Äntligen så kom då snön och visst det är ju inte så att man direkt var tvungen att ta fram och skotta ute på tomten.

Det var bara lite puder vitt men ändå tillräckligt fint ändå och på träd och buskar låg frosten fint med sina små stjärn mönster av kristaller.

Men det räckte ivarje fall för att jag skulle få lite advents feeling så vi fixade ute granen på tomten och jag vet att det finns dom som håller stenhårt i att aldrig tända advents granen förren den första advent.

Men jag har fått börja tumma på allt sådant för att över huvudtaget orka få det jag vill klart inför advent och jul.

Stress är inte bra för mig med mina autoimmuna sjukdomar och orken finns inte riktigt därnär man dagligen kämpar med svåra smärtor som tyvärr inga mediciner biter på. Samt nu min nyligen stora tumör operation.

Man får ta en liten bit åt gången och vila där emellan.

De värsta är ju att det är så mycket som jag skulle vilja göra och som är kul men orken räcker inte alltid.

Jag kan bli så ledsen ibland när okunniga människor tycker att jag övereagerar över hur jag har det med mina sjukdomar. Har dom provat själva att leva med det jag har? Har dom provat att ha kroniska sjukdomar som aldrig går över, aldrig ger dig en paus någon dag då och då.

Och bara för att jag är öppen och skriver om hur jag har det så störs man av det. Men jag är en öppen person och det har jag blivit av olika händelser i livet som format mig till den jag är idag.  Och jag är inte en person som mår bra av att bära allt inom mig men där är vi människor olika. 

Jag har velat gett mig själv chansen till att ta tag i saker och att jag ska må så bra som jag kan i det enda liv jag har. Lätt nej men jag försöker verkligen liva så och därav min ständiga kamp.

Ibland så kommer det fram till mig att det finns dom som tror att jag skriver öppet om hur jag har det, om vad jag gör osv. för att få uppmärksamhet. Vilket grundar sig på en stor okunskap och talar starkt för att dom personerna som påstår det inte alls vet vem jag igentligen är eller överhuvud taget känner mig på djupet.

Uppmärksamhet är aldrig något jag varken har behövt eller sökt efter någonsin.  Jag är snarare en person som inte gillar att ha ” strålkastar ljuset ” så att säga riktat emot mig.

Jag gör mig nog hellre lite osynlig och tycker det är skönt att vara en i mängden. Men inte gärna den som syns inför alla det är nog något som följt mig genom alla år.

Jag har nog snarare känt så här när jag väl började använda sociala medier att jag vill inte ha något låtsas liv som cirkulerar där utan jag vill att det skall avspegla precis hur jag är och hur jag har det i mitt liv. Jag vill inte försköna något åt någon riktning.

Jag har även tänkt som så att alla olika ryktes spridningar som gärna börja cirkulera när man drabbats av många olika saker men som oftast sker bakom ryggen.   Det är något som jag har velat undvika. Därav har min öppenhet varit ett bra sätt att allt som händer i mitt liv också kommer ifrån mig själv så att det blir sanningen och ingen osanning som sprids vidare.

Jag står för det jag gör och hur det är. Där ingår både glädje, sorg, och min dagliga kamp men det är så himla sorgligt att inte alla kan ta det.

Om jag skriver inlägg på sociala medier och man har både vänner som man känner eller människor som man inte känner så väl men som ändå berörs. Och kanske vill skicka den där kramen eller det där hjärtat eller skriver att jag känner igen mig i det där du skriver om.

Är det samma sak som att jag skall ha sökt uppmärksamhet och därmed fått det svaret från folk. Eller är det ett samspelet mellan människor som verkligen bryr sig om varandra och därmed visar det på detta sätt.

Ser jag någon som är glad, ledsen, eller skriver om en kamp som personen för där och då så är det självklart för mig att om jag kan göra någon glad så skickar jag den där kramen eller det där hjärtat för att visa att jag bryr mig. Jag har aldrig tänkt tanken när jag gör det att den personen jag skriver till söker uppmärksamhet utan det är något jag gör för att det känns rätt och att jag är den personen som bryr mig.

Den personen som skriver allt detta visar väll bara sitt riktiga vardagliga  liv utan några till gjorda ” rosa skimrande moln ” och vad den personen står för och hur det är precis som jag står för mitt.

Men ibland så stöter man på människor som har så mycket egna saker under ytan så istället för att göra något åt dom så hackar man på alla andra och tycker att dom gör fel och vet precis hur andra ska leva sina liv och precis som jag skrev så vet man hur man ska betee sig på sociala medier.

Det som är rätt sätt för dig är kanske inte alls rätt sätt för mig alla är vi olika och det måste vi få vara.

Jag anser att det är upp till var och en att få bestämma över sina egna liv vill du vara sluten , öppen eller mitt emellan så är det helt okay det måste ändå vara upp till var och en hur man gör där. Och det har inte jag några åsikter om så kanske ni med kan sluta ha åsikter om mitt.

Man gör det som är bäst för sig själv.

Jag kommer inte ändra mig för att någon har åsikter eller tycker att det jag gör är fel. För då får jag ju inte vara mig själv eller leva mitt liv på det sätt som är rätt för mig eller så får jag inte vara den jag verkligen är. 

Hade jag inte haft min öppenhet hade jag aldrig orkat med alla saker som har drabbat mig genom livet.

Det fina med sociala medier är ju att man  alltid har en valmöjlighet och om någon stör sig så mycket på min öppenhet där jag faktiskt bara är mig själv bör man kanske inte följa mig.

Och jag tror tyvärr att det är just min öppenhet som många gånger är värst för vissa och tyvärr verkar den sticka i ögonen på några vilket är väldigt tråkigt. Kanske beror det på att man inte är en så öppen person själv.Så kanske är det just min öppenheten som är det största problemet inte det man sägar att det skulle vara att ” jag söker uppmärksamhet ” inte vet jag. Kanske finns där en avundsjuka.

Men jag kommer inte att ändra mig och jag har ingen skyldighet till det. Jag har rätt att vara den jag är och jag vet varför jag gör vissa saker och inte. Och det är absolut inte för att få uppmärksamhet.

Det vore skillnad om man sårade och gjorde någon illa då är det ens skyldighet att göra något åt det. Men inte skall man behöva ändra sig för att man har en öppenhet.

Kram 💞

Här kommer en bild på årets advents gran..


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag var det då Fars dag så vi bestämde oss för att ta med mina föräldrar till Sigridslunds cafe och handelsbod som ligger i Sigridslunds skolan i Sparreholm.

Jag kan varmt rekommendera detta mysiga cafe i gammaldags stil med mycket gott att välja på. Deras räkmackor är super goda! Men det finns mycket annat gott med även lite mera matiga.

I handelsboden finns det allt från olika godis sorter, sylt, marmelader, honung, bröd, kex, chips mm det finns mycket gott att välja mellan på hyllorna.

Kan ju bara säga att det finns mycket roligt att få tag på och som ett present tips kanske till en mysig gå bort korg.

Det finns även mycket fina presenter att få tag på och många av alla deras saker är från Miljögården och själv älskar jag deras saker därifrån.

Själv älskar jag verkligen inredning i lantlig stil och det finns det gott om här.

Så mitt tips till er alla är att gillar ni kombinationen av gott fika och heminredning är detta stället för er.

Själv ” råkade ” jag få med mig en jätte fin tomte hem därifrån som också är från miljögården.

Funderar på ett passande namn till den ni kanske har något förslag?

Nu tar kroppen och utmattningen ut sin rätt men jag fick ändå en bra dag och jag tyckte alla andra verkade nöjda med.

Men nu får det bli några dagars vila för mig och jag hoppas att den envisa smärtan i bröstkorgen lägger sig något,  sexton veckors preoperativ smärta börjar ta ut sin rätt man orkar inte riktigt med den längre men jag har inget val.

Utan det är bara att bita ihop och kämpa.

En dag så måste det ju vara dagen med stort D när smärtan äntligen avtar helt. Jag längtar verkligen till den dagen.

Hoppas den kommer snart!

Likes

Comments

​Då är läkarbesöket​ ​avklarat för idag då och det blev en besvikelse då jag trots att det sagts innan att jag skulle få se tumören på röntgen bilden ej blev av. Jag hann bara få se dom nyaste som var tagna.

Jag måste säga att jag är lite kluven till besöket och det jag fick reda på men jag börjar med det som är positiva besked....

Mina postoperativa, alltså det som normalt blir efter en operation och som syns som en förtätning över operations området har nästan helt gått i regress. Det innebär att det nästan gått helt tillbaka men inte riktigt men det ser redan bättre ut än för två månader sedan.

Lungblåsorna har läkt ut och rest på sig igen jätte skönt eftersom det kan bli kroniska bestående skador ibland. Så man konstaterade att mina ökade lung besvär iform av rosslande och hosta, tung andning beror på att nu när mitt immunförsvar är sämre så har jag även blivit sämre i min astma vilket ibland är vanligt efter den här operationen som jag gjort att drabbas av. Så det blir att öka på min  inhalator till det dubbla per dag.

Jag har heller ingen vätska kvar i lungorna eller över operations området kvar.

Man kollade nu vid min senaste röntgen över både min buk, lymfkörtlar, hals och huvud och det finns inga tecken på svullna lymfkörtlar eller fler tumörer för tillfället.

Nu kommer det tråkiga och det som gör mig ledsen och ganska orolig......

Man hittade en månad efter min operation vid en röntgen en nu utbuktning på vänster sida om sternum som man inte visste riktigt vad det var det hette att den var av ” okänd genes ”

Den finns tyvärr kvar men har dock minskat en aning i storlek. Dom vet inte ännu vad det är så man kommer att hålla koll på den framöver. Känner så där för det.

Sen till det man kallade att det fanns ” rester ” kvar av under bröstbenet och uppe vid bröstbenet. Läkarna säger att man kan inte helt utesluta att det inte skulle kunna vara kvarvarande thymus vävnad och det är flera överläkare inom röntgen som bedömt bilderna.

Mitt besked från Uppsala var att dom bedyrade att man helt hade fått bort allt då det var som dom sa viktigt att få bort precis allt.

Där känns det ursäkta språket helt för jävligt om jag har thymus vävnads rester kvar. För det kan komma att innebära att om jag nu har thymus vävnad kvar så kan den vävnaden komma att börja växa igen och producera nya tumörer. Vilken jäkla mardröm !!!

​Jag vill inte heller behöva gå igenom en så här stor operation till. Och vem säger att det går lika bra nästa gång både med operationen och tumör prognos.

​Igentligen skulle jag nu ha fått vänta tolv månader på nästa kontroll röntgen men pga. den nuvarande situationen så blir den tidigare lagd så man kollar mig igen med en ny kontroll om sex månader.

​Räknade ut att man hamnar då i April månad nästa år lite komiskt då det var den månaden som allt upptäcktes att jag hade en tumör och att den vuxit rättså rejält.

​Det är mycket jag skall klara av att leva med av både det som har varit och av det som nu blivit igen. Väntan är hemsk.... men jag måste klara detta med och jag måste nu försöka att lägga det åt sidan så gott det går så jag kan leva under tiden.

​Detta gör att det tyvärr inte känns helt så positivt som jag hade önskat att det skulle göra. Jag hade önskat det där svaret istället att allt ser bra ut och thymus vävnaden är helt borta.

Men nu får jag istället leva med vetskapen om att jag i värsta fall har ” rester ” kvar som i allra värsta fall kan börja att förändras igen.

Önskar verkligen att läkarna kommer att ha fel och att inte mardrömmen kommer att upprepas.

Jag kanske dock är bättre rustad för det denna gång känslomässigt eller inte men jag vet i varje fall vad allt innebär och jag vet hur jag skall handskas med allt.

Men jag har verkligen inte orken för en omgång till inte någon stans.

Nu skall jag fokusera på att leva i nuet, andas, släppa stressen, och bara vara. Det andra tar jag sen.

Jag fick också en ny medicin för akut behov då jag ibland har en hemsk nerv smärta över operations området. Dock är det igen ett morfin preparat som effektivt tar bort nervmärta så jag är väldigt tveksam till att jag vill ta den men blir det anfall som är svårt stt stå ut med så kanske jag måste ändå men hoppas inte det.

Jag har ju en hel del smärta kvar över området som förhoppningsvis ska försvinna helt men sen har jag även känsel bortfall vilket jag förmodligen kommer att få dras med då den är kronisk.

Kroppen strejkar och är orkeslös och det togs lite prover idag men det kan också röra sig om som läkaren sa det endokrina som tar mycket stryk efter en sådan här operation och det tar tid att återställa den. Samt det stora trauma kroppen varit utsatt för det tar verkligen på allt i kroppen.

Jag kan ha en längre återhämtnings tid pga mina andra sjukdomar som jag har det lät mer troligt att det kan röra sig om flera månader till enligt läkaren.

Jag vet ju tyvärr att läget kan vara så.

Så måste nu fokusera på att ta hand om mig på ett bra sätt samt absolut inte utsätta mig för någon som helst stress för det klarar inte min kropp av i dagsläget.

Så det blir nu att ta en dag i taget och jag får lyssna ordentligt på vad min kropp verkligen orkar.Det blir nog ända chansen till att komma tillbaka till lite mer ork framöver.

Ha en fin kväll 💞



Likes

Comments

I lördags så tog maken och jag oss iväg när det börjar skymma till kyrkogården för att tända ljus för våra nära och kära som inte finns med oss längre.

Förr kunde jag tycka att det var en ganska tung helg att ta sig igenom och det finns väll sådana perioder nu med ibland.

Men jag försöker vända det till att istället se den som en fin helg. Att man ägnar sina kära en extra tanke till alla dom som man saknar och alla som kämpar med diverse saker där ute. Jag tror knappt att det finns en enda som när dom väl går bort som inte vill att vi som får stanna kvar ett tag till skall leva vidare.

Men perioder där sorgen tar över och gör rejält ont måste få finnas där det är en fas som man måste komma igenom för att sen kunna bli stark igen.

Lättare sagt än gjort jag vet.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna inför den här helgen med tanke på vad jag dom senaste månaderna gått igenom men tankarna kom inte upp på mig. Och då syftar jag på om det nu inte skulle ha gått vägen för mig med min tumör. Och om det jag kände när jag stod där efter mitt tumör besked med en stor ångest bultande i mig, när jag där och då försökte få luft men varje andetag var så tungt att ta så jag knappt kunde pressa ner någon luft i mina lungor och jag hade döds ångest deluxe.

Jag fick mig en tanke ställare hur snabbt allt verkligen kan vända, hur snabbt allt verkligen kan vara över. Jag har väll alltid haft en väldigt realistisk syn på det innan det här hände med.

Men nu så kom det så extremt nära inpå mig och blev sådan verklighet.

Dock fick min man jobbigare den här helgen, han fick upp många tankar om vad som kunde ha hänt. Ibland tror jag att det är ännu jobbigare i en sådan här situation att stå brevid och känna den enorma maktlösheten som man förmodligen känner i en sådan här situation.

Men detta tillhör livet, livet består av både glädje och sorg, både lättare och svårare bitar. Det är prövningar och det är nog just det som är livet.

Nog om detta och från det ena till det andra så har jag tjuvstartat lite här hemma med pyntning.

Det är lite hyasinter och vita tomtar som inte är så juliga som fått komma fram. Det är skönt att mjukstarta lite så inte allt blir på en och samma gång.

Veckorna går så fort och vips så är vi där och det är redan första advent.

Sen tycker jag att det är himla mysigt att börja få upp lite stämning och jätte skönt att det blivit lite kallare väder ute.

Idag så tog jag en tur till en trädgård som är väl värt ett besök. Åker man inte dit för blommor så finns det många presenter att hitta samt just nu så har dom ett helt ute rum med bara jul saker. Allt man kan tänka sig.

Behöver jag ens nämna att jag fullkomligt frossade i att kolla på alla julsaker när jag väl var där 😉

Så jag hoppas verkligen att jag kan fresta er med lite pyntar lust via mina bilder.

Jag börjar bli grymt sugen på att baka lite saffrans bröd med men jag får se hur det går då jag har endel smärta i bröstkorgen ännu sen operationen.

Imorgon så har jag lite återkoppling iform av möte med min läkare och genomgång av dom senaste röntgen bilderna och fynd. För första gången så skall jag få se tumören som jag bar på.

Det blir nog intressant!

För övrigt så håller jag tummarna för positiva besked om det läkaren kallade rester under bröstbenet och uppe vid bröstbenet. Jag vill inte ha några mer negativa besked nu det orkar jag inte.

Ha en fin onsdags kväll nu alla. För mig blir det en lugn kväll med lite tv.


Likes

Comments

Då var vi redan inne i November veckorna och månaderna fullständigt rusar iväg och advent närmar sig och oj så jag längtar till den här tiden nu.

Det blir lite ljusare när man får ställa upp ljusstakarna och stjärnorna i fönstret och det lyser upp lite i det mörka, gråa November vädret.

Men först nu så kommer Alla helgona helgen som är en fin helg tycker jag. Att man får skänka en extra tanke till dom som inte finns med oss längre och tända ljus i detta stora hav av tända ljus.

Jag tror vi människor skulle behöva stanna upp lite oftare för eftertanke vi är ibland som i ett hamster hjul där allt bara snurrar på i en faslig fart och man hinner inte stanna upp och reflektera över allt som händer.

Jag tror ändå att det är något som är viktigt att få tid till..

Mina senaste dagar har flytit på och min hosta och andnöds känsla som bråkar än med min vänstra lunga är inte bättre.

Men jag har nu i veckan mitt inplanerade läkarbesök då jag ska få lite besked om röntgen så skall ta upp detta då. Något måste göras jag kan inte gå runt så här längre det blir alldeles för jobbigt.

Eftersom mitt immunförsvar sätts ut totalt pga den operation jag gjort har det nämnts från sjukvårdens sida att om man får mycket besvär iform av infektioner så kan det bli aktuellt för att börja ge gammaglobulin en slags injektions dos för att boosta immun försvaret. Men vet inte ens om detta är en infektion för det verkar mer vara sviter efter min operation.

Men jag skall verkligen ställa lite krav nu på att få bra vård så jag kan börja bli helt bra snart. Det börjar vara dags för det tycker jag.

Senaste dagarna har jag faktiskt ändå varit lite bättre i bröstkorgen jag har lite mindre känningar och även mindre stelhet över området och det är så otroligt skönt. Så hoppas verkligen att det fortsätter så. Det är dock ännu lätt att lyckas provocera fram extra smärta inte för att jag gör det med flit utan mer att om jag vissa dagar gör lite grann och sen får betala det med ökade besvär.

Tycker att en kortison kur har hjälpt mig med att minska smärtan nu igen. Förmodligen hade jag en inflammation över operations området igen. Som kortisonet dämpade.

Jag har nu kommit så långt så jag är uppskriven på väntelista till terapi kontakt. Det är dags nu att orka börja riva runt i alla dom otroligt jobbiga berg och dal banorna av olika känslor som jag drabbades av i och med mitt tumör besked och min stora operation.

Jag hör och ser reaktionerna på alla när man pratar om allt som man genomgått dom senaste månaderna.

Men jag har ännu lite svårt själv stundvis att förstå att just jag har gjort allt detta och genomgått detta stora. Antingen är hela grejen förstor eller så skyddar jag mig själv en aning från det jobbiga som jag gått igenom. Är inte helt säker där.

Men även om detta kommer att bli tufft så kommer det nog att vara väldigt nyttigt för mig att verkligen få prata igenom allt och bearbeta sakerna.

Vi får väll se hur lång väntetiden är bara.

Helgen som kommer nu kommer bara att bli lugn och jag kommer att försöka återhämta mig och vila det är precis vad jag behöver just nu.

Barnen har ju höstlov just nu så igår bestämde jag mig för att ta med min brorsdotter på bio och vi såg My Little Pony hon och jag bestämde redan i somras efter min operation att vi skulle gå och se den när den kom.

Det var skönt att sätta upp det som ett litet mål när jag stod där ny opererad att få blicka framåt någon månad för att tänka att jag skulle minsann ha kommit längre då i min läkning när det väl var dags för bion.


Så det blev en jätte mysig dag och kväll ihop då jag hämtadede upp henne på fritids sen åkte vi och köpte lite gott till bion.

Efteråt blev det att gå en promenad och sen äta lite mat.

Tänk vad denna lilla tjej, att denna goa och rara unge som kan ge oss så otroligt mycket. Tyvärr gör ju mina sjukdomar att orken inte alltid finns där så mycket som jag skulle önska att den gjorde. Orken räcker inte alltid till för att orka umgås med någon i den utsträckning som jag skulle önska mig och det är väldigt tungt men desto härligare när man väl får en dag där man har lite mer ork över.

Bion blev i varje fall lyckad och hon var hel nöjd och det är alltid lika kul och viktigast.

Nu skall jag ta och vila, njuta av det soliga november vädret och bara vara.

Ha en fin helg 🍂

Likes

Comments

I fredags så tog vi en tur till Julita gård och den årliga julmarknaden som pågår i tre dagar. Vädret bjöd på en ganska okay dag men det var lite grå mulet och grå kallt.

Det var ovanligt många besökare där när vi kom dit men det är ju bara kul att det går bra för arrangörerna.

Det fanns allt ifrån delikatesser, smycken, hemslöjd och mycket annat att välja mellan.

I matboden finns allt från korv, bröd, enbärsmust, svagdricka, glögg, sill, te, kaffe, sylt, marmelader, marsipan godis det finns så mycket gott att smaka på. Så det är väl värt ett besök. Jag köpte med mig lite hundra procentig saffran hem så det blir spännande att se om man märker någon skillnad vid kommande julbak.


Bara den fina miljön kring Julita gård gör att det är väl värt ett besök. Det ligger precis vid vattnet och där ligger även ett mysigt Cafe som man kan besöka även andra tider på året.

Det fanns möjlighettill att få en åktur med häst och vagn vilket är mysigt för både barn och vuxna.

Vi kom hem med lite smått och gott mest då ärbart sådant som nu göms undan och som sedan plockas fram lagom till julhelgen.

Vi avslutade julmarknaden med den årliga skinkmackan på det mysiga lilla cafet som finns där. Dock hade man missat lite i att få till den där riktiga julstämningen inne på cafet som det brukar vara och det var lite synd.

Efter julmarknaden så åkte vi hemåt för lite fredags mys.

Helgen har varit ganska intensiv med firande av en 60-åring på lördagen och sen på söndagen kom min brorsdotter för en heldag vilket var jätte mysigt.

Vi åkte till en handelsträdgård för lite köp av nya blommor och där finns ju även mycket annat i form av present saker och inredning. Brorsdottern fastnade för en uggla som hon fick av mig. Väl hemma igen blev det ett skogs besök för att hitta en bra gren till ugglan.

Det var rättså kallt och friska vindar när vi gick mot skogen igår. Men ändå skönt om man bara har varma kläder.

Väl hemma igen så blev det lite gott framför tv:n och mys till lite tecknade julfilmer och att bara få umgås tillsammans det var jätte mysigt vilket det alltid är att få träffa henne.

Så min helg har varit ganska intensiv måste jag säga jag var lite rädd för att det skulle bli alldeles för mycket för mig och visst det känner jag av att det blev på ett sätt.

Men det var så väl värt det.



Hur är det för övrigt med allting då....

Jo jag har haft en hel del jobbigt med  stickande nervsmärta över operations området igen och det är en jobbig känsla. Jag blir även extra känslig för berörning bara om något sitter åt lite för mycket ett klädesplagg så provocerar det över det opererade området.

Jag dras ännu med den envisa hostan jag haft sedan mina lungblåsor föll ihop som en komplikation av min operation. Jag tycker dock att hostan har ökat i intensivitet.

Det blir att den irriterar över bröstkorgen då det blir en ansträning varje gång en host attack kommer. Men hostan kommer och går.

Röntgen undersökningen, den kontroll röntgen som jag var på för någon vecka sedan resulterade i att något nämnts om att det bakom bröstbenet och uppe vid bröstbenet nämns ett fynd. Att det finns något kvar där något som man kallar rester och vad det innebär har jag ingen aning om och inget jag fått svar på än heller.

Utan jag kommer nu att bli kallad till en läkarbesök och det kommer då att bli genomgång där.

Tankarna började snurra på mig direkt när jag hörde detta vad innebär det? Finns det tumör rester kvar, eller är det thymus vävnad eller vad är det.

Men jag kommer att bli tokig på allt funderande kring vad det kan vara och man vill verkligen inte tänka tanken på att behöva gå igenom allt som jag gjorde i somras ytligare en gång.

Men jag försöker att inte fundera så mycket på allt utan jag lägger det lite åt sidan så länge och väntar ut besöket som jag kommer att bli kallad till och ser vad läkaren kommer att säga jag skulle även få se mina röntgen plåtar då vilket kan bli intressant då jag inte har fått se tumören jag bar på.

Så jag håller både tummar och tår för att det inte är alltför negativt det som hittats.

Så som vanlig, andas ta en dag i taget och försök att hålla lugnet. Jag kan inget göra något åt det just nu ändå utan jag får förlita mig till läkarna.

Och jag fokuserar på att ta en dag i taget.




Likes

Comments

Igår var jag i Nyköping med maken som hade ett läkarbesök och efter det så tog vi vägen över Norrköping påväg hem och åt mat där och tog en härlig höst promenad

Det var lite grå kallt ute men annars ett ganska okay väder igår men idag är det annorlunda. Det är grått milt sagt och regnigt och ett riktigt höstväder och löven faller utanför fönstret.

Medans jag väntade i Nyköping igår så tog jag en tur på Hellmanska gården och kollade in lite Ernst saker.Dom som känner mig vet att jag gillar honom och hans saker.

Det fanns mycket fint..


Det var inte helt säkert att jag skulle orka följa med igår då jag inte alls varit bra och det hela går upp och ner mycket.

Men skönt att det funkade för har ju inte sett så mycket sedan min operation och det var verkligen skönt att komma ut och se något annat.

Dock kändes det som om jag skulle stupa när jag var hemma igen. Så nu blir det mycket vila och jag har även känningar åt halsen och lungorna än.

Bröstkorgen tycker jag är bättre men ibland kan jag fortfarande känna lite smärta mitt i bröstbenet. Över operations såret så är det vissa dagar riktigt skapliga medans vissa är riktigt jobbiga med smärta och stickningar över området.

Som förmodligen är en slags nervsmärta och jag hoppas verkligen inte att den blir bestående.

Röntgen svaret har jag inte fått än.

Jag försöker ta dagarna som dom kommer och hitta små guldkorn jag planerar inte så mycket just nu utan låter dagen och måendet få styra vad jag klarar av.

Veckorna bara flyger iväg tycker jag och det närmar sig Alla helgona helgen som jag tycker är en fin och mysig helg. Och sen kommer ju min favorit tid på året dvs. Advent och jul.

Vi har inga stora planer för julhelgen utan tar den som den kommer maken hade en önskan om att vi bara skulle vara hemma i lugn och ro efter allt som vi gått igenom.

Men inget är helt bestämt så vi får se hur det blir det är ju ett tag dit.

Vi tog en härlig promenad igår på ett underbart ställe och det är ett jätte fint promenadstråk tyvärr så finns inte riktigt dessa fina ställen hemma men jag skulle önska vi hade det.

Det var rättså kallt med den där krispiga höstluften som är så härligt.

Jag hoppas verkligen att vi får uppleva en riktig vinter i år. Det är ändå något speciellt med det.

Nu ska jag bara vila, sitta med lite varm dryck i soffan kanske till en bra serie och dra över mig den varma filten och värma mina kalla fötter med ull tofflorna.

Man får göra det bästa av allt.

Och höstmys med lite levande ljus är en av favvoriterna den här årstiden.

Likes

Comments

Tidigt imorse så var det då dags igen för att anlända dit där hela min karusell drogs igång i April månad i år. Eller visst så ska jag vara ärlig så har jag ju redan varit där en sväng i Augusti när jag fick komplikationer efter min stora operation.

Men det kändes ändå lite annorlunda denna gång nu var besöket mer planerat.

Jag hade en liten konstig känsla i maggropen när jag kom fram till dörren in till radiologen fast igentligen borde jag ju bara vara mest tacksam vilket jag också naturligtvis är. För utan den där upptäckten i April kan ingen säga hur allt skulle ha slutat för mig hade inte tumören upptäckts där och då vad hade då dom celler som fanns där till slut utvecklats till.

Det är knappt så jag vill tänka tanken men man vet ju vad som kan hända när celler börjar föröka sig och betee sig onormalt och ökar mer än dom borde.

Så jag är enormt tacksam för den tidiga upptäckten. Tänk vad mycket här i livet som bara handlar om en slump.

Men ändå så blev mitt återbesök idag en påminnelse om allt jag gått igenom dom närmaste sex månaderna och allt det jobbiga som jag gick igenom där i våras.

Mina tankar fanns ständigt närvarande under hela undersökningen och allt som jag gjorde var en ständig påminnelse. Det var verkligen svårt att helt koppla bort mina tankar när jag väl låg där i DT:n med nålen i armen det var den man snart skulle ge mig kontrasten igenom.

Då där i April märkte jag av att man började ta lite fler bilder när igentligen undersökningen var över. Jag märkte på dom att något var det efteråt och en sköterska betonade verkligen att ” en läkare kommer att ringa dig snart för att prata om svaret ” Oftast brukar dom bara säga att du får svaret av din läkare sen ” dom får ju inte säga mer än så.

Men det märktes att det var något men när jag väl gått därifrån så lade jag den känslan åt sidan och tänkte inte mer på det och sen var jag så oförberedd på det där samtalet när väl läkaren ringde upp mig den där eftermiddagen och berättade för mig om svaret.

Det var där och då efter att första chocken lagt sig som mattan verkligen drogs undan under mina fötter totalt.

Det var verkligen en hel del av allt det där som kom upp till utan idag igen.

Man tog några extra bilder idag med och jag började noja för ett tag men samtidigt så vill jag inte tillåta mig att gå upp i något nytt förren svaret kommer.

Jag måste ju tro på att allt ser bra ut och att det kommer att forsätta så även vid den årliga kontrollen om tolv månader. Jag önskar verkligen inte att någon ny tillväxt skall ske.

Som sagt jag bär med mig en erfarenhet rikare av allt som jag gått igenom. Och det är på både gott och ont.

Men helst hade jag sluppit gått igenom det jag tvingades göra.

Men man styr inte över allt som man drabbas av här i livet. Och jag är ändå tacksam över att allt har gått bra.

Jag har fått kämpa mig tillbaka efter operationen och jag kämpa än idag med vissa sviter efter operationen. Men jag lever fortfarande och det är viktigast.

Ta vara på livet, lev i nuet, skratta, gråt, älska, var snäll mot dig själv och andra. Ha ett öppet sinne. Och se det du verkligen har och gläds åt det för jag tror ändå att det är det som är det viktigaste här i livet.

Var rädda om er alla.

💞 Carpe diem 💞









Likes

Comments

Idag var det en lite jobbigare dag att vakna upp till då jag hade lite mer värk och en stickande känsla över operations området. Det vill inte riktigt släppa taget.

Men utanför fönstret så strålade solen så jag bestämde mig för att ta mig upp till spåret och gå en promenad. Det är ju ganska oslagbart att kombinera motion med skog och natur det är en underbar känsla.

Jag önskar mig flera sådana här fina oktober dagar det skulle jag gärna ha innan kyla och snö kommer in över landet.

Efter promenaden så tog vi oss till en sjö där det var riktigt varmt att sitta i solen och se ut över sjön. Det är som jag brukar säga vatten är som terapi vilken lugnande effekt det har och det var alldeles spegelblankt.

Så vackert.


Jag drog nog ner så mycket frisk luft som jag bara kunde i mina lungor och hoppas att det gör dom gott. Dom vill ju inte fungera riktigt som dom ska efter operationen.

Men känner jag mig fulltankad med energi och redo att möta helgen även om jag tar den som den kommer.

Jag vill passa på att önska er alla en fin helg och ta hand om er 💞

Likes

Comments

Igår vaknade jag äntligen upp till en lite bättre dag med mer ork. Visst jag kanske borde ha fortsatt att vila hemma men istället så tog jag mig in till stan för lite ärende. Ni vet det där med att leta nya kläder som ibland är ett ont måste ni vet det där som ibland kan vara jätte inspererande och kul att göra men inte alltid det finns något med det som jag tycker är lite extra tråkigt.

Det är att leta byxor jag letar då hellre toppar, blusar eller tröjor.

Ibland har byxor en stor förmåga att ha dom konstigaste passformerna. Men igår hade jag en himla tur då jag provade fyra olika modeller och direkt hittade ett par av dom som satt som en smäck. Jippi högsta vinsten och inte behövde jag lägga flera timmar på att leta i och försig så finns det inte ens så mycket butiker i vår lilla stad men ändå det var helt underbart att det gick så fort och smidigt ibland har man tur 😉

Efter att jag var klar med detta så mötte jag upp maken och vi tog oss till ett ställe som varken han eller jag känt till så är det ibland man kan vara uppvuxen och rört sig ganska mycket i områden och så finns det fina ” smultron ” ställen som man helt har missat.

Dock kunde anledningen varit en mycket bättre till att vi hörde talas om detta ställe men det vill jag inte gå in på här med respekt för inblandade.

Det är bara en tragisk händelse 😢



Vi gick en slingrande skogsstig mot ett utsikts torn vid en fågelsjö. Jag passade på att njuta av den fina naturen som vi har runt omkring oss jag drar verkligen in alla härliga höstdofter som skogen sprider det är där och då man känner tusan jag gjorde resan för några veckor sedan det gick bra, jag klarade av den och jag lever än och allt detta fina som vi har runt omkring oss skall jag få fortsätta njuta av det går ett glädje rus igenom min kropp.

Kan det bli bättre och brevid mig går han den där snälla underbara människan som jag har haft den stora turen att få dela hela tjugofyra underbara år tillsammans med och många fler år hoppas jag att vi får.


Det finns möjlighet till bord och grillmöjlighet vid sjön och vi bestämmer båda där och då att hit kommer vi med bestämdhet att återvända till igen jag tror att det kan vara väldigt fint alla årstider på året men sommarkvällarna är nog magiska här med utsikt över vattnet.

Efteråt så tar vi oss till stans fik för lite mat. Ibland måste man få unna sig när man väl orkar det ger så mycket det blir lite lättare på vägen tillbaka.

Tyvärr börjar den enorma stehelet över bröstkorgen att ge sig till känna och en viss smärta kommer tillbaka väl på fiket och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter den dag när jag inte har någon känning alls kvar över området. Om jag nu kommer att hamna där.

Vi äter lite god mat och samtalar om allt mellan himmel och jord. Kvalite tid med varandra.

Vi konstaterar att det endast är två dagar kvar sen är helgen här igen denna vecka gick precis lika fort som alla andra. Vi har inget direkt in planerat och det känns otroligt skönt jag får ta dagarna lite som som dom kommer än och lyda min kropp och hur den mår och hur min smärta är.


Vi avslutar kvällen med att gå en sväng över stan och konstaterar när vi väl kommer ut från fiket att regnet har börjat falla men jag drar upp min luva och låter inte det stå i vägen snarare är det lite uppfriskande.

Tanken slår mig igen att här går jag mörkret har fallit för ett tag sedan och det är verkligen höstrusk i luften denna kväll men ändå bubblar det av en värme inombords och när jag sneglar mot sidan så där går min underbara man vid min sida som alltid.

Jag är lyckligt lottad  💞


Likes

Comments