Som när månens mörker drar sig över solen bit för bit eller likt skuggan som sakta men säkert lägger sig som ett kallt täcke över solens ljusa sken omfamnar du mig med dina stela armar.
Du drar mig djupare och djupare ner i mörkret tills det inte längre finns något annat än svart omkring mig.
Ditt grepp hårdnar och det finns inget jag kan göra. Du slår mig ner och jag låter det komma, slag efter slag.
Brännandet bakom ögonlocken som så välbekant gör sig redo igen. Kampen mot tårarna som tillslut rinner över och smeker mina kinder.
Det tidigare torra ansiktet är återigen helt blöt och strupen som tidigare var ett rör krymper ihop till ett ynkligt sugrör.
Andetagen blir kortare och tårarna forsar ner. Benen som skakar och skriken som gör sig hörda. Nu är vi här igen.. 🔪🕳🌪

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

De säger att du är inte jag. De säger att jag är inte du men ändå så talar de till mig som om du är jag. De skriker åt mig just för att jag är du!
Jag har aldrig gillat sås, gratäng, tomater, sylt, svamp, grytor, ost, grädde och en massa mer. Jag är kräsen och det har jag alltid varit.
Det här vet ni. Det här har vi alltid skämtat om när jag var yngre och nu, nu sviker ni mig. Ni är precis som alla andra. Ni ser mig som henne, hon som jag.
När min egen familj inte vill separera mig från dig då blir jag sårad. När ni inte tror på mig längre då blir jag rädd.
När ni blir som de då är det kört. När ni plötsligt är de vet jag att jag är ensam. När jag är ensam är jag svag och då kommer du.
Då blir du till jag, jag blir du.
Jag är du, jag och du är ana.🖤🥀

Likes

Comments

Du öppnar din famn. Du sträcker ut dina långa och varma armar. Du låter mig fall ner, bara falla ner rakt i mörkret.

Kom, kom nu. Du vet att du vill.

Du säger att det är okej. Jag lägger mig ner i dina armar och bara gråter. Jag släpper ut allt och det brister.

Såja, såja ana tar hand om dig nu.

Du håller om mig. Du tar tag i min hand och klämmer åt.

Du vet vad du behöver göra..

Ditt grepp hårdnar. Din värme börjar att avta och din tidigare mjuka famn hårdnar. Jag stretar emot och skriker allt vad jag kan. Jag vill inte längre, snälla!

Din otacksamma idiot! Gör vad jag säger jävla tjockis. Du komma aldrig att bli en duktig ryttare, bara glöm det! Svält, svält, svält!!

Du skriker högre och högre. Jag gråter mer och mer. Din tidigare mjuka röst har omvandlats till en djävulsk stämma. Du drar fram allt vad du har.
Skammen, sorgen, ångesten, smärtan och mycket mer. Du dränker mig i dina ord. Det blir mer och mer påtagligt och tillslut är jag där igen, under vattenytan. Jag söker efter luft men finner den aldrig. Du drar mig djupare och djupare tills ljuset försvinner. Jag skriker och gråter i förtvivlan. Under vattenytan utan luft, dränkt i tårar och inte ens det starkaste ljuset kan rädda mig. Ingenting kan tränga sig igenom din mörka vägg.

Det är okej, ana tar hand om dig nu🖤🥀

Likes

Comments

Jag vill bli frisk! Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle vilja bli frisk förra året. Jag trodde aldrig att jag skulle svika dig, anorexin.
Jag var rädd för att bli frisk men nu, nu är jag mer rädd för att inte bli frisk.
Jag är mer rädd för att stanna med dig ännu ett år än vad jag är för att vinka hejdå till dig, anorexin.
Du fick mig att vilja ta livet av mig de gångerna år 2014. Du fick mig att vilja svälta ihjäl mig. Du tog bort 3 år av mitt liv och än idag fortsätter du att ta ifrån mig dagar, veckor och månader av mitt liv. Det livet som jag egentligen vill fylla med hästar fyller du med hat och rädsla.
Du lovade mig att bli bättre på att rida!
"Bara smala tjejer blir duktiga ryttare"
Istället slutade det med att jag fick ridförbud som varade i ett halvår..

Nu, nu du är jag så beredd på att bara kicka ut dig ur mitt liv! Jag vill stå där en dag med en häst, med en bästa vän. Inte med dig anorexin!

Men ändå.. ändå är jag så rädd för att vinka av dig. Jag vill ju så gärna bara ge dig en chans, en chans till🖤🥀

Likes

Comments

Jag saknar det, jag saknar dig. Jag saknar känslan som du gav mig, lyckan som uppstod när jag löd dig. Jag saknar känslan av blodet rinnandes längst armen. Den svidande känslan dagen efter.
Jag saknar när det svartnade framför ögonen varje gång jag reste mig. Känslan av seger när magen var tom den, den är svår att slå.
Jag saknar kontrollen, åh vad jag saknar den!
Besattheten av siffrorna och vattnet som blev rött. Jag saknar det.

Knivens vassa blad som trängde sig genom huden. Blodet som färgade papperna röda. Ilskan, frustrationen och skammen som bröt ut!

Jag hatar dig! Dö nu för i helvete. Känn smärtan din feta jävel!!

Knivbladet som dansade runt på huden och lämnade spår efter sig. Den känslan av befrielse, den saknar jag. Känslan av att få kasta ur sig skammen över min kropp och ilskan mot mig själv, den känslan var oslagbar.

Känslan av seger då jag avstod från maten. Känslan när magen skrek efter mat tills den en dag tystnade. Den dagen, den minuten och den sekunden var mitt liv komplett.

Den dagen, den minuten och den sekunden saknar jag. Jag saknar det, jag saknar dig min vän. Lämna mig inte! Snälla jag ber dig anorexin🖤🌪

Likes

Comments

Dina mörka ögon. Dina mörka, mandelformade ögon har fastnat i mig. De har etsats fast bakom ögonlocken. Dina skrik. Dina skrik, de ekar än idag i mitt huvud. Dina andetag, dina fingrar som tryckte sig in mot min kropp. Jag kan inte glömma, Jag kan inte låtsats och jag kan inte gå vidare.

Problemet ligger i att jag aldrig fått gå igenom det. Jag fick aldrig gå igenom när du smög in på mitt rum. När du hoppade på mig och försökte att kyssa mig. När dina fingrar blev till bly som trängde sig genom min hud. Då jag panikslaget kastade mig på toalettdörren och öppnade. När du slängde dig över mig och försökte att att kyssa mig flera gånger om. Jag fick aldrig gå igenom detta, prata ut. För att gå vidare måste jag gå igenom.
Ni skrattade. Ni skrattade åt mig när jag stod där skakandes. Ni skrattade när jag inte kunde prata. Ni skrattade åt mig.
Hur ska jag gå vidare när jag inte får gå igenom?🌪🖤

Likes

Comments

Har sett att åtminstone några har läst vad jag har skrivit vilket gör mig generad men även lite glad🖤
Är det något särskilt som just du vill att jag ska skriva mer om? Kanske om händelser från avdelningen, hur jag blev sjuk, någon text om motivering kanske? Kommentera gärna eller skriv till mig privat till mig på Instagram
- anorexia.recoverry

Likes

Comments


Förr var jag så himla rädd att säga det till dig men nu, nu blir jag bara så exalterad. Jag var så rädd för dig men idag kan jag säga fuck you till dig.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det till dig. Jag såg upp till dig. Men nu, nu vågar jag! När jag satt där bakom låsta dörrar var du min enda vän. Jag avskydde alla som ville få bort dig. Jag förstod inte hur man kunde vilja bli frisk.
Men nu, nu du är jag så glad att kunna säga fuck you till dig.

Igår gjorde jag något som har varit helt omöjligt för mig förr. Jag drack vatten. Det låter inte så stort men för mig är det enormt.
Jag har inte gjort något utanför schemat men igår tog jag ett glas med kallt vatten framför mamma och pappa. Jag drack det, jag drack utanför matschemat och de blev tårögda.
Du skrek på mig och gjorde det du är bäst på. Du skickade skuldkänslorna på mig. Du slog mig ner med dina ord.
Jag skakade så ofantligt mycket. Jag kunde inte ens stå upp längre. Du skickade ångesten på mig men vet du vad? Det gör inget.

All stryka som hästarna gav mig igår slår dig med hästlängder! All kärlek från hästarna betyder så mycket mer än dig, anorexin.


Ångesten över att skriva det här är påtaglig. Du drar ner mig och säger att jag inte var duktig, att jag är sämst i världen. Det gör mig ledsen. Någon dag kanske jag kan säga fuck you till dig utan att behöva må skit men den dagen är inte idag. Jag försöker slå bort dig men du är så stark. Hjälp mig, jag klarar inte av dig. Snälla försvinn🥀

Likes

Comments

Snälla nej!! Inte igen, inte igen! Jag vill inte, snälla mamma. NEEEEJ!!!! Nej, nej, nej jag vill inte. Jag klarar inte mer, snälla!

Jag kommer ihåg. Jag kommer ihåg när jag klamrade fast mig i sjukhussängen och skrek. Skrek av rädsla och förtvivlan.
Jag kommer ihåg hur jag sparkade och skrek. Jag minns dig, ja du som tog tag i mina armar och drog mig skrikande längst hallen. Hur jag försökte dra mig loss. Jag kommer ihåg hur jag skrek och grät.

Snälla nej, nej inte igen. Inte igen, snälla!! Neeej!!

Jag kommer ihåg hur du bara tittade på mig. Hur du grät. Jag kommer ihåg hur ni slängde ner mig på britsen och jag försökte rymma. Jag kommer ihåg dig, ja just du som höll mig i armarna så att jag inte kunde slå mig fri. Ni som tryckte ner mina armar i britsen och hur chanslös jag var. Jag kommer ihåg när du, ja just du tog fram sondnäringen. Hur du helt oberört bara tog fram slangen utan någon minsta tvekan.

Nej, nej, nej snälla! Snälla nej! Jag vill inte, snälla!! Nej, nej, nej, nej låt mig vara! Snälla nej!!!!

Jag kommer ihåg hur ni, ja just ni höll mig fast och struntade fullständigt i mina desperata skrik. Jag kommer ihåg hur du försökte sticka slangen ner i näsan men jag slog runt med huvudet som ni sedan även det höll fast. Hur jag flåsade av rädsla, mina uppspärrade ögon. Jag kommer ihåg hur ni drog kämpade med att få ner slangen genom näsan. Hur jag gjorde allt vad jag kunde för att komma loss. Jag minns när det hände. När mitt sista andetag togs. När jag slutade kämpa. När det inte fanns någon luft kvar längre och hur ni bara fortsatte. Din blick mamma, din blick när du såg att jag slutade andas. Ljuden som kom långt, långt inne från magen.
Då, då skrek du.

Snälla, nej! Hon kan inte andas!

Jag kommer ihåg hur ni drog ut slangen och hur blodet stänkte. Du, ja just du fick blod på din vita rock. Hur hela slangen var blodig. Hur det kändes att få luft igen. Att få ta ett första andetag igen. Hur förskräckta ni såg ut men sen, sen skämtade ni bort det.
Ni, ja just ni skrev i journalen att slangen hamnade "lite fel"? Ni vet, precis som jag och min mamma, att slangen hamnade i lungorna för det fick vi berättat av någon annan! Ni vet att ni gjorde fel, ni vet det. Jag kommer ihåg dig, ja just du med det långa håret, kommer du ihåg mig?

Försöker att strunta i tankarna som säger en massa just nu..

Likes

Comments


Låt mig vara! Lämna mig ifred, snälla. Jag kan inte mer med dig. Jag orkar inte mer!

Förlåt mig! Jag är för känslig. Jag vet, jag förtjänar det. Jag förtjänar att höra på om hur tjock och ful jag är för det är jag. Jag är svag och dum. Allt fett bara sväller och jag kan inte stoppa det!

Jag vill inte mer. Låt mig få leva mitt liv! Jag vill kunna njuta av hästarna. Jag vill kunna ha tillbaka friheten på hästryggen.

Jag vet, jag förtjänar inte ett liv. Jag är misslyckad och kommer ändå aldrig att bli duktig på att rida. Jag är sämst, jag vet.

Kan jag inte ens få lov att försöka bättra mig? Kan jag inte få testa att träna mer och bli bra?

Nej! Du kommer aldrig att bli duktig. Du är misslyckad din feta jävel! Du måste fokusera på att gå ner i vikt så släpp hästarna för fan! Du kommer ändå aldrig att lyckas på den fronten.

Du har rätt.

Likes

Comments