Nu börjar boken ta sin form och saker börjar att träda fram i karaktärernas drag och personligheter vilket har börjat göra det lättare för mig att specifikt låta mig förstå karaktärerna på djupet och associera samt relatera med dem. När man läser en bok kan personen i sig börja att skapa ett sorts band med karaktärerna i boken. Man blir så fängslade i orden att de cirkulerar i huvudet på ett sätt som gör att man kan nästintill visualisera världen man läser om framför sig. Det är väldigt spännande att läsa en bok som man blir fångad i, istället för att man läser en grå och till synes ihålig bok, det blir ej samma effekt och att bli inspirerad och förtrollad av orden i en bok är något magisk och man kan nästan ej släppa taget om historien!

Språket är inte det vackraste eller det mest häpnadsväckande jag läst, men et är inte heller det minst fascinerande jag läst. Det kan ibland föra in några nyanserade meningar. Men den största delen av texterna är fyllda av vardaglig konversation och alldagligt språk hos Amirs tankar (Då det är i första person). Ibland så skapar Hosseini dock väldigt mustiga och starka monologer och meningar som brukar vinna min förvåning över retorik och meningsuppbyggnad. Men det jag kan tyckas sakna är ibland är mer detaljrikt berättande utifrån karaktärerna då jag anser att mycket information gick förlorade för att ge plats åt monologer och Amirs tankar om saker och ting.


Men åter till boken; Vad handlar Flyga Drake om hittills?

Dem grundläggande principerna i boken har börjat att titta fram, jag kan nog ganska lätt se att bokens genre är något mer åt drama hållet, boken handlar - som man kan lätt förstå om man läser baksida texten - om de tragiska händelserna kring kriget i Afghanistan på 80-talet och svek som blir ett allt större drag senare i boken. Vänskap, som är ett kontinuerligt återkommande tema i boken, är också en stor aspekt som karaktäriserar bokens drag. Som jag redan skrev i mitt första blogginlägg snurrar mycket av historien kring handlingarna som utförs av Amir och Hassan, de två främsta protagonisterna i bokens handling. Deras vänskap, enligt mig, färgar verkligen självaste bokupplevelsen i sig. I mitt första bokinlägg begrundade jag Amirs och Hassans vänskap och förklarade hur deras band mellan dem var väldigt starkt; i de senare kapitlen börjar man se att deras vänskap formas runt mina ord.


Amir och Hassan delar fascinerande och känslofyllda minnen tillsammans, de växer upp runt varandras upptåg och elände, men också äventyr och skratt. De skapar en broderlig och oövervinnerlig vänskap som blir ett starkt motiv för bokens protagonist Amir genom boken.

Något som bestyrker detta är ett parti och citat i boken som Hassan uttalade. ”För dig skulle jag göra det tusen gånger om!”. Jag bli lite tagen på sängen av detta uttryck. 

Hassan uttrycker detta i samband med en drakflygning i Kabul en vinter 1975. Amir hade precis kapat av hans motspelares lina och jubel kunde höras runtomkring honom och i all denna charm och lycka hade Amirs och Hassans drake flyga sin väg. Hassan trädde fram ur de jublande folkmassorna och kramade om Amir som samtidigt yttrade sig att Hassan skulle jaga rätt på draken åt honom. Amir kastade tillbaka ett par ord och uppmanade honom tillo att verkligen få tillbaka hans drake. Sedan sa Hassan orden.

För dig skulle jag göra det tusen gånger om!”. 

Det blir en väldigt stark scen när man väl fångas in i stundens hetta. Och en väldigt speciell del ju längre in man kommer i boken. det är här man verkligen får ett grepp om deras relation. Många gånger tyder deras relation mest vara baserad på att de växte upp tillsammans och att Hassan som Amirs tjänare är betvingad i denna relation för att upprätthålla visa väldigt värderade normer kring familjernas polariserade klasskillnader. Eftersom Hassans familj är tjänare till Amirs bör det vara en ganska normal självklarhet att Hassan bör skapa relationer till Amir för framtiden.

Redan tidigt i boken blir dock mitt uttalande väldigt kritiskt ur en synvinkel. 

Ali, Hassans pappa, pekar redan när de två vännerna är unga på att de är till synes bröder då de som spädbarn hade ammats från samma bröst vilket dem sedan skapar en chimär utav, att de är bröder och växer upp med den uppfattningen om varandra. Vilket för oss tillbaka till kärnan i det jag sagt; att boken snurrar runt detta, deras broderliga vänskap. Som sedan blir den kritiska vändpunkten i historien när Amir sviker hans vän. 


Vilket för oss till nästa ämne. Amir, som är självaste huvudpersonen i allt detta virrvarr av händelser. Amir, är enligt min åsikt, en väldigt lätt genomskådad person med väldigt transparent personlighet. I bokens tidigare kapitel ses han som godhjärtad, tillmötesgående och förvisso nyfiken karaktär. Berättarperspektivet är som sagt ur Amirs ögon så därmed får vi en bättre och mer lättbegriplig bild utav Amir. I hans tankar så beklagar han sig mycket över saker och ting i hans omgivning. Han är väldigt blödig till sättet han ser på sin omvärld. Vilket är en stor del av den person han är och som för honom till vissa beslut i boken. Feghet är ännu ett karaktäristiskt drag Amir väldigt snabbt förser sig själv med ganska snabbt in i boken. I jämförelse med Hassan som i boken färgas som en väldigt lojal, oskyldig och modig person är Amir nästan motsatsen. När Hassan blev utsatt för hatbrott av några av deras skolkamrater var inte Amir den som spelade räddaren i nöden när det var Hassan som var offret i dramat, som vid många andra tillfällen senare i boken var Amir den som stod i skräck lamslagen medan Hassan tog tillfället i akt och försvarade dem båda. Något som blir väldigt tydligt när Hassan något kapitel senare faller i händerna hos dessa personer igen och blir trots hans rena oskyldighet misshandlad och våldtagen. Fegheten och rädslan hos Amir träder tydligt fram då han möter denna situation i en gränd. Detta utspelar sig precis efter att Hassan uttryckt att ”För dig skulle jag göra det tusen gånger om!” och han har precis hittat draken han skulle ge till Amir när han möter Assef och hans följeslagare i en gränd där han senare blir slagen och hotad. När Amir träffar på dem bland skuggorna måste han välja att rädda Hassan men att lämna draken eller att gå där ifrån och rädda draken så att han kan visa far hans trofé, men att lämna Hassan åt Assefs knogar. Hassan eller Baba?


Detta förhåller sig till ännu en viktig sypunkt ur boken. Jag skulle säga att ännu en viktig aspekt i boken är Amirs sätt att se på hans omvärld. Han växer upp i en högt aktad familj och danas efter hans familjs värderingar, det kontroversiella samhället som skapats i Afghanistan märker man i boken att Amir, även fast han ser Ali och Hassan som sina jämlikar, influeras av de normer som cirkulerar i samhället.

Amir ställs gång på gång inför beslut som och konfrontationer gällande hans och Hassans relation. Då Hassan och hans far är ”Hazarer”, en minoritet som anses vara lägre ställd i samhället än exempel ”Pashtunerar” som Amir och hans far framställs att vara. En Hazar verkar oftast som tjänare, det som Hassan och Ali är hos Amir och hans far, Baba. Många anser att relationen Amir och Hassan utformat är fel, Amir borde ej umgås med människor som Hassan. Han borde umgås med människor som han själv. Detta gör att Amir måste ta beslut kring hans vänskap med Hassan. Samtidigt är Amir fast i en skeva mellan hans eget förnuft och hans far. Han växer i tron om att han är den som dödade hans egen mor och att hans far ser på honom som en mördare. Boken för med sig mycket motiv kring den väldigt stereotypa ”Far/Son”-historien. Amir försöker med all makt han har vinna hans fars kärlek men med mycket förlust i hans handlingar. Vid ett tillfälle råkar han av misstag lyssna av ren oskyldighet på ett samtal mellan Baba och hans nära vän Rahim Khan där Baba förklarar att ”Om jag inte hade sett läkaren dra ut honom ur min hustru med egna ögon skulle jag aldrig ha trott att han var min egen son.”. Detta skapar ännu en stor eld inom Amir som får honom att skapa olika föreställningar om hans fars åsikter om Amir. Den makt Amir har över Hassan gör att han är villig att till och med överge deras vänskap för att vinna hans fars uppmärksamhet och kärlek. Han känner sig nästintill tvungen i det polariserade samhället han lever i. Vilket han också gör när han lurar hans far till att avskeda Ali och hans son när han iscensätter ett förfalskat rån av hans egna presenter så att det ska se ut som om Hassan tagit dem vilket skapar en rad av händelser som jag kommer ta upp i nästa inlägg.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments