Idag hade jag tydligen min sista session med kuratorn, hon sade upp mig helt enkelt. Kändes oväntat faktiskt, men enligt henne klarar jag mig själv nu. Och i och för sig så tror jag att hon har rätt, det är så mycket som har förändrats på så många plan och framförallt i hur jag tänker. Det känns ändå konstigt, men det är ett gott tecken att hon som professionell anser att jag är redo att möta världen själv nu, inte ensam för det är jag inte, men själv utan min ena krycka.

Jag kommer ihåg hur jag kände för ett år sedan. Jag var upp över öronen stressad över att jag skulle ha praktik igen. Praktik på ett ställe där jag vantrivdes och med en handledare som pressade oss. Jag gick och oroade mig över detta från sista dagen på första praktiken till sista dagen på andra praktiken, alltså i tio veckor... Utöver detta så var det arbeten som skulle skrivas, kalas som man skulle närvara på, träningar samt att tävlingssäsongen drog igång. Mitt i allt det här glömde jag bort mig själv, Miranda. Hon fick inget andrum och hon fick inte riktigt bestämma vad hon själv ville göra, men främst fick hon inte leva. Detta är så känslosamt att skriva om, skröt idag om att det var länge sedan jag kände mig ledsen och grät, men nu kom det en tår. Hur fan kan man låta något gå fel så långt? Hade jag vetat det hade jag aldrig gjort det, men en sak är säker. Jag ska göra allt i min makt för att inte inte leva igen, någonsin.

Mitt nya livsmotto är YOLO, för vad vi människor vet så lever vi bara en gång och det får man ta tillvara på. Vårt liv på denna jord är så himla kort i förhållande till jordens ålder. Det man inte gör är sådant vi kommer kunna ångra. Så nu försöker jag leva så mycket det går. Dejter, vinkvällar, resor, träning, familj och vänner är en del av allt som jag tycker är kul och som kryddar vardagen. Längtar så tills fredag/lördag då jag och Hanna drar till Schweiz för att hälsa på en kompis, fy vad vi ska ha kul! Ska svassa runt på Zürich gator i min nya vinterkappa och dricka massa vin...

Miranda


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej alla, om där är några som läser. Kommer inte ihåg sist jag skrev här faktiskt, men det har varit fullt upp den senaste tiden med det såkallade livet. Ja det finns ju mer än sociala medier. Min sista VFU för utbildningen är avslutad, halleluja på det. Sex kurser kvar innan examensarbetet, bara att köra. Så nu har jag flyttat hem till min lilla borg i Kristianstad igen, skönt men lite tomt utan alla familjemedlemmar. Påbörjade denna helg med inte en utan två drinkkvällar, den ni! Kan man ska man eller vad är det man säger. Avslutade helgen med lite shopping och pizza framför film med Lovisa och Hasse. Har sådan dille på skor just nu, så himla farligt ska jag säga er. Beställde de fräckaste loafersen från HM igår, vågade gå lite crazy när priset är så bra (visar dem i collaget sen). Har dock varit duktig och sorterat ut mer kläder och skor, men där är mycket kvar. Jag är för sentimenatl helt enkelt, måste bli tuffare! Vill man ha nytt så får man ju göra sig av med sådant man inte använder, det säger ju sig själv. Får ta en ny omgång senare i veckan kanske. Nu ska jag börja fila på outfits inför Zürich- resan.

Miranda


1. Vans //2. HM //3. Vagabond //4. Gant //5. Flattered// 6. Flattered// 7. Dinsko

Likes

Comments

Förra helgen när mamma och pappa var bortresta passade jag och syrran på att åka på lite söndagstur. Vi hamnade bland annat på plantagen. Jag visste att jag gillade att kolla på växter, men att jag skulle bli så förtrollad kunde jag inte ana. Jag ville köpa allt och jag hade kunnat gå där inne i timmar. Hittade så massa fräcka gröna växter, så nu vill jag bara köpa ännu fler till min växtfamilj. Bjuder på lite inspo, samt en egen bild på min älskade kaktus.

Miranda

Likes

Comments

Mamma klagade på dålig uppdatering och jag kan inte annat än att hålla med henne, men det har varit ganska fullt upp. Förra veckan avslutade jag min matematikkurs, den sista matematikkursen för min utbildning. Jag och Patricia hade fullt upp med att få ihop våra uträkningar till alla uppgifter. Denna veckan som har gått har jag påbörjat min fjärde och sista praktikperiod. Jag är tillbaka på min gamla grundskola för fyra och en halv vecka vfu och det är så kul. Det känns underbart att få den där exalterade känslan som man får inne i magen när man verkligen vill göra något. Har längtat och väntat på den känslan länge nu...
Just nu har jag kemi med årskurs nio så jag håller i sex lektioner per vecka. Det bästa är att båda klasserna gör samma sak så jag har möjlighet att förbättra mig hela tiden eftersom jag får "göra om" alla lektioner.
I helgen var det kusinkalas på schemat och idag har jag och mamma sorterat en massa, älskar verkligen att kasta saker har jag insett. Och ja en sorglig sak, min trofasta dator valde att gå i pension så nu har jag en ny ung fin och modern dator. Jag är än så länge nöjd, den är mindre, lättare, snyggare och smidigare än den gamla.

Miranda

Likes

Comments

I tisdags efter att jag hängt med Lovisa hela dagen så åkte vi spontant för att plocka svamp. Kan låta som en fin idé såhär i början av hösten, men om man har noll svampkunskaper så är det ingen bra idé. Men vi hittade många olika svampar både små och mycket stora. Vi hittade en i speciell form som såg sjukt läskig ut så den rörde vi inte, i efterhand har vi fått veta att det var en blomkålssvamp, en riktig delikatess tydligen.

Igår var jag på yoga och fy vilket hårt pass hon körde med oss. Till och med så att killarna frustade och stönade där bak i idrottshallen. Har fruktansvärt ont i bröstmusklerna idag haha.

Imorgon är det fredag och helg. Första gången på evigheter som jag inte ska åka hem till mina föräldrar över helgen. Det medför ju alltid en liten stress att packa fixa och åka fram och tillbaka så jag valde att stanna denna helgen. Jag tycker också att det är bra träning för min ångest som jag hade över detta förut. Nu är jag mogen för det, små steg säger dem ju att man ska ta det i. Imorgon väntas eventuell vinkväll och jag är taggad!

Miranda

Likes

Comments

Inledde helgen med en lyckad tur på väla med syrran, både nya jeans och en ny tröja. Hittade även en perfekt korg att ställa min kaktus i, ni anar inte hur jag har letat, i-landsproblem...

igår blev det lite drillning med tjejerna följt av middag ute. Alltid mysigt och träffas och framförallt att få hänga med mr William lite. När jag var på väla kunde jag inte hålla mig när jag hittade sötaste lilla sticketröjan, så jag köpte den till honom...

Innan jag satte mig på tåget idag så gick vi en tur i skogen med farmor och Max. Han blir alltid lika glad, vår älsklings-vovve.

Miranda

Likes

Comments

Veckan har i vanlig ordning bjudit på skola, men också på IKEA-besök, syskonmys och bisittareutbildning. När man bor som jag så tar det ca 45 minuter att köra till närmsta IKEA så passar man på att handla... Jag kom hem med en ny fåtölj (!) bland annat, samt nya höst skor då vi passade på att kolla i lite andra affärer med. Inredning är så kul tycker jag och min lägenhet är i ständig förändring. Det blir bara mysigare och mysigare, man bor in sig mer och mer när tiden går. Kommer ihåg när jag flyttade hit för ungefär två år sedan då var jag så inne på att allt skulle vara vitt, vitt och vitt. Då var min lägenhet verkligen tråkig, tycker jag nu, den var så beige och intetsägande. Nu är den full av blandade föremål, loppisfynd, design, billigare saker och arvegods, vilket ger en fantastisk atmosfär. Det känns levande och framförallt så är allt inte vitt, det är uppblandat med svart, grönt, blått, grått och en stänk av liiiite rosa. Älskar den just nu!



Likes

Comments

Har fått någon slags hang up på att förändra här hemma i min lilla lya. Vill ha nya sängkläder, överkast, lampor, skålar ja you name it. Funderar på att sätta det i verket, för man förtjänar väl att ge sig själv lite presenter ibland, eller? Även om plånboken blir lite ledsen. Men man lever bara en gång, så njut av mitt lilla hopplock av prylar, allt från det billigaste IKEA till dyrare saker.

Miranda

Lampa - Kartell // Fåtölj - IKEA // Påslakanset - IKEA // Korg - IKEA // Ask - House Doctor // Kuddfodral - IKEA // Skål - IKEA // Ljushållare - Louise Roe // Filt - IKEA // Kuddfodral - Chhatwal and Jonsson // Skål - Filippa K // Påslakanset - IKEA

Likes

Comments

Vilken panghelg jag har haft! I fredags körde jag och syrran med alla mina saker hem till mig. Vi tog en lunch och småshoppade lite på stan i solskenet. Vi hade så mysigt, det är verkligen viktigt att få lite egen tid ibland så man kan prata om alla sina hemligheter. Kvällen avslutades med Hanna i fredagsmys-anda. Vi lagade hemmagjorda burgare, kollade film och gick promenad.
Lördagen startade i någon slags dimma där jag och Hanna tog oss till bussen som tog oss till Kivik. Där hade vi en sådan härlig dag med två andra härliga personer. Det utvecklade sig till en heldag där vi besökte kungagraven i Kivik, musteriet, Forsakar och restaurang i Kristianstad. Söndagen andades lite mer lugn med endast lunch på stan med min farbror och familj stod på schemat. Sedan spenderade jag resten av dagen framför New girl i soffan.

Trodde att jag skulle få värsta ångestpåslaget genom att vara själv i min lägenhet igen efter att spenderat typ hela sommaren hos mina föräldrar, men det har faktiskt gått helt ok. Klart jag har känt av det lite, men inte alls i den graden jag förväntade mig. Att bo själv i kombination med skolstart kunde blivit sådär kul. Men måste erkänna att det är lite skönt och jag är taggad på att forma om mitt liv till det bättre. Detta är en nystart!

Alla bilder utom den sista är knäppta av min fina vän Hanna.

Miranda

Likes

Comments

Prestationsångest - Ett fruktansvärt ord tycker mina öron, men också ett välbekant ord. Desto mer jag känner efter och lär känna mig själv så inser jag att jag har "lidit" av någon slags ångest så länge jag kan minnas. Svårt att definiera exakt vad för sorts ångest, men troligen prestationsångest då denna känsla av fjärilar i magen uppkommer i sammanhang som tentamensskrivning, tävlingar eller när som när jag ska prestera något. Det handlar egentligen inte om att jag inte kan det jag ska prestera, för det kan jag och det bevisar jag för mig själv hela tiden. Det handlar om den stora rädslan för att misslyckas. De få gånger jag har misslyckats så har typ min värld rasat ihop, fast att den inte rasade ihop. Det värsta är nog att försöka erkänna för omvärlden att man har "misslyckats", vad ska dem tycka? Det ständigt återkommande "Vad ska de andra tycka om mig?" är något som jag har insett att jag måste försöka lägga åt sidan och skita i, för det äter verkligen upp en annars. Förr så kunde jag dra till med små vita lögner för att släta över mitt egna misslyckande, så att det verkade lite bättre än vad det egentligen var. På det tjänar man själv inget annat än en ännu större känsla av misslyckande, för då har du inte bara misslyckats du har även ljugit för alla. Fruktansvärt att man har byggt upp sig själv och en del av sin identitet grundat på vad man presterar. Det jag presterar är inte jag, det är något jag gör, lyckat som misslyckat. Tyvärr får man utav denna vana ett gott självförtroende och troligen en sämre självkänsla. Jag har en förmåga att underskatta mig själv för ofta och bli nervös. Det är dags att ändra på detta!


Tänker avslöja några av mina små vita lögner:

Jag har skrivit högskoleprovet två gånger, sa till alla att jag hade samma resultat båda gångerna. Nej, jag hade 1,3 första gången och 1,25 andra gången.

Jag klarade inte min uppkörning de två första gångerna, tredje gången gillt brukar man ju säga.

Jag kuggade tre tentor när jag gick på LTH, en i CAD och två deltentor på en matematikkurs.

2015 hamnade jag och min duettpartner i SM-final, men det gjorde vi bara för att vi var för få i vår grupp så alla hamnade i final. Antagligen hade vi inte gjort det annars.

Jag har aldrig behövt ansöka en utbildning på mitt högskoleprovsresultat så det kan ju kvitta vad det var, jag har tillräckligt bra betyg ändå. Jag fick ju körkort till slut ändå och vill faktiskt anse mig vara en god bilförare, jag fick ju öva mer än de andra. Vem har inte kuggat en tenta? Kan ju kvitta för jag hoppade av den utbildningen och började en ny. Vi kvalade iallafall in till SM på bra poäng och på lika villkor som alla andra, en erfarenhet och ett gott minne rikare.

Jag har massa människor omkring mig som uppskattar mig ändå, för Miranda är inte lika med MVG i alla ämnen eller medaljer efter idrottsprestationer. Miranda är så mycket mycket mer.

Miranda

Likes

Comments