View tracker

FÖR DET FÖRSTA!! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den extremt dåliga uppdateringen här!! De senaste veckorna har varit något turbulenta så jag tänkte att jag kör en snabb sammanfattning på det. Familjen jag bor hos är ju inte något vidare trevlig, eller asså de håller inte deras sida av avtalet. Jag får min lön sent, maten jag äter betalar mina föräldrar och sen är det ofta en ganska nedvärderande ton gentemot mig. Jag har ju inte känt mig alls hemma här och innan jag åkte hit var det bestämt att jag och mamman skulle gå på olika "klasser" tillsammans asså typ yoga osv, vi skulle ta promenader och gå på utflykter. Första helgen jag var här så åkte vi till National Museum of Scotland om jag inte minns fel.. Och jag betalade själv bussresan dit, som gick på ca 5 pund. Senare så hade de packat lunch, varsin halva macka med smör och skinka (Jag var väldigt tydlig och noggrann när jag flertalet gånger förklarade för HELA familjen att jag inte åt kött, så jag fick, en halv macka med smör) och sen hade de endast med sig tre flaskor vatten, gissa vem som blev utan? *Spoiler* Jag....

Sedan väl inne på museet var det en del som man behövde betala för, den delen skulle jag behövt betala för själv, hade inga pengar med mig för visste inte att det skulle behövas, så jag fick snällt sitta på utsidan och vänta tills de var klara med den biten av museet. På vägen hem från denna resa stannade vi till i en mataffär där vi skulle köpa middag då vi skulle vara hemma sent. Jag hade sån tur var med mig mitt bankkort då jag fick stå själv för denna maten. Ska bara förtydliga att jag under denna dagen alltså fick betala 5 pund för en bussresa, sen blev bjuden på en halv smörmacka och fick en klunk vatten ur mammans vattenflaska. Sedan fick jag vänta medan de var på "betal"delen av museet och till sist fick jag betala min egen "middag" som blev ananas och vatten, medan resten av familjen köpte kaffebröd och godis (TILL MIDDAG?!)

Innan jag åkte hit hade jag och mamman kommit överens om att jag skulle ta hand om min egen disk och dotterns på de dagar där föräldrarna jobbade. Det var från början de enda hushållsarbete jag skulle behöva genomföra. I stort sätt varje dag sedan min första arbetsdag här har jag diskat all deras disk plus min och dotterns, städat i köket, skrubbat spisen och även dammsugit efter deras kanin. Jag har absolut inget problem med att hjälpa till eller så men detta var inte avtalet och tillslut hade jag inget annat val än att diska innan jag åt något eller skrubba spisen innan jag lagade mat. Asså det går inte ens att förklara hur äckligt det ser ut men jag ska infoga lite bilder så kan ni få se för er själva.

Första bilden är ju då på spisen, deras mat dagen innan var potatis stekta i olja, oljan ligger inte bara kvar i pannan utan är också utsmetad över hela spisen. Andra och tredje bilden är från två olika dagar och det kanske inte ser ut som jätte mycket disk men då ska jag berätta för er att detta är i stort sätt all disk de har. Det finns 3 skålar och vi är nu 4 så innan jag kan äta ur en skål måste jag ALLTID diska. Sen har de typ 4 tallrikar plus plasttallrikar till dottern, och ett glas. Fjärde bilden är på deras golv. Det ligger seriöst sallad och flingor på golvet och det är inte så att man tar upp något om man tappar det?! Och ah den sista bilden är köket åt motsatt håll från spisen... Det är så mycket saker på och rut bordet att man inte kan sitta där och äta. Det står tvätt i en korg och den korgen står kvar ännu ca 2 veckor senare. Bänken är full med leksaker, papper, laddare, kameror, skräp osv. Detta är alltså vad jag behöver städa Varje dag för oavsett hur rent det är när jag är färdig städad, så ser det ALLTID ut såhär när jag kommer ner nästa morgon.

Asså det är så mycket skit som hänt... Det här med lönen kan vi ju ta upp också. Första eller andra dagen jag var här tog jag mod till mig och frågade mamman hur det fungerade med min lön och när jag skulle få denna. Hon berättade då att lönen skulle jag få på torsdag eller fredag varje vecka och så var det med det. Jag kan ärligt säga att jag ALDRIG fått min lön torsdag eller fredag. tidigast jag fått den är på söndagen och som senast onsdagen veckan efter.... Vi hade också kommit överens om en lön på 50 pund, för er som inte vet så är detta ca 550 svenska kr och det är en väldigt låg lön att ha som au pair. Jag har många bekanta som varit au pairer och de har aldrig någonsin behövt diska efter familjen eller städa upp efter familjen, de får lagad mat och denna är gratis, sedan ligger deras lön på ca 70-100 pund i veckan och i vissa fall mer än detta.

Så för ca 2 veckor sedan var jag så jävla trött på skiten så jag bokade om min hemresa och skulle då ha åkt hem 23 oktober 2016. Jag var trött på att vara orättvist behandlad och att familjen inte höll sin sida av avtalet. Men jag mådde så fruktansvärt dåligt när jag tänkte på att bara åka härifrån och lämna dem i sticket ändå.. jag är inte sån som person att jag bara ger upp och drar utan har jag bestämt mig för något så genomför jag det. Därför bokade jag än en gång om min hemresa och den kvarstår nu på Söndagen den 18 december 2016. I dag är det 71 dagar kvar och jag kan inte en försöka förklara hur trött jag är på att vara här och bo här i denna familjen.

Nästa sak jag ville ta upp är de faktum att de sa att de ville ha någon som skulle bli en del av familjen, någon som skulle följa med på utflykter osv. På Lördagar och söndagar är jag ledig och under dessa dagar så har familjen tidigt på morgonen bara dratt utan att förvarna eller lämna lapp eller sms. Sen har de kommit tillbaka på kvällen mellan 16 och 19 och jag har inte heller då fått någon förklaring till vart de varit eller varför de drog utan mig... Jag förstår självklart om de vill åka iväg med familjen utan mig och bara umgås med familjen men då kan de ju i alla fall skicka ett sms eller lämna en lapp och säga vart de har tagit vägen och kanske när de kommer tillbaka.

Sammanfattningsvis min au pair resa gick käpprätt åt helvete och jag är inte det minsta nöjd. Familjen har varit spydig och som sagt stundtals nedvärderande mot mig. Min uppfattning om att anställa en au pair innebär att man öppnar upp sitt hem för en annan individ vars kultur man vill ta del av, vars språk man är intresserad av och en person som man faktiskt ska respektera! Familjen har inget som helst intresse av mitt språk, min kultur och visar mig heller stundtals ingen respekt alls. Jag känner mig så besviken och utnyttjad.


En dag när jag kom ner så sa mamman i familjen att de köpt hamburgare till sig själva men hon visste att jag inte åt kött så hon hade köpt mango till mig. Under de senaste 3 veckorna har familjen endast köpt 8 mangos, en låda frysta hallon och två avokado till mig.

Min första handling jag gjorde själv här var kanske andra veckan jag var här och då köpte jag saker för ca 12 pund och jag bad mamman om pengar till detta efteråt. Jag fick 10 pund. Någon vecka efter köpte jag saker för 15 pund och bad få pengar för detta då svarade hon med att jag spenderade för mycket pengar på mat och jag spenderade lika mycket pengar på mat som de gjorde på tre.

​För att ytterligare förklara detta... Egentligen så ska 1 person per månad lägga ca 2000kr på mat. Jag köpte mat för ca 300kr på två veckor. Detta blir ju alltså 600kr per 4 veckor... Det är inte ens hälften av vad som beräknat ska läggas på mat per månad. 

Blir så sjukt arg när jag tänker på allt detta... Förlåt för att inlägget är så rörigt och all over the place men ah blir bara sjukt upprörd över allt detta och kan inte riktigt sätta ord på det jag känner. 

Men vi hörs eventuellt i morgon annars i början på nästa vecka.

Puss, x

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så en av anledningarna till att jag valde att bli Au pair var för att jag ville ta reda på vad jag vill bli i framtiden, vad jag vill plugga och så. Jag gick musik på gymnasiet och har kommit fram till att jag definitivt vill fortsätta med musiken men jag vet inte riktigt på vilken nivå än. Sen har jag alltid haft en förkärlek till skrivandet och vet att detta är något jag definitivt vill fortsätta med! Därför funderar jag på att söka mig till någon skola i Lund för att läsa antingen musik eller skrivande och sedan den andra delen på någon kurs utöver skolan typ. Sen så har jag och min pojkvän börjat prata om att skaffa gemensam lägenhet någonstans i Skåne men detta är ju också beroende på vart han hamnar nästa höst. Skolan tänker jag inte börja med förrän nästa höst så när jag kommer hem till Sverige vid jul ska jag antingen hitta ett jobb i närheten av mina föräldrars hus eller ge mig ut på ett nytt au pair äventyr någon annan stans. 

Detta är allt jag har att komma med idag.. Får se om jag kan krama ur lite mer intressanta saker i morgon.

Puss, x

Likes

Comments

View tracker

I dag har det inte hänt något över det ovanliga. Skola och tennis precis som vanligt på tisdagar men jag har känt mig så himla ensam idag. Det är jobbigt att känna sig isolerad och känna att man behöver en trygg miljö men det finns lixom inte någon trygg miljö för mig här. Föräldrarna planerar ingenting med mig även fast jag tjatar och tjatar om tider och att jag föredrar extrem planering. Det hela känns så rörig och oplanerat. Det gör mig bara ännu mer ångestfylld. Jag trivs inte alls och överväger hela tiden att åka hem men inser snabbt att jag då behöver pengarna... I dag har jag absolut inget vettigt att säga så bjuder på fina bilder istället.

Bild 1: Från min promenad härom dagen.
Bild 2: Lax, ost och tomat omelett med sockerärtor, vattenmelon, gurka och avokado.
Bild 3: Också från min promenad.
Bild 4: Min frukost i morse; macka med stekt ägg, grekisk yoghurt med müsli och chokladflingor och te.
Bild 5: Stora krabbelurer med mago, päron och vattenmelon.
Bild 6: Ostpizza med ananas och banan.


Puss, x

Likes

Comments

Hösten smyger sig fram utanför fönstret. Löven börjar gulna och långsamt singla hela vägen ner till den kalla marken. Det dröjer nog inte länge innan frosten klär marken med ett tunt lager. På onsdag har jag varit här i 4 veckor och på lördag exakt en månad. De känslor som fyller hela mig och ständigt väller över är hemlängtan och hopplöshet. Jag försöker ständigt att lämna min trygga lilla bubbla och utforska okända territorium men det resulterar hela tiden i ett steg fram och två tillbaka. Under de senaste veckorna har jag verkligen verkligen försökt. Jag klarade mig till och med bra när jag satte mig på fel buss och allt det där. Jag är fast besluten om att göra det mesta av min tid här men samtidigt så vill jag inget hellre än att åka här ifrån. Familjen jag hamnat i är trevliga men deras hus är stökigt, smutsigt och oorganiserat. Inte för att det hemma hos mig ser ut som i en Ikea katalog men det finns ändå någon form av ordning där. Det är hål i väggarna och fönstrens är tejpade så att det inte ska komma in luft och regn... Innan jag åkte hit var det också fastställt att maten ingick men sedan dess har jag förstått att vi definierar mat på två väldigt olika sätt. Enligt dem är mat; potatis med ost, pasta med ost eller muffins till frukost. Enligt mig är mat; köttbullar(vego) med potatis och sås, schnitzel med potatismos, pannkakor någon gång då och då, varma mackor osv. Och när jag gick ut för att köpa min egen mat  så att jag kan få en någorlunda balanserad kost (jag köpte grönsaker, frukt, fisk och kyckling) blev jag tillsagd att jag hade spenderat för mycket pengar på mat och att vi var tvungna att diskutera mina matvanor. 

Fakta: I genomsnitt beräknas det att en vuxen människa per månad lägger ca 1500kr på mat. 

Jag gick till affären och köpte mat för 15 pund förra veckan. Jag har kvar 4 av 5 laxfileer, 8 av 9 kycklingfileer och 1 och ett halvt nudelpacket av 2. Om jag hade handlat samma saker varje vecka under en månads tid hade detta kommit upp i 60 pund vilket i svenska kr blir ungefär 700kr. alltså 800kr mindre än vad som beräknas.Nu är det ju också så att jag inte behöver gå och göra detta varje vecka då jag har i stort sätt allt kvar från förra veckans inhandling. Med andra ord, min inhandling är det inget fel på. Med de matvaror jag köpte kan jag alltså leva på under hela denna månaden, plus att jag nån gång då och då får köpa mer frukt och grönsaker, och då är jag inte ens i närheten av 60 pund mat per månad. 

Som jag sagt i ett tidigare inlägg så har jag ätit typ 3 riktiga mål med mat under snart 4 veckors tid. Nu är det dock något mer då jag själv har stått för min inhandling(alltså använt mina egna pengar till mat)och lagat min egen mat sedan i början på förra veckan. 

Själva Au Pair upplevelsen hos denna familjen var verkligen inte var jag hoppades på. Lönen, 50 pund i veckan, är ytterst lite för jobbet och faktiskt det minsta jag sett någon erbjuda. Det faktumet att maten väldigt tydligt inte ingår gör ju att jag förlorar ännu mer pengar och detta innebär att jag i stort sätt inte vinner något alls på denna resan, ekonomiskt sätt. Mamma är på mig och tjatar om att jag ska gå med i kören som finns här, att jag ska ut och träffa folk, hitta på saker men ärligt talat så orkar jag inte. Det går så mycket energi åt att passa in i deras vardag, att vara ifrån min familj, ah allt tar så mycket energi. Sen måste jag hushålla något med maten jag köper då jag inte vill förlora ännu mer och då kanske jag inte äter tillräckligt mycket för all den energin jag tar slut på varje dag.

Jag vet att detta inlägg helt saknade röd tråd. Men ville bara uppdatera något i alla fall. Ångesten sparkar bakut och depressionen blir inte bättre av allt som hänt. Oavsett är jag glad att jag gjorde denna resa då jag lärt mig jätte mycket om mig själv och så, jag tror definitivt att jag vill göra detta en gång till men hos en annan familj, med bättre villkor. Och endast 6 månader. Än har jag inte pratat med familjen om att jag åker hem vid jul men ska göra detta i september så kanske någon gång nästa vecka.. 

Ne asså jag vet inte ens.. Är verkligen så besviken på denna familjen. Det är dock endast 117 dagar kvar till jul, ungefär 17 veckor. Det betyder endast 17 måndagar, 17 fotbollsträningar, 17 tennisträningar, 17 helger. Ah ni fattar.. jag räknar ständigt ner dagarna. 

Puss, x

Likes

Comments

I dagens inlägg ska jag berätta om min utflykt till Aberdeen igår som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Men innan jag börjar berätta uppmanar jag att du går och hämtar dig något gott att dricka och äta och sedan luta dig tillbaka för att njuta av mitt/mina misstag. 

Så i går den 25 augusti skulle jag tillsammans med dottern i min värdfamilj åka in till Aberdeen, där skulle jag lämna av henne på mammans jobb och sedan var jag ledig. Så när jag hämtade dottern på skolan 15.15 gick vi raka vägen hem, hon bytte från skoluniform till vanliga kläder och packade ner lite leksaker och pennor hon skulle ha under resans gång. Vi var färdiga några minuter innan vi behövde gå mot bussen så jag lät henne titta på tv en stund och själv glömde jag helt bort tiden. Så fem minuter senare än planerat halvsprang jag med en sjuåring i hälarna hela vägen till busshållplatsen som ligger ca 10 minuters gångväg bort. Bussen stod redan där och vi fick spurta sista biten. Vi hann i alla fall med bussen.

Väl på bussen visste vi inte vilket stopp vi skulle hoppa av på så när jag visste att vi började närma oss Aberdeen frågade jag en man som förklarade att vi skulle av på nästa stopp för att hamna på rätt ställe. Vi hittade också snabbt till mammans jobb och jag fick min lön, pengar för bussen och lite matpengar. När jag hade sagt hejdå bestämde jag mig för att upptäcka lite av Union Street (Shoppingen) så jag gick längs ena sidan av gatan tills jag hittade ett antal affärer jag ville in i. jag följde i stort sätt rytmen av folket runt mig och vek endast av för att utforska de affärer som såg intressanta ut. Sedan hittade jag en Mc Donalds och gick för att äta men tyvärr hade de inget vegetariskt på menyn så jag fick avbryta min beställning och gick istället in i en närliggandes affär och köpta mig en färdig pizza och lite mys inför kvällen. Jag tänkte att jag sedan skulle leta upp mitt busstopp och åka hem för att äta och kolla på tv hela kvällen. Så jag gick åt de håll jag troddes komma ihåg att mammans jobb låg. Hittade till en likadan "butik" som hon jobbar i men var nästan helt säker på att detta inte var den rätta. Jag snyltade lite av deras gratis wi-fi och frågade mamman om adressen till hennes jobb och efter att ha gått Union Street upp och ner ett antal gånger till hittade jag äntligen rätt. I närheten av hennes jobb hittade jag till en affär som heter Poundland eller Poundworld kommer inte ihåg vilket av de två men i alla fall, jag gick in dit för att ta en liten runda och hittade lite godis som jag verkligen tyckte om. Innan detta hade jag frågat en busschaufför om han åkte förbi mitt busstopp men han visade mig till andra sidan vägen där bussarna skulle ta mig till rätt stopp. På vägen dit råkade jag krocka med en kvinna och en barnvagn... ( typiskt mig ) Sedan fick jag ett sms av mamman som förklarade att vid denna tiden åkte alla bussar förbi mitt busstopp så när nästa buss kom klev jag på.

Väl på bussen började jag snabbt stressa upp mig då jag inte visste när mitt busstopp skulle komma men jag visste att det kunde ta allt mellan 20 minuter och 40 minuter för mig att komma dit, så när det hade gått över 50 minuter började jag bli lite orolig, jag kände inte igen mig och vi närmade oss en stad som hette Peterhead.  Bussen stannade mitt i vad som liknade ett industriområde precis vid havet. Sedan kom mannen som hade kört bussen och förklarade för mig att detta var sista stoppet och att jag måste gå av. Så jag hade inget annat val än att kliva av bussen mitt i en stad jag aldrig tidigare varit i, i ett land jag inte känner till och utan wi-fi. Jag kunde alltså inte ta reda på hur jag skulle komma där ifrån. Jag gick runt som en galning och letade efter bussar som skulle ta mig tillbaka hem och hittade tillslut en som gick ca 2 timmar innan och det var den sista för dagen. I fullständig panik ringde jag mamma och vi pratade en stund, sedan började lite sundare tankar krypa fram. Jag bad mamma söka efter bussbolaget och själv hittade jag faktiskt en buss som eventuellt kunde ta mig tillbaka hem. Efter en liten stund hade vi tillsammans lyckats hitta en buss som kunde göra det och den skulle lämna stationen jag befann mig på kl 20.00.

När klockan istället började närma sig 5 över åtta började jag bli orolig och hittade en kvinna på en stillastående buss som hjälpte mig och ringde till min buss och bekräftade att den när som helst skulle dyka upp. Jag tackade så mycket och gick och satte mig i busskuren. Strax kom bussen jag väntat på och utan att fråga busschauffören om vart den stannade satte jag mig. Snart kom oron tillbaka och jag visste att jag var tvungen att fråga om jag nu befann mig på rätt buss, jag fick de bästa nyheterna på hela dagen, ja bussen skulle stanna vid mitt stopp. 

När vi väl stannade vid mitt stopp tackade jag så mycket och började den 10 minuter långa vandringen hemåt. Klockan började närma sig nio och det var sedan någon timma tillbaka mörkt ute. Det hade även börjat regna. Bara så ni vet så är jag sjukt mörkrädd och HATAR att gå ensam i mörkret men nu hade jag inget val, som plus i kanten hade jag valt att ta på mig en klänning, strumpbyxor, converse och en tunn sommarjacka. Vädret i Skottland för tillfället är regn, moln, blåst och ca 12 grader. 

Ja det var min lilla Storytime, jag kom hem säkert och har lärt mig att alltid kontrollera med busschauffören om den faktiskt stannar där en ska av. I går lyckades jag i alla fall samla på mig ungefär 10 km när jag förvirrat gick över Aberdeens gator.

Puss, x

Likes

Comments

I dag har jag bott i Skottland i 3 veckor. Jag har fått se relativt mycket av ett land jag aldrig tidigare satt min fot i. Jag lämnade allt jag visste om och älskade bakom mig i Sverige och gav mig ut på detta äventyret helt ensam. Som jag har sagt många gånger så var tanken att jag skulle stanna här i ett års tid. Under de första dagarna var jag inte säker på hur jag skulle klara mig igenom en vecka. Nu när jag klarat mig utmärkt under tre veckors tid har en del saker hänt och jag har därför bestämt mig för att åka hem och avsluta min tid hos denna familjen vid jul. Så 24 december kommer jag att lämna underbara Skottland för att ge mig ut på något nytt äventyr, någon annan stans i världen. De som avgjorde min hemresa till jul var ett antal saker som inträffat under senaste veckan. Jag vet egentligen inte hur detaljerad och stor i munnen jag kan vara här, då jag inte vet om min värdfamilj läser bloggen men om vi säger såhär; jag har inte ätit mer än 3 riktiga mål mat sedan jag kom hit, och dessa måltider har jag själv lagat och med mat som jag köpt för egna pengar.

Jag är överlag väldigt nöjd med min upplevelse än så länge och trivs någorlunda med familjen men de som hänt under senaste veckan har gjort mig så besviken och arg att jag väljer att hålla ut till jul för dotterns skull, men sedan ska jag sprida mina vingar än en gång och hoppas på större lycka hos nästa familj.

I alla fall.. I dag har det vart fotboll så jag och dottern promenerade biten till fotbollen och sedan gick jag själv hem. Innan det lagade jag mat till henne och vi kollade på tv tillsammans i vardagsrummet. Det har varit en lugn och skön dag och jag har lagt större delen av den på att måla, vilket jag anser är väldigt avslappnande. Jag har även städat lite och gosat med familjens kanin.

I morgon blir en väldigt intressant dag, då ska jag och dottern nästan direkt efter skolan ta en buss till Aberdeen och där ska jag lämna av henne på sin mammas jobb. Familjen ska iväg på en grej under helgen och det betyder att jag är ensam torsdag kväll-söndag. Sen på måndag är det röd dag i England och eftersom mamman jobbar på en bank innebär de att hon är ledig och de i sig innebär att jag är ledig. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på under helgen men återkommer med detaljer senare, tänkte att jag skulle bjuda på lite bilder jag tagit under de senaste dagarna.

Puss, x

Likes

Comments

I dag har varit en så sjukt rolig dag! I morse gick jag upp för att äta frukost vid typ 10 och sen gjorde jag mig i ordning, sminkade mig osv för att gå på någon raceing grej som jag inte förstod. Det skulle vara i Ellon så när vi började närma oss staden såg jag hoppborgar och ett gäng olika stånd, såg ut som vilken festival som helst. Sen när vi hade fått en bra plats började ett gäng med säckpipor tåga in och efter dem följde de tävlande, nämligen lådbilsförare! Så sjukt rolig grej, en kille höll på att krasha in i oss och en annan tappade framhjulen. Det var människor utklädda till superman, en banan, mario osv.
Här kommer lite bilder från dagens ståhej.

​Puss, x

Likes

Comments

Detta är min andra jobb vecka, förra veckan var jag hemma hela tiden tillsammans med dottern medan föräldrarna jobbade. Denna veckan är föräldrarna på jobbet och flickan i skolan mellan 9 och 15.15. Nästa vecka är föräldrarna på jobbet, flickan i skolan och det är sporter 3 gånger i veckan som jag ska ta henne till och från. Stressen är maximal och ångesten puttrar under ytan. Jag är så sjukt trött hela tiden och orkar inte göra någonting alls utan får verkligen tvinga mig till att göra något. Jag ska försöka komma in i rutinen att träna och förhoppningsvis har jag tillräckligt med energi för att starta i morgon. 

I veckan fick vi besked att pappans moster/faster dött, så nästa helg är det dags för begravning. På fredag efter skolan ska jag eventuellt åka in till Aberdeen tillsammans med flickan och lämna henne på mammans jobb och sedan ska de åka tillsammans med pappan till hans familj. Jag blir därför ensam hela nästa helg och jag tror att det ska bli ganska skönt. Jag hoppas kunna hitta något gott att snaska på i Aberdeen på fredagen. Jag vet dock inte hur det ska gå med min ångest osv men jag ska i alla fall göra ett försök att gå runt lite i Aberdeen och kanske titta in i lite klädaffärer. 

I den här familjen så har de inga direkta matvanor, asså de äter typ potatis med ost, pasta med ost och pizza med ost. På morgonen är det super söta flingor. Så jag längtar så sjukt mycket till när jag åker hem så jag kan få äta lite riktig mat! Tacos, sallad, vegoburgare, vegokorv, bakad potatis, ja asså allt! Havregrynsgröt med massa frukt och lösgodis(inte för att det är riktig mat men, haha). Jag ser också fram emot att komma hem och sortera alla mina saker och städa och skrubba så att allt är kliniskt rent runt om mig. Men det jag längtar mest till är (förutom min familj, pojkvän och vänner) att skaffa en kanin! Jag har gjort listor med saker jag ska köpa till den och har tillsammans med min pojkvän valt ut namn som vi tycker mycket om och jag har även gjort ett schema på när jag ska städa buren, vad och när jag ska mata kaninen, ja man kan säga att jag är VÄLDIGT taggad. 

Jag har inget vettigt alls att prata om i dag så vi hörs i morgon, fredag :D

Puss, x

Likes

Comments

15 dagar som au pair i Skottland, sammanfattning av min resa? Visst!

De första dagarna var några av de värsta i mitt liv. Jag lider av ångest och jag kan lova att det var mycket ångest inblandat under de dagarna! Innan jag åkte iväg som Au Pair hade jag fått för mig att det skulle bli en enkel match för mig men jag fick snabbt lära mig att jag hade fel. I flera år har jag sett fram emot äventyret som Au Pair i ett land som för mig är det var inte förrän jag lämnades ensam på en flygplats i Norge jag aldrig tidigare varit på som det slog mig att det faktiskt var på riktigt. Så när jag väl förstått att det faktiskt var på riktigt kom alla möjliga känslor på samma gång. Jag drabbades av panik attack efter panik attack och ångesten växte sig bara starkare och starkare. Jag kan helt ärligt säga att jag inte ville något annat än att åka hem. 

Men efter de första mycket jobbiga dagarna började det hela se lite ljusare ut. Jag tog mig helt själv till affären och handlade samt betalade helt själv, detta är något som jag inte hade gjort i Sverige då detta ger mig ångest men jag lyckades faktiskt. Jag vågade stanna uppe och prata med min värdmamma och värdpappa lite längre än vanligt och jag kände mig om något bara lite gladare än tidigare. 

I dag efter två veckor här kan jag säga att jag fortfarande funderar på att ge upp många gånger men så försöker jag istället se på det som att varje dag tar mig närmare min hemresa och då blir det lite lättare att hantera. Vissa stunder känns det riktigt bra här och jag kan riktigt luta mig tillbaka och känna mig i alla fall något hemma. Men i de flesta fall saknar jag precis allt med mitt hem och min familj i Sverige. Dock är jag sjukt glad att jag faktiskt genomförde detta och jag ska kämpa för att ta mig igenom det framtill jul i alla fall. Sen får vi se vad jag hittar på.

Anledningen till min resa var att upptäcka mig själv och ta reda på vad jag vill göra, jag har redan hittat mig själv och vet att jag vill spendera resten av mitt liv tillsammans med min nuvarande pojkvän. Men jag har inte den blekaste aning om vad jag vill göra i framtiden. I dag är det onsdag den 17:e augusti och jag längtar (eller egentligen inte längtar för jag vet att det kommer ge mig sjukt mycket ångest) till i början på september när jag kan prata med familjen angående att korta ner min Au Pair tid till antingen 5 månader (ledig från 24 december) eller 6 månader. Beroende på vad de säger då, kan jag börja slappna av lite mer o boka flygbiljett till i slutet på december när jag faktiskt eventuellt, förhoppningsvis kan åka hem!! Och om jag kan åka hem då vet jag att jag kan börja njuta mer av min tid här, jag kan slappna av och känna att det faktiskt inte är så långt kvar innan jag får komma hem och sova i mitt eget rum, innan jag kan bråka med mina föräldrar oh krama dem och innan jag kan se min pojkvän, i alla fall på helgerna då han studerar i Värmland. 

I dag gick jag och dottern till hennes fotbollsträning, vilket är en promenad på ungefär 20 minuter, och när vi kom dit frågade jag en tränare som förklarade att fotbollen började nästa vecka... Så vi fick skjuts tillbaka med min värdfamilj och nu är jag åter igen inne i mitt rum med alldeles för många tankar och funderingar. 

Puss, x

Likes

Comments

Hej!

I dag har varit en förvånansvärt bra dag, jag känner mig fortfarande lite sjuk och har jätte ont i huvudet men jag har haft en relativt produktiv dag. Efter att jag lämnade dottern på skolan gick jag hem och lade mig i soffan en stund och kollade på tv. Sen började jag städa i mitt rum och när jag säger städa menar jag STÄDA! Jag putsade fönstret och dammsög överallt, torkade av lister, speglar och dammade i lådor och sorterade alla mina kläder. Sen gick jag vidare till att diska och under tiden lyssnade jag på en podcast som heter "sinnessjukt" och kan verkligen rekommendera den om ni lider av någon form av mental sjukdom eller om ni känner någon som lider av en. Mina favorit avsnitt är de två där Therese Lindgren medverkar. I alla fall.. sen så har jag kelat med kaninen Ella, och tvingat henne att älska mig genom att ge henne mat, hö och morötter, haha.

Jag har inte så mycket annat att säga idag förutom att jag längtar ihjäl mig till när min familj kommer hit, och till när min pojkvän kommer hit! Jo en sak! Jag ska börja söka jobb i Sverige då jag funderar på att minska ner min Au Pair period till 5-6 månader istället för 12. Har redan nuddat vid det i tidigare inlägg om jag inte minns fel så ska inte dra upp det igen. Jag vet i alla fall att jag vill ha ett jobb där jag får arbeta med människor!

Men dagen till ära ska jag bjuda på en bild på min fantastiska värdsyster iförd sin skoluniform.

​puss, x

Likes

Comments