​Hejsan!

I detta inlägg så kommer jag att berätta om min första kärlek

den elfte maj 2013.

Sommarlovet mellan 6 an och 7 an.

Så. Min mamma hade lärt känna en väninna utanför Umeå. Denna väninna hade 3 barn och ett av dom här barnen skulle komma att bli min bästa och värsta vän under detta sommarlov. Jag och den här killen som jag i fortsättningen kommer att kalla för Erik. Kom inte så bra överens mycket beroende på att vi hade samma diagnos, men dom stunder då vi inte bråkade eller slogs så hade vi det väldigt roligt. Jag hade under alla dessa år aldrig haft en flickvän, men detta skulle snart ändras på. Under dagarna då jag och Erik var med varandra så for vi oftast ut på byn och träffade hans kompisar. Men eftersom att jag älskade att så i centrum så tog jag snabbt över hanns plats. Så det slutade med att jag tog hans vänner.. Och detta fortsatte, men sen en dag så möttes vi jag och min blivande tjej. Jag kan inte minnas vart jag först träffade henne, men jag tror att det var på konstgräs planen iallafall. Det var hon och en annan tjej. Som sedan visade sig va hennes bästa kompis. Jag föll handlöst när jag träffade henne, jag vart förälskad. Det var när jag såg djupt in i hennes kristallklara ögon som det slog mig. Och jag kommer ihåg att samma kväll så sa jag till Erik, "asså hon är så snygg! jag tror jag e kär". Tiden gick och vi började skriva med varandra och vi sågs så ofta vi kunde, I mina ögon var hon allt man kunde önska. Innan jag träffade henne så hade jag aldrig känt på samma sätt och jag hade aldrig kysst någon heller. Å jag kommer ihåg att vi vart pushade av våra kompisar att vi skulle pussa varandra osv. men en dag så hände det, kommer ihåg det som om det vore igår, vi befann oss hemma hos en tjej som på senare tid kom att bli än av mina bästa vänner, Vi satt alla tre i hennes mamma och pappas husvagn, det var jag Erik och "Emma" och min tjej. Hon satt i mitt knä när Erik och Emma ba men ni måste ju pussa varandra, Jag kommer ihåg känslan hjärtat bultade så hårt, så Erik och Emma stängde skjut dörrarna till där vi satt. Jag kom ihåg att jag tänkte så sjukt mycket, och det som kändes som evigheter när vi båda tittade in i varandras ögon och vek våra huvuden åt två olika håll, och våra läppar långsamt närmade varandra. Min första kyss, en sån underbar känsla en känsla som jag skulle vilja känna om och om igen. Vi var som bästa vänner men jag vi var kära. Vi pussades inte så ofta, det var något fint och nytt. 

Men allt detta skulle komma att få ett abrupt slut.

Kommer ihåg att jag låg i min säng hemma och längtade tills att jag skulle få träffa henne. Så jag skrev till henne.. Men det svaret jag fick tillbaka var inte det jag hade väntat mig. Det var över. Jag var chockad och förkrossad och grät. Med all lycka kommer det alltid något ont. Tiden efter var följd av drama och bråk. Sen bröts kontakten mellan oss. Under senare tid skulle vi komma att ha kontakt av och till men aldrig något lång varande.

Men idag kan jag godhjärtat säga att vi är vänner och vi pratar med varandra.

fortsättningen på allt detta och vad som hände i mitt liv efter detta kommer ni att få imorgon.

Tack så hjärtligt till dig som läser, och all positiv feedback som jag har fått. Jag signar ut Kl23:38.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​Hejsan!

Under detta inlägg så kommer jag att skriva om de olika stöden som jag fick under lågstadiet, samt om den nya skolan.

Hej. Jag är nu 10 år gammal och ska just börja min nya skola, jag hade varit på ett studie besök sen innan och hade väl inga större förväntningar över skolan. Mesta dels för att jag fortfarande var en arrogant skit unge. Men jag vart introducerad till alla olika lärare, och då började jag mitt utforskande om lärarna. Jag försökte pusha alla lärare till deras gränser för att då lyckas få min vilja igenom. Men efter som att detta var en special skola för barn med ADHD ADD och Asperger. Så lärarna gav inte upp utan dom slog näven i bordet och visade vart skåpet skulle stå. Och detta var väldigt effektivt mot mig. Jag hade nu även upptäckt en ny "talang" jag hade slutat att slåss mot barnen, utan använde mig av en annan teknik istället för fysiskt våld. Jag hade lärt mig hur man kunde bryta ner människor utan slag men istället med ord. Så jag fortsatte med att vara en mobbare. Men som sagt detta var en special skola så  det va klart att det skulle finnas värre mobbare än mig. Men jag använde mig fortfarande av samma teknik som innan vilket var att alltid överdriva och skylla ifrån mig. Men även detta satte mig i många knepiga situationer. Under denna tid ljög jag också extremt mycket för att alltid vara värst och alltid bäst. Men detta så ju såklart dom andra barnen snabbt igenom. Denna skola hjälpte mig mer med att hantera sociala sammanhang än vad den hjälpte mig med att förstå skolan. Just denna skola va speciell för att de klasser som man gick i oftast bara bestod av 2 till 3 elever. Så under den tid jag gick där så var det 2 lärare per 1 elev. Och det jag egentligen tyckte va bäst med skolan var att vi åkte på massa utflykter osv. Jag kommer ihåg två av dom största utflykterna. Den ena var när vi åkte till höga kusten och bodde i små stugor, under tiden vi var där så gick vi på tur,  o under den turen hittade jag och min lärare en massa kantareller. detta slutade med att vi båda gick med näsan ner i marken och vi gick tillslut vilse... Allt på grund av dom där förbannade kantarellerna, jag som inte ens tycker om svamp haha. men vi hittade tillbaka iallafall, den andra grejen vi gjorde under denna tur var att klättra upp för skule berget. Det va såhär, vi steg upp tidigt på morgonen och begav oss till foten av berget där vi fick instruktioner av nå folk. Sedan tog vi på oss selarna och hjälmarna. Vi gick fram till starten av leden som man skulle klättra upp för. Min indirekta reaktion var att detta gör jag aldrig. Men jag vart pushad av lärarna, så jag klättrade upp för ett Jävla berg med ett par sketna gummistövlar haha,. men jag kan lova att det var värt det och man kände sig så sjukt stolt.

Den andra stora utflykten var till Grönfjäll. Vi begav oss dit på en fredag det var vinter det var vackert där. Vi bodde 4st i varje stuga 3 barn och en lärare. Stugorna var belägna högt uppe på fjället, så första dagen när vi kom dit så var det ganska sent så vi packade upp våra saker och käkade mat å bastade. dagen efter så skulle vi åka långfärds skidor. Så vi åkte upp på fjället med liften då, det var en varm disig vinter dag. Med det var vacker och härligt, så vi började åka och efter 2 timmar av konstant skidåkande så stannade vi för fika. Men problemet var att en del åkte iväg före oss andra, Då inräknat mig... Jag följde efter några andra men efter ett tag så vart sikten för dåligt så jag åkte vilse.. Jag åkte vilse med ca 1 mil heh. Kan lova att man blir sällan så lycklig av att höra en lärare skrika som då.

under resten av tiden på denna skola så vart jag en helt annan människa, jag var inte samma pajas som tidigare jag hade lärt mig så otroligt mycket. 

men tiden kom när jag skulle sluta den skolan och byta till en annan skola. Och mina tankar gick något kring dom här banorna "jag har 2 alternativ 1 jag kan gå tillbaka till min gamla skola i min by och visa alla mina klasskompisar att jag är en annan person och att jag har blivit snäll och lugn. Eller så kan jag byta till en skola i en annan by där ingen känner mig och jag inte känner någon." Mitt val var att byta tillbaka till min gamla skola och gå klart 6an där.

Allt var bra när jag väl kom tillbaka men mitt gamla jag satt som fast etsat i de andra barnens hjärnor. Enligt dom så skulle jag alltid vara den samma idiot än vad jag gjorde. Detta gjorde det svårt för mig att va mitt nya jag så jag föll snabbt tillbaka i mina gamla spår.

Känner att det passar att dela upp denna del. Så den får ni imorgon. tack! jag signar ut Kl 21:39

Likes

Comments

Hej!

Titeln talar för sig själv, detta inlägg kommer att handla om perioden mellan första och tredjeklass. just denna period i mitt liv är väldigt händelserik så detta kommer bli ett ganska långt inlägg. 

Som sagt var sen tidigare har det egentligen inte hänt så jätte mycket intressant tycker jag personligen iallafall. Men nu är jag 7 år gammal och har just börjat "storskolan" som vi kallade de under den tiden heh, jag kommer ihåg det som om det vore igår. Det var jag och en annan tjej som började först, man började som fritids innan skolan, så det var iallafall jag och en annan tjej. Vi kan kalla henne för lisa, Lisa var speciell, jag var fascinerad av det. Hon var annorlunda, vilket var något nytt för mig. Vi vart bra vänner och vi gjorde mycket roliga saker under fritids innan skolan började. Men när skolan började så visade det sig att hon var en mobbare... Liten och ovetande fortsatte jag va fascinerad av henne. Hon var elak mot alla, inklusive mig. o andra barn, och lärarna såklart. Jag var väldigt vilse under denna period och jag visste inte varför. "Varför vill ingen leka med mig för, vad gör jag för fel?" Jag var sen tidigare aggressiv emot dom andra barnen och alla lekar skulle lekas på mitt sett och ingen annan fick ta plats, det var mina regler som gällde. Men som ni kanske kan förstår så var detta inte speciellt uppskattat av de andra barnen, så dom slog tillbaka. och jag visste inte bättre så jag slogs såklart tillbaka.. och jag var smart, ja smart å smart vet jag väl inte. Men jag var rätt charmig så jag charmade såklart lärarna. så det var aldrig jag som hade gjort något fel utan det var alltid alla andra som började.. Men lärarna såg igenom detta tillslut. Jag är nu 9 år gammal, så jag gick i 3an. jag var mer eller mindre densamma som i 1an. Men det var nu jag som blev mobbaren, jag var taskig mot alla och mot lärarna var jag ett riktigt as. jag förstod inte att jag gjorde fel, så detta fortsatte. Jag åkte ju såklart på stryk till och från. massa möten på skolan osv. Dom andra eleverna såg detta, dom insåg att jag inte brydde mig, så dom tog såklart användning av detta. Det fanns en kille vi kan kalla honom för Bengt. Bengt var som jag, fast värre speedad och hatad av alla. Så mina "klasskompisar" skrev brev åt den här Bengt och la i hans brevlåda. Men saken va den att som hade skrivit alla dessa brev skrev att dom var från mig, så vem fick skulden. jo jag, så jag och mina föräldrar vart då kallade till ett möte på skolan angående detta. men jag visste ju att jag inte hade skrivit dessa brev. och dom såg sen på handstilen att det inte var jag som hade skrivit dem. så tillslut fick dom reda på vem de va som hade skrivit dessa brev. och det var 3 personer i min klass, så vi for hem till en av dessa, jag och mina föräldrar då. och där var resten av mina klasskompisar som då hade gjort detta samlade. och dom var tvungna att be om ursäkt osv. Under denna tiden hade en ny kille börjat på vår skola i våran klass. han kom från polen. Alla tittade snett på honom, han vart mobbad av alla. det var så grovt. slagord slag sparkar och dylikt. Jag och mina klasskamrater hade alltså ett gemensamt hat objekt. detta gick överstyr. och jag kommer ihåg ett möte strax före sommarlovet, det var mina föräldrar rektorn hans mamma och en tolk. Och han bröt ihop totalt och jag likaså, vi var lika vi var annorlunda vi var mobbade. så den tiden efter detta möte så skyddade jag honom.

Jag är nu 10år gammal och har börjat 4an. det var vid den här tiden alla möten med BUP började. Jag hade gått mindre än halva 4an när jag kom hem en dag, då mina föräldrar bad mig komma in i vardagsrummet. och dom sa det rakt ut, dom sa "hur skulle du känna för att byta skola osv". och jag tänkte väl att jag skulle börja en skola i en annan by. Men så var det inte utan det skulle bli en skola inne i stan då. och jag var ju helt oförberedd på detta så jag sa som ba okej. Tiden fortsatte gå, och då på ett av dom här mötena som jag gick på och träffade nån psykolog som då sa att dom skulle göra en utredning, en utredning för ADHD. Jag sa inte så mycket annat än när ska vi börja med det då? Så under 3 hela dagar fick man göra massa tester osv. Och under ett av dessa tester så flippade jag totalt, det va något test där under en timme så skulle man sitta framför en dator å klicka på siffror typ. och jag satt där å misslyckades, och var förbannad och skrek på min psykolog å sen sprang jag därifrån.  sen efter några månader efter alla dessa tester var färdiga så kom svaret. jag var då diagnostiserad med ADHD och trotts syndrom. Där efter fortsatte ännu fler möten osv. 

angående om att 2an inte är med här är för att det inte hände något speciellt under den tiden.

men nu är jag trött så andra delen på detta kommer imorgon, tack! nu signar jag ut kl 22:54​

Likes

Comments

Hej!

Fortsättningen från gårdagens inlägg. Detta inlägg kommer handla om mina år på dagis och min första kontakt med barn och ungdoms psykiatrin, eller BUP.

Jag har fyllt 3 år, och jag hade precis börjat att gå på dagis. Som det hette på den tiden iallafall. Men mer eller mindre första dagen på dagis så började mina problem att visa sig. Till en början trodde mamma och pappa att det skulle gå över, att det bara skulle vara ett tag innan jag hade vant mig vid att gå på dagis. Men detta skulle visa sig att bli värre med tiden. Jag va inte som alla andra, jag lekte inte på samma sätt och hade mycket svårt med det sociala och förstå vad lekar gick ut på osv. men det tydligaste problemet var att jag var tvungen att vet ALLT, jag skulle veta vem av mamma eller pappa som skulle hämta mig, från vilket håll och med vilket fordon. Och om det inte blev som det var sagt så fick jag panik. Det dröjde inte länge innan mina föräldrar tog kontakt med BUP i hopp om att få hjälp och tips om hur dom skulle kunna hjälpa mig. Men detta visade sig vara svårt, efter som att som 3 åring kunna förstå och sätta ord på ens känslor. Men tiden gick, jag hade det svårt jag ville inte lyssna på vad fröken sa jag gjorde det jag själv tyckte va roligt. jag hittade snabbt en talang, jag kunde få människor att skratta, jag vart dagisens clown. Men detta funkade bara till en viss grad, dom andra barnen tröttnade, jag förstod inte varför. Så jag vart arg istället jag skrek och slogs med andra barn. Men tiden gick och jag lärde mig inte mycket om socialt samarbete, mest på grund av att lärarna inte hade den pedagogiska utbildningen som dem har idag. Jag hade mycket tankar som barn i den åldern i vanliga fall brukar ha. Mina tankar var överallt och ingenstans precis som jag. Men jag hade det roligt jag lekte lekar och jag trivdes, lixom i dom åldrarna tänker man inte lika mycket på ens tankar och på sin omgivning, man kan som inte reflektera över saker på samma sätt som man kan idag. Är nu 5 år och jag var fortfarande en clown och älskade att stå i centrum. det va en bra tid i mitt liv, man var ett barn inga konsekvenser man levde life helt enkelt.  Inte mycket hade förändrats med mitt beteende jag var speedad och o fokuserad. och detta skulle mer eller mindre gå omärkt till dess att jag började 3an. Den sista tiden på dagis hittade jag att intresse, teknik och bild. Så mycket av sista tiden på dagis spenderades på att rita och att bygga uppfinningar. För att ge en liten översikt över vad som har hänt sen jag började skriva. Mamma och pappa har insett att jag inte va som alla andra, jag hade problem. jag hade det svårt med det sociala och hade väldigt få vänner, men ingen visste riktigt vad detta berodde på. Jag var ett litet förvirrat barn, men livet lekte. i nästa inlägg kommer jag att skriva om perioden mellan förskolan och tredjeklass. detta kommer senare idag/kväll.

jag signar ut tack! klockan är 19:19 

Likes

Comments

Så..

Just denna delen av mitt liv är ganska oklar på många sätt men jag ska försöka att förklara det så gott jag kan. min mamma träffade min pappa någonstans, mer än så vet jag inte. men nån dag blev jag till iallafall.

 Året var 2000.

Min mamma hade mig i sin mage, men efter 7 månader in i graviditeten så lämnade min mamma min pappa. varför detta hände kommer ni att förstå senare. Tiden gick och tillslut fick jag komma ut, det var Juli den 27de år 2000. då föddes en liten filur som senare kom att heta Carl-Filip. Redan den dagen då jag föddes, så fanns problemen redan där. min mamma var psykisk sjuk. Så hon hade nog med att ta omhand sig själv. Mamma fick göra tester för att se om hon skulle klara av att ta hand om mig. Så hon fick en prov tid med mig för att då se om hon skulle klara av att ta hand om mig. Men Soc och psykiatrin tog ett beslut om att jag skulle sättas på ett barnhem, i väntan på en fosterfamilj. I då läget var jag ungefär 4 månader gammal, då soc äntligen hade hittade en familj som hade genomgått alla tester som föräldrar måste göra innan dem kan bli en fosterfamilj. Dom bodde i utkanten av Umeå men två barn och en massa hundar. Detta kom att bli de människor som jag än idag kallar mamma och pappa, min familj. Jag var 5 månader när jag var fosterhemsplacerad där . Under ca 1 års tid en form av överförings tid, så kom min biologiska mamma och hälsade på först varje vecka sen varannan vecka, sen en gång i månaden osv. Men det finns ett problem med en sån flytt på grund av att när man är så pass liten så ska man egentligen ha en modersbild som man ska binda sig till. Men det hade inte jag som ni nog kan förstå, jag slängdes runt med nya människor och var väl inte medveten om vem som va min mamma. Detta skulle visas sig medföra problem lite senare fram i mitt liv. Tiden gick och jag fyllde 1 år, jag hade redan då gått igenom extremt mycket för en 1 åring. Detta resulterade i att jag var stressad inombords och hade svår att sova, så när jag skulle sova så låg jag inte på rygg eller mage osv. utan jag krökte ryggen så dom delar som tog i madrassen var mer eller mindre mina fötter och huvud. Jag var under denna tid också extremt dålig känsel och reaktions förmåga på hela min högra sida av kroppen. Min fostermamma som jag förövrigt kommer att kalla Mamma. Satt i timmar och masserade höger sida av min kropp, och det visade resultat, ett mirakel eller vad man nu ska kalla det. Är under denna tid på väg att fylla 3 år. men den delen tar jag imorgon. klockan är 01.30 jag signar ut så hoppas jag att ni som läst kommer tillbaka imorgon!

Likes

Comments

Hej!

Jag tänkte ge er en inblick i vad hela den här bloggen kommer att handla om. I det stora hela så kommer det handla om min uppväxt från det att jag föddes till nutid. Mer eller mindre allt som jag kommer skriva om fram tills att jag fyllde 3 år kommer vara saker som jag har fått återberättat för mig.

Likes

Comments