Måndag den 18 september och jag kämpar som "bara 17" för att bara vara och inte ta tag i en massa måsten. Jag känner igen den där förlamande tröttheten i kroppen som inte kan sovas bort. Det är återhämtning och så tyst och kravlöst som möjligt som hittills är det som lindrar bäst för mig. Jag vet att det varit intensivt (i minna mått mätt) senaste tiden. Det är inte lätt när jag passerar tvättstugan och inser allt jobb som finns där eller när viljan att vilja att hitta på något kul en ledig dag som denna är större än förnuftet. Men än så länge har jag lyckats övertala hjärnan att idag är det återhämtning som gäller. Alla som har drabbats av någon typ utav utmattning förstår nog vad det är jag försöker beskriva..

Det är som att programera om hela hjärnan till ett annat tänk sedan kraschen. Sakta sakta i snigelfart som ett tuffande ånglok för att inte spåra ur och behöva börja om. Det kanske inte är en myt det där som en del säger att tiden att komma tillbaka tar ungefär lika lång tid som det tog att hamna där. Jag kan idag se att mina tecken på utmattningssyndrom redan visade sig fysiskt med oförklarliga krämpor 2002 och första "utmattade trötthetskänslan" 2004. Jag kraschade drygt 10 år senare. Jag måste ha varit extremt stresstålig och tyvärr också mycket okunnig om hur ohälsosam stress kan bidra till skador på hjärnan. Nu 2017 klappar jag mig själv på axeln att jag ändå fixat det så pass bra på egen hand. Jag är stolt över min krokiga väg tillbaka som ändå gett mig så mycket annat i gengäld. Visst finns sorg att sjuksystemets regelverk ofta stjälper mer än hjälper många med utmattningssyndrom och att ingen stressklinik med rehabilitering eller liknande i min närhet finns. Vården är faktiskt ganska orättvis och skiljer sig stort runt om i landet. Men ju mer vi vågar prata om utmattning och ju mer vi belyser ämnet hoppas jag att rehabilitering sprids i landet och pengar till forskningen öronmärks för stressrelaterade sjukdomar.

När jag skriver eller säger ordet stresstålig triggar det igång något i mig. Ett ord och ett uttryck som jag personligen tycker missbrukas och missuppfattas. Jag tycker inte alls om att jag själv precis skrev ordet. Innan jag blev sjuk såg jag en person som är stresstålig som någon som klarar mer stress än någon annan, inte blir sjuk av stress och helt enkelt är starkare än andra. Jag kände mig själv stolt när jag skrev ordet stresstålig om mig själv i jobbansökningar.

Igår blev jag både besviken och ledsen när jag såg att Fredrik hade skrivit stresstålig som en positiv egenskap i sitt CV. Vi som diskuterat detta så mycket genom åren. Där stod ordet i hans CV ändå och det var som en rejäl käftsmäll! Jag kan säga att det pyrde inte ur drakhonans ilskna nos det vräkte ut arg rök !!!!! När jag lugnat ner mig insåg jag att det han egentligen menar är att han kan och tycker det är utvecklande att hantera "många bollar i luften samtidigt ". Stresstålig är ett ord man gärna tar till både när man beskriver sig själv i en jobbansökan eller i jobbannonser. Vi slog upp ordet och stresstålig har en bättre synonym - att kunna hantera stress. För det vore väl mycket bättre om en arbetsgivare intresserar sig för just hur sin personal eller personen som intervjuas för en tjänst kan hantera stress och vilken kunskap som finns om stress. Stress är ju helt ofarligt så länge vi inte år ut och år in slarvar med att återhämta oss, sover och äter bra och känner igen tecken på att kroppen / hjärnan börjar påverkas av långvarig stress. Att vara stresstålig är ju faktiskt inte en person som tål mer stress än andra utan någon som kan hantera stress. Jag tror att det kan vara fler än jag som använt ordet stresstålig i fel sammanhang och i ren slentrian utan att förstå innebörden.

Nu undrar Ni kanske om ordet stresstålig står kvar i Fredriks CV., det gör det inte! Men vi båda fick oss en tankeställare som fick oss att reflektera över hur lätt vi slänger oss med ord och uttryck som vi egentligen inte alla gånger vet innebörden av och hur svårt det kan vara att ändra traditionella uttryck. Vi kom i alla fall fram till att nästa gång vi ser ordet stresstålig i t.ex. en jobbannons kan man av nyfikenhet lyfta det vid en intervju så kanske det  leder till väldigt intressanta och givande samtal med en eventuellt blivande arbetsgivare. En öppensinnad sådan borde inse vikten av att ha anställda som är kunniga om hur de skall hantera stress. I det långa loppet är jag övertygad att den kunskapen kan både minimera sjukskrivningar och onödiga kostnader för arbetsgivare och stat. .

Va rädd om dig!

Anna

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Efter mitt förra inlägg har fler vänner hört av sig personligen för att de blivit så illa berörda över de kommentarer jag fått och hört ryktesvägar om mig och min utmattning. Det var verkligen inte min meningen att fokusera inlägget så mycket på detta. Ville bara nämna det då det ofta kan vara ett hinder i ett tillfrisknande av en sjukdom som inte syns på utsidan när omgivningen har så mycket åsikter (oftast i brist på kunskap) om hur du bör göra eller inte göra. En kram eller ett lyssnande öra hjälper så mycket mer än alla "goda råd & tyckande"!

Jag har en egenskap som egentligen är väldigt positiv men som "gick över styr" under de år jag arbetade mig in i utmattning och det är att jag är empatisk, vill folk väl, bekräftar och tar hänsyn till allt och alla. Den allra viktigaste personen i mitt liv glömde jag helt bort att ta hänsyn till - mig själv!

Det är väl som med allt att det krävs en balans för att inte gå över styr och beteendet blir osunt. Kanske är det så att många som drabbas av utmattningssyndrom ofta varit/är måna om sin omgivning. Detta har jag inga belägg för utan det är egna tolkningar utifrån de jag fått berättat av andra som också drabbats.

Jag blev även i dagarna riktigt berörd och illa till mods över allt hemskt som skrivits om Anders Borg då det enbart grundats på andra och tredjehandsuppgifter dvs.. rykten. Oavsett politisk färg kan man sätta sig in hur det måste vara när media, allmänhet och tyckare tar sig friheten utifrån rykten att skriva om en persons påstådda handlingar. Åsikter om både Jimmie Åkessons & Gabriel Wikströms sjukskrivningar för utmattningssyndrom har ju också kommenterats mindre trevligt. Sådant här är svårt för mig att avfärda och det går rakt in i hjärtat precis som när bilder på barn i krigszoner visas på Tv:n. Orättvisor är svåra att hantera ibland.

Jag har tagit bort alla nyhetsappar i min mobil sedan ett tag tillbaka och stänger ibland av både Facebook och Instagram för att "vila hjärnan" och slippa lägga energi på saker som jag blir upprörd eller ledsen över.

Min "sjukdom" att ha drabbats av utmattningssyndrom har gett mig så mycket positivt så jag vill inte byta bort den mot hur livet var innan jag drabbades. Hur "klyschigt" det än låter så menar jag det! Jag tycker själv att den har gjort mig till en lugnare och mer närvarande förälder. Jag har börjat sätta gränser för mig själv. Känner min kropp och min själv bättre & bättre. Vågar säga nej när kroppen och hjärnan inte har ork (är snäll mot mig själv). Jag ser det fina i det lilla jämfört med innan. Jag är bättre på att våga erkänna för mig själv vad jag är bra på. Det är en lång väg men min utmattning har skapat så mycket positivt även om övning fortfarande pågår och alltid kommer att behövas!

Mitt i allt trist nyhetsflöde i morse om Anders Borg kom ett meddelande från Elin i Vancouver. En av hennes klasskompisar hade gett henne en fin handväska i 20 årspresent (några veckor i förskott) och tagit sig tid skriva ett så fint kort hur mycket han uppskattade hennes som vän. Detta hade han dessutom översatt till Svenska. Vad trodde NI hände? Jo, tårarna flödar och jag kan inte sluta! Blev så rörd över att Elin omges av så fina vänner när hon är så långt bort i Canada och över alla hennes fina egenskaper som hon sprider till sina vänner. Hur hon samtidigt trots avstånd även har kontakt med sin "bästis" i Sverige dagligen. Till henne skickade hon med oss ett litet handskrivet kort vi överlämnade när vi kom tillbaka till Laholm. Helt plötsligt var Borgs problem som bortblåst och massa positiva tankar flödade in i mig. Vad lyckligt lottad jag är som har Fredrik. Hur fint mina andra barn Edvin och Elvira utvecklas och hur de omges med fina vänner här i vårt lilla samhälle i Halland. De har en pappa i Malmö som ger dem kärlek och en engagerad extrapappa här. Hur glad jag är över mina fina vänner i både Skåne, Halland och upp i landet som tar mig för den jag är både innan - under - efter min utmattning. Den fina hortensian på altanen som jag fått av en fin väninna. Fikadaten jag hade igår med en saknad väninna. Mina måndagspromenader med en kär vän. Resan till Canada.............. Det var så mycket positivt som sköljde över mig att jag skulle kunna skrivit många rader här med alla bra tankar som gjorde sig påminda.

Det gäller att försöka ta emot och känna de här positiva vibbarna och ta med sig känslan när man ibland måste göra det jobbiga och tampas med det oundvikliga som ibland är mindre roligt. Jag tror att min coachs envishet att jag måste träna mindfulness faktiskt är en bidragande faktor till att jag nu kan ta till de positiva tankarna även när livet känns tungt. Det är inte lätt alltid men jag skall ha Elins klasskompis Stephen i åtanke och inte Anders Borg (eller snarare de som spridit rykten) när jag om en månad ska utvärdera med Försäkringskassan. Då kommer all bra energi behövas eftersom jag trots alla positiva tankar har min bestämda åsikt om att sjuksystemet är som ett hamsterhjul och för mig mer bakåt än framåt i nuläget!

Tack för att du tittade in och läste mitt idag lite sentimentala inlägg.


Likes

Comments

Äntligen är vi samlade och denna gången hos Elin i Vancouver. Här bor och pluggar Elin fram till september 2018.

Vi hyrde en lägenhet på Homer Street, inte långt från där Elin bor. Lite otäckt till en början att bo på 29:e våningen men efter några dagar njöt vi av att kunna se hav, snötäckta berg och storstadslivet på en & samma gång..

Vildmark & natur finns ett stenkast från Vancouver. Ca 1h bussfärd från city ligger Squamish här finns gondolen Sea to Sky.

Måste erkänna att det jag blev mäkta imponerad och även en gnutta stolt svensk över var efter rundvisningen på Rogers Arena, Vancouvers, Canucks hemma arena. Här fick vi en mycket gedigen rundvandring bakom kulisserna. Allt från svettdoftande omklädningsrum till V.I.P lounge. Detta omklädningsrummet är för elitspelarna. Har vi heltäckningsmatta i svenska omklädningsrum?????

Självklart passade vi på att fira Elins 20-årsdag, en sisådär 2 månader i förskott. Då vi fick vi även träffa en av Elins roommates. hennes kompis Patricia och Lina (från Elins skolan som ansvarar för antagningen av studenterna) och hennes svenske sambo Eric. Värmer mitt ibland oroliga mamma hjärta att Elin har så fina människor omkring sig här i Canada. känns tryggt!

Turligt nog prickande vi in att befinna oss i Canada, Vancouver den 1 juli, då är det Canada day. I år är det dessutom 150 års jubileum. På Canada day firas det ofta med barbecue, parader och fyrverkeri. Man klär sig i vit - röda kläder. Klockan 22 startade fyrverkeriet, i ca 30 min. utspelades ett magnifikt fyrverkeri från en pråm i vattnet. Nu förstår vi varför Vancouverborna kom flera timmar innan det började för att få en bra plats.

I väntan på fyrverkerierna underhöll brandmännen med lite vattenshow från sina båtar.

Det foton ej kan berätta är vilken utmaning den här resan varit. Både ekonomiskt och för min hälsa. Min utmattning har gjort sig påmind och jag har försökt förtränga, låtdsas vara frisk och göra mer än hjärnan mäktar med - det funkar tyvärr ej. Min utmanningssyndrom har dessutom de senaste månaderna stått mig upp i halsen. Men den finns här och är på riktigt så det är bara att gilla läget och acceptera "skiten" ibland.

En & annan kommentar har tydligen fällts till andra om mig och hur jag lever som sjukskriven och vad jag bör göra eller inte göra. Några exempel: "hur kan de har råd åka när Anna är sjukskriven", "är det bra åka iväg när man är sjukskriven", "det kan ju inte vara så allvarligt om Anna har möjlighet göra saker" . Det sårar då de inte ställs direkt till mig, det sårar eftersom okunskapen är så står och det sårar att det för vissa är svårt känna glädje för andra. Jag har under ett drygt halvår kämpat med acceptans och att inte ta min dyrbara energi på sådant här. Jag tror att en stor andel av oss människor skulle göra allt för att kunna hälsa på deras barn om de flyttat utomlands - konstigare än så är det inte!

Tyckandet och gissandet om hur det är att vara sjukskriven och som i mitt fall dagligen kämpa med att hjärnan skadats av stress och drabbats av "utbrändhet" är tyvärr större än kunskapen om både hur det är att leva med detta och vilka regler och tillstånd som faktiskt krävs för att få beviljat att lämna landet som sjukskriven.

Att kontotona gapar tomma, att jag är tvungen arbetsträna resten av sommaren och att min utmattningssyndrom gett mig flera tunga bakslag är inget mot den lycka jag känner att få haft möjlighet att besöka min Elin tillsammans med familjen.

Jag vet att jag inte är ensam om att kämpa mot att inte använda sin energi på omgivningens kommentarer & tyckandet. Jag är lyckligt lottad som inte har så mycket av detta. Vet andra drabbade som har det sju resor värre.

Vi kan ju inte få andra att förstå hur vi mår och har det men däremot måste vi försöka vara rädda om oss själva och inte låta dessa "tyckande personer" ta plats i vår tankeverksamhet. Det är svårt men jag vet att det går! När jag vacklar brukar jag ta hjälp av min coach eller acceptansövningar och mindfulness.

Jag matar mig med positiv energi att jag fått möjlighet hälsa på Elin med min familj, uppleva denna fantastiska stad Vancouver, att vi fick möjlighet göra olika aktiviteter ihop och utmana mig själv & min utmattning.

Ha en fortsatt skön sommar och försök göra det som just du mår bra av!

Likes

Comments

Jag tror att jag kan tala för en stor del av oss som drabbats av utmattningssyndrom att vår vilja att bli friska, kunna arbeta igen, umgås med vänner, va i ett sammanhäng, orka mer, hitta olika alternativ till god rehabilitering är mycket stor. kanske är det så att vår vilja varit en stor drivkraft även innan vi blev sjuka som ibland tagit över så pass att vi inte alla gånger insett eller lyssnat på kroppens signaler när vi slarvat med återhämtning och glömt bort våra egna behov.

Jag tycker att jag under de senaste åren lärt mig bromsa, prioritera och försökt sätta mina behov framför annat och andra. Min vilja att bli frisk och "frigöra" mig från Försäkringskassan för att kunna utvecklas mot ett annat mål än inom mitt gamla arbetsområde, skolan har varit en målsättning senaste tiden. Viljan att nå mina nya mål har varit så stark att jag de senaste veckorna inte tuffat med mitt lilla ånglok, det har snarare varit i X2000 fart, speciellt mentalt. Jag har känt mig "så stark, frisk och medveten" senaste tiden att jag varit övertygad om att jag skulle kunna starta min nya arbetsträning på 6h första dagen. Att min nya arbetsträning dessutom ligger i en vacker miljö och är kreativ med en ljuvlig & uppmuntrande chef gör ju att min vilja kör över mitt förnuft totalt. Ingen har beordrat mig köra igång "så hårt" det är helt och hållet min starka vilja som styrt. Men "tji fick jag" för ett bakslag som hette duga fick jag erfara igår.

Mot slutet av min första arbetsdag började känslan av att det var svårt tänka komma krypandes. Mycket info och många nya intryck. I bilen hem kom öronsuset. Väl hemma slog huvudvärk och darrningar igång. Jag hade problem få fram ord och fokusera blicken. På kvällen klarade jag inte ens av att höra min man tugga på ett digestivekex när han satt bredvid mig i soffan. Huvudet, öronen ja hela hjärnan kändes som ett öppet sår. Jag andades i fyrkant (andning mot ångest) och gjorde kroppsskanning (mindfulness) för att kunna hantera det hela. I morse vaknade jag med en känsla av "baksmälla!" och jätte ledsen. Jag blev nog mest ledsen och väldigt rädd över att jag fortfarande är så skör och hur alvarligt jag en gång måste sprungit in i den där väggen. Med uppmuntran från coach, kramar från min Fredrik och min (nu ganska stora) erfarenhet av utmattning insåg jag att dra i nödbromsen och acceptera läget var den ända lösningen. Idag gjorde min chef på arbetsträningen och jag ett schema för juli där jag succesivt ökar i tid. Tyvärr är det ju inte lika lätt när man är i sin ordinarie tjänst att dra i nödbromsen som när man som jag just nu arbetstränar. En nödbroms och fler långsamt tuffande ånglok tror jag är en större framgångssaga för att färre skall drabbas av stressrelaterade sjukdomar än att strama åt sjukförsäkringen för de som redan drabbats och inte fått hjälp i tid. Men det är en helt annan sak och ett helt annat inlägg.

Idag tillbringades eftermiddagen i soffan med kaffe och mindfulness.

Jag är otroligt tacksam att jag återigen hamnat på en arbetsträning med empatisk chef som redan läst av mina förmågar men förstår att jag långsamt måste ta in nya arbetsuppgifter. Ser framemot att komma tillbaka i juli efter några veckors ledighet efter ett besök hos äldsta dottern som pluggar utomlands.

Tack för att du läst & på återseende

Likes

Comments

Tack för all respons och feedback på mitt inlägg om liknelsen med min utmattningssyndrom som ett ånglok som sakta tuffar på.

Det här med att få omgivning att förstå hur dåligt man mår när man blivit rejält utmattad så att man till slut drabbas av utmattningssyndrom är inte lätt att förklara då vi själva inte alla gånger vet vad som händer med oss och hur vi skall beskriva vad som händer i kroppen. Vi ser ju ofta likadana ut på utsidan som vi gjorde innan vi drabbades.. Det har tagit mig många år och jag upplever att jag hela tiden lär mig något nytt om mig själv och vilka skador stress utan återhämtning kan ge på våra hjärnor. Kan min nya kunskap, mina misstag och mina svårigheter mynna ut i något positivt att det hjälper någon annan anhörig eller drabbad finns det ingen som blir så lycklig som jag.

Vi stannade förra gången vid ACCEPTANS ----> FAKTA ----> RENSA ---> och idag tuffar vi vidare och stannar till vid PRIORITERA --->

PRIORITERA

Går lite hand i hand med att rensa. Att rensa i bekantskapskretsen och rensa i almanackan är ju på sätt och vis att prioritera. För mig har det tagit tid att inse och våga. Jag har varit tvungen att passera acceptans och fakta "stationerna" för att förstå att om jag inte prioriterar trillar jag dit igen.

När jag prioriterar så försöker jag tänka att en aktivitet = inplanerad luft. När jag bokar in t.ex. möten, klippning, kalas klämmer jag inte in det under en och samma dag eller en och samma helg som jag kunde göra tidigare. Jag ser till att det hela tiden finns "luft i almanackan" innan och efter. Givetvis försöker jag att vara spontan och gör spontana saker men det är under förutsättning att jag känner att jag orkar och ser att det finns möjlighet till återhämtning.

Det här låter nog fruktansvärt inrutat och trist i mångas öron och för andra kanske självklart, inget man behöver skriva eller tipsa andra om. Jag hade säkerligen också kunnat tänka såhär för 10-15 år sedan. Men många som mig som hamnat i "utbrändhet" kan nog känna igen sig i att man varit flexibla som gummiband och utnyttjat var ända ledig minut i almanackan. För att jag inte skall slarva med återhämtning är luft i almanackan nödvändigt hur gärna jag både vill äta lunch med en väninna på fredag, gå på bio på kvällen, se barnens fotbollsmatch på lördag fm sedan inom systemet och vidare för att storhandla på MAXI, ha gäster på lördag kväll......osv. är det efter kraschen förenat med bakslag om jag inte har återhämtning. Hjärnan är mer eller mindre för alltid känslig för stress - fysisk & psykisk. Jag tycker om ha huset fullt av gäster och lagar gärna middagar och ordnar fester. Det gör jag även idag men det krävs nu för tiden mer planering och framförhållning för då "håller jag bäst" och därför blir det inte heller lika ofta som förr..

Vi tuffar vidare mot nästa station ---> ---> --->

REDSKAP

För mig finns två viktiga redskap

1. PRIORITERING

2. MINDFULLNESS

Prioritering är ett redskap att "hålla utmattningen i schack". För mig är redskap nya vägar och nya insikter att ta till för att klara av att leva med en sorg, förlust, sjukdom, handikapp eller dylikt. Min almanacka med prioritering av återhämtning och vad jag känner att jag klarar av att lägga min energi på. är viktigare än någonsin Det är ju av alla misstag med bakslag när jag trott att nu är jag frisk och klarar av allt som innan som lärt mig hur viktigt mitt redskap prioritering är. Ordspråket att "lära gamla hundar sitta" har gjort sig påmint ofta. För det handlar ju om att bryta mönster som man inte mått bra av och att få knopp, kropp och själ i balans och må bra. Inte lätt alla gånger! Min vilja och hjärna rusar gärna iväg utan att förnuftet kan styra på vad min kropp egentligen orkar. Därför är min almanacka och min prioritering som sagt mycket viktig för att på ett konkret sätt bromsa!

Mitt andra redskap är mindfulness. Jag känner på ett sätt en stor sorg att ingen jag mött inom vården skickat mig/remiterat mig till avslappning, yoga eller mindfulness då det idag till och med finns forskning på att det läker och hjälper en person som drabbats av utmattningssyndrom. I många delar av landet är detta lika självklart som att skriva ut medicin. Men å andra sidan är jag så glad över hur intensivt och envist min coach på Arbetslivsresurs jobbat med mig för att få rutiner på hur jag skall använda mig av olika avslappningsövningar, mindfulness och andas rätt om och när ångesten slår på pga. stress. Min kropp har svarat starkt på övningarna och jag känner ett det ger mig tid till att känna min kropp, bli hel och fylla på energi. Ett redskap jag idag inte kan vara utan!

Det här är ju min resa med det tuffande ångloket. Kanske känner du igen dig i något, i mycket eller inte alls. Det finns inget svart eller vitt på hur det ska vara när man hamnar i utmattningssyndrom. Vi har jobbat in oss i utmattning olika länge, vi har hamnat här av olika anledningar och vi har haft olika svårt acceptera och förstå att vi drabbats. Men kan vi känna samhörighet med någon eller likhet men någon känner vi oss ofta inte lika ensamma i vår långa väg tillbaka.

Min resa kommer fortsätta med nya stopp och nya insikter. Tack för att du vill följa med!

Anna

Likes

Comments

Ibland känns min utmattningssyndrom som ett litet ånglok. Det tuffar framåt men inte speciellt fort. Ibland stannar det till vid någon station fyller på med ny kol (läs visdom & energi) och kör sedan vidare. I början var det många tvärstopp och långa avbrott men de är färre och kortare i dag. Jag har lärt mig vara mer rädd om lokets maskinrum..

Utan acceptans hade jag nog inte kunnat tuffa vidare mot ett friskare liv. Det är ofta med sorg och ibland motsträvighet vi tvingas acceptera en sjukdom, livshändelse eller omständighet som vänt upp och ner på vår tillvaro.

När jag väl accepterade min utmattningssyndrom och att jag kommer bli tvungen att lära mig leva med min sönderstressade hjärna började min långsamma resa med det tuffande tåget. Det var verkligen en befrielse när jag till slut accepterade läget. När jag nu stannar till vid en station är jag mer mottaglig för nya insikter och lär mig hantera dem bättre och bättre. Jag har kommit långt och kommer säkerligen fylla på med fler insikter, speciellt när jag kommer igång med mina studier till stresscoach.

Ibland kan man behöva professionell hjälp för att nå acceptans genom KBT, samtal med psykolog eller via acceptansövningar/mindfulness. För dig som "famlar" i mörker och inte känner att du kommit fram till någon acceptans kanske några av mina insikter kan vara till stöd.

ACCEPTANS ---> FAKTA ---> RENSA ---> PRIORITERA ---> NYA REDSKAP ---> ??? ---> ??? --->

FAKTA:

Med hjälp av fakta har i alla fall jag kunnat hålla acceptansen under kontroll, något att falla tillbaka på när man vacklar. Min erfarenhet är att många omkring oss har goda råd och lösryckta påstående varför man får utmattningssyndrom och hur man kan få bot på det snabbt. Det finns ingen "Quick fix" eller något mirakelpiller. Använd din tid till om du har ork att läsa fakta, forskning eller böcker i ämnet och koppla det till dig själv istället.

RENSA:

Ibland måste järnvägsspåret som loket tuffar fram på rensas för att undvika onödiga hinder på rälsen. Samma sak upplever jag att en person påväg tillbaka från en utmattning måste göra. Kanske är det så att din almanacka måste rensas och skapa fler tomma dagar som är reserverade för återhämtning. Min almanacka är mer "luftig" än tidigare. Jag har även varit tvungen att rensa energitjuvar i vänkretsen. Det har varit jätte svårt då jag älskar människor och att jag gärna "villa vara kompis med alla". Men med stöttning från terapeut och coach som sett hur dåligt jag mått har jag insett att en del människor tar mer energi än de ger. Jag har helt enkelt inte råd att slösa min dyrbara energi på människor som sårar. Jag är verkligen inte en perfekt eller bättre väninna än någon annan. Men kan helt enkelt inte vara kompis med alla och de som står mig nära, tar mig för den jag är måste i första hand få min energi.

Jag pausar här och hoppas få lite tid över att tuffa vidare till nästa station så snart som möjligt, Då kommer jag beskriva vad jag har prioriterat för att må så bra som möjligt.

Tack för att du följer min resa!

Anna

Bild: lånad

Likes

Comments

Ja, tänk om jag hade blivit frälst och insett för länge sedan vilken helande kraft och vilken nytta avslappning, mindfulness och andning har. Speciellt när man stressar både fysiskt och psykiskt och har drabbats av utmattningssyndrom.

Jag har då och då försökt mig på yoga och avslappningsövningar men aldrig riktigt känt att det varit något för mig. Men nu måste jag erkänna att jag blivit helt omvänd när det gäller mindfulness. Inte så märkvärdigt kan tyckas för Er som använder er av det kontinuerligt.

I höstas när jag började träffa min coach i Halmstad blev hon förvånad över att jag som haft utmattningssyndrom så länge inte blivit remiterad till medicinsk yoga eller liknande när man idag vet att det hjälper många som drabbats av stress och psykisk ohälsa. Min coach körde därför stenhårt och envist med andningsövningar, avslappning, mindfulness och olika acceptansövningar. Det har gett resultat och blivit ett fantastiskt redskap för att komma vidare, ta till vid behov och samtidigt lättare kunna acceptera och inte lägga onödig energi på saker jag ej kan förändra.

Sist jag utsattes för en jobbig stressig situation och stresspåslaget körde igång och ångesten kom krypande i min sköra kropp gjorde jag min andningsövning. Sedan letade jag upp en av de kroppskanningar jag föredrar på you tube. Efter att jag gjort detta var jag lugn och kunde "tänka klart igen", jag tog kommandot över min egen kropp och besegrade stresspåslaget.

Jag är så löjligt lycklig över att fått lära känna min kropp igen, att jag svarar så bra på olika mindfulness övningar och att det hjälper mig hantera det jag alltid kommer vara känslig mot - stress. Övningarna har även gett mig en trygghet i att acceptera, våga fortsätta vara öppen med min utmattning och tro mer på mig själv.

En kul grej är att jag i min meditation ofta återvänder till ett speciell plats intill ett olivträd vid huset mamma & pappa hade i södra Frankrike. Jag hör syrsorna, känner värmen, doften av lavendel & rosmarin från trädgården och som den rosévinsnörd jag är blir jag törstig och sugen på det iskalla vinet i glaset jag ser på det gröna trädgårdsbordet. Kan låta flummigt och lite "koko" men det är nog en plats jag omedvetet mått så himla bra på och att man kropp omedvetet vill återvända dit.

Tipsar om en två nya böcker jag köpt. LUGN och SOV med vardera 50 minfulness och avslapningsövningar. Böckerna är skrivna av Arlene K. Unger. Psykiater och wellness coach. Tänkvärda övningar och tips. http://www.bokus.com/bok/9789174615227/lugn-50-mindfulness-och-avslappningsovningar-for-att-komma-ner-i-varv/

Likes

Comments

Det har nog inte undgått någon att ytterligare en svensk politiker gått ut offentligt med att ha drabbats av stressrelaterad sjukdom och är sjukskriven. Senast ut är Gabriel Wikström (S). För ett tag sedan var det Jimmie Åkesson (SD).

Jag sympatiserar inte politiskt med någon av dessa herrar. Däremot lider jag med var ända person som förhåller sig så osunt till stress med höga krav och dålig återhämtning så pass att de till slut blir sjuka och tvingas stanna hemma från arbetet.

Det som gjort mig både ledsen, orolig och riktigt arg är de kommentarerna jag lagt märke till i sociala medier vid både Åkessons sjukskrivning och nu Wikströms. Det har b.la kommenterats såhär:: "vem blir inte utbränd av att vara Sverigedemokrat", "hur kan han vara utbränd som aldrig jobbat", "vem blir inte sjuk av att ha Lövén som chef"

Vad är det som gör att en del personer som sitter bakom en skärm tycker sig ha rätten att utan eller med ytterst lite kunskap kunna döma en annan persons sjukdomstillstånd? Detta har jag funderat en hel del på senaste veckan. Min upplevelse är att dessa klantiga kommentarer grundar sig i någon sorts ilska, stor okunskap och brist i att kunna känna empati för en annan person bara för att man inte delar en viss åsikt. Jag har kunnat ana denna polarisering i andra ämnen också men detta berör mig djupt och gör ont eftersom jag själv haft utmattningssyndrom och vet vad de går igenom.

För alla vi som drabbats och kämpat i flera år för att komma på fötter igen är varken lata, har blivit utbrända av en viss åsikt eller varit mindre kompetenta i vår yrkesroll än andra. Däremot pekar mycket på att övervägande av de drabbade är högpresterande med många krav på sig själva att göra ett bra jobb, vara exemplariska föräldrar/make/maka och den perfekta vännen och medmänniskan samtidigt som vi älskar utmaningar. Resten av livet är en kamp och en balansgång mellan att ha kul, utmanande arbete, återhämtning och vara sparsam vad man lägger sin energi på.

När ilskan lagt sig sköljer sig en våg av sorg och uppgivenhet över mig. Men ganska snabbt för att inte sjunka ner till bottenplan använder jag mig nu för tiden av min erfarenhet om att acceptans för mig mer framåt än bitterhet. Dessa personer som tycker sig ha rätten döma någon annans ohälsa pga. stress hoppas jag istället kunna möta och få ära banka in lite ny kunskap om stress och medmänsklighet i deras hjärnor. För vem vet nästa gång kanske det är någon anhörig till dessa personer som drabbas eller ännu värre de själva som får diagnosen utmattningssyndrom. Vi kommer längre med empati och kunskap så låt oss vissa respekt för var ända person som får någon sjukdom som inte syns på utsidan.

Ps. Glöm ej att en kram eller ett lyssnande öra kan göra underverk för någon som är sjuk


Likes

Comments

" Solen skiner. Jag sjunker ner i solstolen på takterassen med en kopp kaffe. Lutar mig tillbaka, blundar och tar några djupa andetag. Jag reflekterar över att det har blivit många koppar kaffe och många återhämtningstillfällen här på terrassen de senaste åren........"

Så inleds min berättelse i Emma Holmbergs bok Utmattade, en novellsamling om stress.

För snart ett år sedan valda jag att övervinna min dåliga självkänsla och mina höga krav på mig själv genom att skicka in en liten novell till författaren, som sökte berättelser till sin nya bok via olika forum på nätet.

När min berättelse blev utvald och jag satt här hemma och läste igenom min redigerade novell blev jag både rörd och väldigt ledsen på en och samma gång. Med Emmas klockrena titel "alla dessa tecken" och den författarmässiga touchen på min novell kunde jag se hur jag omedvetet satt fingret på det som jag hela tiden velat förmedla men inte vetat hur. Att vi måste kunna förebygga och skaffa oss kunskaper om hur vi kan förstå när vår kropp visar olika tecken på att vi förhåller oss osunt till stress och våra kortisolnivåer är orimligt höga. Jag kunde på print se ett mönster att jag i mer än tio år ignorerat min kropps signaler på att jag höll på att bli riktigt sjuk. Ingen i min närhet eller jag själv kopplade mina olika åkommor till stress. Inte ens vården som avskrev mig så fort en röntgen eller ett provsvar visade att jag var frisk.

Hjärtklappning, ont i ländrygg, oförklarliga urinvägsinfektioner (när tester, röntgen mm uteslutit t.ex. njursten eller dyl.), glömska, svårt hitta ord, sömnsvårigheter, darrningar, sus i öron, dimsyn,ledvärk och huvudvärk är bara några tecken på att kroppens stresshormon är i obalans.

Ökad kunskap om att lära sig om hur en kropp kan reagera på för höga halter kortisol är lika viktigt som att veta vad utmattningssyndrom är. Läs gärna boken Utmattad om du vill förkovra dig i vad ohälsosam stress kan leda till. Boken finns på flera bibliotek (min lilla stad var snälla och köpte in den), akademibokhandlarna och b.la. Bokus på nätet. Jag har läst noveller och känt igenkänning, så pass ibland att jag både gråtit och känt av det i min kropp. Att kunna inse, hantera vad jag läst och igen gå vidare har varit ett bevis på ett friskhetstecken hos mig själv.

Jag vill säga TACK till mig själv som till slut vågade skicka in en novell, till TV4 rapporten som uppmanade mig att använda min talang till att förmedla, till Emma som lät mig bli en del i detta bokprojekt och till alla Er som gett mig uppmuntrande ord och feedback. Allt detta har hjälpt mig våga tro på mig själv igen och våga lyssna på min inre röst istället för att ta in vad alla "olyckskorpar" runt omkring säger. Min novell har blivit en språngbräda till att våga satsa på det jag önskat, hjälpa till att sprida kunskap om utmattningssyndrom!

Tack för att du läst mitt inlägg.

Anna

Likes

Comments

Ja, hur svårt kan det vara att skaffa kunskap om en av de vanligaste anledningarna till sjukskrivning - utmattningssyndrom (siffror på sjuktal finns på Försäkringskassans hemsida)?

Idag läste jag om en person som varit med i en av Sveriges största dagstidningar med sin text om utmattning och hur dennes självkänslan påverkats. Personen fick sedan en kommentar från en läsare som tyckte att om hon snyggar till sig, lappar ihop sina jeans eller köper ett par nya kommer hon att må bättre. Jag satte kaffet i halsen och läste om kommentaren igen och igen och igen, tills jag fattade att jag läst rätt.. Jag vill ändå tro att personen ifråga har väldigt liten kunskap om utmattningssyndrom och med sin kommentar ville få det till att det inte kan vara möjligt att man blir så sjuk av stress eller klämkäkt ville muntra upp.

Men under dagen har det ändå malts och ältats och jag har inte kunna släppa den här kommentaren. En massa minnesbilder och påstående jag fått genom åren som sjuk gjorde sig också påminda. Det är något som "triggar" i mig över hur stor okunskapen är om utmattningssyndrom. Tror faktiskt det är pedagogen i mig som skriker att vi alla måste alla hjälpas åt att sprida kunskap. Samhällsekonomiskt skulle kunskap bidra till att sjukskrivna får bättre stöd och bättre anpassad rehab och skulle ha större chanser att återgå i arbete och sedan hålla utan risk för bakslag efter bakslag. Men det är en annan fråga & ett annat inlägg.

- Drick kamomillte så kommer det att kännas bättre - Du måste lära dig att slå bort alla ljud - Sov/vila så orkar du mer - Välkommen i klubben, vem har inte stressat ibland - Gör det du tycker är skoj så blir det bättre - Byt jobb så blir du frisk - Du som ser så glad och pigg ut kan väl inte vara utmattad - Du kommer ha svårt att komma in i arbetslivet om du skall vara sjuk så länge - Du är ju inte lat - Vill du jobba -

Listan kan göras lång och jag är övertygad om att de kommentarer jag fått de senaste fyra åren bottnar i okunskap och absolut ingen illvilja. Trots att jag förstår detta har det tagit energi och gjort mig ledsen många gånger. En kram eller lite empati hade hjälpt mig för stunden istället för kommentarer med valda sanningar tagna från luften.

Jag har sagt det förr och säger det igen att min bakgrund från skolans värld har för mig varit min räddning och mitt sätt att orka "hålla huvudet ovanför vattenytan".. Min "yrkesskada" att hela tiden leta kunskap och ta reda på fakta har ändå gjort att alla kommentarer om hur jag ska bli frisk och vad jag ska göra eller inte göra suddats ut och inte fått ta lika stor plats som fakta. Med fakta har jag fyllt på min kunskapsbank om utmattning för att lära känna min egen kropp. Likt en korg som fylls med kunskapens frukt, äpplen!

Det är ju faktiskt skador i hjärnan vi fått pga. långvarig stress och många gånger höga krav. Dessa skador kan inte lindras med varken kamomill te eller med en natts sömn. Jag lovar, hade det fungerat hade jag inte suttit här. Se gärna DN:s klipp på 2 min - suveränt! http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/det-har-hander-i-hjarnan-vid-stress/

Nästan gång tänkte jag skriva lite om de tecknen min kropp försökte sända ut i mer än 10 år och som jag inte förstod förrän långt efter jag hamnat i utmattning., just detta skriver jag även om i min novell i boken "utmattad".

Tack för att du orkade läsa mitt långa inlägg!

Likes

Comments