Hej hej!

Tänkte bara uppdatera att jag mår bra, yr men bra.
Läkaren var precis här och sa att de skriver ut mig idag. Känns så skönt! Nu kan min kropp verkligen fokusera på att komma ur den här sjukmiljön och göra mig frisk. Lovar att ta det försiktigt och vila hellre 2 dagar för mycket än en för lite.
Kram på er alla och tack för allt stöd jag har fått ni betyder så mycket för mig ❤️❤️

                                                                                                              Bye Anna

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Goddag!

Tänkt skriva ikapp de resor jag hunnit göra på de här två månaderna. Den första resan gjorde vi på våran andra helg här nere och det var till Johannesburg. YMCA SA hade sitt årliga möte där i år så dit skickades vi alla på en nattbuss. Fick resa bussniesclass så gick ingen nöd på mig. Men den resan skriver jag mer om på KFUMs blogg så in och kicka där.

Vi har nu varit i Durban två gånger och gjort väldigt olika resor. Första gången bodde vi på ett hostell och andra 5 stjärnigt hotell. Låt oss börja med resa nummer 1.

För att ta oss till Durban gick vi upp tidigt lördag morgonen och gick mot town där alla khombi finns som man kan åka med för en väldigt billig peng. Ni kan läsa om fordonet och hur systemet funkar på Isaks blogg som var här föra året, https://live.framtidenjustnu.se/tag/isakf/ under rubriken tinnitus och ett krångligt system. På vägen dit såg vi zebror gå betandes och vacker bergsdals natur. Våran khombi släppte av oss vid en bensinmack i början på Durban och därifrån fick vi beställa en uber. Vi slängde av oss vår packning och åkte till det stora shoppingcentret Gateway. Där fick jag äntligen en bra koppkaffe, abstinens efter bra kaffe var grov då! Mallet var gigantiskt, tänk er Mall of Scandinavia fast större. Efter det åkte vi till Durbans rugbystadium för att se match the Sharks vs the Bluebowls. The Sharks är Durbans hemlag och vårat nu, köpte en tröja för att stödja. Var hur kul som helst även fast himlen valde att öppna sig med ösregn. Lee har själv kört rugby så han gick igenom alla regler och spelet innan och det var tur det. Tog hela matchen att förstå hur spelet gick till men nu är jag en baddare på det. The Sharks vann så en lyckad match trotts vädret. Efter matchen körde vår taxi fel så fick springa hem i spöregn. Kvällens planer var att gå ut men alla var trötta så vi åkte till the interns i Durbans lägenhet. Per och Kristin från Norge, Nonku och Keene från Sydafrika. Vi beställde in pizza och kolla på skräckfilm.

På söndag gick vi på en rundtur i Durban med en av dem som jobba på vårt hostell. Jonny en väldigt speciell man som anser att han alltid är frisk för att han börjar dagen med två shots tequila, Marie jag tacka nej till dem som en duktig flicka jag är. Även fast han var udda så var vandringen väldigt bra. Gick på marknader och fick verkligen se det riktiga Durban. Fick bland annat prova streetfood med kohuvud på menyn. Det var spännande och tänker aldrig prova det igen. Efter marknaden gick vi tillbaka till hostellet för att byta om och gå ut den kvällen men innan var det Braai. De andra på stället drack så att jag tappa hakan. En flaska starksprit varje kväll och utöver det öl + cider. När vi skulle åka till puben/klubben beställdes två uber och vi var fler än så. Alla pressades in bilarna, jag i knät på någon som vanligt sker alla gånger här nere. När vi hoppade in i bilarna tänkte vi inte igenom det så de tyngsta hamnade i en och samma bil. Den var så lastade att i kurvorna så skrapade bilen fick vi höra när vi kom fram. Klubben var väldigt annorlunda då de rökte vattenpipor och visa tog med sig sin egen dricka in. Musiken var den största skillnaden! De spelar en annan sorts house med en rytm bara och lite långsammare. Det tog ett litet tag men sen visade Nonku och Keene hur de dansar här nere och jag har rythem when tho I am white. Blev lite förvånad med kommentaren men tror att tack var rätt att säga. Allt gick bra på dansgolvet fram tills alla andra satte sig ner igen och jag var själv kvar på golvet. Då blev jag tyvärr omringad av killar där de inte ville släppa förbi mig. Tack och lov såg Lee och Keene det så de sprang och rädda mig. Efter det var det dags att åka hemåt.

Måndagen var vi alla trötta efter en dag med många intryck. Så vi åkte till stranden och spendera förmiddagen där i stora vågor som slungade runt oss. Efter det gick vi till Shakalaka, strandmall. Bästa butiken finns där som drivs av en indiskman. Är stammis där nu och får förse saker han beställer in och designar själv. Har två vackra klänningar därifrån och fler kommer det nog bli. Efter det åkte vi hemåt mot PMB med en trevlig uber förare som köpte godis åt oss när han tanka.


Resa nummer 2 var som sagt annorlunda då vi åkte dit för att säga hejdå till Lee till som var tvungen att lämna landet på grund av att hans visum hade gått ut. Vi bodde som sagt något finare den här gången med utsikt från nionde våningen över Durban och havet. På den här resan gjorde vi inte så mycket utöver att spendera tid med Lee.

Det var nog allt för den här gången.

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

God morgon allesammans!

Ja jo allt upplever jag Sydafrika på alla tänkbara sätt. Att ligga inlag och opereras stod inte på lista av saker att göra direkt men turlisa som jag är så hamna jag här.... tack och lov för att jag har bästa reseförsäkringen som täcker allt runt det här så att jag kan ligga på privatsjukhus. Skulle aldrig ha vågat annars. Men låt mig förklara hela händelse förloppet för er.
Onsdag morgon kl 7 vaknade jag upp med smärta i magen och en mage som var upp och ner. Efter ha vilat i 4 timmar bestämde jag mig för att delta i eventet vi hade, African Youth Day. Var långa tråkiga tal och bra dans. Hamna på att ta hand om ansiktsmålningen. Efter jag hade gjort det i 2 timmar kände jag mig utmattad och väldigt varm som feber. Det hjälpte inte att det var minst 30 grader ute. Jag hade kvällen ledig så jag och Andreas bestämde oss för att gå till Alexandra pool. Det är en utomhus pool på andra sidan gatan. Försökte simma lite men musklerna kändes helt slut. Trodde det berodde på simpasset jag körde kvällen innan så tänkte inte mer på det. Gick tillbaka för att glatt se att vi hade fått tillbaka vårt vatten i kranarna. Tog en lugnkväll där vi alla satt ute och prata för det var en ljummen kväll och alla var trötta efter den hetsiga dagen. Gick och la mig med magsmärtor som jag trodde var kopplad till min mens.
MEN kl 6.30 igår torsdag vakna jag av nya smärtor som kändes som att någon hög mig med en kniv i magen. Sprang till toan och svår över att jag hade blivit matförgiftad igen. Snubblade tillbaka till sängen och försökte ignorera smärtan men den hade andra planer. För varje minut ökade graden på smärtan stegvis. Madeleine gick på mötet vi skulle ha på morgonen och jag kasta in handduken för dagen. När hon var borta ökade smärtan så att jag skrek nu. Men kunde inte ringa någon för jag fortsatte bara att svimma och se två telefoner. Tack och lov kom Madeleine tillbaka och fann mig i smärta. Undersköterskan Madeleine kom fram direkt och börja fråga ut mig. Hon ringde Caroline och Gouda där de tyckte att jag borde åka till akuten och kolla för säkerhetsskull. Min feber var så hög att jag kallsvettades. I med två tabletter alvedon eller iprem vet inte vad. Sen vinglade jag ut till bilen som Allison kört fram. En kort biltur två gator bort och så var vi framme. Där mötes vi av dummaste systemet jag varit med om. Pengar först sen patient. Vi bråkade med dem i över en timme och läkare sprang ut om vartannat efter det gjort rutinkoll på mig för varför jag var inne och ville få igång min undersökning. Men alla försäkringspapper skulle vara klara först och folk skulle ringas. Men tillslut fick vi komma igenom och träffa trevliga sjuksystrar, män faktiskt, som hjälpte mig. De gav mig drop och börja fråga ut exakt var smärtan satt. Fick snabbt smärtlindring mot feber och huvudvärken. Efter tagit urinprov på mig och värdena såg bra ut ville de ta blodprov ändå för att bara kolla. Min blodprov var utmärkta också och de var redo att skicka hem mig. Jag kände mig nöjd och var trött på att ligga på sjukhuset. Men läkarna hade passbyte och när min läkare skulle informera den andre läkaren om mig sjönk mitt blodtrycket till det normala för mig oroväckande för dem. Apparaten skrek och alla blickar var på mig där jag fråga vad jag gjort nu. Min läkare hade jag informerat att jag har lågt blodtryck och att det jag hade när jag kom in var väldigt högt för att vara mig, 125/60. Den nya läkaren titta på mig och sa att han ville känna på min mage också. Han tryckte runt lite sen la han fokus på högra sidan där jag sa att det var som värst. Genom att trycka på nederdelen av magen och släppa upp snabbt framkalla han huggsmärtan igen och han såg inte glad ut över det. Han bokade ultraljud direkt och ville skicka mig på en gång. Men även denna gången tänkte damerna i disken att det var pengar först. Madeleine som börjat bli irriterad på ineffektiva de var ringde direkt Gouda och Caroline. Fick höra att alla var på mitt fall och stod standby. Alla chefer på KFUM var redo att gripa in om något skulle behövas. Kändes så skönt att jag hade folk som stöttade mig från alla håll i världen. Från norr till söder. Men efter att även sjuksyster gått in så fick jag komma iväg. De gjorde ultraljudet och jag trodde det gått bra så gick med självsäkra steg i tron om att nu får jag åka hem. Men resultaten var inte gynnsamma. Min läkare kom och fråga om jag fått höra dem och ja sa att de nog var bra då smärtan gått ner och jag börja bli piggare. Men han titta bistert på mig och sa att det ser riktigt illa ut och att jag måste stanna natten de kan vaka över mig. En kirurg hade även kallats in för att ta en titt och fatta beslut. Nu hade jag inte bara smärta i magen utan en klump också. Kirurgen kom och tryckte snabbt en gång där jag fick tårar i ögonen och sa gör henne redo för operation den måste ske nu. Vi slås mot tiden sa han. Jag greps av panik då men Madeleine stod vid min sida och tog min hand och lugna mig. Jag förstod att de var tvungen att göra det här även om jag verkligen inte ville. Det här var första gången jag verkligen längta hem till mitt Sverige. Inte personer utan Sverige. Men det var bara att acceptera och så fort jag sagt ok till operationen och skrivit under dussin papper rullades jag iväg, fanns ingen tid att förlora. Alla på akuten vinkade till mig och önska mig lycka till. De heja verkligen på mig och brydde sig. Jag rullades snabbt in i operationssalen där alla sprang omkring för att få det gjort snabbt. De koppla upp mig till alla apparater sen sövdes jag illa kvickt. Lyckades räkna till 14 är allt jag minns. Operationen skulle ta 30 min men 1,5 timme senare vakna jag förvirrat upp av att min sjuksköterska sa att allt var klart och det gott bra. De rullade ut mig och där stod Madeleine och vänta. Jag rullades in i ett eget rum och tuppa av igen. Vakna upp av att mina vänner stod runt min säng. Lethu (SA), Per (Norge), Kristine (Norge) och Jonathan (Danmark). Blev så glad över att se alla omkring mig. De stanna länge och prata och skoja med mig. Jag var underhållande då jag var groggy fortfarande. De fatta inte att jag kunde vara så cool lugn,skämta och skratta. De av mina styrkor att vara lugn i jobbiga situationer. Jag stressad även systrarna här med mitt blodtryck. När klockan blev efter 22 kördes alla ut för då hade de fått stannat två timmar längre än vad som egentligen är okie. Jag tog tiden att ringa folk och uppdatera alla om att jag mår bra. Efter lite mer smärtstillande kunde jag sova en liten stund i natt.
Träffade kirurgen i morse och han sa att allt såg bra ut. Han hade gjort så små stygn som möjligt för att inte ge mig stora ärr. Två är på bikinilinjen och en vid naveln. Jag kommer ligga kvar en natt till sen får jag åka hem imorgon. Sen är det återbesök på torsdag där han ska ta bort skydden för hålen i magen. Men nu ska jag försöka sova lite innan jag tar mig an att svara alla idag.
Soliga hälsningar!

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

Hallå!

Varit väldigt tyst i från min sida på bloggandet. Har varit en hel del att stå i men vardagen är som vanligt nu. Det har sket mycket och allt kommer få sitt egna inlägg. Jag länkar er till mina inlägg på KFUMs blogg också där texterna är längre och lite mer professionella, https://live.framtidenjustnu.se/author/annae/. Kommer jobba på kontoret varje måndag nu så mitt mål är att uppdatera åtminstone en gång i veckan, så min kära otåliga faster blir nöjd <3.

Men jag mår bra och börjar komma i ordning på riktigt med mina arbetsuppgifter. Har blivit del ansvarig för the soccer tourment som kommer hållas den 25 november. Min uppgift är att ta hand om alla anmälningar och betalningar och arrangera en found rasing den 28 oktober. Även fastställa reglerna kring matcherna och hur informationsdisken ska vara. Kort och gått kommer det nog sluta upp med att jag har all planering för dagen så att det går ihop. Det är både roligt och läskigt att ha fått sådant sort ansvar. De är lyriska över att jag en fotbollstjej och vill marknadsföra det för att inspirera andra. Y-justice, program för gatu-ungdomar, grabbarna blev chockade första gången jag spelade fotboll med dem. Jag gjorde snyggaste målet i mitt liv! I högra krysset klockrent. Det blev tyst i idrottssalen sen kom glädjeskriken och berömen flygande. Jag satte ribban högt. Efter den matchen på torsdagen gick nyheterna som en löpeld på gatorna mellan the streetkids. Torsdagen efter var det fler som ville spela och frågade efter mig och ville vara i mitt lag. Jag blev glatt överraskade vilken inverkan det hade bara att jag kunde spela sporten de alla älskar. Jag håller tummarna för att jag inte blir sjuk igen så att jag kan spela varje torsdag med dem och marimba så klart.

Men nu måste jag fortsätta mitt jobb med att städa upp YMCA PMBs intagram. 

Ha det bra tills nästa gång! 

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

God kväll!

Ja, jag lever!
Har varit fult upp här därför jag inte hunnit blogga. Ska göra inlägg om mina helgresor Johannesburg, Soweto och Durban. Men just nu är jag alldeles för trött och mitt te lockar mer.

Det bästa som hänt idag var när jag öppna boxen nyss för att se hur fint te:t låg packat. Det säger en del om min dag. Men nu måste jag sova. Natti allesammans!

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

Efter valt olika sidor av SydAfrika är vi nu samlade igen.
Bilden är i från Härnösand där vi sågs senas. I Härnösand hade vi en vecka av två i utbildning för äventyret. Jag lärde mig mycket därifrån som jag redan nu har haft användning av. En rolig sak som jag lärde mid och inte var beredd på var att uppskatta vegetarisktmat. Några minuter efter att bilden togs skiljdes vi åt för att förbereda vår resa hem till vår packning som skulle ske på 2 dagar. Att packa för 4 månader på 2 dagar var helt ärligt ett projekt. Jag skulle inte ha klarat det utan min kära mor.

Nu fick jag packa själv till helgresan i Johannesburg och glömde nog hälften av det jag borde ha tagit med. Måste sorgligt erkänna att nagelfilen blev kvar på rummet och min vattenflaska. Den senare är något värre i denna värmen och när mötena är långa utan pauser. Jag är i Johannesburg för att det är YMCA årsmöte för Sydafrika. Vi är ett helt gäng interns från många olika delar i världen. Det är Sverige, Norge, Danmark, USA, Madagaskar, Kenya och Zimbabwe. Är en härlig blandning och alla bor vi på samma lägenhetshotell så helgen kommer bli fylld med möten och kulturutbyten mellan oss.

Men vilka tre är vi på bilden? Jo det är Madeleine, jag och Daniel. Madeleine är från Uppsala och jobbar på akis som undersköterska på hjärtavdelningen, minns inte fancy namnet, och Daniel kommer i från Lund och har precis blivit klar med sin kandidat i biomedicin. Daniel är i Kapstaden och jobbar på ett liknade sätt som vi gör i PMB om jag förstått saker korrekt.

Vad som skede i Johannesburg skriver jag om i nästa inlägg. Nu är jag hemma i home from home och ska sova. Godnatt 😴

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

Let's go to the mall, to day!

Africantime är påtaglig då vi fick vänta 2,5 timme på att taxin skulle komma men inga sura miner här. Vi han precis till the mall i PMB för att inse att butikerna stänger klockan 18. Men jag sladda in i en väskbutik och hitta väskan jag letat efter i 1 år nu!! Är så glad över det och måste tillbaka för att kolla i lugn och ro på allt annat som fanns. Kvinnan i butiken var hur trevlig som helst och retades med grabbarna när de inte förstod att man kan göra en statment med en väska beroende på färg och annat. Grabbarna är Lee, Chicago, Andreas och Jonathan från Danmark. Vi åt middag på Mallen på någon amerikansk resturang och gick sedan på bio. Såg The Dark Tower, den va ingen höjdare men biljetterna kosta knappt 60kr så.

Taxituren tillbaka var inte lika roande som den dit. Klockan var efter 22 och det var mörkt. Vi stannad vi trafikljus på en stor väg och jag kollade ut genom fönstret för att se barn i 12 årsåldern gå och tigga mellan bilarna medan de vänta på att ljusen skulle slå om till grönt. Det var så jobbigt att se och danskarna märkte att jag tog det hårt. Vi hade tidigare på dagen jobbat med gatubarnen i Y-justice så allt jag kunde tänka är att det där är detsamma som våra pojkar gör. Dem som har sån härlig energi. Så glad över de 2 veckors utbildning jag fick i Sverige för att förbered mig för sånt här. Utan dem hade jag nog inte tagit det lika lugnt. Men nu är jag framme i Johannesburg och ska vara här hela helgen och ha det riktigt skönt med avbrottet.

Ha det bra tills vidare 👋🏼

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

Uuuhhuu det är varmt....! Och varmare kommer det bli.

Var på ett konstgalleri på förmiddagen och såg afrikanska konstnärer. Jag fastna för en enkel skissad tavla med London som motiv, vaddå hemkär? Men den var väldigt snyggt gjord med skuggorna. Det andra jag gillade var tavlor med afrikanska motiv, en med Kilimanjaros (ena) topp bland molnen med diffus himmel och den andra ett ensamt träd på en pytteliten kulle på savannen.

Det roligaste hittills är det jag precis fick avsluta, Marimba. Det är ett slags afrikanskt instrument, googla, som påminner om piano lite lite så pressen ligger på mig att jag ska kunna det bra då de hörde mig spela på en flygel på flygplatsen. Men det är så underbart roligt och vi spelar med studenter som bor på området och det finns en lärare som kommer hit varje torsdag. De sa att vi måste vara med och spela på uppvisningen. De blir nog skojsigt. Chicago, amerikanen som är här, har film på när vi spelar som jag ska försöka få honom att skicka så får ni se senare.

Nu ska jag vara pannkaksdomare för TEEEP ett program som riktar sig till skolelever mellan 5-8.

So bye bye för tillfället!

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments

How are you?
Frågan som ställs varje gång jag möter någon.

Kulturkrocken började redan i morse klockan 6. Jag och Madeleine sov i lugn och ro när vi väcks av högmusik som är afrikanskhouse. Jag ligger kvar och försöket bita ihop och somna om. Efter 5-10 min får jag nog och rycker på mig ett par byxor och öppnar dörren. Utanför står en afrikanskgrabb och sjunger med i musiken helt ovetande om att vi har flyttat in i huset mittemot. Det är bara ett stortsteg mellan våra dörrar så han blev chockad och lite skräckslagen tror jag. Jag härligt nyvaken ber artigt, för att vara mig på morgonen, om han kan stänga av musiken eller sänka den markant. Han ber om ursäkt 100 gånger och stänger av direkt. Jag nöjd tackar och stänger dörren för att sen komma på hur otrevligt det där kan ha uppfattas. Men en krock är en krock. Och sen fortsatta dagen med massa intryck som jag är alldeles för trött att återge nu.

Tack och godnatt nu 💕

                                                                                                              Bye Anna

Likes

Comments