jag försöker känna någonting men det är som om alla känslorna är avstängda. Jag känner för att gråta och hittar anledningar bara för att få ut någon känsla men det kommer inga tårar.

När jag är med honom så ramlar alla murarna ned och jag kan känna varenda liten känsla.

Jag bryter ihop och alla dessa tårar jag försökt fått fram​ kommer som en enda stor flod och vill inte sluta.

När jag sedan är själv eller med andra är det som om det porten är stängd, jag är som en vandrande zombie.

Ingen matlust och kan inte sova. Magen vrider sig varje morgon och illamåendet sätter igång men när jag väl ska äta så tappar jag aptiten och blir mer illamående av att jag ska äta istället för att jag är hungrig.

Ni som säger att det är jobbigt att känna är jag avundsjuk på. Ni kommer tillbaka starkare och snabbare än mig. Ni tar er igenom saker lättare. För mig är det som om alla känslorna ligger och laddar för att sen explodera och bli tusen gånger större.

Jag kan inte bearbeta saker som ni kan, för mig kan det ta jättelång tid innan jag kan känna något och börja jobba med mig själv och alla känslorna.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments