View tracker

Köpte somsagt hem blekningsmedel till håret för ett par dagar sedan, har alltid haft på min bucketlist att jag ska ha färgat håret blondt innan jag dör & kände att de kanske var dags nu, och det var det. I förrigår så färgade jag håret & det hela turned out orange på vissa ställen & på andra ställen någon typish ljusbrun färg.. De ser rätt så freaky ut justnu, men förväntade mig nästan det här medtanke på att mitt hår naturligt är kolsvart & att ljus färg inte sätter sig på mitt hår, så att jag kommer att behöva gå igenom olika processer för att få det i den färg jag vill ha. Nästa process, vilket är att försöka få det till en mörkblond färg - eller åtminstone försöka få bort det oranga på vissa ställen kommer jag att göra om typ 2 veckor då blekningsmedel förstör håret så jag måste let the hair cool down for a little while innan jag kör igång igen plus att jag är i en längd jag velat ha jätte länge så vill ej behöva klippa allt för mycket, sen så fasar jag såklart också för det som man hört oturliga människor fått vilket är det såkallade "tuggumihåret" - och det vill jag INTE uppleva. Helll naaah.

Här är 4 bilder av olika typer av blonda hårfärger som jag skulle DIEEE TO HAVE, eller som jag snarare skulle dö för att kunna uppnå när jag färgar håret, not gonna happen unless om jag besöker en hårfrisör dock och betalar flera lax för att få till det , vilket jag inte känner mig särskilt sugen på. ANYWAYS, Den stora bilden är på mig & mitt svarta hår, som jag actually miss a bit nu när jag kollar ner på mitt ginger hår.. Som också e ganska gulligt iofs, men somsagt inte är den färgen jag vill uppnå..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

G-moorning peeps,eller borde jag start off with glad midsommar? som troligtvis 97% av alla sveriges bloggare kommer att ha som rubrik idag.. Skulle gå på piknik idag vid 3tiden men vet inte om jag orkar medtanke på hur vädret ser ut justnu, så we'll see. Hursomhelst så ska jag hjälpa mami & göra jordgubbstårta, lite traditionell får man la vara tycker jag.. Finns egentligen inte så mycket att säga, ska försöka färga mit hår blondt under den här veckan, jag har köpt hem hårfärg & är bara curios hur jag skulle se ut i det.. Så jag gör det med andra ord bara för att jag kan & jag känner för det typ haha. efterbilder kommer ni självklart få se.. Anyways, ska käka frulle nu & sen hoppas på att vädret blir bättre så att jag slipper sitta hemma som en slö åsna idag.. See ya'll lataahhh xx


Tror ni jag skulle passa i blondt hår eller är jag helt ute och cyklar heh?..

Likes

Comments

View tracker

Duschade ut mitt hår igår efter att ha haft det plattat i c.a 1 vecka. Sååå nu är jag natural igen & lockarna är tillbaka like befooo. Kommer nog inte platta det på ett låångt tag igen. Plattade det ju endast till balen & innan det hade jag inte plattat det på över 1,5 år. Dels för att det förstör håret & för att jag är nöjd med mitt hår som det är..

Tycker att det är så tråkigt att tjejer med lockigt hår eller afro plattar eller rakpermanentar det eller sätter i löshår bara för att man inte är nöjd med sitt hår eller känner att man inte kan ta hand om det. Det är väl ok någon gång ibland att man gör det, för jag menar vi kommer att leva i åtminstone (eller yaa, förhoppningsvis iaf ) c.a 70 år till & under alla dessa år ska man väl självklart få ändra om sin look & utseende. Hade ju vart tråkigt om man inte kunnat göra det. Men det är aldelles för många som gör det för att man inte är nöjd med det som föddes med. Kommer själv ihåg redan som liten hur jag & mina systrar jämt tjatade på mamma att rakpermanenta vårat hår, men hon vägrade & försökte intala oss att vårat hår redan var fint som det var, men det var såklart svårt att ta åt sig det medtanke på vad omvärlden hade och säga om det. Fick hela tiden höra hur fult hår jag hade & om någon sa att det var fint så ställdes den där förbannade frågan direkt efteråt som jag får höra än idag "Har du funderat på att rakpermanenta det?". Ugh säger jag bara..

Och jag måste säga att jag mår så dåligt när jag ser små tjejer i 6 års åldern springa runt i rakpermanentade hår, där dem redan från liten ålder lär sig & hata sig själva. Och inte bara det, att rakpermanenta fräter sönder & innehåller så många skadliga kemikalier som ingen människa egentligen bör sätta på sitt huvud. Hur kan en förälder utsätta sina barn för det ? Tycker det bara är sinnessjukt & tragiskt att man kan göra så mot ett barn. Och sen ett stort misslyckande när det gäller uppfostran då det är viktigt att jämt intala sitt/sina barn hur vackra vilket man inte gör genom att förstöra det vackra dem föddes med.

Mitt dåliga självförtroende när jag var liten berodde mycket på att jag inte kände mig vacker, speciellt pga hur samhället är uppbyggt i sig och dess bild på vad som är "vackert" och vad som "inte är vackert", och nu när jag tänker tillbaka är det rätt sjukt att man kände av the "beauty standards" redan då. Hatade mitt hår enda upp till högstadiet, tills jag bara blev så trött på att bry mig om vad andra människor tyckte & tänkte om och vad dem hade och säga om mitt hår. Jag är nöjd med mig själv som person inifrån & ut och vad andra har och säga do i really not give a fuck about. Jag är vacker som jag är, DU är vacker som du är. FUCK THE BEAUTYSTANDARDS & DO YOU !

ÄLSKAR DENHÄR BILDEN!


Likes

Comments

Likes

Comments

Helt galet flippad & rolig kväll igår! Bara synd att jag tog så jävla dåliga bilder, 98% av dem var suddiga och dem andra två procenten såg alla helt borta ut så dem är med andra ord olämpliga och lägga upp lol, så det får bli den här tråkiga bilden bara helt enkelt. Men imorgon så kommer det dyka upp gaalet roliga inlägg i promise! Så missaa inte shawttyyyz, seeya mwah

Likes

Comments

Ska strax tagga utåt, till Alvik.. Sminket är på som alltid, kanske dags & fundera på och gå ut utan det nån gång? Hmm


Likes

Comments

Så, alltså.. Nu är högstadiet över dårå.. Nu ska jag börja om på nytt på gymnasiet & det känns väl spännande. Är så extremt stolt över mig själv som klarade av högstadiet, någonting som jag aldrig någonsin vågat tro. Någonting som ingen egentligen trodde om mig. Ja, att jag? Caroline.. Skulle klara av högstadiet.. Men det gjorde jag. Jag motbevisade alla.

Jag har alltid haft det kämpigare i skolan än andra barn. Enda sedan dag 1. Minns hur tankarna bara flöt iväg & hur jag inte fick in instruktioner i huvudet, hur tankarna gick på högvarv var 3e sekund & hur mycket lärarna än sa åt mig att koncentrera så gick det bara inte. Jag krigade & kämpade, men det fanns ingen som fattade det. Folk sa ständigt åt mig att skärpa mig & att sluta larva mig och ta tag i saker & ting utan att inse att det var ett helt världskrig som pågick i mitt lilla huvud. Grät mestadelen utav lågstadiet för att jag kände mig dum i huvudet. Vilket jag fortsatte att göra alla skolår.

Utåt sätt ser jag bara ut som en vanlig tjej, men inuti är det så mycket mer som pågår. När jag började i högstadiet så blev allting bara trippel så mycket gånger värre, ingen vuxen utom min mamma fattade att jag hade det svårt & att det det bara skulle bli värre utan mer hjälp. Fick varje dag höra hur dålig jag var & frågor om varför jag aldrig fattade, varför jag var så borta i mina egna tankar, okoncentrerad och omotiverad. Ingen fatta att jag verkligen försökte. Tillslut så gav jag upp, tänkte att det var bättre så. Det kändes som jag sprang och sprang utan att nå ett mål. Så jag gav upp. Hela 6an, 7an & 8an bestod mest av skolk. Folk trodde att det bara var yttligare en tonårs rebell som valde att göra motstånd. Mamma försökte verkligen fixa hjälp & hon fattade att det var något mer som gömde sig under min yta. I slutet av 8an insåg också min lärare att jag behövde hjälp. Och att det var någonting som ej stod rätt till. Jag hade vid det här laget F i nästan alla ämnen & man fixade så att jag fick göra en utredning på PRIMA, sen kom svaret och jag fick diagnosen ADHD.

Jag kommer inte riktigt ihåg min första känsla som jag fick när jag först fick reda på att jag hade det funktionshindret. Men jag var inte så glad iallafall, för nu var det verkligen bevisat att det var något fel på mig. Men nu i efterhand så inser jag att den diagnosen sattes på mig var det bästa som någonsin kunde hända mig, en livsräddare med andra ord. Jag började med medicinen i 9an och jag tyckte inte om den så mycket ,kände mig trött & nedstämd, men tankarna gick inte lika mycket i högvarv. Hursomhelst tyckte jag ej om känslan. Jag fick sen reda på att det skulle ta ett tag för kroppen att "adjust" till medicinen & att det skulle bli bättre sen när jag kom upp i rätt dos. Och det blev det. Men löste det alla mina problem? Hah, långt ifrån. Det var nu sista skolåret & alla andra skolår hade jag så gott som missat. Jag kunde nu koncetrera mig bättre, tankarna som tidigare hade vart all over the place hade nu lugnat ner sig, sprallet i kropen jag kände fanns inte längre där, jag klarade faktiskt av att sitta ner & ta in instruktioner , jag klarade av att sitta framför en männniska och lyssna på vad den hade och säga utan att efter 2 meningar drömma mig vidare till ett annat ställe, men jag hade fortfarande gått runt 9 år som en mongolid och knappt fattat någonting i skolan. Så jag behövde kämpa som ett djur.

Jag ska inte ljuga, jag gav upp många gånger på vägen. Kände att jag inte klarade av det. Vilket många sa. Du har gått i skolan alla år utan att få in kunskap & nu sista året, som är det tuffaste av alla ska du kriga? Haha chaa lycka till tänkte många. Folk var vana vid att bara se mig som ett problem barn med F i alla ämnen, alla bråk & allt skolk. Att jag skulle lyckas var någonting folk endast trodde kunde ske i deras drömmar. Jag, framtid? Ha knappast. Så ja, jag gav upp. Men jag reste mig upp igen & jag kämpa och kämpa. Satt uppe nätter i rad & kriga på som ett odjur. Och gissa vad? Jag fucking klarade det. Tjejen som alla kollade på utan framtidshopp klarade det. Kan ni fatta? Jag klarade ut grundskolan & inte minst sagt, så fick jag också ett stipendium som "Årets uppryckning". Hade aldrig klarat det själv såklart. Adhd medicin som flöt i kroppen, min allra bästa mamma som jag aldrig kommer att kunna tacka nog & sen mina 2 mentorer som lyfte upp mig när jag inte längre kände att jag skulle klara av det.

Nu ska jag börja gymnasiet i höst med 217 poäng, vilket jag vet många inte kollar på som mycket. Men om man kollar på resan som jag behövt gå igenom för att komma hit så är det mycket.

Att jag fick min diagnos var det bästa som kunde hänt mig, och tänk om mitt problem hade upptäckts tidigare? Fatta, då kanske jag inte hade behövt gå runt med mitt dåliga självförtroende & då kanske jag ej hade behövt missa så mycket av skolan. Om lärarna bara hade sätt mig & mina problem tidigare kanske jag aldrig hade behövt gå igenom 9 år av helvete och känslan av att man inte duger till nånting.. Men nu står jag här hursomhelst, gladare & starkare än någonsin. Och jag måste säga hur glad jag är att jag insett hur stor skillnad det är mellan omöjligt & svårt. För att det här året har vart tufft,jobbigt, krävande & extremt svårt, men omöjligt? LÅNGT IFRÅN.

Till alla er som har de kämpigt i skolan, tro mig jag vet känslan. Jag vet hur det är att gå till ett ställe varje dag utan att någon tror på dig, inte ens du själv. Låt inte folks ord & dina negativa tankar påverka dig för mycket. Tänk ist på att motbevisa. Och om du känner att något är fel, slösa ej på tiden & våga sök hjälp. För att de kan lösa så otroligt mycket. Är du beslutsam om någonting & villig att göra allt du kan för att lyckas, så kan inte ens Gud stoppa dig. Lite vägledning & hjälp på vägen kan lösa så otroligt mycket också. Oavsett vad, glöm aldrig: GE INTE UPP, OAVSETT VAD. I slutet av varje tunnel finns ett ljus. Det tvivlar jag inte en sekund på.

Tack till er alla som tog er tiden att läsa igenom denna text, har du några funderingar/frågor eller bara vill lätta på någonting så lämna gärna en kommentar för det skulle verkligen uppskattas. Kram på er alla! 


Likes

Comments

3 close up pictures of mouuah med mitt crazy afro som jag ej borstat på ett tag & som jag verkligen behöver ta tag i asap hahah..

Anyways.. Kan ni fatta att det blivit sommarlov? Because i have a real struggle tryna face it. Nu är högstadiet över & jag känner mig nästan stum. Nu introduceras jag för gymnasiet & jag hoppas verkligen på det bästa. 4 kämpiga år har det varit, men jag hade tänkt gå in på det mer i ett annat inlägg som dyker upp senare under dagen. Nu är det iaf sommarlov & jag mår så bra! Solen skiner & sen får vi inte glömma att OITNB's 3 säsong har släppts & jag mår bättre än någonsin. BÄSTA SERIEN PÅ RIKTIGT! Hoppas ni alla njuter av sommarlovet precis som jag, see ya'll later.. mwahh


Likes

Comments

​Då var man tillbaka med ett nytt inlägg dårå.. Idag har faktiskt vart en ganska chill dag, men rätt stressig på ett sätt idag då det vart en massa canceled planes & stuff like that men yaya.. Idag var sista gången jag tog min fot in i skolan jag spenderat 4 långa & jobbiga år i. Skulle bara städa ur det sista i skåpet & sen grilla med klassen hos min lärare Ingalill. Den bästa läraren på riktigt, när ingen annan har trott på mig så har hon alltid gjort det & är så tacksam för hoppet och orken hon gav mig att fortsätta och kämpa på. Och inte bara det, är tacksam att människan ens stått ut med mig för att jag kan ju utan tvekan säga att jag inte är någon lätt människa att behöva 'deal with'. Men ja, det var iaf en sak jag gjorde idag & måste säga att det var super trevligt.. Sen direkt efter så träffade jag min vän Isabella som nyss kommit hem från Spanien, måste säga att vi hade en hel del intressanta diskussioner om fattigdom,religion  och livets mening och blablabla.. Hade tänkt ta upp det mer i ett annat inlägg.. Sen skulle jag åka till en vän i Alby & fixa mitt weave men det blev inte av och jag är så fkn pissed off  på det att de knappt finns då mitt hår kommer att se ut som ett fågelbo till balen.... Men skitsamma finns inte myckket och göra åt. Just nu så är jag i segeltorp och sover över hos josefine, hon har fixat chips & hela rubbet så ska försöka att vara lite mer social. Är vanligtvis inte van vid att ha såna här lugna dagar, vet inte om jag tkr om det eller inte haha.. Anyways gotta go now, vi höres mwahhh


Likes

Comments