Header

Heeej!

Nu på senaste tiden har mitt tävlingssug kommit tillbaka. Det känns som en bra och en dålig sak. Jätteroligt att jag vill tävla, men jag hoppas på att Abbe blir såpass bra att han kommer hålla för det. Ganska självklart att han måste må bra för att vi ska kunna träna och komma någonstans. Utan honom är jag ju ingenting men han utan mig är fortfarande en häst. Vi har en inbokad träning för en tränare spm jag aldrig har tränat för. På onsdag 2 augusti kl 15:00-15:45. Vi kommer inte köra ett hårt pass men vi ska få lite hjälp med uppmjukande övningar och lite sådär.

Hur som helst. Första gången jag red Abbe så blev jag helt kär i honom för jag menar han är en friser, hallå? Men jag gillade (och gillar) hur lyhörd, arbetsvillig och kunnig han var (och är). Det kändes som att han var en häst som man kunde lita på. Jag red både dressyr, hoppade och red ut under samma pass och jag kände mig trygg i allt med honom. Jag och mamma kände att det här kunde bli något, det här kan bli bra!! Jag blev hans medryttare och jag red p och det kändes bra till en början. Men efter ett tag kände det som om något var fel. Jag började tvivla på om mitt val var rätt? Vi fick på ganska kort tid plats hos en tränare som är superbra och jag red för henne varannan tisdag. Mellan träningarna så tränade vi på själva med hjälp av tips som jag och min tränare kommit överens om. Med lite tips så kändes Abbe som den enda rätta hästen och det blev fler och fler framgångar. Vi tränade på under hösten, vintern och tanken var att vi skulle komma ut på i alla fall en tävling till våren. Men så blev inte fallet...

I mitten av februari blev Abbe dålig. Det började med att han inte hade ätit upp sitt frukost hö när jag kom, vilket inte är likt honom då han äter typ allt. När jag hämtade honom från hagen så stannade han typ var tredje steg och då fattade jag att något inte var som det skulle. Hans höger bakben var svullet, ganska varmt och han haltade ganska grovt. Han hade förmodligen sträckt sig när han låg ner och skulle ta sig upp i boxen eller att han har fått något busryck i hagen. Det såg inte ljust ut och vi trodde att vi var tvungna att ta bort honom... Jag tror att jag grät i 2 veckor varje dag när jag var ute hos honom. Då försvann min tävlingslust och det enda jag ville var att få behålla min vän och se till att han blev frisk. Han blev frisk till slut efter en långtid!

Tiden rullade på och allt kändes så bra! Men jag kommer ihåg att jag tänkte att allt nästan gick för bra för att vara sant. Mycket riktigt.... Dagen innan skolavslutningen 8/6, när jag kom till stallet så stod Abbe i en liten sjukruta. Jag försökte intala mig själv att han nog ska skos snart och att det är därför han står där, men innerst inne visste jag att det var något fel. Han var halt igen men denna gången på vänster fram tror jag att det var. Vi åkte in till Ultunna i Uppsala och vi åkte hem samma dag utan Abbe... Det var skitjobbigt att lämna honom där över natten även fast alla runt omkring sa att dem skulle ta väl hand om honom. Han såg så ensam och förvirrad ut bakom gallret där jag lämnade honom. Hur som helst så behandlades han och nu väntade en lång rehabilitering. Boxvila, vila i sjuukhage och ja you name it. Han kom tillbaka oväntat snabbt och vi kunde börja skritta igång och nu är vi där vi är idag. En lång men mycket värd väntan. Tråkigt bara att nästan hela våran sommar blev åt att vila och skritta. Men hästen går ALLTID FÖRST!

Men det jobbigaste har inte varit att jag inte har fått rida honom, utan att se min i vanliga fall glada kille, som alltid har glimten i ögat må så dåligt... Han har verkligen varit en kämpe och det är tur det för det är han som har hållit ihop oss två❤️. En lång historia ganska kortfattad. Men nu tycker jag att vi ska lämna all skit bakom oss och sikta på nya tider, för nu ska vi ta oss tillbaka och ut på tävlingsbanorna. Men vi har en lång väg att gå innan vi är där!

Men om vi nu ska börja tävla i framtiden när vi är redo, eller jag känner mig redo men jag måste ha en häst som är i form och redo också. Det är en hel del att kunna och tänka på. Jag har tagit grönt kort så det kan jag checka av. Men alla dessa regler, krav och tävlingsnerver. Jag har faktiskt aldrig haft tävlingsnerver, kan också bero på att jag inte har varit på några stora tävlingar alls. Skulle jag rida in på SM så är det kanske en annan sak även fast man är rutinerad och van tävlingsryttare. Jag har varit med på många olika tävlingar och hjälpt till och varit hästskötare, men då har jag fått stå på andra sidan av staketet och titta på när alla andra tävlar. Inte lika kul när man själv också bara vill in på banan och köra!! Men det är också en erfarenhet att ha med sig i bagaget.

Min tävlingsoutfit som jag en gång in tiden köpte ligger längst ner i en kasse och dem är fortfarande lite förstora och sjukt dammiga. De känns som att dem skriker att dem vill ha en tvätt och sedan ut på tävlingsbanan och skina. Jag känner lite samma sak!

Vill du tävla, ja men åk ut och tävla. Vill du inte tävla, gör inte det då! Du får välja precis hur du vill och det är det som är så bra med den här sporten. Men ibland kan det komma ett hinder i vägen som för min och Abbes del och då måste du sakta men säkert då bort hindret.

Jag älskar dig Abele! ❤️

Likes

Comments

Hej!

Jag är väldigt exalterad av att skriva detta inlägget. Idag var första dagen på MITT NYA JOBB! Jag har fått ett jobb! Asså jag är så glad!😄

Jag har fått jobb på Arphus, några kanske vet vad det är men några kanske inte vet så låt mig förklara. Arphus är ett stort sjukt fint stall som tidigare ägdes utav Peter Markne och hans sambo Per Sandgaard. Peter är en känd och sjukt duktig hopptränare och Per är en känd också skot duktig dressyrtränare. Dem sålde sin gård för ett tag sedan och nu ägs den utav deras nya ägare. Peter och Per kommer dit och tränar sina elever fortfarande. Superkul! Arphus är nu ett inackorderingsstall vilket betyder att ryttare kan ha sina hästar i stallet på heltid och dem sköts av dem som jobbar där. De som äger hästen kommer dit och rider samt putsar sin utrustning och resten sköts som sagt av de som jobbar. Det är bara tävlingshästar inom hoppning och dressyr som står där. Och dem som äger gården nu har ett lite mindre stall där dem har sina egna hästar.

Men jag har inga direkta fasta dagar som jag jobbar eller så, men idag jobbade jag bara halv dag och på söndag så jobbar jag en hel dag (07:00-16:00). En hel dag så tar man med sig en liten lunch så att man kan äta där under dagen. Jag har fått en 25% jobbplats eller vad man ska säga, vilket betyder som sagt att jag inte har några farsa dagar utan jag hjälper till när jag har tid, om dem är akut i behov av hjälp någon gång, jag hjälper till med morgon-kvällsfodringar samt in och utsläpp.
Vi har inte direkt pratat lön och så, men jag är mest glad att jag får vara där och hjälpa till. Jag kommer även kunna att byta ut lite av lönen emot att få privatlektioner! Gud vad kul! 😃Att få rida på någon av dem där superfina hästarna hade inte varit så dumt.

Hur so helst så har det varit superkul idag när jag var där. Vi började fodra och ta av de hästar som hade natt täcke och lindor/benskydd på sig och satte på dem som skulle ha flugtäcke och flughuva. Boxarna som dem står i är så jäkla fina och stora, alla har var sitt fönster så att dem kan titta ut på gården. Sen var det utsläpps dags och alla hästarna var jättesnälla. Efter det skulle vi mocka och just nu är det åtta inackorderingar och 4 st som ägs av ägaren och en som jobbar. Påfyllning av vatten, sopa hela stallet, sopa och skura i sadelkammaren, harva ridhuset. Haha jag fick köra fyrhjuling och det kändes som att jag körde som en galning!😅 Sen krattade vi utebanan och lunchfodrade alla hästarna.

Kändes så himla konstigt men kul att vara där så jag bara har åkt förbi och sett det på tv. Cool känsla!
Det som är så himla bra är att det bara tar 10 minuter för mig att åka dit med moppen. Så det ligger väldigt nära och bra.

Ha en superfin dag hörni! 💕

Likes

Comments

Hej!
Nu är jag hemma från Norge! 🇳🇴
Det var kul i Norge men borta bra, hemma bäst som man brukar säga. Det var riktigt skönt att komma ut till stallet och träffa min Abbis som jag har saknat så. Bara 4 dagar utan honom mm det kändes som en evighet.

Dagens Ridpass

Idag blev det en uteritt. Jag och Abbe fick sällskap av två andra tjejer som red på Tova och Bella. Det kändes så jäkla härligt att sitta upp i sadeln igen och känna hans gungade och mjuka takt. Det märktes verkligen att han var pigg och glad då öronen pekade rakt fram, benen gick som trumpinnar trots alla flugor. Han kändes jättefin i skritten både på lång och kort tygel. Han jobbade bra dem stunderna som jag krävde lite av honom. Lite böjning hit och lite böjning dit. Vi travade på en ganska kort sträcka och Abbe var superfin, även fast han var pigg så lyssnade han på mina halvhalter. Inte jättemycket trav då Abbe är under igångsättning, Tova har inte ridits på ett tag och Bella bus var som vanligt ganska busig. Jag är SUPER NÖJD med Abben idag!! ❤️

För ungefär 1,5 månad så blev Abbe dålig för andra gången och då kändes allt hopplöst... Inte en gång till tänkte jag. Men vi kämpade på och hittad förhoppningsvis felet och nu är vi på väg tillbaka!! Men tiden där emellan var inte lätt, men vi gav inte upp och är påväg upp igen. Ge inte upp hörni, ni klara av allt och mycket mer än vad ni tror! 💕💪🏽

Likes

Comments

Hej!
Xena var superdin under gårdagens hopp pass. Hon blev såklart ganska taggad när det stod hinder på banan plus att hon fick galoppera. Som jag har nämnt tidigare så har vi jobbat henne i endast skritt och trav ett tag nu. Men jag tycker ändå att hon skötte galoppen helt okej, det kan bli bättre och det jobbar vi mot varje pass. Hon var superfin när jag värmde upp i alla gångarter, vi jobbade på stora och små volter, lite serpentiner, tempoväxlingar och övergångar. Det kändes som att hon verkligen lyssnade på mig, när hon ökade tempot och tänkte dra iväg så gjorde jag en halvhalt och la en volt för att lugna henne och få tillbaka henne till mitt tempo som jag valde att vi skulle hålla! Känns bra att vi har kommit varsnades ganska nära på bara åtta ridpass och jag hittar hennes knappar mer och mer.

Hej & kram på er! 💕

Likes

Comments