Varför känns det som att allting går emot mig? Jobb, skola, familj, vänner, träning. Allt. Livet hatar mig just nu.

2017 har fan varit skit. Förutom sommaren. I somras var allt som det brukade. Jag fick vara mig själv. Men inte längre. Nu börjar det blir som i våras. Helvetes våren.

Och hur lätt är det egentligen att fokusera på det positiva när allt jag ser är ett svart hål runt om mig? Ett oändligt gap som sväljer mig hel, minut för minut.

Jag vill inte gå till psykolog. Jag vet att det säkert hade hjälpt. Kanske är det för att jag inte vill återuppleva allt hemskt. Från barndom till vuxen ålder. Allt med pappa. Med utanförskapet. Med mitt ex. Med min osäkerhet.

För jag är ju stark, det är ju det alla säger.

Är jag det då?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det krävdes ett sista gråt. Ett sådant med hulkningar och snyftningar. Ett sådant som gjorde ont i magen. Men det hjälpte för att lätta på hjärtat. En sten har släppt. Jag känner mig fri. Hoppas hoppas hoppas denna känsla är här för att stanna.

Likes

Comments

Valde att ta en paus från all ångest. Så jag gjorde det. Åkte långt iväg från all stress och allt som är jobbigt. För nu ska jag få njuta några dagar av ledighet, innan verkligheten kallar. För nu ska jag få må bra. För nu ska jag få slippa allt ont. Om så bara för några dagar.

Likes

Comments

Trött. Utmattad. Fysiskt och psykiskt. Tom. Ensam. Ledsen. Arg. Men mest av allt, trött.

Likes

Comments

Jag måste sluta bli så arg och ta saker personligt. Jag vill inte bli så arg att jag gråter. Jag vill inte det? Men ska man bara hålla käft istället för att stå upp för sin sak? Sån är ju inte jag.

De senaste dagarna har varit en berg- och dalbana. Ena dagen bra, andra dålig. Idag vaknade jag psykiskt utmattad och ledsen. Idag är med andra ord ingen bra dag. MEN jag ska försöka vända detta. Ingenting är omöjligt.

Likes

Comments

Igår var en bra dag. Fram till 19.45 cirka. När jag kom och tänka på varför jag är ledsen, arg och besviken. Varför jag kanske har denna skit. Det var jobbigt men nödvändigt. Idag är jag nere. Alla dagar blir en jävla berg- och dalbana. Fan.

Likes

Comments

Idag är en bra dag. Jag har inte känt mig dålig. Inte känt mig jobbig eller i vägen. Och jag har inte känt någon ångest, än. Snälla snälla, låt mig må så här. Om så bara idag.

Likes

Comments

Rummet blir mindre. Hjärtat krampar. Jag får ingen luft. Jag kan inte se, höra eller känna. Jag känner mig som en liten bakterie i vår stora värld. Hjärnspökena sätter griller i mitt huvud och jag kan inte förstå varför. Eller hur.

Men jag är inte ensam. Jag är inte ensam.

Likes

Comments

100 människor i samma rum som jag. Och jag blir mindre och mindre för varje sekund som går. Jag vill ut. Gå härifrån. Men det går inte. För jag är fast här i 1 timme till.

Likes

Comments

Hur kommer det sig att den mänskliga hjärnan får för sig att inte må bra, när alla yttre faktorer påvisar lycka?

Egentligen har jag det väldigt bra. Jag har en fin familj. Jag har en bra utbildning. Jag har det bra ställt ekonomiskt och socialt. Så varför mår jag inte bra?

Detta är min resa mot ett friskare liv, inte fysiskt utan psykiskt.

Likes

Comments