Header

I rather stand up for me and my sisters human rights as women and for others human rights as transgender, black, non-binary, gay and simpy beautiful human beings than remain silent. Even though i was beaten a hundred times i would not stop speaking and stand up for those in need and those who don't fit into our stupid society! Because if i do not speak up even when I'm afraid i have chosen the side of the oppressor. And i also want to remind everyone that there is no such thing as white racism! White people are still privileged. Have a great day to all beautiful and kind human beings out there! And the rest of you can fuck off.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag har på senare tid upptäkt att dåligt självförtroende är någonting otroligt onödigt, självklart visste jag redan att de var slöseri med tid men så pass onödigt som de faktiskt är att gå runt och älta sin kroppsbyggnad och vikt fattade jag inte riktigt först här om dagen då de verkligen slog mig, tidigare har jag inte riktigt kunnat råför min skeva kroppsuppfattning då jag var så pass sjuk men nu när jag blir friskare och friskare varje dag har jag en möjlighet att verkligen jobba men min syn på mig. Jag brukar ofta tänka på när jag från första början började utveckla en ätstörning, när jag var 14 och tyckte att jag inte dög, nu när jag tittar tillbaka på bilder på 14åriga Miriam kan jag konstatera att jag var jätte söt och fin, jag dög precis som jag var, och då insåg jag också att jag i framtiden kommer kolla tillbaka på 17åriga Miriam och tänka samma sak, jag kommer tänka "varför ältade jag mitt utseende och lät de ta över mitt liv? Jag ser ju helt okej ut"


När jag och du är vuxna kommer vi bara undra varför vi lät samhällets skeva skönhetsideal och krav ta över våra liv och dra ner oss i mörkret. Jag vill vara en förebild för flickor och pojkar med dåligt självförtroende och måste därför jobba på att älska mig själv för att uppnå de, jag är så snäll mot andra och ber andra människor att älska och uppskatta sig själva fast är hård och restriktiv mot mig själv....det måste få ett stopp! Jag tänker utmana mig själv lite varje dag och jobba stenhårt på min skeva kroppsuppfattning för att de är så otroligt viktigt för mig att tillexempel min lillasyster är medveten om hur vacker och fantastisk hon är, därför måste jag föregå med gott exempel varje dag. En sund syn på sig själv kommer inte som ett brev på posten! De är en kamp och en krokig väg, men de behöver inte gå fort så länge jag och alla som försöker göra den här förändringen tar små steg i rätt riktning varje dag! Att stressa leder aldrig till framgång. Jag ser framemot en sund kroppsbild! Om du som läser detta också lider av dåligt självförtroende hoppas jag att du också gör samma förändring! Du är värd det.

Kram
❤️ ta hand om er.

Likes

Comments

Det är viktigt att äta rätt när man är vegan! Jag brukar tänka så här, fruits, vegetables, nuts, seeds, grains and beans, där har vi grunden av vad en vegan bör äta under en dag. Frukt innhåller vitaminer, äter man varierade frukter får man i sig ungefär alla vitaminer. Grönsaker innehåller vitaminer och fibrer som är viktigt. Nötter innehåller magnesium, sink, protein, kalcium, järn och nyttiga fetter som omega 3. Frön innehåller också nyttiga fetter, omega 3 och omega 6, kalcium och kalium, protein, jod och E vitamin och järn. Flaxseeds och valnötter innehåller vitamin B12 som är jätte viktig för veganer! Vitamin B12 finns tillsatt i alla vegan produkter. Säd innehåller viktiga kolhydrater. Och bönor innehåller mycket protein! Speciellt soyabönor också kolhydrater såklart, ofta mer protein per hundragram än vad kött gör. En viktig grönsak är avokado som innehåller vitamin C, E, K och B3, fosfor, mycket kalcium som är viktigt eftersom veganer inte dricker mjölk, kalium och magnesium. Sen har vi banan som är viktig och användbar frukt för veganer! Banan är viktigt för att den innehåller lite bra fettet och kalcium. Spenat är också viktigt då de innehåller mycket järn och kalcium. En annan sak som innehåller mycket nyttiga fetter är kokosfett/kokosolja, de kan man ha till allt, bakning, handkräm, hudkräm, fotkräm, ansiktskräm och fungerar bra att steka i och innehåller mindre mättat fett än raps eller olivolja. Använder man dessa produkter i sin vegan kost slipper man troligtvis brister! Men vill man vara helt säker kan man alltid äta vitamin till skott. Min favorit vegan frukost är helt klart gröt eller avocado toast! Och favorit middag eller lunch är ugnsbakad sötpotatis med hummus och grönsaker eller sushi! och favorit snack är så enkelt som vegan choklad eller melon, choklad doppade jordgubbar eller mackor med fantasifulla pålägg! Eller äpplen som är doppade i jordnötssmör eller yoghurt med granola! Allt är så gott. Om du ska återhämta dig från en ätstörning rekommenderar jag att äta 3000 kalorier istället för 2500 eftersom det ofta kan bli mindre fett och svårare att få i sig alla näringsämnen när man är vegan, och kosttillskott är jätte viktigt! T.e.x magnesium, kalcium, alla B-vitaminer och järn. Jag har till och med ett Instagram konto till engnat min vegan mat där jag endast postar bilder på färgglad och god vegan mat, mitt konto heter food.poem om någon råkar vara intresserad. Jag lägger upp lite bilder på personliga favorit rätter, mellisar och frukostar.

Likes

Comments

Jag må vara nästan frisk men Ursulas röst kommer aldrig att försvinna, ibland skriker hon i mitt huvud och ger mig order....då är jag illa tvungen att göra tvärt om. (För er som inte vet så heter min ätstörning Ursula för att underlätta för mig) De är jätte svårt att gå emot på egen hand, men jag brukar tänka att det finnas en framtid då jag inte har människor runt om kring mig som kan påminna mig att äta och att ett liv med Ursula är ett skit liv. Jag fyller 18 om ungefär en månad, jag är vuxen nu och kommer inte att bli passad på som förut vilket känns jätte läskigt men jag känner mig också stark och fri. Att vara frisk har för mig blivit viktigare än att vara sjuk men vissa dagar kan jag inte låta bli att sakna min ätstörning, mitt destruktiva förhållande till Ursula och hat kärleken jag har för henne men mest av allt saknar jag den falska tryggheten hon ger mig. Därför måste jag hitta min egen trygghet i vanliga vardags rutiner så att jag kan tänka "såhär är det punkt slut" att äta på bestämda tider är till exempel en av mina nya trygga vardags rutiner. Vad som också hjälper för att dämpa hennes röst och göra mina egna tankar hörd är att äta saker jag tycker om, så som melon och dadlar och linschips. Jag brukar också ta en promenad för att påminna mig själv om att jag inte längre behöver smita ut bakvägen och ljuga för att få ta en promenad och andas frisk luft. Sen brukar jag skriva en lista som på bilden nedanför👇 där jag brukar överväga nackdelar och fördelar med att gå emot min ätstörning och möta min ångest, som ni kan se så är nackdelarna få. Jag ångrar väldigt sällan att jag började recovery! Mestadels för att ångesten är så pass enklare att hantera och för att jag slipper känna lika mycket skuld och bära på ångest för att jag ljugit och smusslat för min familj. Jag gör så mycket bra saker för mig själv just nu och kunde inte bli mer stolt över mig själv. För er som inte vågar bli frisk vill jag bara säga att vi alla är rädda! Jag var så rädd för att jag inte visste vem jag var utan ätstörningen och att saknaden efter ätstörningen kanske skulle bli värre än att faktiskt vara sjuk, jag hade fel! Ångesten är mycket mindre än när jag var jätte sjuk. En behandlare på Capio sa en gång till mig "du kan ätstörningens väg så ska du inte prova en annan väg Miriam? Om du inte gillar att vara frisk kan du alltid gå tillbaka till anorexin" där och då valde jag att prova! Och jag vill aldrig tillbaka. Aldrig mer anorexia. Aldrig mer Ursula.

Likes

Comments

Jag har valt att lämna ute nummer på vågen och väldigt triggande event, men detta är ändå en trigger varning.

Min historia börjar när jag är 14 år, jag bestämde mig för att gå ner i vikt vilket var en dum idé. Under en sommar tappade jag 10 kilo fast jag redan var normalviktig, jag blev besatt av mat och min kroppsform. Jag jämförde mig ständigt med alla och blev aldrig nöjd. Jag brukade stå framför spegeln och berätta för mig själv hur värdelös och tjock jag var, om jag kunde spola tillbaka tiden hade jag givit 14 åriga Miriam en kram och berättat att hon dög som hon är.....men de är omöjligt. Under samma sommar svimmade jag pga lågt blodsocker i köket i vårt sommarhus på Gotland. Den här vilken jag hade gått ner höll jag ett år, sen började jag umgås med vänner och känna att jag passade bättre in i min klass. Min skolmiljö och hemma miljö blev förbättrad och jag hann liksom inte tänka lika mycket på att träna och äta ingenting. 2015 var till en början ett av de bästa åren under min sjukdomstid, tills jag fyllde 16. Jag flyttade till Stockholm för att gå gymnasiet och började slarva omedvetet med maten, till slut märkte min ätstörning viktnedgången och blev triggad. Jag fick en adrenalin kick varje gång jag gick ner en klädstorlek, men jag hade ingen aning om min vikt och det ville jag heller inte veta. Tiden gick och jag åt väldigt restriktivt samt gick väldigt många promenader. En dag bad min skolsköterska mig att följa med henne till hennes kontor, jag visste direkt vad som pågick. Under den här tiden hade jag nästan svimmat i matsalen, nästan svimmat på tunnelbanan och svimmat efter en dusch, jag led av förstoppning och hade extremt synliga revben. Min skolsköterska frågade mig om jag hade en ätstörning, men jag ryckte bara på axlarna. Sen frågade min skolsköterska om jag svälter mig, då brast det. Jag satt i min skolsköterskas kontor och grät "snälla ring inte Mina föräldrar! Jag kan ordna det här själv" hon gav mig ett matschema som jag försökte följa och en remiss till en vårdcentral. Natten efter mötet med min skolsköterska sov jag hemma hos min moster för att nästa dag gå till vårdcentralen. Min moster var hemma från sitt jobb bara för att hjälpa mig, det uppskattar jag än idag. På vårdcentralen träffade jag en kvinnlig sköterska som jag pratade med om hur mycket jag äter, sen vägde hon mig. Jag stod på vågen med sweatshirt och jeans och mössa, ändå fick jag en total chock när jag såg siffran.....min moster blev också chockad "de här är inte bra Miriam" jag svarade inte. Läkaren remitterade mig till Södersjukhuset, på vägen dit började jag gråta. Jag var så jävla rädd! På Södersjukhuset skulle jag ta prover, vilket tog tusentals år! Jag blev stucken i båda armvecken, inget blod, handlederna, inget blod och så fötterna, inget blod sen provade vi en sista gång på lilla mig som var alldeles ner fryst och hungrig. Efter att ha blivit uppvärmd med filtar och värme dynor kom de blod, ÄNTLIGEN!!!! Sen fick jag ta ett ECG. Till slut kom en läkare in till mig och min moster efter att vi väntat väldigt länge, han sa att jag genast måste åka hem och bli inskriven på en öppen vård för ätstörningar. Samma kväll kom min pappa och hämtade mig, vi sov i min och min brors lägenhet och dagen efter åkte vi hem till Norrland. Norrland som jag flytt ifrån och nu skulle tvingas tillbaka till. Jag kände mig som ett misslyckade. Jag blev inskriven på öppen vården där jag fick ta puls och blodtryck, men det stod aldrig plus på vågen, tillslut blev de bara minus och minus tills en dag då jag kom dit med 40 i puls och två kilo minus på vägen efter bara en vecka. Min sjuksköterska sa "Miriam fattar du inte att du dör nu" jag blev direkt inlagd med sondnäring för första gången, månader gick och jag blev inlagd tre gånger till med sond, jag blev också sondmatad av mina föräldrar som fick brotta ner mig och hålla fast mig för att lyckas få i sin dotter näring, jag smet ut på nätterna och sprang, jag gömde mat och tömde sondnäringen till häften och fyllde resten med vatten. Till slut tyckte mina behandlare att det var nog, jag blev remitterad till capio och åkte dit på besök. På ett inskrivningsmöte vägrade jag en av de 14 platser på Capio, tills min mamma mutade mig med en shopping tur då jag får peka på vad jag vill och hur mycket jag vill och hon lovade att köpa allt. Mutan blev godtagen och jag blev inskriven. Till en början ökade jag ingenting och åt knappt nått, jag grät och isolerade mig. Till slut började jag inse fakta, jag kommer inte att komma här ifrån så de är lika bra att jag börjar umgås med dom andra inlagda anorektiska tjejerna. Det förbluffade mig hur lika alla var, alla vandrade omkring i en anorexi bubbla, var rädd för samma mat och blev triggade av samma saker. Då fick jag sjukdomsinsikt eftersom jag insåg att alla var så lika så måste det vara en sjukdom. En dag började det pratas om LPT= lagen om psykiatrisk tvångsvård, jag blev då rädd och skrev ut mig själv. Mitt dummaste beslut någonsin! Det gick framåt till en början tills det bara gick utför, jag tappade jätte mycket i vikt och vägde snart lika lite som när jag blev inskriven på Capio anorexiklinik. På capio fick jag EKG på nätterna ibland men här i det fria hade ingen koll på mitt hjärta, tänk om jag dör. Efter att ha nuddat botten bestämde jag mig för att bli vegan, jag började äta och tillslut märkte jag att ångesten blev svagare. Till vintern hade jag blivit normalviktig men dock legat inlagt på psyket två gånger efter självmordsförsök. Och här är jag idag, min resa är långt ifrån klar men mitt mående förbättras varje dag.


Ursäkta för stavfel och kanske inte så sammanhängande text. *Edit* om du lider av en ätstörning så tveka inte på att söka hjälp! Ta hand om er.

Likes

Comments

Det är jätte viktigt att förstå att din eller någon annans vikt säger ingenting om personen i fråga, en ätstörningar har ingenting med vikt att göra mer än att personen som lider av en ätstörning är viktfixerad, men hens vikt är totalt obetydlig. Anorexi, bulimi och ätstörning uns är psykiska sjukdomar som kan resultera i fysiska symtom, dom fysiska symtomen är någonting inte alla lider av. Du är värd vård vad du än väger och du är värd att tas på allvar, bara för att en person med en ätstörning väger lite betyder det inte att hens kamp är svårare och jobbigare än en person med normalvikt eller övervikt. Du har rättigheten till att tas på allvar och bli erbjuden vård för din ätstörning oberoende din vikt. Ett flertal sjuka har skrivit till mig och frågat om de ska söka vård även fast de inte lider av undervikt, svaret är JA! Ätstörningar är farliga för ditt psykiske och hälsa, tveka aldrig! Sök vård. Jag blir rasande på samhällets uppfattning av ätstörningar! Vi alla måste kämpa emot normer och skeva uppfattningar för att ALLA sjuka ska tas på allvar, att leva med en ätstörning är ett helvete för alla sjuka oberoende vikt och kroppsform, en ätstörning är omöjlig att bryta på egen hand och därför måste alla få samma rättigheter till vård. Du är vacker och värdefull, du duger. Kritiskt låga BMI'n är ett symtom och inget annat! Därför ska inte ett lågt BMI defilera anorexi eller bulimi eller ätstörning uns. Vi alla är värda samma rättigheter! Jag har hört om flera personer som får bråka för ätstörningsvård för att de inte ser ut att vara ätstörda, detta är så fel! Till er vill jag bara säga att så många människor är opålästa i dagens vård. Vårt samhälle är orättvist, grymt, utseende fixerat och vidrigt.....jag vill ge er alla en telepatisk kram och hoppas att ni fortsätter kämpa emot era ätstörningar. Om ni behöver bekräftelse på att ni är sjuka kan jag bekräfta er. Du är sjuk och du är värd vård!

Ta hand om er. Kram

Likes

Comments

Imorgon ska jag till tandläkaren....jag är extremt nervös och jätte rädd, pga min depression glömmer jag ofta att borsta mina tänder, inte bara det! Jag är också så rädd för att ha en konversation och ligga där i tandläkarstolen och plötsligt få panik, jag har de jätte svårt med människor så nära in på just nu.....jag är väldigt nervös och hade gärna skjutit upp det för 5 gången, men de fungerar ju tyvärr inte så. Jag är så orolig och ångestfylld, aldrig att jag klarar av en sån här utmaning utan en ångest attack. Jag hoppas verkligen att de går jätte fort! Det är inte rätt av mig att undvika sociala situationer bara för att jag är rädd för dom, jag måste gå dit för att övervinna min rädsla vilket i sin tur kommer leda till att jag har mindre ångest nästa gång, men nu undrar jag hur jag ska göra? Ska jag ta bort tandställningen så att jag inte behöver ha så här mycket ångest, eller ska jag behålla tandställningen? eftersom jag senare i livet hade fått betala för en tandställning om jag skulle vilja ha en vilket kan bli riktigt dyrt. Om jag har rejält med tur kanske det är lite folk där just den dagen jag har en tandläkartid, jag ber.

Likes

Comments

Igår fick jag ett mail från en anonym person med en ätstörning. Jag vill så gärna hjälpa så mkt jag kan! Därför uppskattar jag verkligen när människor kommer till mig med sina problem angående psykiskt ohälsa. Jag tycker att de verkligen är starkt av er som skriver till mig med frågor, jag sträcker alltid ut en hjälpande hand och du som skriver är alltid anonym! Det är jätte viktigt att ni förstår att det inte finns någonting att vara rädd för när ni skriver till mig, jag kommer alltid behålla er anonyma, era sms/dm/mail osv kommer aldrig bli upplästa högt inför någon, ingen kommer få reda på ditt namn eller någon information om dig överhuvudtaget. Jag kommer aldrig att svara någonting triggande eller med triggande bilder, jag kommer att vara endast ärligt, respektfull och trevlig i mina svar till dig. Jag har full respekt för alla som skriver till mig, ni är alla tillåtna att skriva vad fan ni än har på hjärtat som har med psykiskt ohälsa att göra. På senaste tiden har fler skrivit till mig än vanligt och jag börjar verkligen känna att de jag gör är hjälpsamt, att jag kanske gör en liten skillnad för iallafall några psykiskt sjuka och de gör mig så otroligt varm om hjärtat! Jag vill endast hjälpa och om jag är iallafall lite till hjälp så gör de mig nöjd och jätte glad.

Ta hand om er. Kram

Likes

Comments

Idag satt jag ute och åt frukost och läste min favorit bok för tredje gången när jag plötligt fick ett meddelande på Snap, en man skickade en bild på sin penis....jag uppskattade inte bilden och försökte göra de så tydligt som möjligt att jag inte var intresserad av hans snopp

Han "min kuk är så hård"

Jag "att hitta"

Han "haha fuck you"

Jag "ja, jag knullar hellre mig själv än dig"

Han "håll käften hora"

Jag "var de där det bästa du kunde komma med? Snälla suprise me for once. Jag vill inte se din jävla snopp, det är oacceptabelt att skicka bilder på din kuk till mig utan min tillåtelse! Det kallas för sexuella trakasserier"

Han "jag ska mörda dig äckliga hora"

Jag "välkommen din lilla fjant. Jag är inte rädd för dig och kommer aldrig bli! Du har ingen makt över mig"

Han "dö"

Jag "blockad"


Detta är vardags mat för kvinnor och tjejer, vardags sexism som inte ska få accepteras! Genom att säga emot och visa att jag inte är rädd kan han inte få makt över mig, de gör män rasande! Men för att jag ska få en annan position i dagens samhälle. Jag vägrar vara en söt liten tjej som tar order och inte vågar berätta när någonting är orättvist och inte rätt! Jag har inte blivit uppfostrad till en duktig flicka och jag tänker inte uppfostra mina barn till att bli duktiga flickor, jag har fått forma min egen personlighet och mina egna politiska åsikter, mina föräldrar har bara sagt till mig att jag aldrig ska låta någon trampa på mig och att jag inte är mindre värd bara för att jag är av kvinnligt kön, jag fick lära mig tidigt att inte acceptera kommentarer som att flickor är svagare eller kommentarer som "du kastar som en tjej"

När jag var 5år och gick på dagis skulle vi ha ett skidlopp, en pojke jag inte tänker nämna namnet på var alltid en mobbare och speciellt mot tjejer eftersom dom aldrig gav honom stryk. Han sa att han skulle vinna eftersom att jag är tjej och han är kille, pojkar är ju snabbare enligt honom....jag var bara 5år gammal men jag var trött på hans beteende och vände mig om mot honom. Utan att tänka efter högg jag pojken med min skidstav i kinden, de blödde och jag var nöjd. Han skrek "hon stack mig med staven mamma" och hans mamma svarade "sluta vara elak då" sen torkade hon bort blodet från hans kind. Då kände jag mig stark och modig. Efter de bråkade aldrig pojken med mig mer på dagis eller utanför dagis, jag kände mig starkare, jag stod upp för dom andra tjejerna och såg till att han fick skäll för sina dåliga fasoner. Jag var endast 5år men jag visste redan då vad som var rätt och fel! Och jag tänkte inte stå där och ta skit från någon som inte ens visste hur det känns att vara tjej. Jag tänker se till att mina framtida barn inte tar skit från andra barn som blivit uppfostrade av sexistiska föräldrar. Jag är en kvinna, men jag är fan inte gjord av glas eller porslin! Om du förtrycker eller smutskastar mig kommer du att få samma tillbaka för att jag är inte rädd för dig. Aldrig varit och kommer aldrig bli


Det är jätte viktigt att vi som kvinnor står starka emot machokulturen! De är en kultur som är toxic för både kvinnor och män, de är inte nyttigt för män att aldrig visa känslor och de är inte nyttigt för kvinnor att ses som sexobjekt och ständigt bli förtryckta pga sitt kön. Let boys cry och the future is Female! Jag åt hur som helst upp min trevliga frukost i solen eftersom jag inte låter dumma människor förstöra min inner peace

Var starka systrar! Vi ska aldrig låta oss bli erövrade

Likes

Comments

Historien om Tekla, jag ville känna mig behövd och speciell för någon, jag ville ha ett lyckopiller och någonting att kämpa för! Det var då Tekla kom in i bilden. jag har tjatat sen jag var liten efter en hund, plötsligt kändes det som tiden var inne. jag lyckades övertala mina föräldrar att en valp skulle vara det ultimata! en hund skulle ge mig så mycket lycka och motivation, det var inte lätt med efter många om och men var alla med på banan, jag skulle få en valp. jag visste direkt att jag skulle ha en fransk bulldog, det var ingen fråga om saken! bestämt, spikat och klart. Jag började leta efter en kennel inte alldeles för långt bort som sålde en liten fralla, tiden gick och det såg ut som att det inte skulle ordna sig för mig....jag hörde av mig och ringde på annons efter annons, till slut hittade jag en dam som sålde svarta små frallor i Södertälje, jag ringde och lyckades bli den första som tingade just min Tekla. efter en månad skulle hon bli min! Pappa, jag och min bästa vän åkte för att hämta min framtida valp, allt gick bra och vi fann tycke för varandra vid första ögonkastet. jag provade massa olika namn tills vi kom fram till namnet Tekla!! Det är inte ett perfekt hund namn men passar min valp perfekt. Tekla har växt upp till en underbar hund! jag är så stolt över hur fin hon blivit, men det har inte varit en enkel resa! efter att ha uppfostrat en valp vid 17 års ålder känns det som jag kan övervinna vilken påfrästning som helst. Jag har fått mycket hjälp från mina familjemedlemmar också när jag inte orkat ta en promenad osv...det är jag dom evigt tacksam. Teklas personlighet är underbar och super härlig, hon är ljuset i mitt liv ,tack vare henne kommer jag ut på promenader och håller små rutiner i vardagen, Tekla är en av de stora viktiga anledningar till att jag kämpar varje dag! Det har inte varit en dans på rosor men det har verkligen lönat sig och det fina stunder med henne överväger dom jobbiga!!!

Tusen tack tekla, för att du finns i mitt liv och kastar lite solsken på mitt mörker.

Likes

Comments