View tracker
View tracker

Shirley måste vara en av de mest inspirerande människor jag känner. Hon är helt fantastisk och hennes hjärta för Gud är enormt. Jag berättade för henne att jag inspireras så mycket av hennes sätt att leva - hur hon lever totalt för Gud, även om hon uppskattade det och tyckte det var bra att hon kunde inspirera mig så sa hon att hon misslyckas så många gånger. Att hon inte alls alltid lever för Gud. Men hon har i alla fall satt ett stort avtryck i mig.

För några veckor sedan fick jag och Amanda följa med henne till Mazanenge (ett ställe där folk bor i plåtskjul, tror det är ca 7 000 som bor där). Hon försöker åka dit varje vecka för att hälsa på människor och även sprida Gudsord och kärlek till människorna där. Ibland kan hon inte åka dit på grund av regn eller för att social-workern inte kan (hon åker alltid dit med en). Men hon försöker åka dit så ofta hon kan, och hennes hjärta är att kunna jobba enbart med detta samt att åka ut till ruler-areas. Även om vi bara hann vara där en timme så var det fantastiskt att få följa med. Inne i Mazanenge har de som ett dagis där det var massor av söta barn. Vi hälsade lite på dem och lämnade lite kläder (som jag tror var till dem). Sedan gick vi runt inne i Mazanenge och hälsade på lite folk. Vi gav en nyfrälst lite mat och vi bad för en man som nyligen hade haft en stroke. Även om detta var otroligt hemskt att se, var det så häftigt att se Shirleys arbete och hjärta för detta. Även om det är svårt att göra skillnad, så gör hon ett otroligt arbete och jag hoppas att hon kan se det och att hon orkar fortsätta med detta - för hon möter trots allt mycket motstånd, både spirituellt och fysiskt.

Jag själv blir så inspirerad och undrar vad jag kan göra hemma. För man måste trots allt inte åka till ett slumområde i Afrika för att hjälpa till (även om jag skulle vilja komma tillbaks och hjälpa Shirley i hennes arbete), utan det behövs hemma också. Men samma fråga som ekar inom mig är, HUR? Men jag hoppas Gud kan hjälpa mig att hitta en väg att sprida hans ord och kärlek till människorna hemma i Falun - de behöver det ju precis lika mycket som människorna här.

Likes

Comments

View tracker

En annan sak som kan vara värt att nämnas är att jag har varit och shoppat med alla de stora barnen. Jag kände att jag ville göra något för dessa barn innan jag åker, och så fick jag idéen om att de skulle få köpa något de tycker om eftersom de inte så ofta får göra det. Därför har jag åkt iväg med olika stora grupper samt en volontär och ibland en Care-Worker till en klädaffär som heter Mr. Price. Där har de fått välja något som de tycker om (och ibland även behöver) för max 100 rand/ca 68 svenska kronor. För pengarna som blev över fick de sedan köpa chips eller godis i en mataffär. Detta har varit otroligt kul att göra med dem, och de har varit så glada. Tror det är första gången som många av dem ens har varit i en klädaffär och fått prova kläder som de själva har valt. Så det har verkligen varit kul att få ge dem detta!

Dock har det inte alltid varit lätt att få till det. Jag kan ha pratat med Prod-en dagen innan om att jag ska göra det, sedan även på morgonen, och sedan bara någon timme innan vi ska åka kommer proden och säger att något har dykt upp så att vi inte har kunnat åka. Det var även en dag som vi nästan var klara med en grupp och det bara var någon kvar som skulle bestämma sig för vad den skulle ha, då det blev strömavbrott. Så då fick vi bara lämna allting och gå ut. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra då, men det slutade med att vi åkte till köpcentrum på andra sidan stan i hopp om att det inte skulle vara strömavbrott där, och tack och lov så fanns det ström där så att barnen kunde få sina kläder. Men nu har alla barnen fått sina saker och det har varit väldigt kul!

Care-worken till killen med epilepsi kom idag fram till mig och sa att killen var SÅ glad över sina byxor som jag hade köpt till honom (han hade inte fått plats i bilen, och care-worken hade inte tyckt att han skulle med så jag köpte bara ett par svarta byxor till honom). Hon kom idag tillbaks efter sin lediga vecka och hade inte träffat killen efter att han hade fått byxorna, men idag när han såg henne hade han stolt visat upp dem. Hon berättade också att en annan care-worker hade sagt att han grät imorse för att han så gärna ville ha sina fina byxor. Blir så glad över att han (och de andra) uppskattar detta så mycket!

Likes

Comments

Har vissa saker som jag har glömt att skriva så ska försöka skriva ifatt en del av det i alla fall, får se när jag hinner det. Men kan börja med en sak i alla fall!

Förra onsdagen (det vill säga den 3 december), var vi med Lynette på en SBC-tour. Detta har hon pratat om i flera månader att vi ska göra, men vi har hela tiden fått skjuta upp det. Men nu var det alltså äntligen dags! Precis bredvid GCF ligger ett hus och tomt som ägs av företaget Siyavuna (som jag tror det heter). De har tidigare samarbetat med GCF, men när båda organisationerna växte så splittrades de. Siyavuna håller kort sammanfattat på med organisk odling av frukt och grönsaker. De lär upp människor i byarna hur man odlar organsikt och sedan köper de grönsakerna och frukten av de. När bönderna sedan har något färdigt får de till ett ställe där sakerna vägs och kollas igenom av Siyavuna. Om de lever upp till kraven så köper de sedan varorna av bönder, Siyavuna säljer sedan i sin tur vidare frukten och grönsakerna till restauranger och affärer i närheten. Det är en väldigt stor organisation som hjälper otroligt många människor. Många som bor i Ruler-areas har det väldigt svårt med att få in pengar eftersom det är svårt att både få jobb och sedan ta sig till det, eftersom de måste resa in till städerna. Genom att istället ha sin egna odling hemma som de kan få pengar från förenklar det vardagen betydligt.

Det vi fick göra under onsdagen var alltså att först få en överblick över hela deras arbete och hur de fungerar och sedan se hur det rent praktiskt går till. Så vi fick åka hem till några olika bönder och se deras odlingar. Var otroligt coolt att se, och vi fick även smaka lite mango (som man äter skalet på) som var OTROLIGT gott!! Det var alltså en väldigt lyckad och bra dag!

Likes

Comments

Igår åkte vi till beachen med barnen. I början var vi vid poolen men sedan gick vi även till stranden och barnen fick leka i sanden och även gå ut i havet lite. Var otroligt kul och tror barnen uppskattade det väldigt mycket! Solen var dock långt borta bakom molnen och jag frös. Men jag lärde mig min läxa, man ska ändå alltid ha solkräm på sig för annars bränner man sig! Dock var det soligt på slutet så kan även ha varit därför som jag brände mig, men på home-groupen på kvällen skrattade de åt mig och sa att solen är som värst när den är bakom molnen och man ska ALLTID smörja in sig om man ska vara ute.

På eftermiddagen gick jag till kyrkan för att säga hejdå till Yonela och Cissi och sedan hade de på GCF en hejdå-samling för mig och Therese. Vi fick göra lite tävlingar, kolla på bilder, fick massa saker, volontärerna sjöng en egenskriven låt till oss och barnen sjön även en hejdå-låt för oss. Var otroligt trevligt och kommer sakna alla!

Sedan under kvällen hade vi avslutning för home-group. Vi hade braai, och åt massor. Var väldigt trevligt och han även prata en del med alla innan jag ska åka vilket var kul. Kommer vekligen sakna min home-group!!




Likes

Comments

Idag hade vi luciatåg för några i kyrkan. Eftersom jag åker hem den 12, och många från kyrkan ska på en konferens på onsdag beslutade vi oss för att köra det några dagar tidigare. Så vi drog på oss Luciakläderna, som till viss del var improviserat eftersom vi inte hade så mycket Luciasaker, och sedan satte vi oss i minibussen och åkte runt till olika familjer/personer från kyrkan. Där sjöng vi både på svenska och engelska och bjöd på pepparkakor. Var otroligt kul, och tror de flesta uppskattade det väldigt mycket - även om de aldrig har sett något liknande förut. Mvyusis ansiktsuttryck när han öppnade dörren och fick se oss var nog det bästa. Vi ska även lussa för dem här på GCF inom de närmsta dagarna, det ska bli kul!


Likes

Comments

I lördags vaknade jag med världens kramp i magen och följde därför inte med de andra som skulle till ett vattenland. Jag hade huset för mig själv och satt ute i solen - så var väldigt skönt. På eftermiddagen drog några av oss till Waffle House och åt goda "söta" våfflor. Väl på kvällen packade vi ihop våra saker och drog till stranden för att sova där tillsammans med Ndo, Tim och Mvuyisi. Vi hade förberett oss med presenning, täcken, kuddar och varma kläder. Kevin (en som bor här och var med oss under kvällen) visste en bra övernattningsstrand så vi följde efter honom dit. Till slut stannade vi bilarna och gick ut för att gå den lilla promenaden till stranden. Vi fick genom en skog och det var svårt att se något eftersom det var kolsvart. Men tillslut var vi ute på stranden och vi hittade ett bra ställe att sova på. När vi väl kom dit insåg vi att hö var en ganska trygg strand och att vi inte behövde bara speciellt oroliga (vilket några av oss hade varit). Tyvärr hade jag ju inte med mig någon mobil och därav har jag inga bilder från kvällen. När vi var framme gjorde vi sedan iordning vår sovplats och sedan gjorde vi en eld. Kvällen bestod sedan av grillning av marshmallows, diverse olika lekar samt mycket skratt och prat. Vi satt på en stock eller i sanden rundtur elden och kunde höra vågorna några meter bort rulla in över stranden. Var otroligt mysigt och bra kväll. Kommer sakna att umgås med dessa killar. Vid 2 tiden (ingen aning om vad klockan egentligen var), bestämde vi oss för att sova. Det blev inte så många timmars sömn eftersom det inte var så bekvämt (och några låg och pratade större delar av tiden) och lite innan 5 packade vi ihop och åkte hem. Då hann jag sova i 1 timme innan jag sedan skulle till kyrkan för att sjunga och spela lovsång. Var otroligt jobbigt att gå upp, men väl i kyrkan flöt allting på ganska bra. Jag, Mandy, Annie och Martina sjöng en låt under gudstjänsten, jag och Therese fick sägs hejdå och få förbön, och sedan fick vi lyssna på en otroligt bra predikan av Sherly. Otroligt inspirerande om att man ska leva helt för Gud! Mitt i allt blev det även strömavbrott* så vi fick köra utan mickar osv. Efter Gudstjänsten sa jag hejdå till alla och sedan drog jag hem.

Väl hemma bakade vi och lagade mat eftersom Lynette och hennes familj skulle komma på kvällsmat. När vi var klara hann vi alla även få någon/några timmars sömn till och sedan har vi haft en fantastisk kväll med dem. Otroligt bra och fina hela bunten! Kommer verkligen sakna dem. Nu ska jag försöka få mig lite sömn eftersom jag inte har fått så mycket av det, det senaste dygnet.


* strömavbrott, det är något som sker titt som tätt här. De senaste två dagarna har vi haft 3 strömavbrott. Andledningen till detta är inte heller att det är dåligt väder eller något, utan de bara stänger av el:en. Staten (eller liknande) tycker ibland att folket gör av med för mycket elektricitet, och därför stänger de av strömmen. Otroligt irriterande kan jag tycka ibland. Det värsta är också att man inte får något förvarning utan plötsligt försvinner det bara, och man har ingen aning om hur länge det kommer hålla på. Dock har jag nog vant mig lite vid det och oftast håller det bara på i 2-3 timmar. Det drygaste är nog dock att ofta kan det slå ut internet så att vi inte kan använda det även när el:en har kommit tillbaks, så då kan det gå en hel helg innan vi får tillbaks internet. Det drygaste med det är att vi inte kan prata med dem som bor här eftersom de flesta använder whatsapp, som man behöver internet till. Det är också lite drygt att man tex inte kan laga mat när el:en försvinner. Därför blev vi otroligt rädda att vi inte skulle kunna laga mat till Lynette och hennes familj, men som tur var löste sig även det!




Likes

Comments

Lynette har varit lite hemlighetsfull hela veckan och sagt att vi skulle hålla fredagen fri eftersom hon skulle göra något med oss. Så väl på fredagen satte vi oss i bilen och åkte med henne, utan att fortfarande ha någon aning om vart vi skulle. Vi började åka mot Port Edward och vi undrade varit vi skulle. Tillslut kom vi fram till en kaffeodling. Där fick vi en rundtur och en man berättade hela processen för oss. Var väldigt coolt! I slutet av allt fick vi även smaka på olika Kaffe-sorter som de säljer, tyvärr njöt jag inte jättemycket av detta, men var ändå otroligt trevligt! Efteråt drog vi till MacBanana och Lynette (eller GCF) bjöd oss alla på mat. Jag åt en pannkaka med kyckling och svampsås. Otroligt gott!! Mätta och belåtna åkte vi sedan hem.











Likes

Comments

Idag var det meningen att jag, Amanda och Emma skulle åka zipline. Så vi satte oss i bilen lite innan 8 och åkte den nästan 1 timmes långa vägen till lake eland. När vi väl var framme så sa hon i receptionen att de hade lite personal idag, och därför visste hon inte om vi skulle kunna åka. Hon skulle därför kolla upp det och sedan komma tillbaks. Vi bad, och några minuter senare sa hon att vi kunde åka. Glada skuttade vi iväg till bilen för att åka till stället där zipline är. När vi kom fram dit fick vi fylla i några papper, och när vi precis var klara kom en från personalen fram till oss och sa att vi tyvärr inte kunde åka ändå. Han förklarade att de hade höjt priset på taxibussarna ( de som i princip alla åker med) och därför hade massa folk strejkar idag. Detta ledde till att många in kom till jobbet idag. Därför hotade de personalen på ziplinen att om de såg att någon åkte zipline skulle de bränna ner personalens hus. Detta eftersom det då betydde att de inte var med och strejkade. Som en i personalen sa "this is Africa". Vi blev väldigt besvikna men fick trots allt en otroligt bra dag. Vi åkte runt lite i lake eland (det är typ ett naturreservat och det finns och lite djur där som gnuer, giraffer och zebror). Vi gick ut på en bro, njöt av den fina utsikten, Emma och Amanda gick ner till några grottor och vi bara njöt av det fina vädret. Sedan drog vi hemåt igen med ett stopp på KFC. Väl hemma bytte vi snabbt om och sedan drog vi till beachen. Var massa J-burg:are där (folk från Johannesburg) och vattnet var otroligt blått och fint, men VÄLDIGT kallt. Vi badade trots det lite och njöt av det otroligt fina vädret. Fick även lite färg idag för första gången - även om den är ganska röd...

Sedan vid 2 drog vi hem för att jobba. Då under eftermiddag har jag sedan jobbat och på kvällen var vi på "The question" i kyrkan. Har hur som haver varit en väldigt bra dag!










Likes

Comments

Mitt första minne av dig är att du springer runt i Nursery. Du springer runt och tar böcker från de andra barnen och slår dem. Barnen bara gråter. Jag tar tag i dig och försöker sägs till dig, men du lyssnar inte ett dugg på mig och jag är nästan rädd för att du ska slå mig. Du skrattar mig rakt i ansiktet och jag kan se dina ruttna tänder. Jag vet inte vad jag ska göra och jag tänker för mig själv att den ungen kommer jag aldrig tycka om. Det var inte bara du som gjorde detta, det var även den andra kille (han som idag är den sötaste jag vet). Men han kunde jag hantera, han lyssnade lite på mig och jag kände ändå kärlek till den killen. Men till dig gick det inte, jag undrade hur jag någonsin skulle kunna ge dig kärlek.

Idag är det helt annorlunda. Du springer glatt mot mig när du ser mig. Du älskar att prata och visa vad du har lärt dig. Du är lite galen, men samtidigt så otroligt söt.
Idag satt du i mitt knä. Vi pratade och hade det hur trevligt som helst. När du slog ett av de andra barnen och jag sa till dig lyssnade du och slutade genast. Jag blir så glad av att se din utveckling och hur du har förändrats. Någonstans inom mig tror jag ändå att det är för att vi är här. För att vi ger dig, och alla andra barnen, kärlek och uppmärksamhet varje dag. För jag kan ju se hur de andra barnen också förändras. Hur deras sjuka beroende av uppmärksamhet har tappats av. Det märks speciellt hos den söta lilla flicka. Och när man ser detta så känns det ändå värt. Då känns det som att vi faktiskt betyder något och att vi gör skillnad. Inte för att det ska kännas bra för oss, utan bara för att de är värda det och jag blir så glad av att de mår bättre. Jag blir så glad att vi kan göra något för dessa barn, att vi på något sätt får vara del av allt detta.

Likes

Comments