Jag är så arg på dig, jag hatar dig. Du sårade mig.

Jag hatar dig för att du aldrig skrev till mig, för att du aldrig hörde av dig och sket i mig.

Jag hatar dig för att du ljög för mig, för dina lögner tog mer på mig än vad dom någonsin gjorde på dig.

Jag hatar dig, för att du manipulerade mig. Att du fick mig att känna mig dum när jag uttryckte mig framför dig.

Jag hatar dig för att du alltid fick mig att se ut som det svarta fåret.

Jag hatar dig för att min familj tror att du är snällare än mig.

Jag hatar dig för att du alltid la allt ansvar på mig.

Försök att hitta någon som mig, försök att göra det jag gjorde mot dig mot någon annan och ring inte och fråga efter hjälp av mig. Lycka till, att hitta någon bättre.

Jag hatar dig för att jag la så mycket tid på någon som inte gjorde samma för mig.

Jag hatar dig för att jag alltid ringde och frågade hur det var men du gjorde aldrig det för mig.

Men mest av allt hatar jag mig, för att jag la så mycket energi på någon som dig.

Att jag älskade någon som tog min energi som jag kunde sparat till någon annan.

Vad ska jag göra nu, när allt jag levde för var du. Vad ska jag göra nu? När allt jag gör påminner om dig, för det om skadar mig är att jag fortfarande älskar dig, samtidigt som jag vet att du inte bryr dig ett skit om mig.

Likes

Comments

Jag har inga vänner. Jag har inga vänner. Jag har faktiskt inga vänner.

Som 16 år så tror jag ändå det är viktigt att man har vänner. Man formas av varandra och har någon eller några att luta sig mot när det blir tungt. Man kan prata om saker som tynger en och få hjälp. Men jag har inga. Jag har ingen som är lika gammal som mig som jag känner att jag kan lita på, som jag kan fråga om råd och jag har ingen att ringa på natten när ångesten tar över.

Mycket av det beror på min sociala fobi, min rädsla för människor. Jag tycker rent ut sagt människor är läskiga. Hur skaffar man ens vänner när man inte vågar prata med en människa? När jag väl hittar någon så förstörs det av min ångest som säger att personen inte gillar mig, jag blir rädd för att göra bort mig. Så det resulterar till att jag stannar hemma istället och ligger i mitt rum tills det blir mörkt ute och jag känner att jag äntligen kan andas ut. Jag vet inte vad jag ska göra för jag är fast i denna onda cirkel utan att jag kan ta mig ut.

Det är därför jag startade denna blogg. Jag vet att fler än jag som känner såhär. Jag vill att ni ska komma hit och känna igen sig i mig och kanske få hjälp, jag kanske kan få hjälp att just dig? För nu är jag inte ensam längre.



Likes

Comments