Header

Just an innocent girl..

..who works for justice

Det fick bli en sådan där återblick. I bloggvärlden är tydligen det vanligt på torsdagar?! Jag har aldrig tidigare förstått mig på det, men ikväll fick det bli min räddning. Gissa varför? Jo, för att jag råkar vara upptagen. Igen. Har nyligen röjt undan lite arbete och skickat iväg en Systemet-beställning. Jag är så nedrans sugen på ett iskallt glas med vitt vin.. och varför skall man då invänta helgen? Bara för att det råkar vara helg, behöver det ej innebära att man har lust att dricka. Jag tycker att folk är så överdrivet känsliga med när och var man får lov att konsumera alkohol. Missuppfatta mig inte, tack. Självklart är det olämpligt att dricka brännvin på en arbetsplats, eller hälla i sig en 'bag in a box' på en tisdag om man dagen därpå har ledningsinternat. Men känner man för ett glas vin en torsdagskväll, får man väl lov att unna sig det?! Det är snarare orealistiskt att förknippa vardera helg med alkoholintag- då blir det påtvingat. Och hur nyttigt är det på en skala 1-10? Så ja, jag dricker vin på vardagarna. Och nej, jag är inte alkoholist.

Lokalstatus: Kommer att bli upphämtad av en fin vän inom kort. Myskväll inväntas! Och vad väntar på mig när jag kommer hem? Jo, ett glas vitt vin. Vilken torsdag!

/M.E

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Först och främst vill jag be om ursäkt. Dock vet jag icke om jag skall rikta ursäkten även mot mig själv, eller om den enbart är riktad mot Er. Jag misstänker att jag är inne i en väldigt ambitiös period, då min hjärna ständigt går på högvarv. Är det inte jobbet, är det fotograferingar. Handlar det ej om foto, är det låtskriveri- och så fortsätter det. Ibland har jag inte ens koll på vad jag gjort, eftersom det ständigt dyker upp någonting nytt. Nu råkar jag älska tempo. Eller snarare, jag fungerar inte utan det. Då liksom bryter jag ihop. Men vad är viktigt när man har ett fullspäckat schema? Jo, att prioritera. Och skall jag fokusera på mina prioriteter, kommer alltid mitt arbete, min familj samt hälsan (vill jag inbilla mig själv) i första hand. Då kanske Ni tänker: 'Vad händer med alla spännande blogginlägg du utlovat?'. De kommer. Ibland får det ta sin tid- och bättre är väl det. Annars slutar det med att man gör saker och ting halvdant. Det är ingenting för mig. Noll procent, eller hundra. Det finns inga mellanlägen.

Minns Ni den tjusiga adventskalendern jag knåpade ihop?! Nu är de första tolv paketen uppslitna. Vad som gömde sig bakom allt guldpapper (samt ett kilo tejp..) ser Ni på bilden! Jag tycker att det är en strålande idé att göra en egen kalender. Det blir så mycket roligare- och desto mer personligt. I år har jag varit så pass duktig att jag enbart köpt sådana saker jag verkligen behöver. Eller ja, nästan.. Jag kanske inte är i akut behov av en blå mjukis-pingvin, men den fick följa med ändå. Dessutom verkar Pingu ha riktigt bra smak, eftersom likväl han och jag kärat ned oss i mina nya trosor?! Den lilla rackaren...

/M.E

Likes

Comments

'A meaningful silence is always better than meaningless words.'

'The one who notice the storms in your eyes, the silence in your voice and the heaviness in your heart, are the ones you need to let in'..

'Some people think that being strong is to never feel pain. In reality, the strongest people are the ones who feel it, understand it and accept it.'

.. What are you afraid of?

Likes

Comments

.. Ja, det är väl främst de ord som sammanfattar helgen som varit. Visst låter det som en hit? Well, I know. I lördags tog jag tåget till Göteborg och hälsade på bruttan ovanför. På kvällen vankades det 25-årsfest, vilket var en himla trevlig sådan. Temat var 90-talet, som många lyckades gestalta på ett riktigt bra sätt!! Vi som slängde oss iväg i sista minuten, fick slänga ihop våra outfits minst lika fort. Jag tycker dock att magkorta toppar matchandes till höga byxor/kjolar är väldigt 90-tal, eller vad säger Ni?

Igår hälsade jag på min moster med familj för en adventsfika. Nu var det ett tag sedan jag var där sist (det där var en pik till Er, när får jag komma nästa gång?), det vill säga att det var en välbehövlig återträff. Vi kan konstatera att bra sällskap och gott fika aldrig slår fel. Vad som däremot slog fel, var snökaoset och SJ. Eftersom SJ redan är kaos utan snö, blev läget inte bättre. Men men, jag kom hem till slut. Jag vet inte vem som var mest lättad över det- jag själv, mina föräldrar eller personalen på SJ?

/M.E

Likes

Comments

.. Min kära moder som igår fick uppleva ytterligare en födelsedag. Hon blev ett år klokare, som jag brukar säga. Det är nämligen så att jag lovat att ej presentera hennes riktiga ålder. Detta med tanke på att hon fortfarande känner sig som 35, vilket jag kan hålla med om. Hon är väldigt modern- vilket jag tackar Gudarna för! Det finns dock tillfällen då jag ifrågasätter om hon levt under en sten det senaste decenniet. Jag utgår ifrån att det är en vanlig del av en mor- och dotterrelation. Himla tur att det inte händer så ofta. Vi är trots allt lika hon och jag, bara väldigt djupt där inne..

Min mamma måste vara en av Sveriges mest ödmjuka kvinnor. Ja, jag menar vad jag säger. Har aldrig tidigare träffat någon som stött på så mycket motgångar, men som ändå har ett hjärta av guld. Diamanter tror jag till och med att hennes hjärta är gjort av. Så, det minsta jag kunde göra för henne igår- var att anordna denna lilla tillställning. Väldigt lyckat- och väldigt trevligt!

/M.E

Likes

Comments

Jag har en tendens att bli bestämd. Förbannad. Ja, arg till och med. Hur kommer detta sig? Är det för att jag är en argsint Madame som ständigt söker sig efter konflikter? Nej, det är enbart för att jag bryr mig. Det är en del av min karaktär, helt enkelt. Dock höjer jag inte rösten utan anledning (åtminstone inte medvetet). Jag yttrar mig när jag finner motivationen till att göra det. Och när gör jag det? När jag själv, eller någon annan blir orättvist behandlad, kränkt, eller på annat sätt illa bemött. Jag må vara bestämd, men jag är det i rätt läge och mot rätt personer. Jag har en policy, eller gyllene regler som jag brukar kalla dem. De ser ut så här:

1) Var rak på sak. Oavsett hur jobbigt man tycker att det är, är sanningen en del av en. Våra värderingar är trots allt en av de faktorer som formar oss som människor. Dessutom uppskattas ärliga människor- åtminstone i slutändan.

2) Tala med den det berör. Jag avskyr skitsnack och blir ständigt utsatt för det. För mig är det helt obegripligt att två vuxna människor ej kan diskutera ett problem som uppstått sinsemellan? Nej, istället skall Kajsa, Petter & Belal informeras om vilken skitunge jag är.. Säg mig, vad skall dem göra åt saken?

3) Var en god medmänniska. Det viktigaste här i livet, enligt mig. Du vet aldrig när, var och i vilken position du stöter på en människa igen. Tänk dig att du varit elak mot en person som en vacker dag har ditt liv i sina händer. Då är du inte så kaxig, va?!

Nej, det lönar sig inte att vara en oärlig och elak skvallerbytta. Däremot måste du vara bestämd, för att undvika att någon sätter sig på dig. Ha dock i åtanke att det går att vara bestämd, men på ett vänligt sätt.

/M.E

Likes

Comments

Okey, jag funderar starkt på att klippa av en bit på håret. Dels med tanke på att det är helt oacceptabelt slitet i nuläget, men också för att jag inbillar mig att jag passar i det?! Vad gälla hårfärgen, har jag nu haft blått hår (som efter några tvättar blev mintgrönt) och därmed är kanske rosa näst på tur? Dock måste jag låta mitt hår vila mellan varven. Det är nog en god idé att försöka köra på det helt vanliga, blonda håret.. inte lika roligt, men ibland överväger det som är nödvändigt. I andra fall, kanske jag slutar upp som flintis inom loppet av ett år. Vem vet, jag kanske blir trendsättare då?!

Så, gott folk: skall fröken bevara sitt långa hår, eller klippa det kort? Jag inväntar Era betydelsefulla utlåtanden innan min frisör kommer att kontaktas. Inte för att jag prompt följer andras råd, utan för att visa upp min finkänsliga sida..

/M.E

Likes

Comments

Okej, då var det dags för ytterligare ett erkännande. Håll i hatten allesammans! Som Ni redan vet är jag fullproppad av idéer och älskar att leva ut framför kameran. Jag älskar fotografering och försöker gestalta allt som kommer upp i mitt huvud. Nu tänker Ni förmodligen: 'Jaha? Var det en nyhet?' och nej, det är ingen textrad som kan publiceras under rubriken: 'Veckans snackisar'. Detta handlar om någonting helt annat. Många har fått uppfattningen av att mitt självförtroende är på topp, apropå alla tusen "självporträtt" (ja, jag har fått kommentaren X antal gånger). För det första måste hästarna travat ut i hagen hos en person som förknippar självförtroende med antalet 'selfies'. För det andra, vem säger att en person som ställer sig framför kameran finner sig själv supersnygg? Det är ungefär som att säga att alla fotografer är fula, eftersom de står bakom kameran av en anledning! Rena rama nonsens, om Ni frågar mig.

Anledningen till att jag visar upp mig själv i den utsträckningen jag gör, är för att jag har en tanke bakom varje inlägg. Jag tycker inte på något sätt att jag är snyggare än någon annan där ute- tro mig. För några år sedan såg jag ned på mig själv. Ja, på ett skadligt sätt till och med. Dessutom lider jag av dysmorfofobi i perioder (ett separat inlägg kommer så småningom att publiceras angående denna benämning). Skall man sätta stopp för sina drömmar, bara för att man emellanåt är starkt missnöjd med en viss kroppsdel? Nej, det finns ingen som helst anledning. Jag tänker fortsätta att fotografera. Inte med budskapet: 'Hej allihopa, titta vad snygg jag är idag!!', utan snarare: 'Detta inlägg handlar om rättvisa, vilket jag vill förmedla på detta sätt..'.

I samband med ämnet, tänkte jag lista mina drömfotograferingar. Det finns några fotosessioner som jag länge velat göra. Dock lite halvgalna sådana.. Men men, jag kallas ju för 'Miss Extreme' av en anledning..

1) Plåtning med en lång och otäck sak. Ja, en orm alltså. Jag vet inte hur och när denna idé uppkom, men jag kan definitivt inte släppa den. Dock har jag sett mig själv posera med en orm flertalet gånger- och mina tankar och drömmar har ju en tendens att slå in..

2) Tyckte Ni att idén med ormen var otäck, bör Ni ej fortsätta läsa.. Jag skulle nämligen tycka det vore häftigt att stå placerad i anslutning till en vit vägg, full av blod, hållandes i ett hjärta. Okej, jag blir nästan lite rädd för mig själv. Jag kan dock försvara med en motivering som lyder: jag skrivit en låt, som denna bild skulle fungera bra till. Lyckades jag rädda situationen?

3) Fotografering under vattenytan. Hur häftigt vore inte detta?! Nu tänker jag inte på sådana där halvtaskiga bilder folk tar i Thailand. Ni vet bilder då man plaskar runt med en sköldpadda och tänker: 'Åh, vilken upplevelse!!' - men i själva verket är det enbart en glimt av sköldpaddan som syns, eftersom ditt eget ben och en del av bikinitrosan tar upp 90 % av utrymmet. Nej, här talar vi rejäla foton i god kvalitet!

/M.E

Likes

Comments

Like: 'Fuck off, I'm drinking Champagne with straws' ...

... Why? Cuz it makes me relax...

... Nah, just kidding. It's just an ordinary monday.

Provocerande? Ja, kanske lite. Var detta med min mening? Yes, helt och hållet! Ibland måste jag trots allt få bjuda på min karaktär (en extrem sådan i mångas tycke).. För mig handlar det snarare om att kunna se en persons helhet. Ibland dricker jag Champagne på en måndag- och ibland spyr jag upp ostmackan på toagolvet en lördagskväll. Vem har rätt att döma mig? Ingen alls.

Jag kan redan i förväg be om ursäkt för uppdateringen denna vecka. Det är liksom fullt ös. Imorgon är det julbord med jobbet, följt av ett träningspass (beroende på hur mätt jag är). På onsdag samt torsdag skall jag återförenas med två gamla vänner, inklusive att min kära moder blir ytterligare ett år äldre. Dessutom väntas mycket spännande händelser under helgen! Men vet Ni vad? Än så länge är det en 'Top Secret'..

/M.E

Likes

Comments

.. Att göra min alldeles egna Julkalender! De som är lite mer åt det försiktiga hållet, försöker kurera sig när de är sjuka. Ja, genom att ligga nedbäddad med en kopp te till höger och Paracetamol till vänster. Det fungerar inte riktigt när man råkar vara i min kropp. Det blir så himla.. långtråkigt. Därmed spenderade jag halva lördagen åt att bygga ihop min alldeles egna kalender! Eller bygga och bygga, jag köpte på mig 24 prylar som jag vill ha (och som jag faktiskt behöver!) och slog in dem lite halvgulligt. Mycket bättre än alla 'köp-kalendrar' där 90% av produkterna är snarlika. Variation skall det vara- och det tycker jag att jag har lyckats med! Självklart kommer jag att visa upp vad som gömmer sig i paketen när alla är uppslitna. Än så länge, får Ni nöja Er med några bilder. Och de kommer... *trumvirvel*... HÄR:

Likes

Comments