som inte vet vad det är, kan det översättas med tvångstankar. Ni som känner mig vet att varje gång jag passerar ytterdörren här hemma, måste jag kontrollera om den är låst ordentligt. De som ej är på visit särskilt ofta kan se det som en rolig grej, men mina föräldrar som upplever detta 20-30 gånger vardera kväll, finner det inte fullt så roligt.. Detta är dock en relativt ynklig ritual, om man jämför med en del annat jag hade för mig tidigare- mer om det vid senare tillfälle.

2) Om man skall presentera en dold talang, skulle jag säga att jag är duktig på att rappa. En del känner redan till det, eftersom jag använder musiken för att få utlopp för mina känslor. Och de som inte känt till detta sedan tidigare, är förmodligen inte särskilt förvånade över det heller. Det sägs ju att jag är väldigt kvick i munnen.. Som sagt: Alla typer av färdigheter belönas på sitt sätt!

3) När jag var liten och alla gamlingar ställde samma gamla idiotiska fråga: 'Vad skall du bli när du blir stor?', svarade jag alltid: 'Jag skall bli artist, florist eller terrorist'. Snacka om att ha en bred målbild?! Jag utgår ifrån att jag tyckte om att rimma när jag var yngre- det kanske är därifrån rappen kommer?! Nåväl: Artist är fortfarande ett alternativ, men de andra två alternativen kan jag sålla bort direkt..

4) Jag har en tendens att aldrig vara nöjd över mig själv eller det jag presterar. Det mest fascinerande är att man tänker att man bör vara likadan gentemot andra, men så är det minsann inte. Jag har aldrig haft särskilt höga krav på andra människor, vilket många verkar tro. Allt handlar om min personlighet och sättet jag ser på mig själv- ingenting annat.

5) Min fobi stavas könssjukdomar. Det låter jättemärkligt att skriva det, men det är i princip det enda jag är rädd för. Jag har dock läst att det skall vara vanligt- så varför vågar ingen stå för det undrar jag?! Det har dock hänt att jag varit lite väl framfusig när det gäller detta.. Det kan ju komma att bli integritetskränkande om man ställer frågan: 'Du har inte klamydia bara, va?' i fel läge. Fast egentligen, vad är rätt läge? Skall man byta sängkläder med mig, bör man kunna byta information likväl!

/M.E

Likes

Comments

Igår fick jag finbesök från Borås, vilket var himla trevligt! Jag bokade ett bord till oss på Pinchos, med tanken att det kunde vara trevligt med en lätt lunch. Men eftersom jag ej kan stava till ordet lätt, blev det likväl vin, drinkar samt efterrätter. Även varsin Irish Coffee för att runda av kalaset på bästa sätt! Man kan därmed konstatera att Pinchos enbart är till för de som klarar av att behärska sig.. Men men, i slutskedet har jag ändå aldrig ångrat mig- det är min plånboks uppgift att göra!

På tal om behärskning: Vi hann med att svänga in på Åhléns innan lunchen. Ni kan ju gissa tre gånger hur det slutade...

Likes

Comments

Mina tankar för en timma sedan: 'Åh, vad trött jag är. Skall bli skönt att gå och lägga sig tidigt för en gångs skull, det kan jag behöva!'...

... En stund senare, efter att ha uppgivit TV-tittandet och förflyttat mig till sovrummet: 'Jag kanske skulle påbörja en ny bok? Eller, nu fick jag en idé till att skriva. En kopp te vore gott nu. Och kanske någonting ätbart? Färga håret vore roligt dessutom.. och klicka hem nya plagg i samma veva!'.

Människor i min omkrets är väldigt bekymrade över hur lite jag sover i perioder. Dock handlar allt om att jag inte vill sova. Det låter kanske vansinnigt, men efter att jag studerat mig själv har jag märkt att: Ju färre timmar jag sover, desto mer produktiv blir jag. Det är förmodligen starkt förknippat med min dödsångest.

Det låter hemskt att en ung människa använder sig utav det ordet, det är jag fullt medveten om. Dock har jag en teori, vilket man även skulle kunna säga att jag försöker leva utifrån. Jag tänker mig att: Var rädd om din tid, inte om dina pengar. Och då menar jag givetvis inte att de stackare som inte har ett öre på kontot skall ta ett lån och köpa ett stall till sina ungar med motiveringen: 'Jag betalar tillbaka hela summan då jag blivit miljonär i framtiden!'. Men pengar får man i regel tillbaka- då vi alla vet att det är någonting som kommer och går. Sådant är inte fallet med tid. Tyvärr. Därmed vill jag vara extremt medveten av vad jag ägnar min tid åt. Annars kollapsar jag..

Nej, Ni som sparar på hög har jag aldrig förstått mig på. Visserligen är det alltid bra att ha besparingar för kommande utgifter, likväl planerade som icke planerade sådana. Men ibland talar vi om människor som bokstavligt samlar på hög. Det går ej att handla annat än på rea, även om plånboken tillåter. Att äta annat än husmanskost är ej acceptabelt på vardagar, även om man innerst inne känner en enorm frossa efter annat. Nej, det går till och med inte ens att bjuda någon på en Dumle-kola, för då har man gjort en ekonomisk förlust. Till Er har jag enbart en fråga: Vad är det Ni sparar till, om Ni ändå aldrig har planer på att konsumera?

Nej, det kan inte vara roligt att vara miljonär om pengarna enbart följer med till graven genom livets gång. Då är jag hellre en fattig Madam, rik på minnen och äventyr. Kosta vad det kosta vill!

Nu säger jag godnatt! Eller nej förresten, det gör jag inte..

Likes

Comments