Direkt efter skolan i fredags åkte jag, Noor, och Karro + alla andra människor nära Sthlm till grönan. Och efter tågresor & långa köer kom vi äntligen in! Det var en av de första sommarkvällarna och förväntningarna var skyhöga.

Ärligt talat så stod vi inte långt fram alls. Har nog aldrig varit en "fangirl" egentligen... Är nog egentligen bara ute efter konsertkännslan, värmen, den dunkande basen och folkhaven. Vi lyssnade iaf på några låtar och sedan köpte vi åkband. Kvällen var allt som allt superhärlig. Dock avslutades den med att vi fick springa från kontrollanten på spårvagnen... ooops

Bild från Dante Lindhes instagram

Likes

Comments

Att leva med en depression är det svåraste jag har gjort, det tuffaste jag någonsin gått igenom. Jag har antagligen redan gått igenom det jobbigaste i mitt liv. Ändå är jag bara 16 år.

Allt började runt jul 2015. Jag tappade allt, motivationen i skolan, glädjen i simningen och viljan att träffa vänner. Ingenting var kul, ingenting var lätt. Vintern gick och våren kom och jag var fortfarande samma skugga av mig själv. Ändå tänkte jag inte att något var fel. Jag visste att detta var mitt liv nu. På något sätt tyckte att det var helt rimligt att jag satt ensam och grät på min femtonde födelsedag, att jag helst ville ligga i ett mörkt rum hela min vakna tid, att det inte gick en vecka i skolan utan att jag satt på en toa och grät. Någonstans inom mig skrek en röst att något var fel. Men jag orkade inte bry mig. Allt var så mörkt. Helt plötsligt gick jag halvtid i skolan och stupade ner i soffan på eftermiddagarna för att okoncentrerat titta på någon serie. Detta var min verklighet. Övergången hade gått så långsamt att jag inte ens hade märkt det.

Det hade redan hunnit bli jul igen när min läkare på vårdcentralen frågade om vi hade varit på BUP. Jag blev arg, vadå BUP?? Fattade dem inte att jag var sjuk på riktigt?! BUP var väl till för sådana som var självmordsbenägna eller hade det dåligt hemma? Runt den här tiden började jag tvivla på mig själv. Kanske inbillade jag mig allt, jag menar läkarna hittade ju inget. Kanske var jag bara gnällig och lat. Nu i efterhand låter detta helt sjukt. Hur kunde jag tänka såhär? Jag hade mått dåligt i över ett år, gått ner 10kg och jag klarade mig inte ens fram till 15.00 på eftermiddagen utan att somna. Klart som fan att jag var sjuk! Hursomhelst så tyckte mamma & pappa iallafall att BUP var en bra idé. Så jag gick dit, utan några som helst förhoppningar. Det visade sig att BUP var det bästa som hänt mig. Det var så skönt att få träffa någon som tog mig på allvar. Nu var allt jag ville att få en diagnos, en bekräftelse på att jag inte inbillar mig. Januari 2017 kom den. Depression. Många runt omkring mig trodde jag skulle vara ledsen men jag var glad. Eller glad kanske inte är rätt ord, jag var lättad. Så otroligt lättad. Äntligen visste jag vad som var fel, och felet var inte jag. Det var min depressions fel!

Men hur skulle jag bli frisk då? Hur vet jag när jag är frisk? Jag kommer inte ihåg hur det känns när man är glad. Det var mer än ett år sedan jag var mådde bra. Vill jag ens bli frisk? Vem är jag utan depressionen? Tänk om jag blir sjuk igen? Jag hade så många frågor och rädslor men min kurator hjälpte mig reda ut dem och för ca två månader sedan började jag med min medicin. Och tro mig, att börja äta antidepressiva var så bra för mig! Det är märkligt hur några piller kan förändra ett helt liv. För det var det som hände. Äntligen började jag må bra!

Ännu är jag inte frisk, men jag är på god väg och det är jag så tacksam för. Att leva med en depression är något av det svåraste man kan göra, men jag vet att jag klarar det för jag är stark!

Depression är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar, ca en fjärdedel av alla män och hälften av alla kvinnor blir någon gång deprimerade. Dessutom ökar depressioner bland ungdomar. Ändå pratar vi inte om det som en vanlig sjukdom. När jag mådde dåligt tänkte ingen på att jag kunde vara deprimerad. Vi gick till vårdcentralen först, inte till BUP. Depression är en allvarlig sjukdom och det är dags att vi börjar prata om och behandla den som just det.

Likes

Comments