Header
View tracker

Idag säger vi hejdå till vecka nio och går in i vecka 10 imorgon.
Jag var inne på akuten igår pga blödning men läkaren verkade inte veta hur ultraljudsstaven fungerade. Han höll den längst ut i fiffin och sa att det var fel på den för man såg inte bebis ordentligt. Vet inte vad han trodde att han höll på med..
Jag blev iallafall inte mycket klokare efter det besöket men fick veta att mini ligger kvar och att min bm (på samma sjukhus) har bättre utrustning (exakt likadan) så hon får titta på tisdag.
Idag fick en vän titta på sin bebis med samma maskin på samma sjukhus dock och då funkade den plötsligt!


Jag försöker iallafall slappna av och ta en dag i taget. Vill inte mini stanna kan jag inte göra mer!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Fyra dagar kvar till ultraljudet, och jag längtar ihjäl mig!
Nu har vi ju berättat för alla också så nu kan jag visa upp bilderna!


Vissa har frågat varför jag berättar så tidigt och inte väntar till allt är "säkert".
Men jag känner att något kan gå fel under hela graviditeten och inte bara nu i början, och jag vill verkligen visa andra som fått höra att dom aldrig kommer få barn att ingenting är omöjligt.



Jag försöker iallafall få dagarna att gå fort, vilket känns omöjligt just nu.
Jag kan inte tänka mig hur det känns sen när jag har en inbokad tid för ks!
Någon som har bra tips på hur man får tiden att gå?

Likes

Comments

View tracker

Dethär med att jag har haft två limödrar gör allt lite annorlunda.
Det var min vänstra limoder som plockades bort, och den högra sitter just på höger sida i magen. Vanligtvis sitter livmodern i mitten men inte här.
Det betyder att min livmoder förmodligen kommer flytta på sig, och jag tror att jag börjat känna av det. Det känns som det drar på vänster sida strax nedanför troskanten och mensvärken börjar flytta sig sakta men säkert. Det är fortfarande på höger sida men kanske en-två centimeter längre inåt iallafall.
Vi får se på ultraljudet helt enkelt!
Jag kan nästan se framför mig hur jag har värsta skeva bebiskulan annars som sitter på sidan av magen.

Jag verkar ha kommit in i en period där jag inte kan äta lika mycket, jag är mer illamående och inte sugen på någonting. Förutom Ahlgrens däck då.

Jag måste köpa lakrits.

Likes

Comments

Igår var vi på MVC på hälsosamtal. Jag går ju både här och på kvinnokliniken sålänge, och flyttas nog inte innan vecka 22.

Jag fick iallafall veta mycket och vi bestämde oss för att göra kub-testet. Vi fick en tid för inskrivning i augusti och en tid för frejasamtal om två veckor. Just nu har vi 4 inbokade tider på MVC/KK, och kommer även få tid för kub i augusti.
Jag kommer få se mini rätt mycket!

Jag längtar ihjäl mig till nästa ul, det är bara 12 dagar kvar nu! Nästa gång ville A följa med in också, sist satt han i väntrummet.



Jag hoppas detta illamående går över snart, det kommer när jag inte ätit och om jag ätit för mycket. Det räcker med en tugga så mår jag illa i en timma efter.
Dessutom får jag ont i korsryggen om jag står still och ligger jag ner får jag ont strax nedanför skuldrorna. Men det är så värt det!


Vi ska snart fira min lillasyster som fyller 10 idag, men innan det tänker jag läsa lite om graviditet och bebis!

Likes

Comments

Det här med att vänta på ultraljuden suger ju stenhårt.
Jag har aldrig någonsin varit med om att dagarna gått så långsamt tidigare! Dock så mår jag illa och är trött ungefär hela dagarna, så det blir inte så mycket gjort just nu.
Min bm sa att jag skulle vänta mig mycket mensvärk nu i veckorna. Någon som vet när det börjar ungefär?
Det sticker till/värker lite ibland men inte något märkvärdigt alls. Hoppas verkligen att mini växer som den ska där inne och att allt är bra.
Jag har iallafall gjort allt jag kan. Slutat röka, äter apotekets gravid-tabletter och är noga med att äta nyttigt.


Jag längtar verkligen till jag blir större och piggare och kan inreda till en liten och köpa massa kläder och så. Nu är det ju ingen ide, det är för tidigt och vi måste flytta till större för att få plats!
Jag funderar på det där med att kolla kön. Visst vore det kul att inte veta, men är det en flicka vill jag ju köpa klänningar och inreda med rosa och grönt!
A verkar också ha ändrat sig och vill kolla nu. Innan ville han absolut inte veta för han vet ändå redan att det är en pojke typ.

Likes

Comments

Mini växer precis lagom, nu syndes den på ultraljudet och är ca 6-7 mm lång.
Jag har en ny tid om nästan 3 veckor och då hoppas vi på att se ett hjärta också.
Jag kommer få gå på tre undersökningar nu under 7 veckor, så det blir ganska tätt för att hålla koll ordentligt.
Jag tar en dag i taget dock och försöker njuta. Ingenting är säkert förns jag har min mini i famnen känns det som.

Jag blir flyttad till spec-mvc i örebro i vecka 22 om allting ser bra ut fram tills dess.
Det börjar äntligen kännas som att det finns ett hopp eftersom det iallafall går framåt nu!


Efter besöket har vi tillbringat dagen på stranden i kristinehamn med Daniel, Ankaan och Jasmine.
Jag har fått tillbaka energi nu och orkar sysselsätta mig lite på dagarna. Men jag längtar hem till sängen och det känns som jag kommer somna fort när vi väl kommer hem.

Likes

Comments

Visst, jag har hört att gravida kvinnor kissar mer än vanligt. Men det här är ju löjligt! Ibland kissar jag var 10e minut, jag springer in på toaletten när jag vaknar på nätterna och jag måste ta en kisspaus medans jag diskar.
Jag är en såndär som dricker väldigt mycket vatten, men inte mer än innan jag blev gravid!

Mina tuttar har verkligen börjat göra ont också, min piercing är urplockad just pga smärtan och jag kan knappt sova på mage.
A sa igår att dom blivit större, så han verkar ju ganska nöjd iallafall!


Nu är det bara två dagar kvar tills vi ska till MVC också, jag längtar som tusan och hoppas vi får se mini den här gången!
Första gången va mini alldeles för liten och i söndags såg vi bara gulesäcken och så. De ska tydligen växa väldigt fort nu så bebis borde synas när som helst!

Likes

Comments

Igår när vi varit och handlat och var precis utanför fick jag ont och var tvungen att sätta mig en stund.
När vi gick upp och jag kissade insåg jag att jag blödde.
Jag fick panik och var helt säker på att det var över. Jag pratade med gynavdelningen som sa att jag kunde komma in, så vi åkte.
Vi fick ett rum direkt och det kom en sköterska fort som kollade blodtryck, puls och frågade allmäna frågor om graviditeten.
Det tog inte lång tid innan läkaren kom in, och han ville undersöka på en gång.
Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, mina ben skakade när jag satt i gynstolen och jag vågade inte titta på skärmen först.

Efter att ha kollat lite snabbt visade han mig att det utvecklades som det skulle, han såg inga tecken på att ett missfall var påväg och kunde inte se var blödningen kommit från heller, men det hade slutat.

Han höll med läkaren från förra ultraljudet och jag är flyttad bakåt 4 dagar. Vilket betyder att jag gick in i vecka 7 ännu en gång igår.
Det ser dock ut som jag har gått mycket längre, jag är verkligen helt galet svullen!

Idag har jag inte gjort mycket alls, A har burit ner allt i tvättstugan och jag har bara behövt trycka på knapparna i stort sett. Han har handlat åt mig och jag har mest ätit, kollat tv och sovit middag. Jag tänkte vila till ultraljudet på torsdag då jag förhoppningsvis får positiva besked och känner mig lugnare.

Likes

Comments

I tisdags var min mens 12 dagar sen, jag hade mensvärk när jag skulle ha mensen och blödde liiite när jag hade haft sex en natt. Så, jag började förstå att någonting var fel och ställde in mig på det värsta.
Jag ringde kvinnokliniken som sa att det lät som jag var gravid, jag svarade att det inte fanns en chans och fick en tid bara en timma senare.

Jag åkte in alla möjliga tankar från att mensen hoppade över en månad till att jag skulle få operera bort allting. Och med min sjukdomshistorik hade det inte förvånat mig.


Väl där inne fick jag kissa och sen sitta i väntrummet i en kvart ungefär. När jag fick komma in och barnmorskan sa att jag var gravid satt jag bara och stirrade och frågade va flera gånger.
Sen kom tårarna på både mig och min syster.
Dom var tvungna att göra två grundliga undersökningar för att se om graviditeten ens skulle funka att gå igenom, efter alldeles för lång tid fick jag ett okej och fick åka hem.

Jag är nog fortfarande lite chockad och vågar bara njuta ibland, A är fortfarande superglad och stolt. Jag köpte ett graviditetstest igår bara för att ha ett, jag fick ju aldrig se det på KK.
Båda strecken kom direkt och det blev lite mer verkligt iallafall!

Likes

Comments

Det var exakt vad min läkare sa när jag var 14.
Exakt dom orden.

Idag är jag i vecka 7. Det är inte mycket och inte säkert än, jag vet. Men jag gjorde det.
Det ligger en bebis där inne.


Jag föddes med två livmödrar, det är ovanligt men det händer. Vissa märker inte av det, andra får stora problem. Jag tillhör de senare.

När jag var 14 sprack ena pga infektion och blod. Jag låg inne på sös i en vecka och opererades och efter detta hade jag problem i 2 år innan de bestämde sig för att helt enkelt ta bort den.
Jag kan nog inte räkna hur många sjukhusbesök jag gjort, hur många gånger jag åkt ambulans eller legat i en sjukhussal och bara velat dö.

Jag var 16 när jag tog bort livmodern, det var det bästa som kunde hända och det tog flera år innan jag hade problem igen, till ungefär för 8 månader sen.
Jag hade infektion i och utanför livmodern, ett hål i livmodern och någonting annat utanför som de fortfarande idag inte vet vad det är för något.
Jag opererades två gånger och fick äta flera sorters antibiotika. Chanserna för en bebis var nere i botten och 0.5% chans är inget man vill höra.


Men ingenting är omöjligt, nästa torsdag får vi se vår mini och även om det är en högriskgraviditet och jag får åka på kontroller hela tiden så ska vi igenom det.
A är överlycklig, jag kan fortfarande inte förstå det.

Likes

Comments