Ru är en bok som visar ett gömt kapitel i mänsklighetens gemensamma historia, vilket är Vietnams historia. Vissa människor kan kanske förklara hela händelseförloppet kring det Amerikanska inbördeskriget eller vad Marie Antoinette gjorde de sista minuterna innan giljotinen kapade hennes öde. Men många, inklusive mig, kan nog inte ens med egna ord klarlägga orsaken till varför Vietnamkriget kom att inträffa eller varför kommunismen tog över landet efter kriget. Boken granskar inte historien och orsakerna varför noga, men ger läsaren fragment om historien. Men boken handlar även om en kvinnas perspektiv på en flykt från ett hemland som för henne tillbaka till minnen hon inte glömt.


Boken handlar om Ru, en kvinna som under sent 70-tal emigrerade från Vietnam efter att ha enligt boken, “begått landsförräderi” då familjen hade sympatiserat med amerikaner. Ru tillhörde också en viss grupp i samhället associerad till något som motsade det kommunistiska idealet som kom att uppstå efter inbördeskriget då Viet Cong tog Vietnam under sina vingar. Familjens borgerliga beteende hörde inte till i samhället som formades alltmer kring kommunismens likvärdiga syn på människor.


Eftersom att Kim Thúy inte har en kronologiskt följd bok blir den väldigt svår att sätta exakt tid då den utspelar sig och boken speglar dessutom Kims egna erfarenheter som båtflykting, vilket också blir en tolkning i sig. Enligt mig är boken är en tolkning i läsarens egna ögon. Ur min synvinkel reflekterar boken ett flöde utav lidande och saknad. Ru är en karaktär som drömmer tillbaka till en barndom som barn i en familj med många personligheter. Vi får höra om hennes farbror som var en kung och hennes mamma som styrde hennes syskon och hon med en järnhand, men också hennes kusiner och mormödrar och farfadrar.


Boken visar jämväl hur perspektiv kan ge andra intryck på historia. En favorit för mig i boken är när Ru beskriver studenters sätt att se på ämnet historia. Historia för de privilegierade i världen är något att sätta ett betyg på. Studenter kråmar sig när ordet historieprov faller på schemat, men i skuggan av dessa människor står de som skriver historien bland krigens missiler och minor. Kim Thúy skriver kontinuerligt väldigt insiktfullt om saker som i vardagen bara beskrivs med enkla ord. Historier blir färgglada och vackra. När Ru berättar om hennes morbror Chung beskrivs han som en kung och för mig, läsaren, skapas en bild utav en hjälte i mitt huvud. Chung förskönas och blir en helt gudomlig karaktär när han egentligen bara var en vanlig morbror. Kim utgår mycket efter egna erfarenheter, i hennes ögon var en av hennes morbrödrar en kung, vilket sedan avspeglades med egna ord i boken.


Men det som jag absolut fångades utav mest i boken var dess lyriska språk som textjaget bearbetar fram sin historia med. Språket är charmerande och vackert, det klingar vackert och är skönsjungande poetiskt. Trots detta ptaktfulla språk hade jag dessvärre vissa tillfällen svårt att tolka författarens historier då de nästintill gjordes pretentiösa och överdimensionella. Kim Thúy gjorde att allt fick en ledsam anekdot. Ett exempel är då hon beskrev en tröja hennes pappa ägde. Tröjan var ej en tröja ämnad för män och blev enligt huvudpersonen Ru malplacerad på hans kropp, fastän det såg ut som en vanlig tröja på honom. Det bedrövliga som fördes fram i anekdoten var att lyckan för nya kläder egentligen var en chimär för vad som egentligen låg bakom allt; deras flykt och stulna land. Vad som egentligen var ämnat att vara någonting sött blev någonting surt.


Någonting som överraskade mig var att verket påminde mycket om en viss annan bok jag läst i samband med skolan; den påminde mycket om flyga drake. Båda verken bearbetar ett lyckligt förflutet i sitt hemland där ett hinder uppstår så de måste genomlida en svårsmält flykt från landet. Böckerna berör dessutom de utmaningar och dråpliga kulturkrockar som de möter i de nya länder de bosätter sig i. Båda hamnar även i Nordamerika vilket ger ett ännu mer intressant perspektiv, därtill drömmer de båda om “den amerikanska drömmen”. Huvudpersonerna är beskrivande och berättar om en mer optimistisk och skönare tid innan deras hemland drabbades av krig och förödelse. De berättar lättsamma historier om nära och kära, de berättar om deras stulna traditioner i hemländerna. Båda böckerna lyfter dessutom fram problemen i västvärlden, om hur de skärmar av sig från verkligheten i dessa krigsdrabbade länder, vilket jag tycker är mycket viktigt att förstå, även år efter dessa krig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments