Det här eviga talandet om balans i vardagen... Jag kan lova att man inte riktigt förstår hur viktigt detta är förrän man inte har någon balans längre och det bara tippar över på fel sida. Om en månad ungefär börjar jag skolan igen och jag skulle ljuga om jag sa att det kommer ordna sig, gå bra och att jag känner mig lugn. Tvärtom, jag känner mig rädd. Rädd för att inte hitta den där balansen så att jag får nog med återhämtning, rädd för att falla dit igen. Jag är en rutinmänniska ut i fingerspetsarna. Jag gillar när jag vet vad som kommer hända och när det händer, det gör mig lugn. Som tur är ger min första kurs för terminen mig tid för att hitta en rutin då jag inte har så många timmar i skolan. Så denna månaden har jag i uppdrag av mig själv tänkt sätta mig ner och göra ett litet veckoschema med vissa fasta punkter med viss utrymme för förändring. Tror att jag kan behöva det. Planera in skoltiderna, pluggtiderna, yogatiderna och promenadtiderna, samt lämna utrymme för sovmorgnar, kompistid, spontantid osv.

Samtidigt som det känns jobbigt så känns det skönt att ha ett nytt fräscht och orört läsår framför mig. Jag har redan förändrat mitt liv på många sätt och nu måste min känslor hänga med min hjärna i att förstå att dessa förändringar har skett och glömma det som var. Vi kan inte förändra det som har varit, vi kan bara påverka det som komma skall. Jag ska försöka satsa på att ha ett kul och avslappnat läsår i den mån det går och ändå klara skolan, det är mitt mål. Och lära mig att tacka NEJ!!!! Alltså det är nog det svåraste av allt, varför är det så svårt att tacka nej fast att man inte känner för det? Är man rädd för vad andra ska tycka? Vill man inte svika sig själv eller vännen? Vill man bevisa något? Väldigt tänkvärt, jag vet att jag har svårt att tacka nej. Tackar man nej till en fest så tänker man att man missar århundradets roligaste fest och att alla ska tycka att man är tråkig som inte närvarar. Tackar man nej till att hjälpa någon så känns det som om man sviker både sig själv och den andra parten. Det är dags att sluta bry sig, göra vissa saker och strunta i vissa, alltså hitta en balans!

Miranda


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Efter att ha varit på en slags botten, eller iallafall botten i mitt liv än så länge, så ser jag nu livet med nya ögon. Det finns så himla mycket som vi tar för givet i vardagen och vi är slarviga på att stanna upp för att lyssna, tänka och känna. Jag har förr också varit dålig på detta har jag nu i efterhand insett. "Att fånga dagen" är ett klyschigt talesätt, så tycker även jag, men det ligger så mycket i det. Att uppskatta den där två timmars fikan med en nära vän, att uppskatta fågelkvittret när du går till skolan, att uppskatta det där smset från din mamma, att uppskatta det fina vädret eller att uppskatta yogastunden på kvällen är så viktigt. Jag tror på att samla in alla de små positiva energierna man får under en dag för att återhämta sig fysiskt och mentalt.

Jag började detta året på ett fruktansvärt sett, i en mardröm. Det finns inga andra ord för att beskriva det. Tror aldrig jag har tvivlat på mig själv och hatat mig själv så mycket som jag gjorde i början av året. Jag har alltid varit en tjej med självförtroende och många i min omgivning skulle nog kalla mig för stark. Stark är jag i och för sig fortfarande med tanke på vad jag har genomgått de senaste halvåret, men stark på ett annat sett och detta i kombination med skör. Jag hade lust där och då att hoppa av min utbildning, säga upp min lägenhet och gräva ner mig någonstans låååååångt bort där ingen kunde hitta mig. Men den rationella sidan av mig tog över (som tur var kanske). Jag bestämde mig för att kriga, även om det skulle bli ett långt och drygt krig med mycket smärta. Jag tog mig igenom en kurs, två kurser, tre kurser och till sist den fjärde kursen för terminen med chockerande 3 vg och 1 g. Detta är ett bevis på att jag kan göra vad som helst, även om det säkert har kostat mig motsvarande tio år av tårar... Terminen var tuff och precis allt var jobbigt. Allt från att bo själv i vissa perioder till att orka läsa kurslitteraturen. Ångest har också blivit ett nytt vanligt ord i min vokabulär nuförtiden. Den där oroskänslan som inte försvinner och kryper ut i vartenda cell i kroppen och bara gnager och gnager är så obehaglig, framförallt innan man förstår varför den uppkommer överhuvudtaget. Samtidigt som jag hatar att detta hände/händer mig så kan jag ändå se någon mening med det. Jag är inte troende på något sett, men jag tror ändå att det mesta i livet sker av en mening. Jag har lärt mig så mycket, förändrat mitt tänk, förändrat saker i livet och framförallt lärt mig uppskatta livet. Det är fruktansvärt när det jobbiga i livet överväger glädjeämnena och till sist gör man allt på autopilot och intalar sig själv att livet är ändå helt okej, det kunde varit sämre. Nej livet ska inte bara vara helt okej, livet ska vara bra. Glädjeämnena ska överväga det jobbiga och man ska må bra. Man ska inte gå med en klump i magen till skolan och man ska framförallt inte ha en klump i magen för sitt privatliv heller. Har man det så måste något förändras och glöm aldrig att det bara är DU som kan förändra DITT liv till det du vill!

Denna sommar har varit bra för mig. Jag mår mycket bättre, känner glädje och njuter av allt och alla som jag har i mitt liv. Jag hade aldrig klarat mig igenom detta utan mina föräldrar och vissa andra familjemedlemmar som har stöttat, lyssnat och peppat mig. NI är guldvärda, glöm aldrig det. Man ska aldrig heller förlora hoppet, för det blir bättre och det underlättar att tänka på glaset som halvfullt istället för halvtomt. Jag vill bara att livet ska bli "som vanligt" igen, men samtidigt vill jag inte det. Det var den Miranda och det livet som drev mig hit och gjorde mig sjuk. Jag vill ha tillbaka mitt liv i en ny form med en ny Miranda som vet bättre och som är flera erfarenheter rikare. Jag kan se ljuset i tunneln och på denna långa vandring har jag lärt mig så mycket om mig själv. Jag har också lärt mig att sluta skämmas för att jag blev sjuk. Psykisk ohälsa är så mycket vanligare än vad man tror när man börjar prata med människor, du är aldrig ensam.

Miranda

Likes

Comments

En gång för länge sedan blev jag utmanad att berätta tio saker om mig själv som inte alla redan vet på instagram. Då såg listan ut såhär:

1. Jag har aldrig färgat håret.
2. Jag har gått på brottning, vann även priser på tävlingar. Tänka sig.
3. Jag älskar matematik.
4. Jag tyckte det var sorgligt att ta studenten.
5. Jag äger över 60 skjortor och blusar. (Tror det antalet har ökat...).
6. Jag gillar arkitektur och att kolla på hus är en ren fröjd. .
7. Jag har drillat i tio år, dem åren har också ökat.
8. Jag lyssnar sällan på musik.
9. Jag gillar shopping.
10. Jag hatar att förlora.

Nu tänkte jag skriva en ny lista och uppdatera vissa punkter... Here we go!

1. Jag har fruktansvärd tandläkarskräck.
2. Just nu är jag besatt av fredagspodden, tror typ att jag är bästa vän med Hannah och Amanda, creep ja.
3. Jag älskar att läsa böcker av de flesta sorter.
4. Jag rör alltid på mig minst en gång om dagen: promenader, yoga, drillning, löpning eller cykling.
5. Min favoritplats på jorden är Oknö.
6. Jag önskar att jag kunde måla fina tavlor, men varje gång jag försöker slutar det inte bra...
7. Jag har inte fått underkänt på en enda tenta under min utbildning.
8. Att vara ledig i sommar är ett av de bästa besluten jag har tagit för mig själv.
9. Jag vill vara klar med min utbildning NU NU NU, mest för att jag vill åt känslan när man står där på examensdagen.
10. Mina föräldrar är mina största idoler.

Lite fakta om mig, mer eller mindre djupa...

Miranda


Likes

Comments

Nu är jag tillbaka efter lite ofrivilligt uppehåll... Min kära gamla vän datorn valde att lägga av lite, men nu är han fixad och som ny igen. Under tiden jag inte haft datorn så har jag haft massa olika blogginlägg i huvudet som jag velat göra, så får ta tag i dem och ta ett efter ett här.

Vi kan börja med mina födelsedagsönskningar, för det är faktiskt mindre än en månad tills jag fyller år nu! Har alltid lika svårt att komma på saker, man vill ju få fina saker som kanske inte är så praktiska men också saker som är praktiska...

1. Nya jeans. Insåg när jag kollade i min garderob att jag äger alldeles för många par byxor samt att många av dessa inte är helt hela och nya längre.

2. Gloria ljusstake från klong, vill ha! (en av de opraktiska önskningarna).

3. Nya böcker att läsa, skönlitteratur, biografier eller whatever. Något att njuta av mellan plugget.

4. Liten ljusstake från svenskt tenn, har redan en, men vill ha en till.

5. En bra kalender att ha i köket som ger en bättre överblick över allt, har så dåligt minne nuförtiden så det kan behövas.

And more to come...


Miranda

Likes

Comments

Det bjöds verkligen på klassiskt svenskt midsommarväder med regn... Men det blev bra ändå. Vi började firandet med att gå till gröningen för att kolla på byns orkester med drillflickor. Man tar med sig fikakorg och sitter och umgås på gräset, då som tur var höll vädret. På kvällen åt jag midsommarmat hos mormor och morfar för att sedan enligt planerna sticka hem då Hanna skulle komma och hänga med mig. Så blev det tyvärr inte... så jag bjöd in mig själv hos Jenny på fest, för det är ju inte så kul att sitta ensam en midsommarkväll. Det var väldigt kul och trevligt och kvällen blev härligt lång, så som den ska vara. Avslutade en härlig dag med ett greys anatomy avsnitt innan jag somnade gott.

Dagens fail blev min midsommarkrans. Hade gjort en så fin krans full av blommor och den hade håll så bra i kylen över natten, men den var för liten. Så jäkla surt, men den fick hänga utanför ytterdörren istället och jag fick ta en enkel blomma i håret. Den är iallafall väldigt fin där utanför dörren... Nästa år får jag mäta bättre!

Miranda

Likes

Comments

Just idag känner jag mig lite störd, fy att ha mig som patient säger jag bara. När jag känner mig sjuk, blir sjuk eller får någon medicin så har jag ett extremt behov att ta reda på allt om detta som finns att ta reda på. Här är google min bästa vän och vi pratar inte om att ta reda på sjukdomens vanligaste symptom eller medicinens biverkningar, utan vi pratar på biokemisk nivå, cellnivå... Undrar om detta grundar sig i mitt kontrollbehov (för ett sådant har jag). För vet jag på vilket sätt jag kan agera på för att bli frisk snabbast så känns livet lite bättre, för en stund iallafall. I och för sig så betyder det inte att jag agerar på det sätt jag borde, men jag vet ju iallafall varför saker och ting inte blir bättre då. Det är nästan lite maniskt, men jag är inte nöjd förrän jag har all information som bygger upp hela sjukdomsbilden på ett logiskt sätt. Varför saker blir på ett visst sätt beror oftast på massa andra saker, som en kedjeeffekt. I naturvetenskap finns oftast en logisk förklaring till det mesta och det är därför jag älskar det. Det finns klara svar och anledningar till det mesta.

Så idag har jag gått igenom kroppens serotoninsystem, ja lite sådär lättsam eftermiddagsläsning... Ni hör ju hur det låter haha, vem gör det? Men jag kan berätta för er att jag nu förstår hur det hänger ihop och varför vissa saker blir som dem blir. Säger bara, stackars min läkare... Antagligen är jag lite för smart för mitt egna bästa ibland, men man är ju den man är.

Annars idag så ska jag nog knåpa ihop en sorts midsommarkrans tills imorgon. Även om jag inte ska på någon fest så är det trevligt att ha en.

Miranda


Likes

Comments

Förra veckan så återförenades jag med mina tre bästa tjejkompisar från gymnasiet. Tror sist vi alla fyra sågs ensamma var under gymnasiet. Vi fikade, promenerade och pratade massor. Då den ena jobbar i Landskrona passade vi på att träffas där. Det är verkligen en fin stad som gör sig i sommarsolen. Det var så kul att träffa dem och man inser vilka fina människor man ha i livet. Människor som lyssnar, finns där och bryr sig. Man är verkligen lyckligt lottad.

I lördags var det musikfest i byn och i vanlig ordning så träffades alla familjer vi umgås med och käkade innan det började. Nere på festen mötte jag massvis med kända ansikten och kvällen avslutades med "efterfest" hos Borg med vänner.

Veckan har än så länge varit lugn och på fredag på midsommar blir det inte mer än att Hanna förmodligen kommer hit och hänger lite bara, men det blir bra det också. Förra helgen var det ju mycket fest så det passar bra med lite mer lugn.

Miranda

Likes

Comments

Royal Copenhagen/Iiittala/Kähler/Rosenthal/Svenskt tenn/Rörstrand/Wedgwood

Syrran har börjat samla på tallrikar och glas, jag har bara börjat på glas, har fyra vinglas, haha, men det är en början. Har däremot inga tallrikar och inga speciella jag vill ha heller, så nu är jag på jakt. Måste ju välja med omsorg om jag ska samla på dem och ha många. Jag vet att man bör välja en enfärgad (typ vit) klassisk tallrik, men jag drogs till alla med fina mönster. Man kanske ska vara lite crazy i sitt val och våga? Eller man kommer ångra sig? Lite förslag ovan iallafall!

Älskar tallrikarna från Royal copenhagen, de finns i olika mönster och även i grått, men en tallrik kostar typ 800 kr, så de får nog förbli i fantasin. Blommorna från Rosenthal känns lite klassiska i och med blommorna men har ändå ett snyggt modernt snitt och den gröna påfågeln från wedgwood är ju så snygg. Kanske inte för att samla en hel serie i men att ha sex stycken när man ska ha lite bjudning och liknande, verkligen uppiggande!

Miranda

Likes

Comments

Helgen började med syrrans student! Så kul att se alla dock sög det verkligen musten ur mig och gårdagen ägnades inte till så mycket vettigt...
Hon hade en fin skolavslutning följt av utspring och flakåkning. Hela veckan var fylld av förberedelser och även om gästerna inte stannade hela natten så hade vi en lyckad kväll och hon fick så fina presenter. Nu kan jag ju avslöja att jag och syrran ska iväg på en spahelg, min studentpresent till henne. Tänk om man had ehaft en så snäll storasyster som jag...

Idag var vi på promenad i solen och det avslutades med glass. Alltså det finns nog inte mycket som slår kulglass, jag dör så gott. Tror det var bra för alla familjemedlemmar att komma ut lite.

Veckans planer just nu är bara en träff med mitt lilla tjejgäng från gymnasiet sa,t musikfest i byn, men det räcker gott och väl. Hoppas på lite sol också så man kan vara ute mycket.


Miranda

Likes

Comments

Sommarlovet har börjat och jag har släpat med mig hälften av alla mina ägodelar till mina päron känns det som. Det känns som om jag har väntat på detta enda sedan jullovet, att få "flytta" hem igen. Inser mer och mer att Kristianstad inte är mitt hem, jag känner mig inte hemma där. Jag älskar min lägenhet, den är mysig, men den ligger på helt fel ställe. Det känns som en okänd plats där mina grejor bara råkar vara på just nu för att det är där jag går i skolan. Varje vecka så väntar jag otåligt från söndagkväll när jag åker dit till att skolveckan ska vara över så jag kan åka igen, en plats för evig väntan. Jag blir så avundsjuk på alla andra som verkar trivas så jävla bra i sina studentstäder och som aldrig nästan åker hem. Det är inte så att jag inte har några vänner, för det har jag, fler en någonsin faktiskt. Känns som att jag allmänt är dålig på att ta för mig och att jag redan har bestämt mig för att jag inte trivs och då kommer jag aldrig att trivas heller. Det blir en ond spiral och det känns som att jag flyr så fort jag får chansen. Jag vill bo själv och ha mitt egna liv, men där är jag så långt borta från allt som känns som jag, från allt som jag i vardagen vill vara en del av. Om en och en halv termin har jag studier i Helsingborg igen och sedan återstår endast examensarbetet, har på allvar funderat på att leta annat boende. Nackdelen med det dock är att jag då går miste om de få vänner jag har skaffat mig som är kopplade till skolan, för att jag aldrig kommer att vara där, så frågan är om jag inte har roligare om jag bor kvar... Livet är verkligen inte lätt, så mycket funderingar och så mycket frågor. Känner att jag bara blottade en del av mig själv rejält nu, men så får det vara.

Miranda

Likes

Comments