efter söndagens vurpa trodde jag själv ett tag att vasaloppet skulle vara omöjligt. jag har egentligen träningsförbud nu i 2 veckor och ska endast rehab träna, men känner mig redan nu mycket mer rörlig. Ska till sjukgymnast nu och sen får vi se om de blir fjällen utan skidåkning i helgen.
som sagt dom som känner mig vet att detta bara sporrar mig mer, jag är van med uppförsbackar jag är van att skada mig och motgångar är mitt förnamn.
Men har man slitit av alla ledband i foten
sprungit lopp med sprickor i benet
samt kört halva tjurruset med muskelbristning så lär man sig en sak, rehab träning stärker kroppen och faktiskt man får en anledning till att träna på saker som är bra men som man hoppar över för att man vill lägga fokus på annat.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

i början tyckte jag absolute de var krångligt med att träna när man hade barn, jag lärde liksom fråga om lov för att kunna gå till gymmet. Men nu efter 8 veckor har vi hittat vårt mönster, god planering kallas de.
Jag frågar bara Staffan en vecka innan kan jag träna då och då och sedan har vi de inbokat precis som om jag skulle gå och jobba.
nu kanske folk tycker ja men om tjejen ska få träna 4 till 5 dagar i veckan och pappan då ska passa barnet när ska han då få träna. jag anser att visst pappan måste jobba men när han är ledig så får ju han mer tid med barnet när jag tränar vilket är positivt och sedan vill han träna så får han gärna göra de efter jag tränat när barnet precis somnat eller vid amning. allt går bara man planerar.
Så som gunde brukar säga inget är omöjligt

Likes

Comments

inte bara julstressen som hänger över utan också vasaloppet.
Ja jag ska erkänna jag är stressad jag förstår inte hur jag ska hinna lära mig åka skidor samt klara av 9 mil.
Med facit i hand hade jag aldrig kommit på idéen om jag hade testat åkt skidor innan.
MEN
idag åker jag mitt andra åk och tiderna är ju super kassa och jag sliter som ett djur för att ta mig fram men det känns bättre så några åk till sen så är jag kanske kaxig igen.

ännu mer sanning är att jag lär ju säga att småbarnslivet kräver en stor bil om man ska få in en vagn, skidor, hund och två personer tack och lov har jag än så länge en sambo som ställer upp och går med mini och trixar in allt i bilen.

Likes

Comments

vart vila igår ist för att jag tränade både lördag och söndag.
så idag stod 45 min crosstrainer på schema samt 15 min rodd blir de.

i morgon kommer mina skidor och ett nytt teståk i högbo väntar, då snön har smält bort här hemma.

Likes

Comments

Om jag har panik inför loppet?
Ja absolute, det är ett pussel att få ihop träning och en nyfödd, även om vi börjar komma in i det så är de något vi är ovan med.
Jag vet också att få in 5 dagar med träning kanske är en omöjlighet för mig, lika så att kunna åka skidor flera dagar i veckan, dels så ska de finnas snö om jag inte ska behöva åka flera mil för att komma till ett spår, sen behöver jag någon som passar Ebba under tiden jag åker så absolute de är ett pussel.
Och nu i juletider försvinner ännu mer tid.
Men jag har börjat försökt strukturerat tiden nu, låg pass på helgen när sambon är hemma, skidor om snö finns när mamma är ledig i veckan. annars blir de crosstrainer på eftermiddagar( vill gärna börja med löpning men vill vänta ett tag till för att inte riskera framfall eller någon annan skada som gör att jag ska vila) vi har även en stakmaskin på gymmet som jag ska försöka hinna med.

så målet tills nästa vecka

måndag crosstrainer 45 min + rodd eller stakmaskin 15 min
tisdag vila
onsdag crosstrainer 45 min + gym överkropp
torsdag crosstrainer 45 min + rodd eller stakmaskin 15 min
fredag vila
lördag skidor om de finns snö annars fira jul
söndag crosstrainer 45 min+ stakmaskin 15 min om de inte blir skidor på lördagen.

Likes

Comments

Med bara ca 80 dagar kvar till Vasaloppet kändes de som att de var dax att inviga första åket. jag var taggad till tusen och vi begav oss iväg.
Kära mamma skulle vara barnvakt och vi åkte mot heden, innan skidorna ens kom på fötterna tog tid 🙈
insåg när jag ger mig ut i spåret att herregud vad detta var svårt, vilket jag absolute inte minns från när jag var mindre och åkte.
kämpade mig igenom 1 mil och jag kan säga att efter en förlossning för 6 veckor sedan har jag inte förrän nu saknat mina magmuskler så mycket som jag gjorde.

Vissa kan nog tycka att hur tänker du? var motiverar dig att göra detta? osv
men under den här milen kände jag bara att jag ska fan göra detta, jag blir mer motiverad att göra saker som känns omöjliga eller när saker är tungt motiverar jag mig mer att kämpa hårdare.
Så trots en vurpa med skadad kind ett spår utan spår och bakhalt så jag nästan gled ner tillbaka i backarna är jag mer motiverad nu än innan jag satte på mig skidorna.

puss och kram mini och carro

Likes

Comments