Header

Godmorgon fina du som läser detta inlägg!

Det är en härlig tisdag morgon, solen lyser in genom fönstret och lilleman sitter och kollar på TV.

Jag kan först be om ursäkt för min dåliga uppdatering men jag har verkligen inte alls haft lusten, det går i perioder det här med bloggandet ibland brinner fingrarna och ibland finns det verkligen ingen gnista. Tuffast är det nog i början jag har så himla mycket att berätta men jag vill inte dela med mig av allt när här knappt är några läsare vilket är logsikt då det tar tid att få sin blogg att växa och ännu längre tid för mig som inte är en offentlig person.

Idag hade jag tänkt skriva av mig och reflektera över mig själv.

Har jag förändrats som person sedan jag blev mamma? Svaret på denna fråga skulle jag nog säga ja. Jag har ett helt annat tankesätt då jag har en liten människa att ta hand om och sysselsätta varje dag som lever i en värld med faror. Denna lilla människa har legat och guppat runt i min mage och kommit till en värld där han ska lära sig så mycket grejer och jag måste finnas där vid hans sida hela tiden. Jag tänker nog på konsekvent, jag ser faror för denna lilla individen, jag ser samhället ur ett helt annat perspektiv, världen ur ett annat perspektiv och jag upplever ständigt olika känslor, glädje, ledsamhet och tacksamhet.

Jag har alltid varit en väldigt mogen person ( fast jo jag kan också vara barnslig och släppa loss ibland) så på den fronten att jag mognat skulle svaret vara nej. Jag är mogen i mig själv och uppfattas äldre än vad jag egentligen är. Däremot har jag ju mammarollen och denna gör att man har ett annat tankesätt och reflekterar över helt andra saker än vad en annan 19-åring gör idag för jag är ju mamma mina kompisar tänker nog inte ur samma perspektiv som jag för de har bara sig själva att tänka på.

Så den största förändringen i mig själv är tankesättet och mina känslor. Jag känner mig nog mer orolig idag än vad jag gjorde innan min son kom till världen eller rättare sagt innan jag blev gravid eftersom hjärnan, kroppen och känslorna häftigt nog förändras och ställer om sig och anpassar sig efter en graviditet och att ett barn ska komma till världen. Jag känner mig orolig för alla faror som finns i samhället tänk om någon skulle göra illa min lilla skatt ? tänk när han själv ska börja gå till skolan vad kan hända på vägen ? tänk när han får sin första telefon hur ska man hantera att han inte tittar på en massa skärp på internet eller idioter kontaktar honom ? tänk första gången han ska gå ut på puben ( OROLIG MAMMA) för det finns så mycket skit i denna världen. Det finns så många faror och så många idioter till människor och dessa fasar jag mer över idag just för att dem kan skada det dyrbaraste jag har.

Jag har även lärt mig att uppskatta varje dag, varje dag är en ny dag med nya möjligheter och jag får uppleva en ny dag tillsammans med mitt barn. Att ta vara på tiden och alla tillfällen för vissa tillfällen kommer aldrig tillbaka. Så den stora förändringen har skett inombords hos mig.

Önskar er en härlig dag !

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Godkväll på er som lyckats klicka er in här ! Det är roligt att se att det är fler och fler som hittar hit.

Sju månader har gått sedan jag låg på förlossningen i Lund och skrek av smärta men ut kom det mest dyrbaraste jag har i mitt liv, men vad kan en sju månaders bebis göra?

( det varierar givetvis från barn till barn vad de kan och inte kan vissa utvecklas snabbare än andra)

Theo kan :

Sitta själv

Äter burkmat och gröt

Skratta

Le

Kommunicera på ett helt annat plan och visa vad det är han vill, han kan banka i bordet för att få uppmärksamhet istället för att skrika eller gråta.

Greppa tag i saker

Ge svarsleende

"prata" DVS jollra och säga " dadada" osv

Börja ta sig fram genom att krypa - han sitter i position men förstår inte riktigt att både benen ska med

Flytta föremål mellan händerna

Åla sig fram

Stå kortare stunder mot saker så som en låda eller soffan

Sträcka sig till en när han vill ha närhet

Visa vad det är han vill med sitt humör, skrika , prata , skratta eller bara sitta och mysa

Göra en massa olika ljud

Det är svårt att skriva i punkter vad det är ett barn kan göra man måste nästan se det men här är några saker som vår lille prins kan göra och det är så häftigt vad mycket barn kan och hur FORT det går.

Mycket roligare inlägg blir det tyvärr inte idag men mer update imorgon !

7KRAM

Likes

Comments

Hej på er ! Hoppas att allt är bra med er.

En del är kanske nyfikna på hur människorna runt om i omgivningen reagerar när man som "ung" väljer att skaffa barn. Reaktionerna från mina släktingar och familjemedlemmar utifrån mitt perspektiv har varit blandad. Vissa ansåg att det var tidigt och jag upplevde att dessa personerna såg ner på en och hade redan en massa fördomar som hela tiden kom med kommentarer när jag ändå ansåg att jag skulle klara av det. Många funderade på hur jag skulle göra med skolan och hade redan en fördom om att jag inte skulle bli någonting och inte ha någon framtid. När jag då förklarade att jag kommer att ta studenten och vara klar med gymnasiet precis som resterande i min klass så blev dessa personer tysta och bytte då ämne om att det kanske inte skulle hålla mellan mig och Kristian och att jag då skulle stå där ensam och att det skulle vara tufft. Sådana här kommentarer brydde jag mig inte om nu fick jag inte många detta var under ett kalas som denna diskussionen pågick mellan mig och en släkting.

Annars tror jag säkerligen att folk har snackat bakom min rygg när jag inte varit där men det är ingenting jag kan garantera. Folk tog det nog med en chock från början och tyckte att det var på tok för tidigt medan andra inte alls var förvånade som nästan väntade på det som känner mig på djupet och vet hur jag är och min mognad.

Min klass tog det väldigt bra och högt över mina förväntningar. Jag har ingenting att klaga på jag är nöjd och lite chockad att folk faktiskt har tagit det så pass bra.

Mina vänner tycker det är kul att jag har barn och det är nog ett spännande moment även om de själva inte är på det planet i livet.

Jag är tillfreds med situationen och kunde inte vara stoltare över min lilla familj, vi har det otroligt bra och är nöjda med vår tillvaro vilket jag anser är det viktigaste.

Reaktioner ifrån folk som inte känner mig dvs folk man träffar ute på stan och dylikt har inte ens vänt en blick mot mig, jag har läst om många unga mammor som fått blickar och kommentarer efter sig men jag har faktiskt aldrig upplevt det vilket chockerar mig.

När jag fått fler läsare och gett bloggen mer tid kommer jag ha frågestund när ni får fråga allt ni funderar över och kommer säkerligen att lyfta upp detta ämne lite mer på djupet. Jag har bloggen för att dela med mig av min historia och att gå direkt in på djupet utan några läsare ser jag ingen mening med. Det kommer komma förlossningsberättelser, mina tankar, vardagen, humöret och sååå mycket mer. Blir ni många här startar jag kanske en youtube kanal där jag svarar på era frågor i en video men detta ligger långt fram i tiden då det tar sin tid att nå fram till er där ute.

Likes

Comments

Godmorgon FREDAG!!!

Jag är nu inne i den sjunde månaden som mamma. Det känns fantastiskt och och mäktigt. Detta är verkligen med ord från hjärtat den bästa tiden av mitt liv. Det är häftigt att få se sitt barn växa för varje dag och ständigt göra framsteg, vem skulle annars förgyllt mina dagar? hur hade mitt liv sett ut utan mitt barn? vem hade jag varit? Det finns många frågor att ställa sig för det är två helt olika liv att leva med eller utan barn. Det är spännande att se hur mycket en sådan liten kropp faktiskt kan och att en sådan liten människa ska växa upp och bli stor och själv stå på egna ben. Jag har ett ansvar och ett liv att vaka över fram till den dagen jag lämnar jorden, förstår ni hur låååång tid detta är och hur fantastiskt det är? 

Jag skulle ALDRIG någonsin önska att få byta ut mitt liv mot något annat, detta är jag och det är här jag trivs som bäst.. i rollen att få lov att vara mamma. Bara det att jag faktiskt fått chansen att få bli mamma och bära ett barn är magiskt. 

Utan min son är jag bara Caroline vilket troligtvis hade varit ett helt annat liv än det jag lever idag. Då hade det varit lugnt och stilla på golvet ingen liten krabat som sitter och leker och ständigt rör sig och försöker lära sig att krypa- för det är här vi befinner oss idag i fasen att lära sig krypa. Från att vara helt hjälplös till att faktiskt kunna ta sig fram på egen hand, hur häftig är inte kroppen ?! 

På bilden ovan ser ni mig -Caroline Nilsson en tjej som blev mamma vid 18-års ålder och inte ångrar det en sekund! Jepp jag är en ung mamma om vi nu ska kategorisera oss i fack men jag är fortfarande mamma precis som om jag skulle blivit mamma om jag varit 23, 27,30 eller 40 jag är en MAMMA och en stolt sådan. 

Önskar er en härlig fredag med massa mys och kärlek.

Likes

Comments

Godkväll ! 

Idag har jag spenderat dagen med min vän Emma vi har varit på gymmet och kört ett killer pass! hon dödade verkligen mig och detta var precis vad jag behövde för att komma igång med min träning igen det gav mig verkligen motivation. 

I alla fall så tänkte jag att skriva om mammakroppen och min upplevelse om dess förändring efter förlossningen. Jag har burit ett barn i nio månader, nio månader av nyfikenhet och längtan. Min kropp har skapat ett liv vilket är helt FANTASTISKT! Min kropp har satt ett nytt barn till världen ? det känns så ofattbart. Det är ingen hemlighet att kroppen förändras under dessa månaderna och jag ska vara ärlig och säga att JAG upplevde förändringen som jobbig, min kropp var inte alls sig lik vilket inte är så märkligt. Det tog kroppen nio månader att skapa ett liv och ställa om sig och anpassa sig en graviditet, det kommer att MINST ta nio månader för kroppen att återställa sig. Jag tyckte det var jobbigt att ha extra kilona och den lösa huden som var kvar. Jag kan erkänna att jag hade lite för bråttom med att vilja komma tillbaka till min gamla form. Fast nu i efterhand tänker jag VARFÖR? Hur mycket kan jag begära av min kropp, det tar sin tid och det får ta så lång tid det behöver jag har min skatt på utsidan och jag bör tacka min kropp för denna gåva den faktiskt hjälpt mig att skapa. Det minsta jag kan ge min kropp tillbaka är TID. Den dör lösa huden får hänga där så länge den vill och bristningarna får ta den tid de behöver för att blekas och vill de inte blekas får dem mer än gärna stanna. De påminner mig om den fantastiska och mest dyrbara min kropp har burit på. 

Just för tillfället känner jag mig tillfreds med min kropp, den har sin form som jag tidigare hade innan jag blev gravid bara det att jag har bristningarna kvar och det gör mig INGENTING! Jag tycker att huden drar åt sig mer och mer för varje dag som går och det är jag bara tacksam för, det hade inte gjort mig något om den hängt kvar än idag. Min kropp har repat sig rätt snabbt och visst har jag hjälpt den lite på vägen. Jag rör på mig dagligen och försöker att ta mig till gymmet när motivationen väl finns där och då älskar jag det verkligen! Jag stressar inte fram någonting längre jag låter kroppen själv styra och läka sig själv - för att jag tror på min kropp ! Den kan detta och vet exakt hur den ska hantera det men jag kan som sagt bara visa min tacksamhet genom att ta hand om den. 

Med detta sagt så vill jag bara påminna er om att inte låta er styras av ideal och stressa fram någonting som inte går. Låt det ta TID så kommer allting att lösa sig. Lyssna på din kropp och inte idealen. 

Var stolt över dig och för det du åstadkommit. 

KRAM

Likes

Comments

Godkväll kära ni!

Ikväll kom pappa med middag vilket resulterade i Sushi för min del och pizza till de andra MUMS! Resten av kvällen kollade vi på TV och slappade i soffan, en skön kväll i min smak vi smaskade även på kanelbullar. Farmor och Farfar dök upp lite senare under kvällen och har precis åkt hem.

Lilleman sover och jag ska nu börja släcka ner och varva ner innan det är tid att hoppa i säng. Imorgon väntar ett härligt träningspass tillsammans med en bra vän som lär visa mig hur man verkligen dödar under ett gympass, kan behövas för min del !

Sov gott

Caroline

Likes

Comments

Hej allihopa som lyckats hitta hit !

Jag vill börja med att presentera mig, inte så roligt att läsa en blogg där man inte vet något om personen. Jag kommer att börja ytligt och ju längre tiden går ju mer kommer ni att lära känna mig. Jag är 19 år gammal och har en son som heter Theo på 7 månader, han blir faktiskt sju månader idag vilket känns sååå galet och ofattbart. Jag bor i Skåne tillsammans med min Sambo. Jag har studerat på samhällsvetenskapsprogrammet med inrikting beteendevetenskap och tog studenten i somras. Jag är för tillfället mammaledig men har börjat jobba varannan helg ( mer om det lite längre fram)

Jag känner nog att jag sätter punkt där angående vem jag är. Jag valde att blogga för att jag har så himla mycket jag vill dela med mig av och min hjärna går konstant på högvarv så jag kände att jag måste skriva av mig och här sitter jag nu och hoppas att ni vill följa med mig i min vardag, livet som ung mamma, träning, inredning och ta del av mina tankar och åsikter.

Det kommer troligtvis upp ett inlägg till innan dagen är slut där ni får ta del av vår kväll som kommer bestå av kanelbullar och annat mys jag bjöd över min pappa ,lillebror samt farmor och farfar på lite kvällsfika. 

Allt gott ! 

Caroline 

Likes

Comments