Nu är verkligen det gråa vädret här hösten kom tidigt i år och veckorna går rekord fort dom bara far förbi och vi är snart inne i Oktober.

Jag ser dock fram emot lite mindre måsten ute för när man har hus så finns ju alltid saker som behöver göras. Men på hösten lugnar det sig det blir lite mer tid för lugn och eftertanke vilket jag tycker om.

Bara tända mycket ljus, laga lite god mat göra det där lång koket ha en mustig gryta puttrandes på spisen och bara vara tillsammans och umgås och prata. Spela spel, se en bra film eller serie, läsa en bra bok, ha en date med älsklingen, kanske en bio eller en skön promenad.

Jag älskar igentligen sommaren men det är ändå skönt när tempot dras ner lite för en stund. Och jag tycker att både hösten och vintern är fin. Och desto ännu härligare är det ju sen när våren närmar sig igen. Våra årstider är bra härliga.


Igår tog jag mig äntligen iväg till frissan något som fått lagts åt sidan i fyra månader nu. Pga min operation jag gått igenom samt den värk jag haft efter jag kom hem så jag har tyvärr fått skjuta tiden ett par gånger men igår kunde jag äntligen komma iväg.

Det var lite extra lyxigt att unna sig detta nu efter den tuffa period jag haft och efter operationen som jag gått igenom nu under flera månader.

Man känner sig alltid " speciell " hos henne och hon pysslar om mig väl och är väldigt proffsig på det hon gör. Det blev en lite förvandling eller igentligen en rätt så stor förvandling med klippning, färgning och sligor.

Sen får man alltid en god kopp te med något gott till medans man väntar. Jag kan verkligen rekommendera Salong White.

Jag har ju varit extremt trött nu en längre tid och väldigt matt i benen och jag är väldigt glad för att jag orkade detta igår. Det blev som en välbehövlig upp piggande makeover.

Efteråt blev det lite shopping på stan och jag besökte vår mysiga butik Sköna Getruds te kaffe. Jag älskar ju te och då är denna butik verkligen himmel riket att shoppa på det finns mycket goda te sorter att välja på.

Men även en hel del annat smått och gott som kakor, olika choklad sorter, lakris ja listan kan göras lång.

Det finns även present möjligheter då det finns mycket fint att välja på. För ett tag sen staratde dom även en cafe verksamhet och det finns även lite delikatesser att hitta.

Det är en mysig butik som är väl värd ett besök och jag är glad att dom öppnat i stan för maken och jag är flitiga besökare där.

Efter detta besök så tog maken och jag oss en promenad och sedan slutade det med en mys fika på ett av stans bästa cafe.

Ibland måste man få unna sig lite gott.

Jag gillar verkligen att gå ut och ta en fika då och då, bara sitta och samtala en stund med ett bra sällskap.. Men det är också intressant med mötena som sker mellan folk. Jag har inga större problem att tillbringa någon timme där.

Jag pratade också igår kväll när jag kommit hem med min fina vän Eva som är en jätte härlig person och det var verkligen ödet som förde oss samman då vi genom gått samma tumör operation och verkligen förstår varandra i det vi gått igenom.

Det är så skönt att dela tankarna med någon som verkligen vet fullt ut vad man gått igenom. Den vänskapen värde sätter jag högt.

Idag så blir det tyvärr en lite tyngre dag men då kan jag ju leva på gårdagen och bara låta kroppen få vila.

Jag står nu inför att trappa ner den morfin dos jag haft sedan jag kom hem och jag har nu lyckats minska dosen till hälften och tog ytligare bort en tablett igår. Det har dock gett mig lite mer värk stundtals men jag försöker att stå ut med den.

Jag hoppas verkligen att nedtrappningen går bra för det skulle vara skönt att klara sig utan dessa tabletter nu. Och igentligen mår jag inte jätte bra av dom längre och jag har fått vissa biverkningar. Men det har ju varit ett nödvändigt ont att ha dom för utan så hade man inte klarat det för smärtan som denna operation ger är alldeles för svår. Och det är ju viktigt att vara tillräckligt smärt lindrad så man kan röra sig.

Idag blir det att lyssna på min kropp och vila. Jag kommer att ta min promenad som jag gör varje dag men jag kommer också att tillåta mig att krypa upp i soffan under filten kanske med en bra serie och bara vara.

Dessa dagar behövs verkligen också just nu efter det stora trauma som min kropp utsatts för under en längre period och med den stora operation som jag faktiskt gjort. Kroppen behöver läka på många olika plan.

Jag skulle dock vilja piffa lite ute med lite mer höst blommor men det finns ju kvar till en annan dag med vi får se.

Men hoppas att ni också får en fantastisk onsdag. Var rädda om er.

Stor Kram 💞

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hösten 🍂 är verkligen här nu med den kallare och krispigare luften och det är dags att packa undan sommar kläderna för i år och leta fram dom varmare kläderna.

Jag har dragit lite på det för kanske, kanske så kommer det lite mer värme tillbaka men jag vet att det är ett önske tänkande för sommaren och sen sommaren är över för i år och hösten har fått sitt fäste om landet.

Något som jag gillar med hösten är verkligen alla härliga färger som blir och som jag tidigare skrivit om här. Och dom börjar verkligen komma i naturen nu lika mycket som jag gillar när naturen slår ut i knopp och grönska på våren så gillar jag också alla dom härliga höstfärgerna som blir. Dom gör mig glad på något sätt.

Något som jag verkligen saknar nu medans jag inte kan är att komma ut och gå i skogen och alla dess härliga dofter.

Men det känns alldeles för tidigt och för vågat att ge sig ut redan efter operationen det är lite mer faror med gropar, rötter osv som lätt skulle kunna göra att jag ramlar och det är en risk som jag inte törs ta än.

Har jag nu tagit mig igenom sju veckor av läkning och smärtor så vill jag inte riskera denna läkning med att gå och trilla omkull och skada mig. Det är ändå mitt bröstben man sågade upp under operationen.

Så jag tar det säkra före det osäkra och väntar ett tag till.

Jag vet inte riktigt men dagarna och veckorna bara rusar iväg tycker jag det går lite för fort ibland. Man hinner aldrig hälften av vad man skulle önska.

Just nu så har ju all min tid gått åt till att läka, vila och träna mig efter operationen. Det är rörelse program, träning av lungor och promenader för att skynda långsamt för att komma tillbaka.

Jag känner verkligen av att jag genom gått en stor operation orken finns inte riktigt där än på det sätt som jag hade innan min operation så jag känner mig inte hundra än, jag klarar av att gå mina dagliga promenader men jag dras med en envis matthet i benen.

Men igentligen inget konstigt då min kropp har precis som min onkolog i Uppsala sa utsatts för ett stort trauma och då syftar han både på min psykiska resa och den långa stress situationensom jag har varit utsatt för men onkologen syftade också på den stora chock som man utsätter kroppen för under den stora operationen som jag genom gått.

Så visst allt måste få ta sin tid.

Efter den här operationen kan du också få vissa kroppsliga symtom som kan komma efter operationen det fick jag med mig information om hem från akademiska sjukhuset i en liten bok.

Du kan känna dig extremt trött en längre period, få hårdare hjärtslag vilket jag hade i bärjan men inte konstigt dom är och rotar under operationen precis vid hjärtat och på mig tog dom bort extra vävnad vid hjärtsäcken.

Du kan få depressioner vilket jag dock har klarat mig ifrån men du kan också få perioder av gråtmildhet för ingenting du blir extra känslig och det har jag känt av en del då och då.

Man kan ha lätt till gråten över små skit saker rent utsagt och jag kan själv tycka att det är skit löjligt men om man sen tänker vidare på varför det blir så är det inte så konstigt längre.

Jag försöker vända det till att det är kroppens egna sätt att läka. Det är bara att ta det som det kommer.

Allt jag gått igenom sen i våras känns många gånger så surrealistisk så det är svårt att greppa det. Jag står lite med ena foten i verkligheten att det verkligenen har hänt och med den andra foten i en overklighet.

Men jag tror att allt har sina olika faser att ta sig igenom. Jag är på väg åt rätt håll men sträckan är lång

Just nu så ligger det så mycket fokus på att komma tillbaka och mycket fokus på min träning så den psykiska biten hänger nog inte med riktigt än.

Jag har väntat på att bli bättre fysiskt och starkare där först för att sedan ha orken att ta nästa steg och det blir att bearbeta allt som jag varit med om från beskedet, alla känslor kring allt, den vidriga väntan på operation och beskedet efter den.

Ja listan kan göras hur lång som helst.

Men jag börjar faktiskt känna mig redo snart att ta nästa steg och boka den där tiden för samtals kontakt. Jag har väldigt lätt för mig att prata om saker och det är jag tacksam för för det har alltid hjälpt mig även i andra situationer.

Jag tror att det kommer att bli en tuff period att bearbeta allt det blir nog lite som berg och dal bana till och från men det kommer också att vara värt det i slutänden.

Jag vill kunna fortsätta leva mitt liv med en stor erfarenhet rikare men ändå så vill jag tordas leva mitt liv fullt ut visst jag kommer alltid att bära med mig det jag upplevt under den här våren och sommaren men jag vill inte leva i skuggan av eller med ett övertag av att ha en rädsla att drabbas igen framöver.

När mina CT-kontroller är över framöver så måste jag tordas kunna lita på att allt är i sin ordning att inget nytt växer i min kropp tordas glädjas över det och se det som en gåva.

Jag kan ju aldrig veta vad jag eventuellt kommer att drabbas av framöver i livet men jag vill inte heller gå och vara rädd över det. Drabbas jag igen längre fram så tänker jag ta det där och då precis på samma sätt som jag gjorde denna gång.

Jag lever också ännu med två förändringar i min vänstra lunga och som än så länge stått still och inte förändrats något och det hoppas jag att dom kommer att fortsätta att göra alltså stå still och inte ändras. Men det känns skönt att Akademiska även granskat dessa nu när jag var där. Men man kommer att hålla koll på dom.

Jag gillar inte alls mina autoimmuna sjukdomar min kropp angriper sig själv och det kan ställa till så mycket men det är inte heller något jag kan göra något åt mitt liv blev så här så det är bara att gilla läget.

Och det brukar jag ändå klara av bra att göra jag brukar tänka som så att ja vad skall jag göra lixom åt det. Det är ju som det är och så kämpar jag vidare med ett leende på mina läppar och en övertygelse om att klara av det jag drabbas av för hur jobbigt vissa saker än är så älskar jag verkligen livet.





Det finns tre ord som har kommit att betyda mycket för mig " Fighting to survive " för det är ju ändå det jag i slutänden gör dagligen, vecka ut och vecka in, månad efter månad, år efter år.

Jag tror oftast på att vi alla människor kämpar med något men vi kan ha olika saker att bära på och kämpa med.

Vissa ger upp och orkar inte längre.

Och den känslan har kommit på mig med vid några enstaka tillfällen men då så har jag låtit mig haft den känslan för en kort stund för att sedan igen resa mig upp igen och borstat av mig på knäna och sen krigat jag vidare.

Visst livet kan vara orättvist ibland vissa får tyvärr mer än andra men det kanske finns någon mening med det med vad vet jag.

Jag får ofta höra av andra att du är så enormt stark men jag har nog aldrig riktigt kännt mig så stark på insidan för visst faller jag med ibland men jag har nog ändå börjat inse efter den här senaste resan med min tumör att det ligger nog en gnutta sanning i det ändå

För på ett eller annat sätt så har jag alltid tagit mig igenom allt som hänt mig på egen hand och med stöd av min underbara make som finns där för mig. Det älskar jag honom för.

Men å andra sidan vad har människan för val oavsett vad man står inför antingen är det ju att kämpa eller ge upp. Och ge upp har aldrig varit min grej.





Nu blev detta ett långt inlägg men lite så här är skrivandet för mig och när tankarna börjar flöda fritt. Det kan sluta precis hur kort eller långt som helst 😉

Här kommer lite bilder från min sköna promenad som jag tog ikväll. Med lurar i öronen och bra musik på hög volym så blev det en ganska lång promenad i höstluften och jag hade turen att komma hem precis innan stört regnet kom och det är jag tacksam för.

Jag är också tacksam för att jag idag klarade av att öka på tempot en aning under promenaden det är alltid en boost 💪🏼

Men jag lyssnar extremt mycket på kroppen just nu och vad den orkar för jag skall inte pressa den till mer än den klarar av just nu. Det är viktigt.

För mig kommer denna helg bara att bestå av att ta den som den kommer och bara njuta och vila samt få återhämtning. Bara göra sådant jag tycker om och ta lite sköna promenader.

Jag hoppas att ni också får en fin helg och jag kan verkligen rekommendera er en skön höst promenad dra in den härliga höst luften som är och njut och stressa av.

Var rädda om er 🍁

Likes

Comments

I måndags så gick jag in i post op vecka 7.

Faktiskt så kan jag äntligen berätta att dom närmsta dagarna så har min värk börjat att vända lite. Det blir fler timmar med lindrig värk än svår värk nu och det är skönt.

Det har gjort att jag nu har kunnat börja trappa ner min morfin dos som jag haft sedan epidural slangen på akademiska sjukhuset drogs och det känns skönt. Och det är ändå en förbättring och ett kvitto på att min läkning nu börjar att gå åt rätt håll.

Jag gjorde en chansning där och då för ca fem veckor sedan då jag bokade biljetterna till ikväll för maken och mig för jag visste inte då hur det skulle se ut och hur långt min läkning skulle ha kommit.

Men jag ville ändå ha något att se fram emot något som kunde vara lite som en " morot " när allt var kämpigt.

Jag bokade biljetter till David Gilmour( Pink floyd ) i pompeii. Som visades idag på bioagrafer i Sverige.

Jag älskar deras musik och det var en häftig upplevelse. Och en helt suverän konsert.


Jag har ju inte kunnat gjort så mycket sedan min stora operation så det kändes skönt att jag klarade av att gå på en liten " date " med maken ikväll. Det kändes riktigt lyxigt.

Och det är skönt när allt kämpande för att komma tillbaka ger resultat.

Men det är ändå en bra bit kvar och det finns fler bitar utöver smärtan att komma tillbaka ifrån samt jag vet också att det är lika viktigt att fortsätta att lyssna till kroppen så den får den tid som den behöver för att läka.

Men jag fortsätter att ta en dag i taget och jag gör det bästa av det.




Maken och jag avslutade kvällen med en skön promenad genom stan. Innan det var dags att åka hemåt igen.

Nu är jag väldigt slut och det med all rätt så imorgon blir det mycket vila för mig men jag kommer att leva länge på den här kvällen.

Man får hitta sina små " guldkorn " i tillvaron så blir det mycket lättare att klara av det svåra.

Och idag gläds jag lite extra åt detta framsteg.

Tack älskling för en mysig kväll och för att du alltid finns där ❤️

Likes

Comments

Den här veckan gick jag in i Postop v6 alltså redan sex veckor sedan jag var med om min stora operation.

Jag är dock ca två veckor efter i min läknings process enligt min läkare pga av mina komplikationer som jag tyvärr åkte på efter operationen. 

Men jag tycker ändå attjag  klarar  mer och mer  för varje vecka som går och jag behöver mindre smärt mediciner vilket är skönt.

Men jag har fortfarande väldigt mycket känning över bröstbenet och över övriga operations områden.. Men jag tycker ändå att jag  klarar av smärtan lättare nu och kan tackla den.

Jag har dock ännu lite bråkigt med min andning till och från men jag blåser i " pipan " flitigt fortfarande för att träna upp mina lungor så jag hoppas verkligen att det kommer att läka ut så småningom. Det som hände var att min nedersta del av lungorna föll ihop eller snarare lungblåsorna och själva lungornablir lite " svampiga " och det är en komplikation av operationenjag gjort  och en misstänkt lunginflammation som läkarna tror jag åkte på.

Så man får skynda långsamt framåt och när smärtan är ännu bättre skall jag gå över till mer sjukgymnastik och mer belastning. Just nu så gör jag flera gånger per dag ett rörelse programmet som jag fick med mig hem ifrån Uppsala för att inte få för mycket stelhet och smärta i bröstkorgen.

Det kan lätt bli som en ond spiral av allting och det har jag varit noga med att försöka att undvika.

Att åka bil ger mig tyvärr oftast mycket mer smärta så är det fortfarande och det är lite synd för det vore himla skönt att kunna ta någon lite längre tur för att komma ut en sväng och för att få ett miljö ombyte.

Men med tiden kommer jag ju att klara av det med det får ta den tid det tar.

Tänk att när man väl inte klarar av att göra allt som man skulle vilja så längtar man att göra precis allt sådan som man inte klarar av ännu mer så har det ivarje fall varit för mig.

Men man får glädjas för varje framsteg jag tar och det blir en boost i rätt riktning för varje gång som det händer. Och det känner jag bara en enorm tacksamhet för.

Tänk ändå vad vi människor klarar av när det väl gäller och vilken enorm styrka vi har där innerst inne när vi väl behöver den.

Det behöver inte innebära för den delen att man inte får bryta ihop för en stund om det är det som behövs det behöver inte heller innebär att du är svag för att dina tårar rullar för en stund mot din kind för att du känner att du behöver få ur dig dina känslor.

Det är snarare en styrka att tillåta sig att visa känslor och det är nog det som till slut tar dig framåt i livet.

När jag fick mitt sjukdomsbesked tappade jag mig själv för ett tag totalt känslomässigt och min kropp levde sitt eget liv och ångesten kom över mig med full kraft för allra första gången och den gick inte att styra.

Med åldern så har jag nog fått lättare och lättare för att kunna ta saker som händer eller det som man drabbas av på ett sådant sätt att man snarare funderar okay nu står jag inför det här, vad behöver jag göra för att ta mig vidare och igenom det. Och sen har jag bara gjort det som krävs.

Det har blivit en tillgång och en styrka som jag fått. 

Tyvärr där och då efter mitt sjukdoms besked så blev mitt mående för dåligt och det blev svårare att klara av att ha det tankesättet men jag försökte så gott det gick.

Jag försökte hitta min egna väg att gå och jag kände verkligen efter vad jag behövde för att ta mig igenom det som jag stod inför och jag försökte stärka mig så gott det gick.

Men styrkan var svår att hitta jag kände mig nästan som förlamad där inne och rädslorna hade tagit överhanden. Rädslor som jag kände för om jag skulle överleva den här resan jag stod inför.

Men när jag väl var där i Uppsala igen dagen före min operationen så fullkomligt ramlade både styrkan och fokuseringen över mig igen och på vad som jag måste göra för att ta mig igenom det här.

Målet var att få operationen gjord, att jag skulle ta mig igenom dom första dagarna efter operationen som är tuffa, jag skulle kämpa för att så tidigt som möjligt lyckas att komma upp på benen igen vilket jag också gjorde redan dagen efter operationen. Och sen hade jag full fokus på rehabeliteringen och att jag skulle  kämpa mig tillbaka till livet igen.

Och det är en  kamp som jag håller på med än och jag lovar att jag kommer inte att ge upp.

Jag bestämde mig tidigt för att jag skulle ta hjälp av min underbara make som verkligen finns där för mig och av alla andra som verkligen ville vara vid min sida genom resan.

Ibland under vissa stunder när tankar faller över mig så har det varit som en ventil att sätta mig här och blogga jag hade aldrig bloggat innan det här hände men oj vad skönt det har varit att ha den.

Få skriva av sig sina innersta tankar och att bara få allt ur sig.

Det viktiga har inte varit hur många som läser min blogg men missförstå mig inte jag är väldigt glad och tacksam för er som läser. Men det var inte läsarna som var målet när jag började skriva här utan det var mer att bara  få skriva av sig alla känslor och funderingar som finns där inne.

Att ha någon stans att sedan gå tillbaka till och kunna läsa om hur hela min resa har varit.

Sedan om jag kan hjälpa någon på vägen eller att få någon som känner igen sig att bli hjälpt så är det bara ett plus i kanten.

Nu är helgen här igen och jag har inget speciellt planerat alls. Jag kommer att tillbringa den med min underbara man och stötte pelare genom livet kanske äta lite gott, vila och bara återhämta mig.

Ta promenader i den härliga krispiga höstluften och se hur träden ändrar färg för varje dag som går till att till slut få färgsprakande underbara höst färger.

Ta en varm kopp te när man kommer hem igen och bara krypa upp i soffan till en bra film eller serie. 

Jag skall med andra ord bara njuta.

Jag hoppas att ni kan göra detsamma och att ni får ha en fin helg ni med och var rädda om er ni betyder mycket för mig.

Kram 💞



Likes

Comments

Hösten närmar sig med storm steg eller ja den är väll snarare här redan.

Mulet, regn, mörkare kvällar och kyligare.

I vanliga fall gillar jag hösten men i år känns den lite tyngre när den kommer förmodligen pga allt jag genomgått den här våren och sommaren.

Jag skulle ha önskat lite värme ett tag till jag hade nog behövt det men nu är det som det är och man kan inte välja allt. Det är bara att gilla läget.

Jag har redan eller snarare med hjälp av min make tjuv startat på tomten med lite höst blommor och det blev jätte fint. Jag har även beställt lite trä hjärtan till julgranen från Panduro.

Som jag tänkte börja måla lite försiktigt om inte värken tilltar. Hur det än är så är jag ett riktigt jul freak 😉

Och det är ju ändå inte så himla långt dit. Om en månad bara är en av dom mysiga julmarknaderna vi brukar åka på så det går undan.

Men jag gillar också dom andra helgerna som är på hösten helger där man bara äter gott, umgås och bara myser med mängder av tända ljus. Man får tid till att bara vara och med lite mindre måsten.

Eller så är det snarare så att man tar sig tid till det mer på hösten och vintern.

Trots allt jag genomgått nu så önskar jag att det blir en bra höst jag behöver verkligen lugn, ro, bearbetning och eftertanke samt umgås med min underbara make och träffa min bror och brosdotter.

Och jag skall vara mer i nuet och leva därefter.

Gå långa promenader och ta in alla underbara höstdofter se naturens alla skiftningar i sprakande färger,  ta den där varma koppen te och krypa upp under filten i soffan och se en bra film eller serie.

Ja ni ser det finns ändå mycket att se fram emot.

Idag så beställde jag mina journaler och pad-svar från Uppsala och det blir nog en spännande läsning när dom kommer.

Jag är så tacksam för min tid i Uppsala dom proffsiga läkarna och sköterskorna jag träffade.

Jag bär speciellt med mig en läkare nära hjärtat han var en läkare som inte glömt bort personen bakom patienten. Han tog sig tid att förklara lyssna och se till att jag kände mig trygg. Att jag fick svar på alla mina frågor. Det uppskattade jag verkligen.

Jag bär också med mig en speciell natt sköterska som jag hade redan första natten direkt efter operationen. Hennes proffsighet, lugn och ordning gjorde mig trygg när jag låg där ensam på nätterna det var otroligt skönt. Jag hade även turen att få ha henne alla nätter medan jag var kvar i Uppsala.

Men alla var verkligen bra där på Thorax avdelningen 50D.

Det är ju lite konstigt för jag kan nästan sakna dom ibland.

Men det är också ett bra betyg för dom att jag som patient känner så.

Jag har haft funderingar på att längre fram åka tillbaka upp till Uppsala och ta en övernattning på hotell och hälsa på dom och verkligen få framföra hur tacksam jag är 🙏🏽

Samt jag har även känt att det vore skönt att få komma tillbaka dit där jag ändå upplevt så mycket. Samt Uppsala är himla fint.

Och det har nog sin tjusning även på hösten och vintern.

Och dom har ju ändå i slutänden räddat mitt liv och gett mig den bästa tänkbara vården man bara kan få.

Har bara ett ord för det TACKSAMHET ❤️




Likes

Comments

Igår ringde en helt underbar läkare från Akademiska sjukhuset till mig.

Dr Sandelin han arbetar som forskare och läkare bla. på onkologen och eftersom jag hade lite funderingar och frågor till honom sådant som jag ville få klarhet i och som inte läkaren på hem sjukhuset klarade av att svara på i fredags så var denna kontakt skön att få.

Jag är ganska imponerad av deras engagemang som dom har i Uppsala läkaren svarade mig i fredags via mail att han tyvärr inte var i tjänst och bad om ursäkt för det självklart har han all rätt i världen att vara ledig.

Han skrev att han skulle återkomma till mig direkt på måndag när han kollat på allt och vilket han gjorde via telefon.

Lite skillnad när man kan få svar på allt och riktiga förklaringar på pad-svar osv. från någon som verkligen vet och kan läsa av det.

Jag har skrivit tidigare om hur svårt det varit att ta in allt och nu står jag inför en ny sådan situation igen.

Läkaren förklarade att ända sedan min resa började har röntgen läkare, specialist läkare, onkologer osv haft ett entydigt svar på vad jag drabbats av i thymuskörteln ( brässen ) en thymom.

Tumören är ca 3 cm i diameter och inkaplasad precis så som en thymom (cancer) ser ut. Och oftast när man får tumör i brässen så är det just thymom.

Den är ovanlig och drabbar endast 20-30 stycken personer årligen i Sverige och den har ibland en förmåga att komma tillbaka.

Som ni vet så opererades jag för detta den 24/7 hela brässen och omkring liggande vävnad över mediastinum, hjärtsäck och vid lungan opererades bort via öppen bröstkorg.

Efter operationen kvarstod även den opererande thorax kirurgens bedömning att han tagit bort ett thymom. Och dom är ju verkligen erfarna på detta. Han berättade också att han även fått tagit mer omkring liggande vävnad under operationen.

När sedan patalogens svar kommer tillbaka hålls en konferans i Uppsala igen där pad-svar och olika specialist läkare träffas och tar upp mig.

Dom är eniga det var inget thymom dom opererat bort fast utseendet och allt annat hade stämde helt överens med thymom.. Men denna tumör som dom opererade bort innehåller inga cancer celler har nu patalogen kommit fram till.

Den här inkaplasade tumören som man tog bort innehåller endast thymus vävnad som av någon anledning börjat betee sig onormalt kapslat in sig och börjat växt och växer även in i övrig vänvnad.

Denna förklararing erhåller jag först nu när en läkare som verkligen kan detta förklarar för mig.

Att tumören var tvungen att opereras bort är det ingen tvekan om då denna kan betee sig precis likt en thymom och börja växa in i vävnader och förstöra organ.

Skillnaden är att den räknas till benign och har inget malignitet alls inte ens låg malign.

Läkaren förklarar för mig att detta tillstånd är ännu mer ovanligt trots att thymom är ovanligt att drabbas av.

Dom forskar mycket där uppe men man vet inte riktigt varför detta tillstånd uppstår. Och läkaren berättar att detta är så ovanligt att det drabbar endast 10-12 stycken om året i Sverige.

Så man är väl unik.

Detta är igentligen ett ännu bättre besked pga att cancer celler inte finns.... Men jag har svårt för den förändring jag nu måste göra och den omställning jag igen står inför.

I fem månader har jag levt med thymom diagnosen och vetskapen om att min kropp producerat en cancer tumör. Det känns konstigt att det nu inte var så och det är något som jag verkligen kommer att behöva bearbeta.

Men jag är ändå tacksam att detta upptäckts innan skadan blev värre. Jag är tacksam för dom proffsiga läkare och sköterskor jag träffat i Uppsala och dom gjorde verkligen allt för att påverka min smärtlindring och göra den så bra dom bara kunde vilket även påverkar min rehabelitering tillbaka

Men det är också som Dr Sandelin sa att jag har varit med om en stor operation, och ett stort trauma.

Det här kommer att ta tid att komma över och att kunna lägga det bakom sig för att gå vidare.

Läkaren rekommenderade en DT undersökning inom 12 månader så man verkligen ser att allt ser bra ut och att ingen ny tillväxt till kommit.

Han tog med mig mycket i tanken också och det är tyvärr något som vissa läkare ibland missar vad jag som patient verkligen upplevt och som han sa att du kan behöva få ett kvitto på att allt ser bra ut för det kan vara lättare att sedan tordas lita på det och gå vidare.

Jag har en lång resa kvar fysiskt, känslomässigt och jag kommer att behöva stöd för i denna situation är inte ensam starkast det har jag lärt mig.

Jag kommer också att leva ännu mer i nuet och se och uppskatta dom små sakerna ännu mer än tidigare. Jag kommer inte ta något förgivet vilket jag inte gjorde innan heller.

Och jag kommer att omringa mig med dom som verkligen är värda det och som betyder något.

Jag är tacksam att jag får fortsätta att leva ❤️🙏🏽❤️





Likes

Comments

Tv3 profilen Johan har idag somnat in från sin kamp mot cancer.

Jag började i våras att följa Johans kamp mot sin cancer på instagram där han på ett ärligt sätt bjöd in oss alla som ville att få följa med på hans resa där han förde sin kamp mot sin sjukdom.

När jag väl fick mitt eget besked så hade jag lite svårt att orka fortsätta att följa honom det gav mig mycket ångest men jag kunde inte heller sluta följa.... Utan jag fortsatte ändå.

Idag reagerade maken och jag på att man inte sätt något inlägg från Johan på en vecka och han lade ut nya dagligen i vanliga fall och hans sista inlägg var bla. när han skulle börja strålas i ryggen mot sin smärta och där han hade drabbats av metastaser det fanns några inlägg till sen var det tyst.....

Idag förstår jag varför Johan somnade in imorse 💔

Igentligen känner jag inte honom alls personligen men han har ändå berört mig.

Jag fick en klump i magen och en klump i halsen gråter känns nära till hands. Jag inser att mitt eget kommer ikapp mig det kunde faktiskt ha varit jag.

Den vetskapen ger mig ångest men också en oerhörd tacksamhet att det har gått som det gjort för mig åtminstonde denna gång. För jag tar inget förgivet.

En kanske knäpp känsla är att jag ändå kan känna en viss skuldkänsla över att just jag fick fortsätta leva och någon annan måste lämna, lämna sin ny blivna fru och barn.

Men livet är sällan rättvist man kan bara ta emot det som en gåva och leva och ta tillvara på saker för det kan ta slut fortare än du tror.

Jag inser åter igen att mitt liv kommer nog aldrig bli detsamma efter det jag varit med om, aldrig någonsin igen men jag skall tusan mig leva det på bästa sätt med min älskade make ❤️ Det är jag skyldig den andra chansen som jag fått.

Till alla där ute som kämpar mot cancer all styrka till er ❤️

Det är också viktigt att säga att cancer tar många liv men vi är också många som överlever den fast tyvärr lyfts det mer sällan fram.

Och Johan vila i frid ❤️💔

Kram

#fuckcancer

Likes

Comments

Jag har idag talat med min läkare som nu äntligen fått patalogens svar. Det har varit en lång väntan sedan operationen.

Jag har sedan jag fick mitt första telefon samtalet i April väntat på detta svar. Ovissheten har gnagit i mig och letat sig in i märgen på mig och den har tärt något otroligt.

Jag har tagit mig igenom berg och dal banor av känslo stormar som jag inte ens visste att jag skulle känna. Och att känna ren döds ångest är en av alla dom känslor som är helt oundvikligt att få när man tar emot detta besked. Därav bilden i bloggen, bilden jag tog när jag trodde allt var över.... när jag faktiskt trodde att jag kanske skulle dö.

Senaste dagarna nu innan min planerade läkar tid för pad-svar så har allt bara gått sakta det har nog funnits en viss nerv av oro som legat där under ytan och gnagit och skaft.

Jag sov ändå ganska bra inatt även om det blev lite sent. Men i morse var mina ben lite skaliga och oron i maggropen fanns där.

Ja vad sa nu då läkaren.....

Han var tyvärr inte så kunnig på detta område så jag kunde inte få så många svar på alla mina frågor och funderingar jag skrivit ner. Så skall ta dessa med Uppsala.

Men det viktigaste av allt är ändå att det är den mer godartade "snällare " varianten det är inte den hög maligna.

Så der var lite som dom trodde i Uppsala att det var inga tecknen på den mest aggresiva sorten.

Eftersom jag fick en så skicklig thorax kirurg i Uppsala en som verkligen kunde sin sak och fick ut allt onormalt och rensade upp i övriga vävnader för att vara på det säkra sidan så är jag fri nu.

Jag kommer att slippa både strålning och cellgift eftersom det inte finns några rester kvar. Och det är jag enormt tacksam kvar.

Det blir lite koller framöver.

Jag borde vara lättad, överlycklig osv men känner mig rättså lam just nu och tom.

Det är mycket att ta in ,det är mycket att ställa om till och allt har ju pågått under en rätt så lång period. Jag har svårt att tro på allt men det kommer att komma.... om det bara får lite tid.

Nu måste jag ta hand om träningen jag håller på med och framöver även ta hjälp av sjukgymnast och öka på belastningen när bröstkorgen är redo för det samt ta kurators kontakt.

Det är mycket att bearbeta, det är mycket att ta in och anske har det inte riktigt sjunkit in än att beskedet ändå i slutänden är positivt och det skall jag nu ge mig själv tid för att tänka över och reflektera kring och om allt annat och upplevelser som  jag fått varit med om i min resa.

Både den fysiska och psykiska biten har en lång resa kvar.

Jag höll vad jag lovade tidigare..... jag skulle ta makten över mig själv och mitt liv igen och jag skulle inte låta något främmande få äran att härja fritt i min kropp.

Här är det jag som bestämmer och du var aldrig välkommen. Och nu är du portad för all framtid.

För nu skall jag leva mitt liv så kom aldrig mer tillbaka 💪🏼



Likes

Comments

​I söndags hade jag äran att få tillbringa eftermiddagen och kvällen med min brorsdotter och jag hade längtat rätt så länge efter henne nu så det kändes kul att jag orkade med det.

Faster skämde bort henne lite och vi beställde pizza och tog lite pizza mys till kvällen.

Det är alltid lika skönt att träffa henne man glömmer bort sin vardag endel och det är välbehövligt i den situation jag varit i nu i flera månader. Så det blev mycket mys.

Hon är en av anledningarna till att jag kämpar mig tillbaka.

Jag har valt att inte gå ut med exakt dag när jag skall prata med min läkare och få det definitiva beskedet från konferansen i Uppsala som består av flera specialister och forskare på cancer området  och sen även patalogernas svar.

Jag har valt att göra så här eftersom jag inte riktigt vet vad jag kommer att få höra, hur mycket jag kommer att ha som jag ska ta in och hur mycket som jag skall bearbeta och vilka känslor jag kommer att få ta hand om.

För jag tror att efter mitt besked och oavsett vad beskedet blir så kommer det nog att komma reaktioner jag tror att det blir lite som att lätta på proppen och det kommer nog att bli en känslo storm.

Det är så mycket press, spänningar och dylikt man gått med i flera månader och som gömt sig långt in där i kroppen och som man nog har försökt att hålla i schack tills det definitiva beskedet kommer.

Så jag tror detta är det bästa för mig att göra så här.

Så att jag först får chansen i lugn och ro att ta in allt och reflektera och låta det landa.

Vem vet det kanske känns okay att berätta omgående eller så behöver jag någon dag att samla ihop allt.

Men jag kommer att berätta för er vad som sagts när jag är mogen för det.

Det är pirrigt men jag är ändå på något sätt väl förberedd på detta samtal med läkaren när den dagen kommer.

Så snälla ni håll alla tummar och tår för mig ✊🏼

Stor Kram

Likes

Comments

Jag har äntligen något positivt att berätta om min resa tillbaka efter operationen äntligen... äntligen ... äntligen börjar allt vända för mig.

Senaste dagarna har det börjar vända så pass mycket så att jag börjar få en rejäl dos av hopp igen efter motgångar av jobbiga komplikationer efter operationen.

Jag har även kunnat minska lite på min smärt lindring och det känns skönt. Stundtals så kan jag fortfarande ha perioder av rejäl värk men det kommer mer sällan. Samt det är lättare att hanter dessa.

Jag kan ännu känna av värk i mitt bröstben men oftast så är den värsta smärtan i dom områden där man fick ta bort extra vävnad men det är ju inte så konstigt att det ännu känns av. Det pågår ju en läknings process där inne än.

Men det är så otroligt skönt att det ändå händer lite positivt på fronten nu.

Jag har ju haft mycket hjälp sedan jag kom hem endel saker har man grejat på ren vilja men många saker har bara inte fungerar alls pga tilltagande svår smärta.

Min make har varit helt otrolig med att hjälpa mig med allt som behöva och det är jag enormt tacksam för. Utan honom hade det varit mycket som inte hade fungerat ta bara en så enkel och självklar sak som att duscha och tvätta håret.

Något som man inte ens tänker på när man klarar av det men som inte alls skulle ha fungerat nu utan hans hjälp.

Men även där börjar jag kunna klara mig mer själv och det känns otroligt skönt.

Som sagt det är nu man förstår hur otroligt lyxigt det är att kunna sköta om sig själv och att klara att göra alla dessa små saker som man oftast tar förgivet här i livet.

Det är ytligare en sak som jag kommer att ta med mig från min resa.

Nu hoppas jag på att bakslagen håller sig undan och att jag får fortsätta att gå framåt i mitt till frisknande. Och bli starkare och starkare.

Inom en snar tid kommer även mitt besked från patalogen och expert läkarna i Uppsalas det blir äntligen ett svar så jag får veta mer om min prognos.

Men jag försöker att tänka positivt 🙏🏽 Och hoppas på att beskedet blir till det bästa för mig.

Kram 💞

Likes

Comments