Header

Har funderat ett tag på om jag verkligen ska publicera detta. Om det är för nära i tiden och om det skulle göra för ont för att sätta ner i ord. Samtidigt är det kanske precis det jag behöver. Det känns lite som att blotta ens själ men egentligen, vad gör det? Det är ju bara verkligheten, so here it goes - varför att flytta till New York är det viktigaste beslutet jag tagit.

Som vissa av er känner till så gick jag igenom de tuffaste sex månaderna i mitt liv någonstans mellan december och maj. Där rycktes mattan från under mina fötter, där min trygghet fullkomligt raserades. Det fanns dagar när jag inte visste om jag skulle klara gå vidare, dagar jag undrade vad i hela friden jag gjort för att förtjäna detta, dagar jag låste in mig själv långt från alla andra för att bara kunna andas.

I slutet av förra året insåg jag att mitt batteri var slut, jag hade noll energi kvar och kände mig helt utmattad. Det gjorde mig så vansinnigt frustrerad. Jag hade ett jobb som jag älskade, vänner och familj som alltid ställer upp och så mycket som jag ville göra. Men ingenting funkade. Jag började längta bort. Till bergen, till vandring, till naturen och närhet till djur. Till något som jag i efterhand inser är ett lugn, en plats att reflektera och ta igen all energi. Nu är jag inte alltid så duktig på att lyssna på min egna kropp men jag gjorde ett löfte att 2017 skulle bli året jag fokuserade mig själv.

Sen kom smällarna, en efter en. Först kom den absolut hårdaste av dem alla. Min älskade underbara allra finaste morfar somnade in efter en lång tids sjukdom. Jag visste att den dagen skulle komma och jag visste att det skulle göra fruktansvärt ont att förlora min största trygghet och förebild. Men herregud, jag gick nog sönder i tusen bitar. I efterhand kommer jag knappt ihåg den tiden. Det enda minnet är smärtan och dagen när jag gick till jobbet då jag knappt kunde stå på mina egna ben. Där är jag så otroligt tacksam för min tidigare chef och vår HR-chef, som skickade hem mig till Kalmar och såg till att jag kunde andas ut. Tack Johan och Kristina, för att ni hjälpte mig när jag behövde det som mest.

Vad som kom därefter går absolut inte att jämföra med morfars bortgång men det gör det inte enklare att gå igenom. I korta drag undersöktes jag för en tumör man hade hittat samtidigt som min arbetsgivare genomförde en del förändringar på jobbet där min tjänst försvann. Trots det stannar inte världen. Jag är inte den enda som har det tufft och det finns så många andra som har det värre. Slå på ett leende, ställ upp för dina närstående och fortsätt med vardagen.

Här, PRECIS HÄR insåg jag att något behövde förändras.

Om jag skulle infria mitt löfte till mig själv skulle det behövas något drastiskt. I detta ögonblick hittade jag en tjänst i flödet på LinkedIn, en marknadstrainee söktes till ett svenskt bolag i New York. I en bransch jag alltid velat utforska. Jag kom ihåg det så väl, det var bara några få dagar kvar på ansökningstiden och jag ägnade nog ett helt dygn framför datorn för att fixa den där ansökan. Trots välmenande protester från familj och vänner tog jag chansen. Visst, det kanske inte är vanligt att man tar en trainee-tjänst efter man har jobbar i ett par år. Visst, det kanske inte är ekonomiskt att spendera alla sina sparpengar på ett år i New York istället för en kontantinsats till en lägenhet. MEN det var precis det jag behövde och här kom vändningen.

Jag fick jobbet och nu sitter jag här i mitt lilla rum på Upper West Side. Så nu är det bestämt, detta år ska vara mitt år. För man måste ta hand om sig själv innan man kan hjälpa andra. Att ta en paus från Sverige var det jag behövde, för att få tid för reflektion, ta tid för mig själv, bearbeta allt som hänt och testa mina egna vingar. Jag njuter fullt ut just nu. Ibland är det lite ensamt men det är precis vad det måste vara. Det är då jag kan tänka klart. Jag längtar fortfarande till bergen, till naturen, och som tur är har USA några av de vackraste national parkerna man kan föreställa sig. Plus att New York är bland de bästa platserna i världen att vara ensam på. Sen ... när jag är redo att träffa lite nya människor så tänker jag köra fullt ut på Tinder, Bumble och alla sådana ställen för man måste ju ha lite kul också.

Så tack för att ni finns, tack för att ni accepterar och stöttar detta sabbatsår från Sverige. Ni är bäst.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ett besök på Ikea var oundvikligt. Det är ju som en svensk trygghet var man än åker. Saknade köttbullar och lingonsylt, precis som jag åt det varje dag innan jag flyttade hit. Eller inte. Det kändes oavsett skönt att gå där en stund. Kändes som hemma. Lärde mig också att det fanns en Ikea Express-färja som går direkt från Wall Street till Ikea i Brooklyn. Gratis på helgerna och turen ger en fantastisk vy över Manhattan, med öppet tak och sittplatser så ännu bättre än Staten Island Ferry.

Varför kommer man dock alltid hem med saker man inte behöver? Typ en potatisskalare. Det var som paniken i tanken att vi kanske INTE har en potatisskalare i lägenheten tog över. För "hur ska jag annars kunna koka potatis till mina köttbullar" (igen, eftersom att det händer så ofta). Suck Miriam. Vi hade såklart potatisskalare. Två till och med. Nu har vi tre.

Likes

Comments

Det finns så mycket att se i detta enorma land. Någonstans på vägen inser jag att alla platser jag drömmer om att se kommer inte hinnas med under ett år med min begränsade tid och budget. Därför gjorde jag en lista, en väldigt lång lista på parker, städer och upplevelser där jag tänkte presentera i alla fall tio av punkterna (utan inbördes ordning). Naivt trodde jag att det skulle få plats i ett inlägg men det får bli en serie så stay tuned. Redan nu kan ni förbereda er på en hel del berg och skogar. Så om någon är villig att följa med och vara min hiking-buddy - give me a shout! .

#1 Grand Canyon och Zion National Park

Som ni säkert vet är dessa egentligen två platser men de ligger relativt nära varandra, eller relativt nära Las Vegas. För ganska lägligt så ska vi på en mässa där i mitten av oktober och då tänkte jag passa på att besöka dessa. Kanske också the Hoover Dam som ligger straxt utanför staden. Bilderna är snällt lånade från Google källor, de två översta bilderna visar två platser från Grand Canyon och de fyra nedersta från Zion.

Grand Canyon är kanske den mest klassiska platsen att besöka som turist i USA. Som mina planer ser ut nu tror jag att det bara blir en dagstur. Trots att man skulle kunna stanna i en vecka för att vandra, rida och klättra. Parken är liksom 44 mil lång, mätt genom Colorado floden som får igenom och som bredast 2 mil. Mest troligt är det nog att jag kommer se the South Rim (högra bilden) som är mest tillgänglig för besökare. Inte helt fel ändå med dem vyerna!

Zion National Park ligger i Utah, några timmar nord öst om Las Vegas. Den liknar lite Grand Canyon med mer mer växtlighet (tror jag). Där är det två klassiska ställen som jag verkligen vill se, dels Angels Landing (andra bilden till höger) och dels vandra i något som kallas "the narrows" emellan bergsblocken (nedre bilden till vänster). Delar av the narrows är täckta med en flod vilket jag tror varierar beroende på årstiderna. Hur mycket jag kan göra själv utan guide måste jag fortfarande kolla upp och som ni kanske förstått så finns det en del att läsa på. Haha.

Likes

Comments

Efter många turer fick jag ett rum i en lägenhet. 839 West End Ave är min nya hemadress. Det känns så bra. Huset är ett sekelskifteshus från 1901 och ligger i ett lugnt område på Upper West Side. Själva lägenheten är ganska sliten och har en hel del skavanker men desto mer charm. Sen gillar jag ju projekt och att fixa med saker. Det första jag köpte hit var en skrapa och färgborttagningsmedel för att få bort färgfläckarna från det fina trägolvet. När en av tjejerna som bor här såg detta kom hon direkt med en låda kakel. Det saknas nämligen en bit av golvet i badrummet som de länge tänkt att fixa så ni kan ju gissa vad mitt nästa projekt blir. Haha. Jag hör hur det låter men tro mig, lägenheten har så mycket potential. Tjejerna som jag bor med är dessutom supertrevliga, läget är centralt, det är nära till jobbet och det är billigt (för att vara NY). Helt klart en oslipad diamant.

Alla tror att det är svårt att hitta någonstans att bo i New York, inklusive jag själv. Vet man dock vart man ska leta och har en okej budget är det dock lättare än vad man tror. Speciellt med sociala medier. Rummet hittade jag via en Facebook-grupp som heter GypsyHousing NYC. Där läggs flera rum och lägenheter ut varje timme. Det gäller bara att vara snabb med att skriva till annonsören med en presentation. Sen gäller det såklart att hitta ett bra område och rätt rumskamrater. Det tog ett par visningar men nu är jag äntligen här.

PS. Fler bilder kommer såklart när jag bott in mig lite (läs: efter kommande besök på diverse inredningsbutiker).   

Likes

Comments

Mitt i allt vardagsliv har jag såklart hunnit med lite klassiska turistbesök också. Igår kväll var vi på Guggenheim museet då de hade gratis inträde, eller pay-what-you-wish-inträde (vilken smålänning jag låter som). Det var häftigt. Picasso, Von Gogh, Monet, Pollack och alla andra man läst om på bildlektionerna i grundskolan. Mest av allt gillade jag att världen saktade in när man var där. Allt går i en sådan rasande fart i denna stad. Ofta känns det som att man knappt hinner ta in sin omgivning utan bara jäktar från ett ställe till ett annat, med en och annan flyktig upplevelse av sevärdheter däremellan. Jag har aldrig uppskattat konst på det sätt jag gjorde igår. När man stod och kollade på en tavla i fem minuter utan att tänka på tiden eller vart man skulle härnäst. Det var befriande på något sätt. Nu låter som att jag har tagit flumpiller men ni förstår vad jag menar.

Likes

Comments

För att vara någon som ska leva på en någorlunda tajt budget så kan jag motvilligt erkänna att jag lever ganska gott. Mellan middagar, sommarfester och andra event går jag knappast direkt uttråkad och hungrig. I onsdags var vi på Il Buco för att fira av vår fina chef som tyvärr ska sluta. Herregud vad gott (bilder på det nedan). Instagram är min bästa vän och min värsta fiende. Det är så lätt att hitta nya matställen. Plus en himla massa desserter och glasskonstellationer som man bara måste testa. Kolla bara in kontona @feedyourgirlfriend och @new_fork_city så förstår ni vad jag menar. Rädslan att jag kommer rulla hem till jul växer varje dag. Helt seriöst, om ni har tips på nyttiga ställen här borta som måste testats - snälla skicka dem till mig. Alla dessa godsaker måste ju balanseras upp! Haha.

Har också varit på en liten camp-reunion och middag med Andie från Nya Zeeland, som av en överraskning befann sig här i ett par dagar. Det är fantastiskt. Vi har inte setts på fem år eller knappt hörts av men det kändes som det var igår vi satt vid lägereldarna mitt ute i ingenstans, på ett summer camp i West Virginia. Det är nog fördelen med att leva, bo och jobba non-stop i tre månader tillsammans bortom all civilisation. Man lär verkligen känna varandra.

Annars har denna vecka präglats av förberedelser inför min lilla flytt. Idag bär det av till 101st and West End Ave! Hurra!

Likes

Comments

Nu är jag här. Inte på semester eller genomresa utan på riktigt. Jag har flyttat till New York. Jag bor i New York. Det går inte att greppa. Det är en omtumlande känsla, ibland känns det helt obegripligt stort och ibland känns det som jag bott här i hela mitt liv. Den första veckan har varit minst sagt intensiv. Inte så konstigt kanske. Det är ett nytt jobb, i en ny stad, i ett nytt land med ett nytt språk. Nåväl, jag ska inte överdriva men dagarna har varit fullproppade med saker att göra. Förutom att se mig om så har fokus legat på att hitta ett boende och fixa alla andra nödvändigheter såsom exempelvis bankkonto och checkar. Amerikaners kärlek till checkar förvånar mig fortfarande. Mellan måndag till torsdag hann jag gå på hela sex lägenhetsvisningar (kombinerat med jobb, middagar och jobbevent). För inte tala om de ytterligare 50-tal lägenheter som jag anmält intresse för. Mer om det en annan gång, det viktigaste är att jag nu hittat ett jättemysigt litet rum som jag flyttar in i första augusti.

Jobbet? Det tog mig med storm. Både mina härliga kollegor och branschen i sig. Vi är ett litet team på fyra personer i USA fast vi delar kontor med de övriga skandinaviska länderna som arbetar på liknande sätt så vi blir några stycken. Dessutom sitter vi på 18 våningen (!) i skyskrapa på Third Ave. Känslan av att kliva in i den lobbyn, marmor från golv till tak. En enorm reception och ännu fler hissar. Precis som i alla filmer. Precis som i Working Girl (min ultimata inspirations film). Fick nästan nypa mig i armen. En av de manliga receptionisterna kallar mig numera "the happy one", kanske för att jag varje morgon går in med ett stort leende precis som om jag vunnit på lotteriet. Dem måste tro att jag är knäpp.

Kommer uppdatera mer framöver. Det finns mycket att berätta, mycket att prata om. Eftersom tidsskillnaden och mitt fullproppade schema gör sitt blir denna blogg en kanal för mig att hålla er lite uppdaterade. Faktumet att jag har så många fina vänner och bekanta som hör av sig och vill höra hur det går gör mig alldeles varm i hjärtat.

Nedan bjuder jag på en drös blandade bilder från mina första dagar här i det stora äpplet.

/ Puss /


Likes

Comments