Header

Nästan alla kvinnor har bristningar av olika anledningar, många pga av att de fött barn, pendlat i vikt, hormoner, puberteten osv.

Jag har märkt att väldigt få instragram modeller på sociala medier visar upp sina bristningar, celluliter, missfärgningar i huden osv även fast de är väldigt vanligt!! På de viset målas de upp en missvisande bild för unga kvinnor. Skönhets industrin, sociala medier, modellindustrin osv lever på framför allt kvinnors komplex! Utan komplex över rynkor, små tuttar, finnar osv hade inte skönhetsindustrin gått hem med vinst, därför finns de reklamer och krämer som påstår få ditt ansikte att se 10 år yngre ut på två veckor osv.....vi måste tillsammans förgöra skönhetsideal så att färre kvinnor råkar ut för skönhetsindustrins fällor. Vi duger som vi är!

Kvinnokroppen är vacker på alla vis. Alla olika bröst och rumpor är vackra samma med alla fittor och alla ansikten, ben, armar osv....samhället har uppfostrat oss till att tro att vara utseenden definierar oss medan de egentligen är tvärtom! What makes us a good person is not our appearance, the same thing as what makes us beautiful is not our appearance.

Här är jag, naken med bristningar och helt utan filter. Såhär kan en kropp se ut, faktum är att såhär ser just min kropp ut! Den fungerar ungefär som den ska, jag har två ben att gå med som kan ta mig vart jag än vill och ett hjärta som dunkar i min bröstkorg och så vitt jag vet så behöver man inte så mycket mer.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Till er som genom går recovery från en ätstörning, här är en av mina bästa tips

Recovery pepp quotes har varit väldigt hjälpsamt för mig! Ätstörningar är psykiska sjukdomar med fysiska symptom vilket betyder att recovery handlar om att ändra sitt tänkande, istället för att tänka att du inte är tillåten mat och inte duger så måste du tänka tvärtom! De kan vara svårt att påminna sig själv om att man duger som man är i perioder och då är de hjälpsamt med små pepp texter på garderoben, spegeln, kylskåpet och skafferiet, bredvid sängen och i badrummet för att påminna sig själv om att man gör ett bra jobb och måste hålla huvud högt även när ätstörningen skriker i ens huvud.

Ibland har jag riktigt dåliga dagar men mår alltid lite bättre när jag vaknar på morgonen läser "wake upp and kick ass" på väggen. De är också ett tidsfördriv och sysselsättande att sitta och pyssla quotes efter en jobbig måltid eller ångest! Rekommenderar starkt.

Dom här quotsen satt jag upp på min garderob idag👇🏼 efter att jag haft väldigt mycket ångest och inte kunde hålla mig från toaletten, efteråt kände jag mig så misslyckad! Men sen påminde jag mig själv om att vägen till ett friskt liv är väldigt svår och de är ingen som förväntar sig att jag ska lyckas varje dag! Varje dag kan inte vara perfekt, jag lär mig av mina misstag och lär mig känna min ätstörning mer! Efter den här dagen och den här helgen insåg jag att jag måste följa ett matschema och vara mer strikt med toalettbesök efter måltider osv.

Kom ihåg att att du är den enda som kan döda ätstörnings demonen i ditt huvud, du kan få verktyg av andra men endast du kan välja att använda dig av verktygen och kämpa emot destruktiva tankar och beteenden!

De är inget dåligt liv, bara en dålig dag. Keep fighting

Likes

Comments

Jag har haft en jätte mysig helg med Robin hos min mormor och morfar, jag tror han fick en liten chock när han insåg att min mormor och morfar inte är som alla andras mormor och morfar, deras hus ser ut som någonting från hobbit filmerna, fullt med hippie saker, konstig mat, en snubbe från Indien som hade konsert i mormors växthus, mormors hotell som är inspirerat av olika länder i varje rum, massa snö, speciella människor och massa kusiner.....men han klarade sig och verkade ha lika trevligt som mig. Jag har inte mått så bra på länge! De var verkligen super mysigt, vi bodde på mormors hotell och bara chilla hela helgen. Vanligtvis när jag har mens brukar jag må mycket sämre!! Jag får väldigt ont, blir väldigt deprimerad, samlar väldigt mycket vätska och blöder väldigt rikligt! Och därför ska jag äntligen skaffa en spiral.

På fredagen var jag hos ungdomsmottagningen med mamma och valde preventivmedel, och de blev spiral som jag hade tänkt mig! De verkar ha minst biverkningar och mest hjälpsam mot min problematik, sen mötte jag Robin på stationen i Ljusdal och vi hämtade ut min Spiral. Imorgon ska jag stoppa in den! Ser verkligen framemot att inte ha mens i fortsättningen.

Den 14e december har jag ett möte med SCÄ i Stockholm för att lägga upp min behandlingsplan och träffa en läkare men innan dess måste jag ta en spruta så att provsvaren hinner komma in för att vara helt säker på att jag inte lider av extrema brister. Jag kommer troligen bo hos min kära vän Satu och äta en hel del god vegan mat den dagen jag är i Sthlm och direkt efteråt åker jag till Bollnäs för att vara med Robin en del på lovet, can't wait!!

Snart kommer pappa och hämtar mig för att jag har en akut tid klockan två i hudik hos tandläkaren för att min tandställning krånglar.....en vass bit ståltråd sticker mig i kinden hela tiden och de är extremt irriterande och smärtsamt! Måste fixas helst NU på sekunden. Efteråt tänkte jag prova byxor på bikbok för att alla mina cargo pants är trasiga förutom ett par som är hemma hos Satu. De känns jätte skönt att få tandställningen fixad, men tyvärr blev de väldigt mycket tandläkarbesök och doktorbesök den här veckan och veckan innan de, jag får alltid ångest av att träffa läkare eftersom de ger mig flashbacks till min tid med Anorexi, starka flashbacks ger mig en saknad efter sjukdomen.....en saknad bara andra föredetta sjuka kan förstå sig på.

Hur som helst, ikväll ska jag bara ligga i soffan och kolla på tv.....

Hoppas ni får en bra dag 😘

Likes

Comments

På detta vis fungerar min ätstörning just nu, följer matschemat 👉 får ångest och skuld 👉 vill svälta mig 👉 får mer ångest 👉 vill spy 👉 mer ångest 👉 blir svullen i ansiktet och kroppen 👉mer ångest 👉 blir självmordsbenägen 👉 vill isolera mig.

Jag vill isolera mig och krypa under mitt täcke och bara sova bort all ångest och skam i en evighet, samtidigt som jag vet att de inte löser problemet! För att bli frisk måste jag göra tvärtemot vad min ångest vill att jag ska göra, alltså vill jag spy så spyr jag inte, vill jag hetsäta så hetsäter jag inte, vill jag isolera mig så isolerar jag mig INTE. Min ångest gör att jag bara mår dåligt inför saker som jag egentligen ser framemot, men eftersom jag har svårt att acceptera mig för den jag är och hur jag ser ut i de här tillståndet så blir de svårt att tänka sig att någon annan kanske älskar mig för den jag är! och hur jag ser ut spelar ingen roll, Jag vet att de är så egentligen, men ibland så glömmer jag bort!

Jag känner ofta att de känns som min familj och vänner lätt glömmer bort att jag mår psykiskt lika dåligt idag som jag gjorde när jag vägde lika mycket som en 9åring, min vikt är inte de avgörande när de kommer till ätstörningar! Mitt utseende är obetydligt i alla sammanhang egentligen, så bör de iallafall vara. De känns som att mina föräldrar sätter för mycket press på mig just nu! Jag går igenom en extremt jobbig period och vill helst bara vara ett litet barn igen, jag glömmer viktiga papper och att omboka möten eller tandläkarbesök osv.....när jag mår såhär så är jag HELT VÄRDELÖS PÅ ATT KOMMA IHÅG SAKER! Verkligen helt värdelös, jag har noll koll på vad som händer runt om kring mig! Bara de som försegår i mitt huvud får en chans att ta plats i mitt liv.

Detta inlägg är väldigt flummigt, men jag var i stort behov av att skriva av mig! Jag är jätte nervös inför helgen eftersom jag måste äta med en stor grupp människor för att jag ska hem till min mormor och morfar, jag hoppas att dom förstår om jag inte lyckas hålla mig borta från att kompensera eller svälta! Jag kan inte göra ett bra jobb hela tiden, alla har ups and downs. Känner alltid att skriva ner ångesten fångar min ångest i ett fängelse en kort liten stund! Och de är så skönt, ungefär som att jag skriver ner den samtidigt som jag skriver bort den. Att blogga eller skriva dagbok är ett hettips till från mig till alla där ute som går igenom en krisperiod.

Likes

Comments

Idag har varit helt underbart, men också så extremt ångestfyllt för mig....jag är proffs på att gömma min ångest tills den kommer ikapp mig på kvällen och fångar mig i ett kvävande moln av avsky. De här med att följa ett matschema och inte svälta mig i perioder är riktigt jävla svårt, de är faktiskt hemsk! Jag blir svullen och får förstoppning, blir plötsligt super hungrig och glömmer att äta middag osv. De som varit mest hjälpsamt är att jag hänger mycket med Robin now days och de resulterar i att jag inte vill svälta mig eftersom de hade varit tråkigt för honom att äta själv medan jag bara sitter och ser på.

Jag känner mig oduglig och ful, grotesk och konstant jätte svullen....de gör att jag blir extremt obekväm i alla situationer och de blir så svårt för mig att tro att någon faktiskt tycker om mig, jag råkar alltid tänka att hen troligen bara hänger med mig för att sedan hugga mig med en kniv i ryggen, jag tror att jag känner så för att jag mått så pass dåligt och knappt minns hur de var att umgås med någon dagligen och faktiskt ha en riktig kompis.

Jag vill bara ge upp just nu och ta en paus från recovery och gå tillbaka till min trygga bulimi cykel, även fast denna sjukdom får mig att må ren jävla skit så får jag ändå adrenalin kickar från svält delen av mitt bulimi cykel tillskillnad från de recovery tillstånd som jag för tillfället befinner mig i. Under svält perioden eller efter att jag kompenserat så känner jag mig vacker, och i dagsläget får jag aldrig chansen att känna mig vacker. Jag vill bara vara acceptabel i mina ögon, de är så tröttsamt att ständigt vela fly från sin egen kropp.

När jag ser mig själv i spegeln vill jag bara gråta, de finns inte någonting jag känner mig nöjd med eller iallafall orkar leva med! Men jag vet också att jag kände likadant när jag vägde 5 kilo mindre eller 10 kilo mindre eller 20 kilo mindre, hur jag än gör så kommer jag inte vara nöjd på långsikt utan behandling! Som tur har jag precis påbörjat en behandling med SCÄ och ska få hjälp mot min hemska pms på fredag hos ungdomsmottagningen. Saker och ting går framåt! De är en sak som är säker, och jag är medveten om att jag är på rätt spår även när jag har dagar som denna då jag bara vill sluta kämpa emot min bulimi, låta den sluka mig och isolera mig i tryggheten i mitt rum.

Nu ska jag sova och hoppas att jag vaknar nästa dag med en ny motivation och om inte så hoppas jag att jag lyckas ta mig igenom hela Torsdagen ändå, snart kommer fredag och då kommer allt bli bättre. Sov gott
❤️

Likes

Comments

Jag har bara träffat tre stycken personer i hela mitt liv som jag klickat med på alla plan efter bara en liten stund tillsammans, Satu är en av de tre personerna.

Vi träffades första gången när vi båda var inlagda på Capio anorexi klinik Jakobsberg, jag minns att jag tyckte att Satu var så trevlig och hade en jätte snygg stil, hon var klok, modig, rolig och vacker. En gång hade jag haft en riktigt dålig dag och istället för att ge mig en arg blick för att jag triggat så gav Satu mig en kram i korridoren och sa att hon alltid fanns om jag behövde prata, och då kände jag mig plötsligt så mycket bättre! Jag hade inte haft en permis på länge och hade troligen fått alldeles för lite kramar de senaste veckorna.

Efter att jag skrev ut mig själv och Satu slussades över till dagvården så behöll vi kontakten en del även fast vi inte precis umgicks på Capio. De senaste halvåret har vi snackat varje dag på snapchat, Instagram, över telefon osv....vi stöttar och peppar varandra till varje pris och de är så skönt att ha en vän som vet precis vad jag gått igenom och går igenom just nu, med henne kan jag alltid vara 100% ärlig om min sjukdom och aldrig känna att hon skulle döma mig.

Förra veckan var jag i Sthlm och sov en natt hos Satu, vi gick på café, shoppade lite, gick på museum, skrattade, åt massa nötter och sushi, swipade på tinder och pratade gamla förhållanden, sa att vi älskade varandra och grät tillsammans. Satu, helvete vad fin du är och du anar inte hur mycket du betyder för mig och hur otroligt tacksam jag är att få ha dig som en storasyster figur i mitt liv! Exakt vad jag behöver. Tänk att du är vegan och jag är vegan, tänk att vi båda gillar kaffe och har samma humor.

Jag sov som en stock den natten, bättre än vad jag sovit på månader och jag är helt säker på att jag sov så gott för att jag kände mig så trygg och glad i själen.

Satu fyller i allt de som jag saknat! En riktig vän som kan ge mig en varm kram, någon att lita på och någon att älska också någon som älskar mig. Satus lilla hund är så fin och hennes familj är så fin! Jag kan knappt vänta tills jag får träffa min älskade vän igen.

Satu gav mig också en necessär som de stor girlpiwer på och en tröja plus en liten nyxpalette! Hur fin är hon inte? Om ni har några tips på vad en Vegan kompis skulle gilla så hit me up, för de är ju klart att satu ska få en liten julklapp såhär innan jul.

Iallafall....Satu min kära vän, du är helt underbar! Och tack för att du finns.

Likes

Comments

Detta inlägg handlar enbart om hur jag efter så mycket om och men, sömnlösa nätter, ångest och tårar äntligen lyckades nästan bryta bulimi cykeln. Först är de viktigt att förstå hur en bulimi cykel ser ut 👇🏼

Det är jätte svårt att sluta hetsäta, svälta, spy, osv och därför krävs de motivation och ren styrka! Om du vill ska kan du!

Här kommer mina mest hjälpsamma tips som gjort stor skillnad för mig

sluta isolera dig

• utmana dig själv både när de kommer till mat och sociala sammanhang

• prata om din bulimi

•hitta nya intressen

•lyssna på musik medan du äter och efteråt för att distrahera tankarna på musiken istället för ångest och suget efter att spy.

• följ ett matschema

•gå ut och ta en promenad när binge suget kommer

• sluta skämmas

•inse att du inte är ensam

•på börja ett projekt precis efter att du ätit för att hålla dig borta från toaletten och skafferiet, tex måla eller rita osv

•lås kylskåpet och skafferiet

I augusti så tvingad min faster ut mig på en promenad för att jag legat inne i sängen och deppar alldeles för länge, jag blev irriterad men lyssnade och någonstans under den promenaden insåg jag att de inte fanns någonting att vara rädd för utanför dörren, solen lyste och jag kunde se glädjen i ögonen på min hund medan hon hoppade bland de höga gräset. Allt som behövdes var en rejäl push för att jag skulle börja släppa mina spärrar och utmana min ångest, och de var inte smärtfritt! Men jag kände alltid att jag gjorde de rätta, utan att utmana mig skulle jag förbi isolerad. I september hade mycket släppt för mig! Jag följde med och handlade, träffade kompisar, hälsade på gäster, fick mindre ångest och hade mer kul. Idag kan jag åka buss, tåg, trängas på en konsert och träffa nya människor!

Men grejen är den att jag satt i samma situation som många som skriver till mig sitter i, den här ångesten som ett svart moln som slukat en och övertalar en till att världen utanför dörren är mörk och hemsk medan världen faktiskt är vad vi gör den till i våra ögon, allting kan vara hemskt och kolsvart medan de också kan vara en varm sommardag! Du väljer.

Jag trodde att jag alltid skulle må jätte dåligt och få svår ångest av att befinna mig i ett väntrum eller köpa schampoo på Ica, men jag lovar dig som går igenom de här att ångesten kommer att försvinna! Du måste måste måste bara ta första steget till friheten och där ifrån inse att du är kapabel till att göra vad som helst.

Samma med att sluta spy, först kommer de vara de mest smärtsamma du någonsin utsatts för men efter flera middagar utan att göra sig av med maten så plötsligt gör de mindre ont i själen. Genom att sluta spy så blir man också rädd för att binge äta eftersom att de inte längre är tillåtet att kompensera, och detta leder till färre binge ätningar som i sin tur leder till mindre sug för att kompensera i form av att kräkas vilket i sin tur leder till mindre ångest som leder till att du sakta med säkert mår bättre för varje dag.

För att summera, du måste sluta isolera dig för att må bättre! Och alla dessa tips du får från behandlare är inte kliché! Dom fungerar, detta kan jag säga ur egen erfarenhet, att följa ett matschema och distrahera sig efter måltider är de optimala. Om ni har några frågor så svarar jag på allt i kommentarerna!

Ta hand om er. Kram

Likes

Comments

Jag mår så bra just nu, inte perfekt men bättre än vad jag mått på så otroligt länge! Jag kunde inte ens minnas när jag sist log på riktigt eller skrattade med hela ansiktet och utan ångest eller skuld efteråt, jag kunde inte ens minnas sist jag var exalterad och pirrig i magen men på dom senaste tre veckorna har jag fått uppleva allt de där och lite till. Jag har skratta på riktigt, jag har känt mig trygg och glad, omtyckt, exalterad, saknat, osv osv.....tack vare att jag börjat gå utanför min trygghetszon så har jag fått chansen att träffa nya människor och känna mig lyckligare än vad jag gjort på år och dar. Jag tänker fortfarande mycket på mitt utseende och gråter för att jag inte känner mig tillräcklig men sen slutar de alltid med att jag kommer fram till att jag visst duger istället för att jag blir väldigt självmordsbenägen.

Tack så otroligt mycket till Satu och Robin för att jag känner mig så levande när jag umgås med er. Just nu saknar jag att dela säng med Robin vilket är lite sorgligt, jag kom precis hem från Bollnäs efter att ha hängt med Robin i helgen....samtidigt som de är tungt att skiljas åt ett tag så känns de också helt underbart att längta efter någon.

Ju mer jag släpper på mina spärrar desto mer inser jag att jag är kapabel till de mesta! Jag kan gå på konsert, resa själv i Sthlm, åka kollektiv trafik, äta lite mer normalt, träffa nya människor osv, listan är lång. För inte alls så länge sen så kändes världen utanför dörren till mitt rum enorm och skrämmande, idag så är jag istället nyfiken på hela världen.


Nästa helg ska jag hem till mormor och morfar! Jag har saknat deras kramar och mina kusiner. Nu ska jag slagga innan klockan hinner bli tolv!

Puss & kram.

Likes

Comments

Som många redan vet så genomgår jag en process för att bli fri från min ätstörning, under tillfrisknings perioden är inte kompensatoriska beteenden tillåtna som träning, kräkning, laxering, svält. Bulimiker är antingen normalviktiga, överviktiga eller underviktiga, kroppen är också i svält läge pga bulimin vilket resulterar i en viktuppgång innan förbränningen sätter in och vikten går ner igen, kroppen samlar också en hel del vikt i vätska som kan uppfattas som fett men faktum är bara är vätska.

De är svårt för mig att få taskiga kommentarer, tillexempel att bli kallad tjock eller bli utfrågad om just min vikt! Jag vet inte vad jag väger och känner mest att de är obetydlig fakta för mig i nu läget då jag inte hade fått någon nytta av det. Jag är medveten om att jag är ganska stor just nu, och ja.....de är ovant och orsakar kraftig ångest! Därför skulle jag uppskatta om folk i min omgivning inte kommenterade mitt utseende på något negativt eller misstolkande sätt.

Jag går igenom någonting väldigt svårt och energikrävande just nu, de är inte bara att lära sig äta normalt efter 5 år med en svår ätstörning! De är lika jobbigt denna gång som när jag hade anorexi, vad som skiljer sig mest är nog de faktum att jag skäms mer över min kropp och mitt ätande denna gång. Min ätstörning och hur sjuk jag är syns inte längre på utsidan.

Jag vet inte hur mycket vikt jag ökat sen jag började att slå mig fri från bulimin men jag kan tänka mig att de är en del, de gör mig jätte ledsen och självklart skäms jag en hel del! Om jag kunde hade jag önskat att jag aldrig blev sjuk från första början. Hur som helst så beror min vikt ökning på min sjukdom, vilket jag antar att många antog. Tänk er alltid för innan ni öppnar käften i fel tillfällen!


Likes

Comments

Idag har varit en sorglig dag, inte bara de att någon anmält mitt Instagram konto så pass att de raderades, jag var också på mitt första möte med SCÄ = Stockholms centrum för ätstörningar, de var väldigt känsloladdat och jag känner mig livrädd, rädd för vad som komma skall. Att bli frisk från min bulimi innebär att sluta kompensera och börja leva! Sluta svälta, hetsäta, spy, laxera, promenera osv.....efter 5 år med en ätstörning så vet jag inte vem jag är utan min ätstörning och heller inte hur de fungerar att äta normalt. Jag ser dock framemot mindre ångest och en vanlig förbränning.

Detta är ett nytt steg, nyklippt, nya vänner, nya erfarenheter och ny Instagram! A fresh start on something new. Jag har redan påbörjat att äta mer normalt och de resulterat ju i att jag först går upp i vikt innan kroppen vänjer sig, och de är väldigt ångestfullt och känsloladdat! Jag känner mig värdelös och groteskt ful.

Apart from all the hurting så har jag haft ett jätte fint dygn med Satu i Sthlm, hälsocafet, etnografiska, shopping, Delivore, sleepover, sushi, myskväll, gos med hennes valp Twiggy och samson och deras lilla kisse. I detta nu sår jag på en galleria i Sollentuna medan jag laddar min telefon mot en vägg, min laddare gick sönder igår så jag fick hämta en av min bror på Bondegatan tidigare idag. Önska mig en trevlig hemresa! Vill också tacka så mycket för att jag kom på placering 47 i Gävleborg idag! De känns häftigt.

Likes

Comments