Jag har kommit fram till en bitter slutsats... Jag kan verkligen inte fläta eller fixa hår. Men som tur är så har jag även kommit fram till slutsatsen att jag kan göra en slags frisyrer, som antagligen är universums enklaste, men ändå! Jag kan göra en konstig sid hästsvans grej med 3 gummisnoddar placerade på olika ställen "i håret" och så 3 små enkla snurrar på det. Och tro det eller ej, det lärde jag mig att göra idag.


Ursäkta alla följare därute för att jag är som jag är och inte lägger upp nya uppdatering hela tiden.. Utan jag kör som vanligt på feeling :)

P.s Ja, jag gjorde medvetet bilden superliten för att jag ser lite för hemsk ut.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Någon sa någonting om att jag kanske borde ge ut råd istället för att skriva (?) de texter jag skriver. Så idag så ska jag ge råd för hur man lindrar avundsjuka!

1. Om du är avundsjuk på en person så är mitt bästa tips att sluta lyssna på alla andra. Varför? Jo, jag har märkt att dom flesta som blir avundsjuka på någon blir det när de hör andra människor berömma den personen. Komplicerat? Här kommer ett exempel: Säg att jag har spelat en låt på fiol precis, det gick jättebra och massor av människor grät. Men direkt efter mig som kommer en annan violinist upp och spelar en minst lika bra låt och får precis lika många människor att gråta, men eftersom det var den andra violinisten som spelade sist, så kom folket efteråt bara ihåg hen.

2. Ett annat bra tips är att försöka ta kontakt och lära känna den personen man är avundsjuk på, för rykten stämmer inte alltid och det kan visa sig att den personen helt okej.

3. Bevisa motsatsen. Alltså, visa att du också är en duktig violinist, eller vad då nu är, och imponera. Men var försiktig för du vill inte vara för bra, för då finns risken att din exavundsjuka blir avundsjuk på dig och ett tredje världskrig bryter ut! Och denna gång inte på grund av min ost Otte.

P.s Osten Otte är ingen ost och jag skrev bara så för att vara snäll...

Likes

Comments

Okej, jag ska fatta mig kort, på So:n så har vi hållit på och pratat om tidningar, datorer och IT. Och som ett litet extra så har vi sett en dokumentär om grävande journalistik. Jag kunde där inte undgå från att märka att de nästan hela tiden pratade nedvärderande om bloggning. Bloggning var bara rosa, glitter och skor medans journalistik var allvar och svett, blod och tårar. Då undrade jag: "Kan inte en blogg vara allvarlig, eller åtminstone ganska djup?". Fast det kanske är så att man bara kan blogga om glitter och glamour, men då får väl jag blogga om andra saker. Men samtidigt så vet jag att man visst bloggar om andra saker, Det är ett sätt för, vem som helst, att få uttrycka sina egna känslor och tankar, och jag tycker faktiskt att det också kan vara viktigt!

Likes

Comments

Är det bara jag som ibland tänker på någonting som ska hända i veckan, kanske ett so-prov eller något annat allmänt jobbigt, och sedan känner mig nere hela veckan? Jag hoppas att jag inte är det.. Men hur som helst så känns det skönare när det äntligen är över. Fast sen så blir det jobbigt igen när en ny vecka kommer och man ska ha ett annat prov, som man går runt och tänker på hela veckan. Kanske så är det så att det bara blir jobbigt för att man tänker på hur jobbigt det ska bli. Då är man alltså tillbaka till det positiva tänkandet och dess magiska krafter. Det bästa sättet att bli av med ångest är nog att lura hjärnan lite.

Likes

Comments

Ja, jag är antagligen alldeles för liten (14) för att läsa böcker om husmorsknep (?)! Men det gör jag, och det har jag gjort ett tag nu. Min bror sålde jultidningar hela förra hösten och ville sååå gärna att jag skulle köpa nått. Så jag köpte den här "Kloka råd och huskurer"-boken. En dag så sprang jag runt i hela huset och torkade av alla fönsterbrädor med en vatten-och-lime-blandning. Det fick huset att lukta godare, eller min pappa kommenterade och sa iallafall att det luktade citron... Men i den lilla bok så stod även några recept på ansiktsmasker. Någon kanske tänker: "Men, du som är så ung, du behöver inte det!", men om man varje dag tittar på sin lillebror perfekta, babylena hud, så gör man det. Jag gjorde en vidrig blandning på yoghurt, honung och banan, och detta hade alltså i ansiktet i 20 minuter! Lite skillnad blev det, men nu känner jag mig ungefär "lika ful" som vanligt.

Men jag skulle inte ha någonting emot att göra det igen.. Avokado ska tydligen ha en väldigt bra återfuktande effekt?

Likes

Comments

​Ja, tydligen så är det många som vill ha ett eget inlägg i min lilla blogg. Kul tycker jag! Fast än så länge så är det bara kompisar från "verkligheten". Men hur som helst så är det så att Jennifer och Jennifersen är ganska lika. Detta är nog det mest logiska smeknamnet jag någonsin gett till någon. Eller kanske inte.. När jag var liten så läste jag "Slottets förbannelse" av Li Widmark och lärde mig om Löfstad slott. Sen var det ju det där om Axel von Fersen och Marie Antoinette. Ja, jag hade lite torrhumor och tyckte att det vore kul om jag döpte lilla Jennifer till Jennifersen. I början var nog detta smeknamn inte så väldigt populärt, men när jag förklarade varför, så blev det bättre. Jag tyckte t.o.m att Jennifersen var ett så fyndigt smeknamn så att jag gjorde fler smeknamn utifrån det. Vi har Jennifersén och Jennifärsen t.ex. Mer komplicerat än så var det inte.

Likes

Comments

Min kompis Tilde blev lite besviken på att jag inte nämnde hennes smeknamn i förra inlägget om, ja, namn. Hennes fulla smeknamn är ganska (mycket) krångligt och ganska fånigt egentligen, men jag tycker ändå att den är bra. Hennes fulla smeknamns namn är Tingeling Curr Tacos Cheerleader, med exakt de orden i den ordningen. Varför hon heter Curr och Tacos är lite av en mysterium, men jag kan faktiskt förklara Tingeling och Cheerleader. Tingeling är för att hon själv ville ha ett smeknamn, men när jag bara kom med dåliga förslag (typ Curr..) så sa jag Tingeling. Och fastnade hon för Tingeling. Cheerleader är för att hon en gång hade lite dålig självkänsla och var lite allmänt nere en dag. Så jag "sjöng": "Oh, I think that I found myself a cheerleader. She is always right there when I need her." Alltså, låtern Cheerleader av OMI. Jag vill faktiskt vilja säga att min lilla välgörenhetsgala blev lyckad.

Likes

Comments

Den absolut roligaste skrivuppgift vi någonsin haft i skolan, var när vi skrev debattartiklar. Man fick helt själv välja ämne och det var förvånansvärt kul. Alla som är intresserade kan nedan läsa min debattartikel som handlar om, precis som titeln säger, att vi ska minska vår köttkonsumtion, någonting som intresserar ganska många.

Mindre kött åt folket!

Enda sedan vi var jägare och samlare har människorna ätit kött, så precis som många argumenterar så är människan “gjord” för att äta kött. Men vad många glömmer är att vi inte är varesig jägare eller samlare, och att vi varit bofasta bönder de senaste 10 000 åren, och tro då inte att de 10 000 åren inte påverkat människan, för det har dem! När människan blev bofast, anpassade sig kroppen till den mat vi åt, nämligen spannmål och de grödor vi odlade. Detta gjorde att vi inte behöver lika mycket kött som åt tidigare, men redan då åt vi mycket växter. En mer vegetarisk kost är ingenting som kommer till på över en natt, men man kan börja litet, en vegetarisk dag i skolan kanske? Kanske lite extra tid över och idétorka? Varför inte göra jorden en tjänst och laga lite vegetarisk lasagne? Vi måste inse allvaret i situationen, för inte förrens vi börjar ta tag i problemet i vår vardag, kan vi göra verklig skillnad.


Normen styr

I Sverige äter vi alldeles för mycket kött, både när det kommer till vår egna hälsa och jordens. Precis detta förklaras i läroboken, “Titano Kemi”, av Göran Sterling, från 2009, som är en mycket bra källa när det kommer till att förstå hur växthuseffekten och människans köttkonsumtion hänger ihop. För det är faktiskt så att en normal person, som motionerar måttligt, endast behöver äta ca 60 gram kött om dagen, och då får man i sig precis så mycket av de 9, essentiella, nödvändiga aminosyrorna. Men idag är det tyvärr så att vi i Sverige äter alldeles för mycket kött, och i samhället idag är man, tyvärr, väldigt annorlunda om man är vegetarian. Det räcker att bara kolla på den gamla älskade, svenska husmanskosten, för att man ska få en ganska fast bild av att vi i Sverige äter alldeles för mycket kött.


Bättre för hälsan

Vid förbränning av olika näringsämnen, bildas energi, vatten och koldioxid. Ett problem som dock uppstår vid förbränning av protein är att det bildas mer än de tre sakerna. Så om man tänker på vår hälsa, är inte protein det bästa bränslet. Kolhydrater, som potatis, ris, pasta, bröd och grönsaker, samt fett, därmed helst omättade fetter, är för kroppen mycket bättre bränslen. Alla de essentiella aminosyrorna finns i olika växter, även om det endast är sojabönan som innehållet allihopa, så är de helt möjligt, och antagligen inte lika svårt som man först kan tro, att få den vegetariska kosten att fungera.


Bättre för jorden

Utsläppen som skapas p.g.a kött, är verkliga och mycket allvarliga. Det är lätt att blunda för siffrorna, men allt det kött vi äter, släpper ut ungefär 15% av hela jordens klimatpåverkan, enligt jordbruksverket, från 11/4 2016. Det beror på att det krävs väldigt mycket foder och mark för att sköta om djuren. De värsta utsläppen därifrån kommer från nötköttet, enligt hemsidan stockholm.se. Det tar 9 gånger så mycket av jordensresurser att framställa för 1 kg nötkött, utan ben, än vad det tar att framställa samma vikt fågelkött, utan ben. Så vårt älskade nötkött är egentligen värsta boven. Samtidigt släpper kon ut väldigt mycket metangas i luften, och alla som oroar sig för koldioxidens miljöpåverkan, borde vara helt förskräckta över hur metangasen har mellan 30-35 så mycket miljöpåverkan om man jämför ett kg koldioxid med ett kg metangas. Förrut räknade man med siffror som 20-25 gånger så starka, men det var, enligt Sverigesradio, för lågt räknat. Men trots alla dessa faktan, bara några klick bort, är det många som ändå blundar för alltihop. Som tur vad finns det andra sätt att minska sin miljöpåverkan på. Så varför inte lite mer kyckling i kosten? Mer fisk? Mer närproducerat och ekologiskt, för då “hjälper” man åtminstone jorden på något sätt. Helt bra är inte det heller, men det är bättre. Och allting som är bättre är bättre.


Affärernas kontroll

Idag säljs kött i stora förpackningar, till relativt låga priser. Vilket kan vara någonting negativt för miljön, men samtidigt, tack vare tull och liknande, är det svenska köttet oftast lika billigt, om inte billigare, än det utländska kött, så även affärerna försöker ibland locka och hjälpa människor att köpa det “bättre” alternativet. När man köper svenskt kött kan man åtminstone ha gott samvete över att djuret man äter har haft ett bra liv.


Jag tror aldrig att vi någonsin kommer att sluta äta kött, för det är en del av en väldigt fast, osynlig lag, som man inte så väldigt enkelt kan bryta. Många argumenterar att kött är någonting människor måste äta för att överleva, men det är inte helt sant. Andra argumenterar om att kött är det naturliga att äta, men det är det inte heller, det är nog mycket mer naturligt att äta växter och spannmål. Den tredje gruppen är osäkra på den vegetariska kosten eftersom det verkar vara väldigt svår och konstig att laga. Många barnfamiljer är tveksamma på om deras barn skulle gilla den vegetariska kosten. Men det är nog mest en vanesak. Det finns massor av enkla recept och lite “roligare” recept på vegetarisk mat ute på nätet. Det enda man behöver göra för att få fram ett läckert, vegetariskt mål är att ta upp google på mobilen eller paddan, och det är inte jobbigt. Att köpa vegetariska ingredienser, är inte jobbigt. Att följa ett recept, är inte jobbigt. Det är nog snarare jobbigare och dyrare att köpa köttet i affären i sådana fall. Så vad är det egentligen som får oss att inte äta den nyttiga, miljösmarta och goda vegetariska maten? Det är dags att verkligen, för en gångs skull, förändra vårt beteende! Och det behöver inte bli svårt, utan det kommer bara att bli svårt om vi gör det så.

Likes

Comments

Smeknamn på alla

Det första som verkligen störde mig gällande den här bloggen, eller egentligen alla bloggar, är det där låtsas inlägget som man får på sin blogg i början. Så delvis därför bestämde jag mig för att försöka skriva mig ett eget inlägg. Mitt första tema är smeknamn, öknamn och söta namn.

Jag ger mina kompisar nya smeknamn nästan precis hela tiden, och många gånger så är dessa smeknamn helgalna, men väldigt logiska om man bara tänker efter lite. Jag kallar min vän Othilia för Ostbulle, O som i Othilia och bulle eftersom hon älskar sötsaker, verkligen älskar sötsaker. Men ett mer passande smeknamn som jag brukar använda mig av mer är Smörbulle eftersom hon i hemkunskapen hällde i såååååå extremt med smör i våra kolakakor. Jag lovar att hon säkert tog slut på ett helt, vanligt smörpacket eller nått! Men vad som var ännu värre var väl att kolakakorna blev alldeles för goda, så man kändes sig ganska obekväm efter att ha tryck i sig si sådär 4 stycken....

Jag tycker också väldigt mycket om att ge mitt lilla kompisgäng olika namn. Ett tag kallade jag alla nerds och några få för sötisar. Men nu kallar jag nästan alla för Barn, eller Barnisar. Singular för Barnisar är Barny. Helt logiskt såklart.

Men frågan är väl egentligen: "Är detta öknamn eller smeknamn?". Jag vet att min kompis Jennifersen (Jennifer), var lite osäker till sitt namn ett tag, men det tyckte nog Såsfia (Sofia) med. Men jag tycker det nog är okej att kalla sina vänner för NÄSTAN vad som helst så länge man har någon djup och vacker förklaring bakom dem. Haha, kanske inte men man får väl vara lite snäll iallafall, och bara ha smeknamn då sina närmaste vänner, för om man tycker om sin kompis, så brukar det gå ganska bra som det är.

Likes

Comments