Jag vet att det är flera som undrar vad det är som händer med mina sociala medier och framförallt med podden som legat på is bra länge nu, i alla fall från mitt håll och jag ska förklara för er och hoppas att ni ska förstå. Det har nämnligen hänt så mycket stora positiva saker i mitt liv senaste tiden att tiden till de sociala medierna inte funnits till, men jag ska förklara från början.

Ända sedan jag för ett år sen började må psykiskt bra igen så har drömmen hemma hos oss om ett litet syskon till Joel funnits. Jag mår bra igen, har gått min KBT och känner mig mer psykiskt stark än någonsin, som min psykolog sa "nu om någon gång vet du ju hur du skulle bemöta liknande tankar om dem kom igen" och precis så är det, jag är både genom och förbi det som drabbade mig. Så i höstas bestämde sig Jocke och jag för att försöka göra drömmen om ännu en bebis sann och i November så plussade jag äntligen på stickan, en underbar, efterlängtad och redan så älskad liten "räka" är nu på väg till vår familj och är beräknad att komma ut i sommar <3 Vi är så fantastiskt glada för detta och fick i förra veckan se en ljuvlig liten krabat som så fint visade upp sig under KUB ultraljudet, lycka!!

Däremot så har även denna graviditet (precis som Joels gjorde) börjat väldigt fysiskt tufft för mig. Jag mår konstant illa, kräks, har därför svårt att få i mig näring vilket leder till yrsel och väldig frossa. Jag har också drabbats av en extrem trötthet som just nu gör att jag bara orkar vara vaken ett fåtal timmar per dygn (helt sjukt och faktiskt något som jag ska till läkaren för imorgon). Pga allt detta så har jag sedan vecka 7 (är nu i veckan 13) varit sjukskriven och har haft det tufft att klara av den vanliga vardagen. Längtar sååå mycket tills detta förhoppningsvis lättar så att jag kan få utlopp för mitt psykiska mående för psykiskt mår jag toppen, jag är SÅ glad över en till bebis, SÅ stolt och glad över att världens finaste Joel ska få bli storebror och SÅ taggad på att få revansch  (om man nu kan säga så) på den där första tiden med bebis.

Men det här fysiska mående jag har just nu har gjort att jag ett ganska bra tag varit mer eller mindre "tvungen" att ta en paus från mina sociala medier och även podden, jag orkade inget annat. Att åka kommunalt genom hela Stockholm för att spela in podden i stan har liksom inte gått och blev de sista veckorna jag var med mer en stress och press än roligt. Det gick inte riktigt att få ihop straxt innan vi plussade heller i vardagen och blev inte lättare när jag började må illa.

Men någonstans mitt i att jag inte längre kunde eller ville lägga upp bilder på sociala medier (en bild på en hink och ett mörkt rum kändes inte så kreativt och spännande att lägga ut) så väcktes en känsla hos mig som jag var helt oförberedd på. En känsla av lugn, av att kunna njuta av de ögonblicken där jag orkade kliva upp, av att kunna njuta och andas på riktigt. Det fanns inte längre någon stress i bakhuvudet om att komma ihåg att fota alltalltallt till bloggen, ingen press att behöva ta upp kameran mitt i ett roligt moment här hemma för att lägga ut på Instagram och ingen stress att heller tänka på vad som ska pratas om härnäst i podden. Jag fick tid, tid till lugn och ro, tid till att njuta på riktigt av alla fina moments med familj och vänner utan att behöva ta en bild utav det, tid till att bara, bara va. Och jag älskar det!! Jag har i så många år trott att jag vill jobba inom sociala medier, att jag vill blogga, podda och dela med mig av allt men nu kände jag att mår så himla mycket bättre utan det. Utan att vara en så stor del i "den perfekta sociala medier världen" där allt handlar om att visa hur fint man har det hemma, hur happy clappy allting är, hur man är en super woman hela tiden och hur man ska se livet ur ett rosa skimmer jämt jämt jämt. Nä sen jag tog en paus från alla sociala medier har jag känt att jag lever på riktigt utan stress och jag mår så himla bra psykiskt av det!

Nu kommer en ny liten bebis till vår familj i sommar och jag vill inte missa en endaste sekund av mina barns barndom för att jag inte var in the moment. Jag vill fota för att jag älskar det inte för att jag måste och jag vill dela med mig av livet till mina närmaste. Det känns så rätt.

Podden var det svåraste att avsluta, den har varit viktig för mig på ett alldeles speciellt sätt. Ni som lyssnat har varit viktiga på ett speciellt sätt!! Tillsammans har vi lyft viktiga ämnen och det är jag oerhört stolt över! Men vem vet vad som  händer i framtiden, ingenting är ristat i sten. Men man måste följa sitt hjärta och det gör jag nu.

Jag säger inte hej då, vi kanske ses här på bloggen en dag, eller i en podd eller någon annanstans vem vet. Men just nu så har jag låst min instagram och använder den endast för dem jag känner, lägger ner podden, har tackat nej till medverkan i familj vecka för vecka (som varit en dröm länge) och bloggen läggs åt sidan. Just nu ska jag bara kräkas klart ( ha ha ) och njuta utav min nya lägenhet tillsammans med min underbara sambo, världens bästa 2åring och en växande gravidmage. Det känns så jävla bra!

PUSS!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tog en timme med bil att ta sig från Västertorp till Telefonplan idag, heeelt galet. Folk körde fast, hjälptes åt att putta, snön vräkte ner och mitt i gatan gick människor med barnvagnar då det va oplogat överallt. I den ena lilla uppförsbackarna i Telefonplan stod inte mindre än 3 (!!) bussar som kört fast. Helt galet men ack så vackert!!!

Njut av livet/M

Likes

Comments

Vi sågs en stund imorse, med betoning på en stund. Sen lämnades han på förskola och jag på jobb och hur kul det är att åka och podda efter jobbet sen så finns det en nackdel med att göra något efter jobbet. . . Han sov när jag kom hem. Han sov och jag hatar det! Hatar. Jag hatar när vi knappt ses på en hel dag. Jag får en sån enorm känsla av saknad och vill bara få väcka honom en stund. Men det gör jag såklart inte, jag går in och pussar lite på honom bara, där han ligger i sin säng sovandes och säger att jag älskar honom. Sen fyller jag kvällen med göra, göra, göra för att dämpa ångesten och hoppas att det snart blir eftermiddag dagen efter igen och jag får hämta honom från föris.

Imorgon efter föris blir det snö, bus och lek med Joels bästis Theodor och min vän Benite och jag längtar SÅ!

Bilder från igår när jag och Joel lekte ute en stund. Längtar dock till imorgon när jag kan ta med mig pulka och klä på mig ordentligt när jag vet att vi ska va ute och sen faktiskt leka i snön på riktigt, lär bli magiskt!!

Njut av livet /M

Likes

Comments

Så! Hur gick det sen med flytten? Jo efter mitt senaste blogg inlägg så ringde min fantastiska morbror upp mig direkt och erbjöd sig att komma och hjälpa till med målningen i söndags. Det var väl uppskattat kan jag säga för det gjorde att vi var 5st som hjälpes åt och hann faktiskt klart!!! Så jäkla härligt och känslan av att lägenheten var ren blev ännu starkare när alla väggar blev fint kritvita. Så nu är den så himla ren och fräsch.

Men vilken helg!! Att behöva flyttstäda i typ 8h åt någon annan, Jocke skulle bära en diskmaskin och hans brallor tvär sprack, svärmor och Tessan bil hade bara sommardäck och gick inte att köra så när vi hade sovit där mellan lördag och söndag och var på väg att åka tillbaka hit i söndags igen för att måla så slutade det med att vi fick vända och putta bilen i snökaoset upp för backen igen hemma hos dem. Min morbror som skulle hjälpa oss fick hämta oss och väl i lägenheten så gick ett fönster sönder, mer om det i morgondagens poddis!! Tilla råga på allt så var Jocke suuuuuper hängig hela helgen men bet ihop men så fort vi kommit hem efter att ha hämtat hem Joel i söndags kväll så blev han jätte sjuk. Tycker så himage synd om honom. ❤

I övrigt så trivs jag SÅ bra i lägenheten, ska skriva mer om det framöver.

SÅ tacksam till alla nära och kära för all otroligt fin hjälp i helgen. Hjälp med allt ifrån  barnpassning till bärhjälp under flytten, till målning, städning och erbjudande om mer hjälp. Tänk vilket skyddsnät vi har omkring oss!!

Njut av livet /M

Likes

Comments

Så! Hur gick det då att flytta idag? Jag ska vara helt ärlig med er. . . . Vi hade ett fantastiskt gäng som hjälpte oss med vårt och vi lämnade en skinande ren lägenhet bakom oss. Sen kom vi till vår nya och då höll vi på riktigt på att fullständigt bryta samman. Den flyttstäd vi kommit överrens om att göra på respektive ställen var absolut inte gjort i vår nya lägenhet och det var på riktigt utan att skoja den skitigaste lägenhet någon av oss sett någonsin. Det här var ingenting vi hade sett på visningen eftersom det då var så galet mycket prylar överallt.  Men på riktigt. Vi stod och bara stirrade oss omkring allihop och vi som skulle ha börjat måla lägenheten direkt de andra flyttat ut sitt men det var det inte ens på tal om. Här behövdes en grov rejäl stor flyttstädning först. . . Suck. Hur kan man lämna ett hem i det här skicka och bara tänka ta sitt och åka glatt därifrån? Jag kan säga att jag aldrig förut på 10år sett Jocke så arg som idag. Han höll sig i skinnet men alla våra planrr var ju nu förstörda för hela helgen, helak vårt upplägg för vår flytt. 

Efter ett snack med tidigare hyresgästerna som skämdes och bad tusen gånger om ursäkt så kom vi överens om kompensation, dem flyttade ut sina möbler och sen var det bara för oss att hugga in. Att städa sin egen skit är ju en sak, det här var nå helt annat. Och när det dessutom var som Jocke sa

- Det här är den smutsigaste och lortigaste lägenhet jag varit i.

Så vart det inte det enklaste. Vi städade 4 personer från tidig förmiddag till kl 18.30, DÅ var lägenheten ren. Shit.

Men!! Nu till det positiva. . . Vi hann grundmåla ett rum (vi skulle ha hunnit måla klart 4 rum dem här helgen men det kan vi glömma) resten får vi fortsätta med så gott det går och hinns med imorgon.

Ja gud den här dagen blev inte alls som vi tänkte oss och Jocke som bytt helg och tagit ledigt denna helg och därav sen jobbar 10 dar nästan i sträck för att vi skulle kunna måla, ja det blev väl en flopp. Men det blir bra, tillslut. Nu är vi på plats i alla fall och vi har en ren lägenhet som vi kan bo i! Skönt!!

Njut av livet /M

Likes

Comments

Vi tog några familjebilder på dopet i Lördags. Här ser man verkligen på Joels ögon att han inte var helt kry. Hur som helst så blåste det nå enormt så de flesta av bilderna såg ut ungefär såhär. . .

Haha! Kanske ska förstora den upp på en tavla på väggen? Haha. Nerå.

Men det blev även en hel del magiska bilder. Som ni vet vid det här laget så är ju bilder en utav mina stora passioner och ett fantastiskt sätt tycker jag att bevara minnen så jag är dessa bilder evigt tacksam. Det gjorde mig också glad när jag tittade på bilderna efteråt att jag ser att jag själv mår bra igen. Det syns på mina ögon. Mina ögon ser, det gjorde dem inte för ett år sen. Men nu gör dem det och det kändes så genuint härligt att inse det, att jag mår bra nu. Jag är starkare än någonsin och jag överlevde!

Njut av livet /M

Likes

Comments

I fredags tog jag och Joel en promenad bort till centrum då vi behövde handla hem mat. Mitt i centrum stod en man och spelade och sjöng helt magiskt och vi var många som stannade upp och tittade. Väl på affären bad jag kassören att lägga på 20kr på vårt handlade belopp, en 20 lapp som Joel sen fick gå ut och lägga i mannens gitarrfodral. Vi stannade sen upp en sekund och stod där på torget och Joel började dansa. Han dansade och dansade, skakade rumpan och klappade överlyckligt händerna åt den härliga musikanten. Både andra förbipasseranden som också stannat samt musikanten skrattade och log stort åt Joel.
- Vilka moves!!
Utbrast en annan pappa på torget och vi skrattade allihop. Det var tillslut tre barn som stod och dansade och många vuxna som njöt utav musiken. Även en alkoliserad man kom fram och ville hylla den unga musikern för hans talang. Det vart så fint, så oerhört fint. Hur musiken förde samman människor för en liten stund där på torget. Hur gammal som ung, oavsett bakrund, ålder eller "klass" samlades och hade en fin stund tillsammans. Sådär som det alltid borde vara, så där så att ögonen tåras och hjärtat känns varmt. Precis så var det, precis så.


​Njut av livet /M

Likes

Comments

Jag måste bara visa er några höst bilder som jag tog på vår ljuvliga lilla kille för ett tag sen och som ni inte sett än. Jag tog ju höst bilder på honom även förra året och ville därför så även göra i år. Mysig tradition tycker jag och kul att se hur han utvecklas från år till år. Världens finaste lilla fjällräv ❤

Det här är en av de ljuvliga bilderna från förra året och bilderna här nedan är årets. Han är verkligen världens finaste unge och jag älskar att jag lyckades fånga hans glada personlighet i bilderna.

Hela mitt liv har jag längtat efter dig och jag är så oerhört tacksam över att just du kom till oss. Världens finaste lilla barn. Min solstråle ❤

Njut av livet /M

Likes

Comments

Här hemma fortsätter packandet och förberedelserna inför flytten. Vi ska ju flytta till en lite mindre lägenhet så vi säljer av möbler, packar och donar. Idag kom svärmor över och tog tacksamt hand om Joel ett tag så att vi kunde fixa lite ifred.

Joel är btw fortfarande hängig. En vecka har gått nu och hans förkylning vägrar liksom ge sig. Han är snorig, ögoninflammationen är inte helt bra och febern kommer och går. Han var pigg igår på dopet men när vi sen kom till dopfikat så blev han mer och mer hängig. Efter någon timme sa han själv "hem" och han kändes både varm och ögonen var glansiga. Stackars lilla fjällräven. Nä så det blir vabb imorgon också och så håller vi tummen för att han snart mår bättre igen.

Hur som helst. Mindre än en vecka kvar till flytt nu, wihoo.

Njut av livet / M

Likes

Comments