Header
View tracker

December 2007

Det började som vilken dag som helst, allt var som det skulle hade bakat lussekatter dagen innan. En bekant skulle komma över på kaffe och lite lussekatter idag när jag skriver det ha jag glömt tiden. Han kom och vi satt i soffan och fåtöljer vi pratade om allt mellan himmel och gjord min sambo va på jobbet som han alltid va på. Tiden gick och vår bekant skulle börja dra sig hemåt då han skulle börja jobba. Trevligt med sällskap särskilt när man är ny i samhället och för den anledningen att man behöver lite vuxen snack sånt som man inte alltid kan prata med sina barn med.


Min yngsta son som blev sju månader den dagen somnade på golvet och jag tog äldsta son för att gå upp på övervåningen för att byta blöja så vi följde med år bekant till dörren för att säga hej då. Vi gick upp för att byta den där blöjan och vi gick ner min andre son sov fortfarande satte igång en film på dvd plockade in allt som skulle diskas i köket. När jag står i köket hörde jag en jävla smäll jag vet inte vad som hände men jag ska sätta alla mina känslor och tankar till er så att ni kan förstå det.

Jag står i köket och hör detta jag kommer inte ihåg om jag skull fylla på min kaffekopp med mer kaffe eller om kaffet va slut jag kommer verkligen inte ihåg hur mycket jag försöker tänka efter men när smällen hördes va det som att något gick i hela kroppen jag reagerade fort. Synen jag fick var när jag kom in till tv rummet att tv låg över hela min son och halva huvudet va krossat på han jag vet inte vart jag fick styrkan ifrån men jag slängde bort den tunga tv som låg över han kände inte så mycket under tiden skulle jag våga flytta på han.. han blödde från allt ögat näsan och örat. Jag tog han diskuterade med mig att ringa 112 va inte någon ide han andades jag hörde att lite gny men inte mycket jag tog den äldsta sonen runt min hals hängandes på ryggen.


Hade jag ringt larmnumret hade jag nog hamnat i chock. Springandes på hela gatan ringde på tre olika hus men den fjärde öppnade och körde mig till vårdcentralen med min son. Väl inne på vårdcentralen gick inte mina tankar jag kunde inte tänka eller jag kommer inte ihåg att jag tänkte. Vet bara att det gjorde ont i kroppen satt och tryckte min son så hårt mot mig så att jag kände att hans hjärta slog klämde hans lilla hand i min med att trycka för att inte tappa bort han fick inte sluta andas jag hade han inte i medvetandet men han va med hjärtat slog. Kvinnan stanna utanför vårdcentralen hon tar min äldsta son och jag springer nästan ut ur bilen utan att öppna dörren men in på vårdcentralen springer upp för trapporna tänker inte så mycket utan antar att det är bara reflexen som gör så att det går rätt till.


När jag kommer upp på vårdcentralen ha hjärnan på min son börjat svullna så pass mycket att det är utanför huvudet och blodet rinner från allt det ända jag ser är blod hjärnan och jag känner att han svara när jag trycker i handen på han och jag känner hans hjärtslag intill mig. Jag ser en klocka ring vid hjärtstillestånd vilket jag trycker hela min armbåge på samtidigt som jag skriker högt efter någon vet inte vad jag skriker det kommer jag inte ihåg det kommer hur många som helst kommer inte ihåg hur många det va som kom springandes men jag skriker hans hjärta slå. Dom tar honom ifrån mig, då jag inte ha honom i min famn längre är det som att luften pyser ut och jag trilla ihop.

Hade jag inte fått vård så fort jag fick när jag tog mig till läkare direkt så hade inte min son levt idag det tog nästan 40 min innan ambulans va på plats tror jag och då va det läkare och sköterskor som ringde. Hade jag ringt till larm nr själv hade det tagit längre tid och dessutom tror jag att chocken hade kommit fortare.


Det blev in till Växjö där det blev raka vägen till lund polisen gick ut med meddelande att bilar skulle hålla sig i kanterna då ambulans med framfart skulle komma utan att stanna. Jag och pappan åkte efter i en taxi det stod poliser som hade stängt av vägarna fortfarande när vi åkte.


Som sagt hade jag inte gjort det jag gjorde så hade nog inte min son levt idag och hade det inte funnits så bra vårdpersonal så hade han inte heller levt tack för att jag fick ha kvar min son i livet. Jag vet att ni kämpade ni gjorde allt det ni kunde jag är jätte tacksam för det.



Jag satt i en chock nere i lund, Psykolog fanns det men inte till mig fanns det något, jag behövde prata.


Olyckan hände den 19 december det var en onsdag jag kommer verkligen ihåg den än idag jag ryser i kroppen så fort jag tänker på det starkas barn. Den 21 december kom civilpolisen från Växjö ner till lund för att hålla förhör med mig i flera timmar.


Min son hade lyckas dra ut trycksändaren som mäter trycket på hjärnan så han va tvungen att operas akut, i samma stund som personalen kom ut för att säga att operationen hade gått bra och att vi kunde komma in till han om stund kommer dom civilklädda poliserna som ska hålla förhör. Idag när jag tänker tillbaka på det som hänt så känns det som att det var igår det gör så ont att det blöder från mitt eget hjärta. Inte långt efter att polisen hade haft förhör med mig så någon vecka senare så ha socialförvaltningen gjort en utredning. Dom hade verkligen inte sett eller träffas oss som en familj. Vi bodde på ett patiens hotellet under den tiden vår son vårdades på sjukhuset i lund Vår son låg där i en oviss verklighet han så djup nersövd.

Att få veta att ens barn är omhändertagna


För mig idag är det fortfarande svårt att förstå sig varför dom är så tvungna att gripa in med ett omhändertagna då man inte vet om ens barn ska överleva eller inte. Hur svårt det än är så hjälper det inte att det blir omhändertagna man få mer tankar. Jag satt i en djup chock enligt läkare jag visste varken ut eller in dom dagarna vi befann oss i lund.

Jag vet att det va nyår så plockade dom bort respiratorn från våran son det var det tung att sitta med när dom gjorde detta svårt att hålla sina känslor inombords jag ville inte visa hur ledsen jag var eller hur glad jag var för att han klarade att syresätta sig själv. Jag vet att det va hur jobbigt som helst och det kommer det alltid att vara varje gång jag tänker på det.

Han fick komma till en annan avdelning men han skulle göra en operation till och det va att sätta ditt ett skallben där det saknades ett, de dom va tvungna att plocka bort för att inte hjärna skulle få svullna och sjuka in igen. Läkare och person hade kontakt med socialnämnden om det var farligt att lämna oss föräldrar ensamma med våran son, vad hade vi gjort som var så fel jag hade räddad livet på min son men det fattade jag inte då utan det ha jag fattat i efterhand pappan va ju inte ens hemma när detta hände. Här få jag hålla min son några dagar efter att han hade vaknat upp men jag fick bara vara nära han om personal fanns tillgänglig. Jag skulle aldrig i livet vilja skada min son eller några av mina barn.

Ny operation i lund

Nu hade det gått några dagar på den nya avdelningen med vår son men han ska göra en ny operation och väntar någon dag efter att operationen är klar innan vi bli flyttade till Växjö lasarett. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket under hur många dagar timmar det tog för honom innan vi blev flyttade men jag vet att operationen gick bra och allt va så som läkarna ville att det skulle vara. Inte långt efter att han opererades blev vi flyttade till Växjö för lite mer vård.

Under tiden vi vistades i lund hade jag inte fått varken en kurator eller en psykolog. Inte haft någon att varken vända mig till eller få hjälp att söka en person. Så nu när vi ska till Växjö så finns där kanske lite hopp om samtal hjälp om det jag hade gått igenom och varit med om eller tänkte jag bara på mig själv här?


Vård i Växjö

Vår son fick komma till Växjö barnavdelningen där. Han var pigg och återhämtade sig sakta men säkert

Vi hade möte med socialen och läkare. Under tiden vi låg i Växjö fick jag inte heller någon kontakt att prata med om vad som hade hänt eller mina tankar kring min son jag va fortsatt chock men den hade nog släppt något mer än vad det va innan.

Vi skulle upp i förhandling om våra barn eller mina barn och min sambos son. Rätten skulle fatta ett beslut om LVU vård om barnen. Domen medlades några dagar senare vi fick rätt på vår sida barnen fick komma hem till oss.

Efter att ha varit på sjukhuset stod klart att pojkarna fick flytta hem i den vevan skrev det i tidningen expressen socialen tog barnen på felaktiga grunder.


Väl hemma med vård från rehabilitering en sambo som började jobba och soc som kom på oväntade besökstider gjorde mig inte till en bättre person att leva i en orättvis värld mot alla andra är kanske inte något jag ska uttala mig om. På det viset men ta på dig mina skor och gå samma väg som jag gjort kolla dig i spegeln och känn om du är lika stark…


Jag han aldrig smälta det som hade hänt press från soc gjorde att jag gick in i vägen jag orkade inte varför kom dom bara när jag var hemma och inte pappan varför ifrågasatte dom saker som jag inte kunde svara på varför tryckte dom ner mig så som dom gjorde av vilken anledning Var fanns hjälpen.

Soc såg att jag började mår sämre ett råd jag fick av dom var att visa att din familj ställer upp och hjälper dig. Jag ringde min mamma som ringde sin pappa som kom och hämtade barnen då jag mådde som sämst. Min morfars fru gjorde en anmälan på mig som förälder sen vart mina barn omhändertagna.


Jag fick hem min äldsta son för fem år sen. men har idag knappt någon rätt att träffa min son som va med om denna fruktansvärda olycka. Jag har kämpat så hjärtat blöder om umgänget men min ork är mer än nog på att ta slut.

Han är min son och kommer alltid att vara det vill hans bästa men det spelar ingen roll vad jag gör så är det fel?



Men mamma kommer alltid att minnas det som händer jag minns alla strider jag tar för att få ha dig hos mig men jag orkar inte vara stark jämt jag vill att någon ser att någon hör jag vill att någon förklara vad det är för fel jag gör



9 år och 9 dagar efter olyckan står jag kvar och ta skit från folk men sanningen är att jag är starkare än vad ni tror

/ en stark mamma,

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag blir så arg när jag tänker på hur elaka människor kan vara mot varandra.

SKÄRP ER.... Ge kärlek få du se vad du få tillbaka

Likes

Comments

View tracker

En av mina bästaste bästaste vän.. jag älskat dig min vän du våga vara den du vill vara och i love you style....
  • 232 readers

Likes

Comments

Du sitter just nu och läser något som jag ska försöka skriva i mitt första blogginlägg.

Det kommer säker att bli tråkigt sisådär för att jag kan verkligen inte skriva så att det låter bra när man läser det. Men jag är en person som tänka uppfylla mina drömmer hur det än kommer att gå. jag vet att jag ha mycket i mot mig men det skiter jag i. Om du nu börjar tröttna och fråga dig själv varför du sitter och läser det jag skriver så kan jag säga att öppna ögonen, du kommer få vara med på en resa både med det jag vill uppfylla här i välden och även en resa om mig, ja är galen klantig säger vad jag tycker passar det inte så dra.

ha du åsikter diskutera det mig jag gillar när folk våga prata fråga saker ja hur som helst

så är det bara att våga. jag tänker satsa denna gången och hur långt det kommer att gå få vi se när den dagen närmar sig.

Jag dömer inte folk för vad dom ha varit med om eller vad dom är med om det spelar ingen roll om man är tjej eller kille om du är gammal eller om du ung. Allt handlar inte om varken hur man ser ut eller hur man beter sig alla är lika värda. Rätt ska vara rätt och blir det fel kan man alltid försöka rätta till det svåra än så är det inte. Jag vet att jag skriver ibland väldigt onödigt i överflöd eller knappt nått alls men det ska ändras för nu tänker jag köra.

Hoppas att ni kommer följa mig.

Kram på er

Likes

Comments